Hej!
Jag har smugit omkring på den här platsen länge, nickat igenkännande åt berättelser och tyckt att det verkar så vänligt här så nu vågar jag skriva något själv, ett första litet steg. Jag skulle så gärna vilja sluta dricka, jag vet att jag dricker för mycket och har gjort i flera år. Mitt problem är att jag gör det på ett sånt "snyggt" sätt, jag dricker nästan aldrig i veckorna, bara fredag och lördag, jag dricker bara vin och jag dricker det under ordnade former. Jag gör aldrig några dumheter utan sitter bara hemma och sippar på ett (många) glas. Dock kan jag med lätthet få i mej en hel box vin på en helg. Mina skyddsstrategier är också de som stjälper mej tyvärr. Jag kan alltid försvara mej med att det inte är så farligt, allt är ju liksom förklätt i myskväll om ni förstår hur jag menar? Jag kan tänka på Söndagsmorgonen att jag ska sluta dricka men sen när hela veckan gått så känns det inte så farligt igen (tills det är söndag igen då).

Anledningen till att jag dricker är att få en paus i min snurriga hjärna, dämpa ångest. Jag vet att min ångestproblematik antagligen skulle bli bättre om jag slutade dricka helt men jag är så rädd för vägen dit. Hatar att jag är "onormal", att jag inte bara kan bete mej som folk och ha ett måttligt drickande. Dricker jag så dricker jag alltid tills den där första obehagliga känslan kommer, den där när det inte är ett skönt buzz längre utan det börjar bli yrsligt. Även här är jag på något sätt märkligt karaktärsfast i mitt drickande, vill absolut inte göra något spektakel av mej själv och spy eller så. Fast förstår nu att de här strategierna inte beror på att jag är duktig utan att jag vill kunna fortsätta dricka ostört.

Varför vill jag sluta dricka då? För att jag dricker för mycket, för att det ger mej ångest och för att jag hela tiden är rädd för att skada min kropp. För att jag går upp i vikt och för att jag skäms så fruktansvärt mycket. Känner mej så dålig som inte kan vara som alla andra.

Det känns också som jag lever något slags dubbelliv, som jag är en bluff. Jag jobbar med träning och hälsa, är en sån som äter hälsosamt, ni vet chiapuddingsfrukostar och så? Det känns som att jag bygger hela mitt yttre varumärke på en bluff och det känns som om jag skulle dö av skam om folk visste.

Min älskade vet ju om mitt problem och försöker hjälpa men det är som att jag inte riktigt vågar erkänna för honom heller att jag nog är alkoholist, som att vi liksom slätar över det här hemma för att det skulle vara så jobbigt att ta tag i. Vet att han skulle hjälpa mej helhjärtat om jag bad honom men är så sjukt rädd för att ta steget. Dessutom inser jag ju att det måste påverka honom negativt också, jag ser liksom hur han utvecklar medberoendetendenser och det är det sista jag vill. Herredgud, varför kan jag inte bara SLUTA när jag ser att det påverkar den som är viktigast i livet för mej? Känner mej så grymt ego.

Egentligen skulle jag vilja veta vad de positiva effekterna av att sluta dricka är (skräckhistorierna har jag redan läst och blivit rädd av men ändå inte kunnat sluta) Jag vet ju naturligtvis vad de positiva effekterna är i stort men det vore peppande att läsa om någon med ångestproblematik och hur det förbättras om man slutar dricka. Jag känner att jag vill ha saker att sträva emot snarare än att sträva ifrån.

Sen undrar jag också, vad ska jag tänka där på fredagen när förra helgen är ett minne blott och lite vin bara känsligt festligt och härligt, som en frist och flykt. När jag inbillar mej att jag bara ska dricka två glas?

Hjälp vad skönt det var att bara skriva det här, det har faktiskt tagit år att våga :-)

steglitsan

... med geocoaching, det ska jag definitivt kolla upp. Annars så måste jag ha musik i öronen, i alla fall i början. Hör jag för mycket flås så blir jag övertygad om att jag är mer trött än jag är och ger upp.
På tal om musik så tog jag en löprunda förra året på djurgården och passande nog så hade Ulf Lundell konsert på Gröna Lund. Fantastisk natur i skymning och en Ulf Lundell som hördes över hela ön. Är inget fan men det var väldigt härligt där och då. En löprunda i världsklass!

Soff

Insikterna dyker upp en efter en.. Det är saker som jag fattat innan men ändå inte förstått vidden av.

