Hej igen,

Jag funderade mycket på om jag skulle flytta över hit till vidare livet, eller inte. Det jag kommer att skriva om här handlar i allra högsta grad fortfarande om att förändra mitt drickande. Men det handlar också om hur mitt förhållande till alkoholen skall vara under mitt vidare liv. Så då jag nu mått målet för "min resa"*, bestämde jag mig till slut att börja en ny tråd här.

Det här är en personlig tråd. Den handlar om ifall _jag_ kan ha alkohol i _mitt_ liv, eller inte. Den handlar inte om statistik, den handlar inte om dig, den handlar inte om någon av dina när och kära. Dina erfarenheter är naturligtvis väldigt värdefulla och du är mer än välkommen att kommentera helt fritt, utgående från allmän kunskap, eller dina helt personliga erfarenheter. Kom bara ihåg att dina erfarenheter inte direkt påverkar mig, lika litet som mina erfarenheter direkt påverkar dig. Om jag klarar av alkohol betyder det inte att det är en god idé för just dig att pröva. Om jag stapplar och faller, så betyder det inte att du behöver göra det.

Phui, vilken lång inledning, till saken: Jag har nu infriat det löfte jag gav mig själv i slutet av juli om att vara helnykter resten av år 2014. Nu är jag inte mera bunden av ett löfte och därmed fri att se framåt, in i det vidare livet. Hur tror jag att det kommer att se ut? kommer jag att pröva på alkohol? Kommer det att finnas vin på bordet till nyårsmiddagen?

Jo, jag kommer att pröva på hur jag klarar av alkoholen nu. Nej jag kommer inte att dricka vin idag. Jag har faktiskt ingen aning om när jag kommer att dricka något första gången. Vi har en överenskommelse med Sophie (min fru), om att inte tillsvidare dricka alkohol hemma, även om hemmet inte mera är helt a-fritt, då någon vinflaska dök upp här under julfirandet. Jag har inte ett särskilt aktivt socialt liv och går sällan på fest. Jag har ingen lust att springa iväg till krogen och "pröva". Så då januari är lågperiod för både fester och resor, ser det till och med sannolikt ut att jag förblir helnykter i en månad till, men det får tiden utvisa. Om någon ber ut mig på en öl i morgon, kanske jag tackar ja.

Mitt mål är alltså att kunna övergå till ett måttligt socialt drickande, men jag är fullt beredd på att det kanske inte lyckas. I så fall hoppas jag att jag märker det tillräckligt snabbt, så att jag kan återgå till helnykterhet före några problem hinner uppstå, men jag är nog medveten om att jag tar en risk. Min viktigaste styrka är den gångna hösten och vetskapen om att jag kan klara mig och trivas med ett liv utan alkohol. Den hösten har jag dokumenterad här på forumet och jag vill ännu en gång tacka er alla som var med och gjorde min resa så lyckad.

Stingo

_______
*Dagboken från "min resa", eller hur jag bröt med det dagliga drickandet och höll en helvit höst, hittar du här:
https://alkoholhjalpen.se/node/7582

Stingo

Första hela dagen på stugan. Började med en fantastisk solig och vindstilla morgon och slutar med dimma och regn. Sophie (min fru) är ännu i stan, så jag är här med tonåringarna, som mest sysslar med sitt. Det har varit en fin dag, då jag hunnit med mycket uppleva och göra. Suttit i solen och doftat på havet, svingat yxan mot hårda björkklabbar och badat i 16 graders vatten. Vandrat längs strandklipporna. Skämt bort tonåringarna med god mat...

Känns nästan som en hel sommar i en enda dag, även om det finns mycket kvar att se fram emot.

Men så har jag inte dövat med alkohol och haft mindfullnessen till hjälp med att hålla mig i ögonblicket. Där kan jag nog lära mig mycket ännu, men en sak är redan säker. De som säger att det inte kan bli semester utan alkohol har utan tvivel fel. Så här mycket semester har jag inte upplevt på flera år.

Om vi ska ha "Berras bästa", så kvalar ditt inlägg nr 84 in på Stingos-tio-i-topp! Härlig läsning! Akta så du inte får oväntat besök där i stugan. Som nyvaknade zombisar kommer vi från forumet staplandes, törstande efter björkdoft och med siktet inställt på bastubad, för att tina våra soltörstande kroppar!!

