Hej!
Jag har smugit omkring på den här platsen länge, nickat igenkännande åt berättelser och tyckt att det verkar så vänligt här så nu vågar jag skriva något själv, ett första litet steg. Jag skulle så gärna vilja sluta dricka, jag vet att jag dricker för mycket och har gjort i flera år. Mitt problem är att jag gör det på ett sånt "snyggt" sätt, jag dricker nästan aldrig i veckorna, bara fredag och lördag, jag dricker bara vin och jag dricker det under ordnade former. Jag gör aldrig några dumheter utan sitter bara hemma och sippar på ett (många) glas. Dock kan jag med lätthet få i mej en hel box vin på en helg. Mina skyddsstrategier är också de som stjälper mej tyvärr. Jag kan alltid försvara mej med att det inte är så farligt, allt är ju liksom förklätt i myskväll om ni förstår hur jag menar? Jag kan tänka på Söndagsmorgonen att jag ska sluta dricka men sen när hela veckan gått så känns det inte så farligt igen (tills det är söndag igen då).

Anledningen till att jag dricker är att få en paus i min snurriga hjärna, dämpa ångest. Jag vet att min ångestproblematik antagligen skulle bli bättre om jag slutade dricka helt men jag är så rädd för vägen dit. Hatar att jag är "onormal", att jag inte bara kan bete mej som folk och ha ett måttligt drickande. Dricker jag så dricker jag alltid tills den där första obehagliga känslan kommer, den där när det inte är ett skönt buzz längre utan det börjar bli yrsligt. Även här är jag på något sätt märkligt karaktärsfast i mitt drickande, vill absolut inte göra något spektakel av mej själv och spy eller så. Fast förstår nu att de här strategierna inte beror på att jag är duktig utan att jag vill kunna fortsätta dricka ostört.

Varför vill jag sluta dricka då? För att jag dricker för mycket, för att det ger mej ångest och för att jag hela tiden är rädd för att skada min kropp. För att jag går upp i vikt och för att jag skäms så fruktansvärt mycket. Känner mej så dålig som inte kan vara som alla andra.

Det känns också som jag lever något slags dubbelliv, som jag är en bluff. Jag jobbar med träning och hälsa, är en sån som äter hälsosamt, ni vet chiapuddingsfrukostar och så? Det känns som att jag bygger hela mitt yttre varumärke på en bluff och det känns som om jag skulle dö av skam om folk visste.

Min älskade vet ju om mitt problem och försöker hjälpa men det är som att jag inte riktigt vågar erkänna för honom heller att jag nog är alkoholist, som att vi liksom slätar över det här hemma för att det skulle vara så jobbigt att ta tag i. Vet att han skulle hjälpa mej helhjärtat om jag bad honom men är så sjukt rädd för att ta steget. Dessutom inser jag ju att det måste påverka honom negativt också, jag ser liksom hur han utvecklar medberoendetendenser och det är det sista jag vill. Herredgud, varför kan jag inte bara SLUTA när jag ser att det påverkar den som är viktigast i livet för mej? Känner mej så grymt ego.

Egentligen skulle jag vilja veta vad de positiva effekterna av att sluta dricka är (skräckhistorierna har jag redan läst och blivit rädd av men ändå inte kunnat sluta) Jag vet ju naturligtvis vad de positiva effekterna är i stort men det vore peppande att läsa om någon med ångestproblematik och hur det förbättras om man slutar dricka. Jag känner att jag vill ha saker att sträva emot snarare än att sträva ifrån.

Sen undrar jag också, vad ska jag tänka där på fredagen när förra helgen är ett minne blott och lite vin bara känsligt festligt och härligt, som en frist och flykt. När jag inbillar mej att jag bara ska dricka två glas?

Hjälp vad skönt det var att bara skriva det här, det har faktiskt tagit år att våga :-)

Stingo

Du har säkert rätt i det där. Det kan vara svårt att blicka framåt mot hurudan nykterheten kan bli. Då jag ännu drack, så förstod jag på något sätt inte att det var möjligt för mig att trivas utan alkohol. Så det var en enorm grej för mig, när jag insåg att jag inte bara kan "klara av det" utan verkligen kan trivas med att vara nykter. Det tog väl en två tre nyktra månader före det sjönk in.

