Hej!
Jag har smugit omkring på den här platsen länge, nickat igenkännande åt berättelser och tyckt att det verkar så vänligt här så nu vågar jag skriva något själv, ett första litet steg. Jag skulle så gärna vilja sluta dricka, jag vet att jag dricker för mycket och har gjort i flera år. Mitt problem är att jag gör det på ett sånt "snyggt" sätt, jag dricker nästan aldrig i veckorna, bara fredag och lördag, jag dricker bara vin och jag dricker det under ordnade former. Jag gör aldrig några dumheter utan sitter bara hemma och sippar på ett (många) glas. Dock kan jag med lätthet få i mej en hel box vin på en helg. Mina skyddsstrategier är också de som stjälper mej tyvärr. Jag kan alltid försvara mej med att det inte är så farligt, allt är ju liksom förklätt i myskväll om ni förstår hur jag menar? Jag kan tänka på Söndagsmorgonen att jag ska sluta dricka men sen när hela veckan gått så känns det inte så farligt igen (tills det är söndag igen då).

Anledningen till att jag dricker är att få en paus i min snurriga hjärna, dämpa ångest. Jag vet att min ångestproblematik antagligen skulle bli bättre om jag slutade dricka helt men jag är så rädd för vägen dit. Hatar att jag är "onormal", att jag inte bara kan bete mej som folk och ha ett måttligt drickande. Dricker jag så dricker jag alltid tills den där första obehagliga känslan kommer, den där när det inte är ett skönt buzz längre utan det börjar bli yrsligt. Även här är jag på något sätt märkligt karaktärsfast i mitt drickande, vill absolut inte göra något spektakel av mej själv och spy eller så. Fast förstår nu att de här strategierna inte beror på att jag är duktig utan att jag vill kunna fortsätta dricka ostört.

Varför vill jag sluta dricka då? För att jag dricker för mycket, för att det ger mej ångest och för att jag hela tiden är rädd för att skada min kropp. För att jag går upp i vikt och för att jag skäms så fruktansvärt mycket. Känner mej så dålig som inte kan vara som alla andra.

Det känns också som jag lever något slags dubbelliv, som jag är en bluff. Jag jobbar med träning och hälsa, är en sån som äter hälsosamt, ni vet chiapuddingsfrukostar och så? Det känns som att jag bygger hela mitt yttre varumärke på en bluff och det känns som om jag skulle dö av skam om folk visste.

Min älskade vet ju om mitt problem och försöker hjälpa men det är som att jag inte riktigt vågar erkänna för honom heller att jag nog är alkoholist, som att vi liksom slätar över det här hemma för att det skulle vara så jobbigt att ta tag i. Vet att han skulle hjälpa mej helhjärtat om jag bad honom men är så sjukt rädd för att ta steget. Dessutom inser jag ju att det måste påverka honom negativt också, jag ser liksom hur han utvecklar medberoendetendenser och det är det sista jag vill. Herredgud, varför kan jag inte bara SLUTA när jag ser att det påverkar den som är viktigast i livet för mej? Känner mej så grymt ego.

Egentligen skulle jag vilja veta vad de positiva effekterna av att sluta dricka är (skräckhistorierna har jag redan läst och blivit rädd av men ändå inte kunnat sluta) Jag vet ju naturligtvis vad de positiva effekterna är i stort men det vore peppande att läsa om någon med ångestproblematik och hur det förbättras om man slutar dricka. Jag känner att jag vill ha saker att sträva emot snarare än att sträva ifrån.

Sen undrar jag också, vad ska jag tänka där på fredagen när förra helgen är ett minne blott och lite vin bara känsligt festligt och härligt, som en frist och flykt. När jag inbillar mej att jag bara ska dricka två glas?

Hjälp vad skönt det var att bara skriva det här, det har faktiskt tagit år att våga :-)

Soff

Ja, så är det säkert: Jag har dövat så mycket stress och trötthet med alkiool att kroppen alldekes säkert har en hel del sömn att ta igen. Och ja, faktiskt, som du skriver: Även om jag är trött så känns kroppen redan lite bättre och smidigare :)

Soff

Skönt ändå, att höra att värsta tröttheten går över. Just nu låter faktiskt 0-nivå lockande :)

Soff

Jag är en person som inte så ofta går på stora fester innehållande alkohol, mitt umgänge är inte riktigt sånt. Men bara för att jag bestämt mej för att ta det lugnt med alkoholen så har det varit 3 såna fester inplanerade (en avklarad där jag drack måttligt utan problem)

Nu är det alltså två såna kvar och jag vet inte riktigt hur jag ska göra? Har ju aldig haft något problem med att dricka måttligt på tillställningar. Samtidigt är jag ju inne i en process nu, då jag inte dricker. Min tanke har hela tiden varit att dricka lite, smutta men nu vet jag inte längre? Det är ändå lockande att vara helnykter. Samtidigt vill jag inte känna mej annorlunda. Fast jag är ju annorlunda. Åååh!