Men för att vara lite allvarlig. En mening som jag tänker bära med mig är: "Så här mycket semester har jag inte upplevt på flera år."

Kram

melina

Hej....
Har inte läst å följt den andra delen av ditt liv.....
Har nyss börjat läsa här...3 dagar och försöker förstå mig på denna sjukdom, som jag nu mer och mer förstår verkligen ÄR en sjukdom.
Jag är den som Sitter på andra sidan, jag är sambon till en som enl mig inte har ett hälsosamt förhållande till A.

Intressant läsning om vad som föregår i huvet på en med A-problem.
Får en annan insikt.
Fortsätt kämpa....du är grym.
Å vill även bara säga att det du/ni förklarar med stressen vilja fly mm stämmer även så otroligt in på mig....Men då med en utmattningssyndrom. Samma tillväga gångs sätt, samma kämpa att vara här och nu....Men utan problem Med A (fast ja sååå många gånger ville fly in i dimman)
Mindefullness är bara toppen!!

steglitsan

Låter underbart så njut för sjutton!

Min lilla erfarenhet mindfullness är att ju mer närvarande man är desto mindre känns det som att "semestern bara flög förbi".

Stingo

Tack för kommentarerna!

Fick i går kväll litet problem med ett tandmellanrum, så jag bestämde mig för att desinficera med en kork rent brännvin, det första brännvin jag smakat på nästan ett år - Men den smaken!?! precis så mjuk och len och rentav söt som jag kommer ihåg den, "fågelmjölk", brukade jag kalla det... Måste säga att det skakade om mig en del att jag verkar smaka brännvin helt lika, som då jag ännu drack aktivt. Jag hade förväntat mig att nu känna mera av det otrevliga brännande och stickande, men nej inte ett dyft - Så visst sitter det fortfarande en alkodjävul, om inte på axeln, så i alla fall i smaklökarna.

Upplevelsen kompenseras kanske litet av att jag idag med maten drack en liten flaska cider med låg alkoholhalt (0,25 l ; 2%) och faktiskt kände mig lätt påverkad, redan av en såpass liten mängd. Fransk cider - riktigt god med mat. Franska cider med låg alkoholhalt är något som det kan löna sig att söka efter, om man söker lågalkohol ersättning till vin.

Tandmellanrummet blev förresten bra ;)

Oj då. Det var lite oväntat att brännvin skulle smaka bra efter så lång tid. Kanske läge med försiktighet. Tack för att du delar med dig av erfarenheterna. Själv har jag ju varit svag för champagne och rött vin. Men när jag sniffade på champagnen senast i lördags så luktade den kattpiss. Sniffade på mitt favvovin som jag också serverade i lördags och det luktade mest surt. Jag har dock inte smakat, men tidigare kunde jag hänga med näsan i glasen och njuta hur länge som helst.

Stingo

Nu är familjen med, men jag arbetar nästa vecka så vi har ett gemensamt veckoslut, sedan får de turista mera för sig själva på dagarna. Tyvärr blev det värmebölja, vilket inte är lätt för någon av oss, men helt olidligt för ena tonåringen.

Beställde en a-fri öl med maten, men fick en vanlig. Tog en stund innan jag märkte, så jag ides inte påpeka om den saken. Intressant hur olika det kan vara med hur man reagerar. I förra inlägget skrev jag att jag kände mig lätt påverkad av en liten 2% cider, nu märkte jag knappast något fast den stora ölen innehöll ca 4 gånger så mycket alkohol.

Sophie firar ett år i morgon (4th of July), eftersom hon slutade några veckor tidigare än jag. Hon hade aldrig samma sorts beroende som jag, fast hon nog också drack riktigt duktigt och vad jag vet har hon druckit ännu mindre än jag under den nyktra tiden. Ändå verkade hon tveksam om att köpa ett trepack Underberg, då hon nu har magbesvär. Kanske ville hon se min reaktion? Vi kom till att det ändå är ett rätt bra sätt att få en trilskande mage i reseskick igen och jag har inga problem med det, vilket är ganska så skönt (i tiderna för länge sedan då vi ännu försökte minska, ville hon ofta att vi inte skulle ha något starkt hemma alls, utom Underberg och Fernet Branca, som hennes mage "behövde", så där finns nog en del spöken i de skåpen.)

