Hej!
Jag har smugit omkring på den här platsen länge, nickat igenkännande åt berättelser och tyckt att det verkar så vänligt här så nu vågar jag skriva något själv, ett första litet steg. Jag skulle så gärna vilja sluta dricka, jag vet att jag dricker för mycket och har gjort i flera år. Mitt problem är att jag gör det på ett sånt "snyggt" sätt, jag dricker nästan aldrig i veckorna, bara fredag och lördag, jag dricker bara vin och jag dricker det under ordnade former. Jag gör aldrig några dumheter utan sitter bara hemma och sippar på ett (många) glas. Dock kan jag med lätthet få i mej en hel box vin på en helg. Mina skyddsstrategier är också de som stjälper mej tyvärr. Jag kan alltid försvara mej med att det inte är så farligt, allt är ju liksom förklätt i myskväll om ni förstår hur jag menar? Jag kan tänka på Söndagsmorgonen att jag ska sluta dricka men sen när hela veckan gått så känns det inte så farligt igen (tills det är söndag igen då).

Anledningen till att jag dricker är att få en paus i min snurriga hjärna, dämpa ångest. Jag vet att min ångestproblematik antagligen skulle bli bättre om jag slutade dricka helt men jag är så rädd för vägen dit. Hatar att jag är "onormal", att jag inte bara kan bete mej som folk och ha ett måttligt drickande. Dricker jag så dricker jag alltid tills den där första obehagliga känslan kommer, den där när det inte är ett skönt buzz längre utan det börjar bli yrsligt. Även här är jag på något sätt märkligt karaktärsfast i mitt drickande, vill absolut inte göra något spektakel av mej själv och spy eller så. Fast förstår nu att de här strategierna inte beror på att jag är duktig utan att jag vill kunna fortsätta dricka ostört.

Varför vill jag sluta dricka då? För att jag dricker för mycket, för att det ger mej ångest och för att jag hela tiden är rädd för att skada min kropp. För att jag går upp i vikt och för att jag skäms så fruktansvärt mycket. Känner mej så dålig som inte kan vara som alla andra.

Det känns också som jag lever något slags dubbelliv, som jag är en bluff. Jag jobbar med träning och hälsa, är en sån som äter hälsosamt, ni vet chiapuddingsfrukostar och så? Det känns som att jag bygger hela mitt yttre varumärke på en bluff och det känns som om jag skulle dö av skam om folk visste.

Min älskade vet ju om mitt problem och försöker hjälpa men det är som att jag inte riktigt vågar erkänna för honom heller att jag nog är alkoholist, som att vi liksom slätar över det här hemma för att det skulle vara så jobbigt att ta tag i. Vet att han skulle hjälpa mej helhjärtat om jag bad honom men är så sjukt rädd för att ta steget. Dessutom inser jag ju att det måste påverka honom negativt också, jag ser liksom hur han utvecklar medberoendetendenser och det är det sista jag vill. Herredgud, varför kan jag inte bara SLUTA när jag ser att det påverkar den som är viktigast i livet för mej? Känner mej så grymt ego.

Egentligen skulle jag vilja veta vad de positiva effekterna av att sluta dricka är (skräckhistorierna har jag redan läst och blivit rädd av men ändå inte kunnat sluta) Jag vet ju naturligtvis vad de positiva effekterna är i stort men det vore peppande att läsa om någon med ångestproblematik och hur det förbättras om man slutar dricka. Jag känner att jag vill ha saker att sträva emot snarare än att sträva ifrån.

Sen undrar jag också, vad ska jag tänka där på fredagen när förra helgen är ett minne blott och lite vin bara känsligt festligt och härligt, som en frist och flykt. När jag inbillar mej att jag bara ska dricka två glas?