Soff

Jag förstår ju på ett intellektuellt plan att jag inte är den enda människan i världen som inte kan må bra om hen inte dricker men det kan ändå vara svårt, ÄR svårt på ett känslomässigt plan. Men lite hjälper det att tänka på det på ett kemiskt och biologiskt plan, att min hjärna är sjuk nu, den kopplar inte normalt men om jag låter den göra det så kanske den kan tänka adekvata tankar igen ;)

Det som skrämde mej mest var verkligen att jag började tycka att allt som jag normalt tycker är kul bara blev transportsträckor mot alkohol. Min finaste stund har varit att ha fredag och en full box i kylen. Jag har ändå försökt upprätthålla någon normalitet genom god mat till fredagen men på sista tiden har jag mest sett den där maten som ett irriterande avbrott. Jag har också störts av om någon vän velat boka in något på helgen eftersom det blivit ett avbrott i mittinbillade fredagsmys.

Tack förresten Stingo för att du orkar läsa och komma med så kloka svar. Det betyder otroligt mycket!

Soff

Jag har känt mej peppad på detta men idag dök en massa stresmoment upp och då sörjde jag att jag inte skulle få mitt avslappningsvin i helgen.

Försöker ändra associationerna: Från immiga vinglas i sommarkväll till tungt huvud, svettningar och ångest söndagsmorgon. Går så där.

Madeleine 83

Imorgon blir en viktig dag för dig, ska tänka på dig då! Själv har jag ju tidigare druckit i stort sett dagligen och jag är mycket mycket mer sugen än jag trodde jag skulle vara. Jag är sur och grinig emellanåt men ibland känns det bättre.
Du som verkar vara så träningsintresserad kanske kan köra en stenhård träningshelg? Jag ska på teater och middag på lördag och har anmält mig att köra, vilket förvånade alla väldigt. De tror nog att jag är gravid.
Lycka till nu i helgen, ser fram emot rapport sen.

Soff

Imorgon vet jag att jag inte kommer att dricka, jag har helt enkelt inget och ingen möjlighet att åka och köpa- Skönt faktiskt! :)

På lördag vet jag dock att jag kommer att dricka lite, ska på en festlighet och orkar liksom inte förklara mej. Dock känner jag mej trygg med det, mitt problem har aldrig varit att jag inte är måttlig tillsammans med andra, då kan jag vara måttligast av alla. Mitt problem är när jag dricker ensam, då dricker jag alltid för mycket. På sikt vill jag sluta helt men jag orkar liksom inte ta hela grejen just nu. Känns nästan som om det börjar på riktigt första ensamhelgen, det är då jag får se hur illa suget egentligen är.

Heja dej som tog beslutet att köra. Så himla BRA!! :) Du verkar målmedveten.

Och tack så himla, himla mycket för att du tog dej tid att skriva till mej! :)

Soff

Ett tag har jag trott att jag bara blir effektiv när jag dricker, får saker gjorda, i alla fall på ett bättre vis. Men sen slår det mej att jag druckit för mycket i säkert 10 år, herregud, jag är ändå relativt ung. Men hur ska jag liksom kunna veta hur jag egentligen är då?

I mitt huvud har det sett ut ungefär så här: Men jag dricker ju bara på helgerna, klart det inte påverkar mej i veckorna. Men det är ju KLART det gör! Min hjärns längtar ju efter den där alkoholen i veckorna och ingen är gladare än jag om det är någon högtid så att jag får dricka mitt i veckan också.

Vill veta vem människan under allt är!

steglitsan

Hej Soff, jag såg ditt inlägg på min sida. Tänkte att jag kommer till dig och svarar. Välkommen som sagt, jag förstår precis hur det är i början här när man bara läser och läser och skriver. Man suger åt sig ALLT. Jag tror att det är helt logiskt. Det är klart man vill prata och dela erfarenheter med likasinnade när man fattat ett så stort beslut. Men det är inte så många som man kan prata sig till leda om det med.

Jag tänkte på det som du skrev om gällande pirret som man vill känna utan alkohol. Det gjorde jag! Fast kanske inte direkt men ett par veckor in i nykterheten så kände jag en så enorm tacksamhet. Nästan så att jag fick ont i huvet över allt jag tänkte på som jag var tacksam över. Middagar med vänner mindes jag med värme eftersom jag tycket att de var mer äkta än det varit på flera flera år (det lägger sig dock).

Sen har vi ilskan, läste att du redan känt av den. Ho ho jaja, den är vi flera som åkt på. Det finns lite historier här och där här på forumet när vissa av oss ilsknat till på personer som fått åka på det. Ibland kanske lite oprovocerat....vissel... Det hör till! Det händer massvis i psyket, både genom att kroppen inte fattar att det inte kommer alkohol men sen också för att man börjar reflektera över hur saker och ting kommit att bli de senaste åren.

Ser så fram emot att följa din resa och du, släng gärna in lite träningsinspo. Det skulle säkert fler med mig härinne behöva ;)

/SL

Soff

för ditt svar! Det känns så himla skönt att någon varit med ett tag här liksom bekräftar att: Ja, så här kan det vara!