Soff

Fredag idag, min nummer ett vindrickardag men idag ska jag INTE dricka vin!! Just nu känns det inte speciellt svårt, är inte speciellt sugen ens.

Igår kim den för första gången, den där känslan, nästan som en aha-upplevelse: Jag kan ha det mysigt, roligt, härligt utan vin. Jag har inte känt så på många år. Det är som ett stort lugn, JAG BEHÖVER INTE DRICKA. Det kommer ju att gå upp och ned det där men just nu känns det så himla fint och bra.

Festen imorgon tror jag att jag löser genom att smutta, en skör lina, jag vet men det får vara så.

Madeleine 83

Inget vinsug på fredagen, vilken härlig förändring Soff! Och på så här kort tid, bra jobbat. Lycka till med smuttandet imorgon, köp med något a-fritt också om du blir törstig. KRAM

Soff

Yack fina du! Ska absolut ta med mej a-fritt också så att jag inte lockas att dricka mer vin för att jag inte har något annat :)

min erfarenhet är att det funkar att dricka mindre. Jag har ju inte slutat att dricka A, vilket inte heller har varit min målsättning. Sedan jag startade min tråd här på forumet har vid många tillfällen, inte alla, det ska erkännas, lyckats att dricka socialt utan att bli berusad. Känslan dagen efter har varit helt fantastisk! Har haft en rolig och trevlig kväll utan ångest, minnesluckor eller baksmälla dagen efter. Har känt mig lugn och pigg på samma gång. Du kommer att få en toppenkväll om du bestämmer dig innan för hur mycket du får dricka och sedan håller dig till det!

Soff

Under den här veckan har jag kommit på några strategier för att mota suget. Tänkte dela med mej:

* Har gett alkoholsuget en personlighet. I mitt fall blev det Sir Väs. Jag ser honom som oerhört slug, som någon som tar till slla medel för att locka mej: Hot, smicker, skräck, vänlighet. Jag tillskriver alla tankar på alkohol till Sir Väs. Man behöver veta en endaste grej om honom: Han ljuger ALLTID!

*Jag tänker mycket på att min hjärna är kidnappad av alkohol, att den inte fungerar som den ska just nu. Allt är kemi och jag kan återställa den kemin. Jag kommer inte att tänka på alkohol jämt när hjärnan är fri.

* Jag försöker att aldrig bli tokhungrig. Hunger och lågt blodsocker gör mej deppig och alkoholsuget kommer som ett brev på posten.

*Jag har två grejer som jag läst på forumet och som jag håller stenhårt fast vid.

1. Någon skrev att för varje gång man klarar suget så blir det lättare.

2. Någon skrev ungefär så här: "Om jag vetat hur bra jag skulle må av att vara nykter, då hade jag blivit det för länge sen."

* Så fort det känns lite trögt så går jag in på forumet och läser och skriver. Jag får nya insikter och stöd nästan varje gång.

* Jag springer! Träning ger en kick. Jag kan känna mej hur nere som helst innan en springtur men när jag kommer hem är jag en ny människa. En människa med 0,0 alkoholsug.

Soff

Skönt att höra att det går. Jag har bestämt mej för max två glas vin, gärna mindre :) Drivs av att jag vet att jag kommer vara så stolt över mej själv om jag fixar det. Det går nog bra, dels är det inget stordrickargäng och dels har min akilleshäl aldrig varit socialt drickande. Mitt stora problem är jag, boxen och att vara hemma.

Soff

Här sitter jag och är spiknykter för andra fredagen i rad. Det känns inte speciellt svårt, jag är liksom lugn i kroppen. Jag vet inte riktigt hur jag ska räkna dagarna på det här forumet för faktum är att jag drack vin i lördags och planerar att smutta lite imorgon. Men de här dagarna har ändå varit en framgång för mej. Istället för en box förra helgen plus att jag vanligen skulle vara inne på fredagens halva box så har min konsumtion varit 3,5 glas vin den här tiden.

Imorgon tänker jag som sagt smutta, dricka max två glas vin i sällskap med andra måttliga människor.
Jag vet inte hur jag vill göra i framtiden, fortsätta dricka i sociala sammanhang eller vara helnykter? Vad jag INTE ska göra är att dricka vin hemma i soffan. Jag vill må bra nu. Känner mej redan så mycket mer balanserad.

Platina

Heja dig! Tänk att du faktiskt sitter en fredag och INTE har dykt ner i din box. Bravo!

Vilken bra lista, den ska jag tänka på. En kort och koncis sammanfattning, liksom.

Jag tycker att du ska räkna dagarna precis som du själv vill. Vill du räkna dagar alls? Eller räkna från den dagen du faktiskt bestämde dig för en förändring och genomförde den?