Så här är det: Jag har ätit antidepressiva för min ångest i många år nu. På senaste tuden (senaste åren) har jag inte tyckt att de hjälpt mej som de borde. Grejen är bara att jag VARJE helg har hoppat tabletterna. Någobstans har jag läst att de har viss leverpåverkan samt att man kan snedtända om man tar dem tillsammans med alkohol. Så klart vill jag inte skada min lever (hahahaha) så jag har helt sonika hoppat över dem fredag, lördag, söndag.

Detta är tabletter som kräver sin regelbundenhet, annars utsätter man ju bara hjärnan för en kemisk berg och dalbana som jag dessutom spätt på med alkohol...

Denna vecka, sedan jag började skriva här är första veckan jag tagit tabletterna som jag ska hela veckan, känner mej redan lite lugnare i själen.

Hur har jag inte kunnat se???

Soff

Så skönt att slippa känna sej som en bluff, dit vill jag också! :-)

Det där att effekten av träningen kvarstår för min del är väl en sanning med modifikation. Senaste året har jag gått upp över 10 kilo och springer mycket långsammare. Det var nog mycket det som skrämde mej, att jag kände att jag förföll, struntade i träningen.

Ja, boxar, så himla dumt. Egentligen inget som borde få finnas då Systembolaget inte får främja drickandet. Just boxar, kan jag säja, har främjat och eskalerat mitt drickande oerhört.

Soff

Haha, nä, jag ska inte det.

Det där med löpning är ju annars lurigt, ibland så kan man ju ha lååååånga perioder då man lunkar på i samma takt eller t.o.m långsammare men så lossnar det plötsligt. Nöt på :-)

Kul förresten, att hitta så många här som tränar. Jag har känt mej helt ensam i min värld med mitt problem. Men när man tänker på det så kanske det inte är så ovanligt? Både alkohol och träning handlar ju mycket om kicksökeri även om träning gör det på ett positivt sätt.

Vändningen

Jag tycker det är skämmigt att stå och slänga glasflaskor i sådana där bingar. Ser ju ut som jag är värsta alkisen. Mycket smidigare med boxar. Givetvis tar man ur påsen ur boxen och klipper upp påsen så man får ur sista dropparna, sedan är det bara att vika kartongen. Ryms rätt många kartonger i en sådan där pappkasse från Ica, ehummrrmmmmm *harkel*

Vad gäller antidepressiva där, så ja, jag kan faktiskt inte säga emot dig om att det inte var så bra... vi får vara glada över att det har gått så bra som det har gått ändå för dig, men det kan faktiskt slå slint i huvudet totalt annars. Just det där ska man inte experimentera med eller leka med överlag, utan att vifta för mycket med moralpinnen. Krashar signalsubstanserna så kan man få riktigt tråkiga psykiska reaktioner...

Sedan vad många inte tänker på, även de som mixtrar och försöker växla mellan alkohol/antabus, är halveringstiderna. Likaså att läkemedel som kommer ut i blodet t.ex. kan passera levern flera gånger, långt efteråt att man ätit själva medicinen. Jag är rentav lite nojig med läkemedel som innehåller paracetamol osv, då jag varit bakis har jag hellre försökt rida ut huvudvärken med att dricka vatten och vila än att ta tabletter då lever och njurar redan varit intoxikerade.

Det sköna med insikt är dock att från den kan man dra lärdom och erfarenhet och bli vis och klok som en Gandalf :)

Soff

Ja, herregud! Insikterna kommer verkligen nu! Hur jag hållit på, hur jag kunnat skada mej själv. Har inte fattat det alls tydligen, tänkt att bara jag tar bort medicinen så är det ingen fara...

Soff

Ok, jag har ljugit för er. Det är inte så att jag alltid bara har druckit på helgerna. Jag reser rätt mycket och när jag äntligen kommit hem, vilken veckodag det än må vara, så har jag unnat mej att slappna av i soffan med några (många glas vin).

Idag är en sån dag när jag åker hem. Tankarna finns där: Jag har ju både klarat att dricka måttligt, hålla uppe en fredag. Jag har bara druckit 3,5 glas vin den här veckan. Så lätt kan det inte gå om man har problem väl?

Men stopp, STOPP! Om jag inte har några problem, hur kan det då kännas som livet är helt tomt och tråkigt om jag inte får mitt vinnär jag kommer hem.

Jag HAR problem. Jag ska inte dricka något vin idag!!

Vändningen

Här är det ingen som rynkar på näsan eller ens blir förvånad över det du skriver. Välkommen till klubben är det väl snarare...

Det är inte att du unnat dig att slappna av i soffan med ett par glas vin. Att unna dig att slappna av är en sak, men det behöver man inte vinet för. Däremot är det fantastiskt skönt att göra något fysiskt, typ träna eller åtminstone promenera. Det är inte det första kroppen tänker på när man kommer hem från en tjänsteresa, men gör man det först så är det lättare att sätta sig i soffan sedan och känna att man unnade sig det bästa kroppen kunde få en dag som denna.