Apropå träning förresten: Faktum är att det är en av de saker som hjälper mot sug bäst för mej och den enda grej jag kan få ett härligt rus av. Skillnaden med det ruset är att det lämnar en glad och kristallklr i knoppen istället :) Fattar inte varför jag ofta väljer alkohol istället. Så skönt det vore att kunna springa helgen också!

Soff

Den ångest som plågar mej som mest är rädslan för sjukdomar. Jag är så rädd att det ska vara försent, rädd att jag förstört något inuti.

Reagerar så konstigt när jag läser om alkoholrelaterade hälsoproblem också: Blir iskall och tänker att jag vill dricka. Jag borde ju snarare tänka att jag inte vilk dricka.

Helst av allt vill jag bara att någon ska säja: Du, det är liten risk att det är någon fara m"ed dej, så mycket har du inte druckit och dessutom bara på helger och bara vin".

Trodde faktiskt att jag skulle vara en av dem som druckit minst innan jag tittade in på forumet men så är det ju inte, det är rätt många som druckit mindre. Och jag VET ju att det är så, att jag legat över gränsen för normalt bruk ganska länge. Nästan en bib VARJE helg. Men på något sätt har jag gjort egna regker för mej själv, läst historier om alkoholister som druckit långt mer och fortfarande lever och känt mej betryggad.

Men det här är i alla fall min största ångest: Tänk om jag redan är sjuk, då är det ju ingen idé? (Otroligt dum tanke)

Men gå till en läkare då? Jag klarar och vågar inte det just nu, kanske sen men inte just nu.

Soff

I och för sej har jag ingen möjlighet att skaffa något vin, det är långt till systemet där jag befinner mej. Men ändå: Jag har inte varit ledsen eller saknat det utan sysselsatt mej med en massa annat! Imorgon är en dag jag behöver vara pigg på också, det är så skönt att veta att jag slipper känna mej bakis, yrslig och svettig (från annat än solen då) :-)

Ta en dag i taget och en helg i taget och tänk inte "aldrig mer", tror jag. Att bestämma sig för att sluta dricka för alltid kan ju vara ångestskapande i sig. Efter att ha läst på forumet har du väl konstaterat att vi alla har problem med ångest och att A är ångestdrivande vet du också. Till slut vet man inte vad som är roten till det hela. Är det alkoholen eller ångesten ? Eller A eller Å, som jag börjat kalla det. Du skriver att du har svårt att hitta hälsofördelar med att minska ditt drickande och jag har känt och känner likadant, trots att jag har druckit betydligt mera än du. Men för mig är motivationen att minska att bli av med ångesten och då är en minskning av A en säker metod.

Nyckelpigan

Hej!
Jag har även nyligen registrerat mig på det här forumet. Jag har iofs varit den som druckit för mycket i sociala sammanhang, så på det sättet är vi olika, men jag känner igen mig i dina tankar. Det är skrämmande att märka hur lika vi (och många andra) tänker, hur vi bortförklarar och slätar över. Nu vågar man även acceptera hur resten av livet har fått vara en transportsträcka mot de tillfällen när det vankades alkohol, eller hur jag själv skapade dessa tillfällen. Ilskan har jag även känt och den kommer nog många gånger. Hoppas det går bra ikväll, jag får dock köra helt vitt och tycker det känns jobbigt inför fester mm... innan har jag ju varit den som druckit mest och nu ska jag inte dricka något... tänker på den där reklamen där de sitter runt ett bord, bjuder på kakor och när någon säger nej så börjar alla säga "klart du ska ha", sedan eskalerar det och alla sjunger "ta en kaka" osv. En reklam mot alkohol, att vi ofta beter oss så med alkohol (men det blir ju hellöljligt när man ser samma beteende med kakor), har ju gjort det själv... Stor kram

Platina

Hej Soff! Nu har jag läst din tråd och ser så många likheter! Snygg fasad, prydligt drickande, känslan av att alltid överdriva det man gör och rädslan för den ångest som kan poppa upp om man inte får det där kalla, immiga, fantastiska vinglaset i handen flera gånger i veckan.

Jag är inne på min åttonde nyktra dag. Att bara dricka mindre förstod jag direkt att jag inte kan, jag får helt enkelt sluta helt. Igår var svårt med sol, fredag, familjen hemma, middagslagning och fredagsmys på altanen med lyckliga barn runtomkring. Jag räddades av att det helt enkelt inte fanns en droppe A hemma. Så när rastlösheten och ångesten slog till var det bara att gilla läget.