Vändningen

Låter absolut som att det kan finnas en och annan poltergeist där...

Vad gäller smak så tror jag för min del aldrig att alkoholhaltiga drycker kommer att börja smaka sämre på något sätt. Alkoholen i sig är ju en smaksättare och inget annat i mitt liv har i vuxen ålder börjat smaka annorlunda. Som att plötsligt göra en rätt med extra mycket citron och plötsligt tycka att det smakar päckel, bara för att man inte ätit något med citron på ett år.

Det finns alkohol som jag enbart druckit för att bli full och de dryckerna kommer inte smaka gott óm jag väl smakar igen, men jag betvivlar att jag någonsin kommer att tycka att en single malt smakar illa igen. Särskilt när det inte finns något annat som smakar likadant utan alkohol. Det var ju en sak att sluta dricka läsk med socker i på 90-talet, där kom det ju snabbt substitut som smakade exakt likadant (om inte ännu bättre rentav).

Hur man reagerar på alkoholen i sig, även i små mängder, tror jag har mycket att göra med tidpunkt på dygnet, tom eller mätt mage, typ av alkohol, vätskebalans i kroppen i övrigt mm.

Vändningen

Följde ditt exempel där och försökte praktisera mindfulness när jag slog till en fluga som satte sig i ansiktet på mig. Insikten som kom strax därpå om att jag slog flugan med en 120 mm pensel dränkt i vit fasadfärg, var minst sagt känslosam. Tänkte på den där Stingo och på alls prat om mindfulness här på forumet och stod still och bara andades, försökte njuta av varje kanal med färg som rann ner för mina kinder och kände att... mindfulness kan slänga sig i väggen, flugjävel! :D

Stingo

Man måste nog vara Buddhistmunk, eller nåt, för att hålla sig mindful i en sådan situation. Vårt nordiska sätt, att dra till med en riktigt praktfull svada kan kanske sitta bättre där :)

Vad kommer till smaker, har jag nog något annan erfarenhet. T.ex. gillar jag afritt öl betydligt bättre nuförtiden, än förr. Tänkte faktiskt nyss på att jag inte överhuvudtaget saknade alkoholsmaken i den afria öl jag drack med middagen, det hade jag definitivt gjort för ett år sedan. Jag har också flera andra exempel på att min smak har förändrats och jag börjat gilla saker mera eller mindre också i vuxenålder. Av sockersubstituten, är Stevia igen det enda jag inte tycker smakar helt förfärligt... Jaja, vi är alla olika, vsb.

LenaNyman

... går jag helt naturligt över till att ibland svära på finska. Tycker dom där perkele och satana rullar runt så bra i munnen. :)

Stingo

Den hade jag inte sett. Jag väntar bara på att de där a-fria ölen skall hitta till restaurangerna och barerna. Där finns tyvärr oftast bara ett alkoholfritt öl, som dessutom är ganska så trist. Men jag tror nog att det är på kommande. Kanske rätt snabbt till och med, om man får tro den där blaskan.

Vändningen

Jag tror, rent spekulativt, att när man vill dricka något med A men inte kan/får utan "måste" dricka a-fritt, så påverkar det också smaken, fast kanske inte sett till smaklökarnas receptorer, men att man tycker drycken är mer trist. Jag tycker ju lättöl är helt bedrövligt, men när jag var brandman och låg på skift över midsommarafton och det enda vi fick dricka var just lättöl, så var det fantastiskt gott. Fullkomligt älskade lättöl överlag när jag låg på skiftet och det gjorde mina kollegor med. För två månader sedan hade jag inte ens kunnat tänka mig att dricka en lättöl och nu idag står två 0,0%'are i kylen och väntar på bättre tillfällen, två som jag vet att jag kommer att njuta av.

Jag märker en klar förändring som sker med mig själv nu iaf och i och med att jag ska lämna blodprov nästa vecka, så kan jag verkligen inte dricka något nu även om jag skulle vilja. Men för att inte sitta lottlös, så har jag handlat hem a-fria drycker och de smakar bättre nu än när jag provade för ett par veckor sedan. Det är precis som om hjärnan talar om att "det blir inte bättre än så här, duger det inte så slipp då!" och plötsligt smakar det kanongott :P ... för hjärnan vill inte att jag ska vara helt utan något att sörpla på.