Vändningen

Vilja, jag störde mig på att det tog sådan tid att få ut det sista, så att klippa upp övre hörnet och vända påsen upp och ner gjorde att jag fick ut det mesta direkt. Vill ju inte slösa dyrbar tid på att fippla med en påse när man kan dricka istället ;)

Madeleine 83

Jag känner precis igen att man försöker intala sig själv att man inte har så stora alkoholproblem, det finns dom som är värre, några glas i avslappnande syfte är ju normalt, jag är värd det efter allt slit.

Men det du skrev om antidepp tabletter helt oregelbundet tillsammans med stora mängder vin, det där är ju inte bra!

Tänk vad mycket bättre du kommer må när du varit nykter och tagit dina tabletter regelbundet ett tag. Jag tror att du kommer uppleva livet på ett helt annat sätt. Håll ut och undvik bara det första glaset!

Soff

Jag vet inte? Det är som om den här veckan gått så himla lätt, har förvisso druckit lite men inte på långa vägar så mycket som jag brukar. Blev därför golvad av suget. En bekant situation där jag brukar dricka, där jag inte kommer att dricka och allt känns så deppigt och tomt.

Soff

i mitt huvud just nu. Hur blev det så här? Är arg, ledsen, deppig och sur om vartannat. Förvånas över de urbota dumma tankarna jag tänker. Det är inte jag, hur har jag betett mej de här åren egentligen?

Min räddning just nu är att vi aldrig har alkohol hemma och jag inte kommer hinna köpa. Har på riktigt funderat på att försöka övertala mannen på något manipulerande äckligt vis. Hur kan jag? Ska inte göra det!

steglitsan

Försök att tänka längre än ditt sug. Suget finns här och nu, tillfälligt. Men om du tänker på det långsiktiga. Anledningen till att du är här, att du skrev inlägget. Fokusera på vad din rationella sida vet.

Styrkekram'

Nyckelpigan

"Hur kan jag?", skrev du. Jag har många gånger ställt mig själv den frågan. Vi gör det för att vi har problem med a. Punkt slut, så enkelt och så komplicerat är det. Jag vet inte hur många gånger jag förhandlat med mig själv när det gått ett tag (några dagar) efter den senaste härdsmältan. "Klart jag kan dricka ett par glas. Det gick ju bra den där gången. Sååå farligt är det ju inte". Sen är det kört igen. För saken är den, även om det går bra den där gången får jag ändå ångest, även om det går bra den där gången så kommer det alltid en nästa... Och nästa... Och sedan är det samma karusell igen. Att läsa om allas tankar här får mig att inse att jag har problem, att det inte är värt att sätta allt på spel hela tiden. Jag måste hitta ett sätt att leva nyktert på. Jag har bara precis börjat.

Soff

Era prd hjälper så oerhört mycket, ni anar inte! <3

Det är ju det med det här forumet också, det hjälper en att se sina problem utifrån. Jag var rätt säker på, när jag gick med här, att mina problem inte var så stora men när jag reflekterar över hur jag betett mej och tänkt så är de rätt stora.

Just den insiktet är skrämmande och skakar om mej just nu. Ibland blir jag arg på mej själv: Varför skulle jag öppna den här dörren mitt i sommaren? Fast jag vet ju att det är bra.

Platina

Det är jättejättebra att du öppnat dörren nu! Och du är jättejättebra som klivit in genom dörren för att se vad som finns på andra sidan. En upptäcktsresa, liksom.

Du klarar den här dagen också. Heja heja dig, världens bästa tjej!

Soff

Nu känner jag att jag klarat det första riktiga suget. Jag har brottats hela dagen med det, hjärnan har snurrat och resonerat men nu verkar den fatta att det inte blir något. Så skönt!

Någon skrev att det blir lite lättare för varje gång. Jag håller benhårt fast vid den tanken. Sen har jag gett alkoholen en personlighet: Sir Väs:-) Tänker mej att den är en orm som försöker slingra sej in i min hjärna på alla möjliga vis, försöker manipulera mej. Det blir faktiskt lättare att tänka på alkoholsuget så, som ett väsen.

Soff

Bara <3 <3 <3

Tänk att ni betyder så mycket, människor jag egentligen inte känner, men ändå känner på något vis :)

steglitsan

Välkommen tillbaka till rim och reson. När man är under Sir Väs-makt så är man nästintill handlingsförlamad.

PS. Funderade igår på hur man stavar Sir Väs, orkade inte googla men nu vet jag ju.