Jag har också tänkt mycket på vad jag ska säga till vänner och familj när den dagen kommer. Än så länge håller jag mig från de situationerna. Det finns många tips här på forumet och jag tänker att jag kommer säga något i stil med "nej tack, jag mår bättre utan". För det gör jag ju!!!!

Förra sommaren kom det en bok som heter "Njutningsparadoxen". Jag beställde den och läste den och kände igen mig otroligt mycket. Sen hamnade den i bokhyllan, vintern kom och drickandet fortsatte. Nu har jag plockat fram den igen, registrerat mig här, påbörjat behandlingsprogrammet och skriver dagbok i DayOne varje dag.

Läs den boken! Att verkligen inse att de flesta av oss som har problem är duktiga, högpresterande, känsliga, intelligenta och framgångsrika. Att det inte syns på utsidan att vi har problem med något som vi tycker är skamligt.

Om du var på en fest och en väninnna tackade nej till alkohol och bara sa "nej tack", skulle du tycka hon var konstig då? Jag övar på att vända på dessa situationer, och inser att jag inte skulle bry mig nämnvärt. Hon får väl dricka vad hon vill, jag skulle nog inte ens fundera närmare på att hon sa nej.
Jag tror vi ska tänka högre om våra nära och kära. Och framför allt sluta ställa högre krav på oss själva jämfört med vad vi ställer på människor i vår omgivning...

Nu stretar vi vidare, alla vi underbara människor som bara vill få det bästa livet vi någonsin kan!

myrkotten

Hej Platina, ville bara säga att jag är inte en duktig, högpresterande, framgångsrik individ. Kan hålla med om att det verkar som att detta forum är för de rastlösa och ambitiösa, men vart ska jag vända mig? Känner att jag kan sluta med A på egen hand med hjälp av cyberrymden. Kanske jag kan tillföra andra infallsvinklar. Jag är en misslyckad person men det syns inte på min utsida heller. Jag har inte druckit för att kunna varva ned, ingen ventil för prestationsångest, utan självmedicinerat mot depression och ensamhet. Skrev i en annan tråd att jag tittat på filmen "Farväl Las Vegas" inatt, den destruktiva existentiella stämningen som råder i den filmen kan jag identifiera mig med. Känner mig som vanligt utanför, men Platina jag hejar på dig, jag är också i början av min resa till ett nyktert liv. Borde kanske börja min egna tråd istället för att låna andras, nå't med "trailertrash drunkie", fniss.

LenaNyman

Börja på en egen tråd, alltså. Skulle tacka dig för konungahälsningen när jag fyllde hundra men hittade dig inte nånstans. Och du, på det här forumet ska du stanna, våga inget annat. Basta! Du är lyckad i mina ögon; du håller på att mejsla fram en bättre version av dig själv, precis som jag också gör och resten av oss som häckar här.

Stor kram! Ser fram emot att säga hej i din tråd, m.

Vändningen

Skapa en tråd du, den vill jag följa! Låter ju likt in egen situation och jag följer gärna din kamp =)

Soff

Nyckelpigan: Ja, visst är det en ögonöppnare när en läser här och märker hur pass lika beteendet är his oss alla. Man går omkring och tror att man är unik på något vis. På ett sätt tycker jag det är skönt på något vis, det gör det så tydligt att det är en sjukdom.

Och just det där med transportsträcka. Jag vill leva HELA mitt liv fullt ut nu.

Det gick bra igår! Jag drack visserligen vin, allt som allt tre och ett halvt glas tror jag. Men detta under ca 7 timmar. Jag drack nog mest för att jag inte ORKADE vara annorlunda, bara för en liten stund. Men det var ändå konstigt, efter att ha läst här, sett så mycket av baksidorna, så kände jag nästan lite avsmak. Men det var en fin dag, alkohol hade absolut inte fokus och det var så skönt :)

Soff

Ja, precis! För mej har det alltid varit så viktigt att drickandet ska förpackas snyggt. Jag skulle aldrig kunna sätta mej i ett stökigt hem, vara oduschad och ha sjaviga kläder på mej. För mej gäller liksom nystädat, blommor på bordet, fina kläder. Det är som jag rättfärdigar det på det sättet. Men det är ju vad det är ändå: För mycket!

Soff

Jag tror det är så att många (inklusive) jag krampaktigt håller fram de lyckade grejerna för att skydda oss själva. Men jag lovar, skrapar man på ytan så är det kanske inte så lyckat där under. Jag tror att det är väldigt svårt att dricka och samtidigt hålla alla andra delar av livet perfekta. Jag tror att mitt första inlägg här är mycket så, som att man vill säja: Men, jag är alkoholist men inte en "sån". Den här sjukdomen är ju också så himla demokratisk, slår mot både slott och koja.