Hoppas du får en riktigt trevlig smutt-fest imorgon :-)

/P

Soff

Jag har en granne som verkar vara någon form av periodare. Det är lugnt i flera månader och så plötsligt är hen ute på balkongen och gormar och skriker, arg på allt och alla. Igår var en sån dag, till slut hördes bara skrik, liksom ilskna skrik blandat med ångest. Ett tag funderade jag på att ringa polis eller ambulans, det kanske vote det bästa? Men det lugnade ned sej efter ett tag.

Men i alka fall, när jag ser vad A gör med den här annats lugna människa, när jag tänker på hur hen mår idag, då HATAR jag alkohol så fruktansvärt mycket.

Stalltips Sir Väs: Ska du slingra dej runt och sätta tänderna i någon, se till att inte en annan alkis hör. Det kan motverka dina syften.

Soff

Wihooo, det gick jättebra att hålla mej till mina två (små) glas vin igår! Ett tag funderade jag på ett tredje men så tänkta jag på om det verkligen blur roligare då? Svaret var nej, hade ju supertrevligt ändå. Dessutom vaknade jag pigg, glad och fräsch idag! Så underbar känsla :)

Soff

med två tredjedelars vinflaska. Då kom något över mej: Det skulle vara skönt att slappa i soffan med ett glas.. Slog bort tankar på att det var Sir Väs som talade, hällde upp ett glas men märkte genast att jag dricker fortare hemma. Häklde ändå trotsigt upp ett glas till, drack upp det men kom liksom ikapp mej själv. Har mått så bra de här två veckorna av mycket måttligt drickande, vill inte förstöra, vill må så här. Kunna ha roligt utan alkohol, vara balanserad, lugn, få saker gjorda.

Gav det som var kvar i flaskan till mannen. Ska inte ha alkohol hemma, ska inte dricka hemma. Socialt drickande fungerar hitills för mej men hemma vill det lätt spåra. Bra! Då vet jag det, behöver alltså inte testa det igen. Jag väljer att se det så, som en insikt, inte som ett misslyckande.

Känner också att det är superviktigt för mej att hålla fast vid forumet. Ska inte släppa det även om jag hittar till ett balanserat eller inget drickande. Det är så lätt att glömma.. Tycker att forumet hjälper att skrapa lyckoglansen från vinet. När man läser här är det inte lika lätt att ljuga för sej själv.

En annan grej jag märkt är att jag blir så uppmärksam på hur andra dricker. Jag noterar vem som dricker fort, vem som fyller glaset till bredden och är på sitt tredje glas när andra är på sitt första. Nu vet jag i och för sej att alkoholisten lika gärna kan vara den som dricker sakta i sällskap (sån är jag).

Soff

Att jag "mått så bra under de här två veckorna". Det är ju inte riktigt sanning. Jag har mått superbra ibland, varit förbannad och ledsen ibland och haft sug ibland. Det jag menade var egentligen att de senaste dagarna har allt det där börjat plana ut och jag börjar hitta mej själv och lugnet igen. Känner mej som jag inte känt mej på flera år. Det vore för himla dumt att förstöra det nu.

steglitsan

Så bra att du började reflektera över drickandet och valde att avstå. Då har man kommit långt. Jag tror att det är det medvetna drickandet. Precis som du så har jag börjat notera hur människor runt omkring en dricker, tidigare har jag ju bara varit intresserad av att få i mig alkohol själv.

Soff

Kände mej så nöjd med mej själv, mår så bra. Så plötsligt slår de mej i huvuder, alla dumms tankar:
1. Solsken idag, hur skönt vore det inte att sitta ute med ett glas vin.
2. Kom igen, inte har jag några problem. Klarar ju alkohol alldeles utmärkt. Kan stoppa.

Jag vet inte vsd det beror på? Kanske de där glasen vin i helgen? Fast mest tror jag att det beror på att jag hat en stressig vecka framför mej. Mitt vanliga beteende då har varit att stänga ute världen ett tag med vin för att ladda upp.

Suck.

Soff

Vet inte varför egentligen? På något sätt har jag haft någon tanke om att jag inte tagit farväl av alkoholen. Har läst lite på forumet om "farväldrickande" och använde det som ursäkt. Blev plötsligt rädd för att skjuta det där farväl framför mej, att det skulle poppa upp som en badanka under vatten vid det mest olämpliga tillfälle.

Men nu, dåså, nu har jag tagit farväl av box i kylskåpet. Nu kan jag inte ha den ursäkten längre (världens dåligaste)

Det var nästan så att jag inte tänkte berätta för er här på forumet. Skämdes. Men tänker samtidigt: Det är exakt därför jag ska berätta. För det är ju de här besluten som är missbruket. Måste se det svart på vitt sen. Måste ha er input.

Tänker också att detta är ett mönster i mitt liv: När jag mår bra, när saker går bra, då förstör jag för mej själv. Varflr gör man så?