Hjälp vad skönt det var att bara skriva det här, det har faktiskt tagit år att våga :-)

Nyckelpigan

Sir väs var en bra metafor! Jag håller helt med dig, när man varit här inne och läst ett tag inser man hur illa det är och hur mycket man ljugit för sig själv. Att öppna den här dörren är extremt skrämmande... Det går ju inte att gå tillbaka och låtsas som ingenting sen... Enormt skrämmande samtidigt som det är en lättnad. Bra att du klarade suget! Styrkekramar

steglitsan

När jag läste att du stått emot suget så tänkte jag att jag inte kunde vara sämre så vad gjorde jag?! Jo, snörade på mig springskorna, laddade ner runkeeper (japp, hade till och med raderat den från telefonen, så länge sen var det), drog på mig lurarna och gick ut och sprang. Eller sprang och sprang. Jag körde någon form av superduperjättelugn intervallträning. Ingen tid eller hastighet att tala om men jag kom ut- och vi vet ju att den träning som räknas är den som blir av.

Soff

Vad kul att höra, heja dej!! Ska också ta ich springa imorgon och skicka dej och alla andra en tacksam tanke för att jag inte drack idag (och mej själv) :)

La mej precis och ligger här och ler, fylld av ett egendomligt lyckorus. Det är långt kvar men flrsta riktiga kampen känner jag att jag utkämpade och vann idag! Imorgon vaknar jag pigg och utan tungt huvud :)

Soff

så trodde jag först att jag druckit igår, av gammal vana liksom. När kag insåg att jag inte gjort det fylldes jag återigen av den där mjuka, härliga lyckokänslan.

Dock så tänkte jag på en sak: Jag måste lära mej att det är ok att ha lite tråkigt. Att det inte måste hända något exakt hela tiden. Det är mycket i den där tristessen som mitt drickande ligger.. Jag vet inte hir jag ska förklara det? Men om jag har en dag utan något speciellt inplanerat så får jag psnik, känner som om hela mitt liv rinner ifrån mej. Är rädd för stillhet och inget speciellt. Måste sätta guldkant på tillvaron exskt hela tiden. Samlar på kickar..

Madeleine 83

Tråkigt= fram med vinglaset så blir det en skön avslappnande stund istället.

Men hur kul har jag haft det egentligen hemma med mitt vinglas? Finns ju roligare saker man kan hitta på om man vill. Eller så får man bara acceptera att det är tråkigt och ta till sig vad Alfons farmor sa "Om det är roligt jämt, så visste man ju inte att det var roligt. Tråkiga saker finns till bara för att man ska märka skillnad när det roliga kommer sen."

Soff

Exakt! Det måste ju gå att skaka av sej den där jobbiga känslan, vet inte om jag hade den innan eller om den kommit med alkoholen..
Tror nog att jag alltid varit så, försökt pigga upp liksom. Vardagen ger mej ångest på något vis?

Soff

Suget verkar envist komma varje eftermiddag? Konstigt egentligen, brukar inte ha så i veckorna. Tror det kan bero på att det är semester och varje dag liksom "ska" vara en fest.

Just när det kommer får jag panik, tänker skita i allt. Men sen inser jag att jag öppnat den här dörren och att jag kommer bli så besviken på mej själv. Då blir jag stingslig ett tag. Sen går det över men kan plötsligt komma smygande tillbaka.

Det är som jag måste ha garden uppe hela tiden. Blir så trött. Fick faktiskt lov att sova lite mitt på dagen för att jag var helt utmattad. Snälla, säj att detta går över annars orkar jag inte.

Soff

Den där ormen alkohol ger sej verkligen inte! Den har redan börjat jobba på morgondagen. Först försökte den vara insmickrande med immiga glas, när inte det gick försökte den skrämma med sjukdom: "Det är ingen idé, du har säkert redan förstört dej själv". Låt mej VARA!!

Soff

Kvävde just lite ångest och alkohol-ormen med en löprunda! Endorfiner är bäst :)

Vändningen

Ja egentligen lägger sig suget ändå, men jag har märkt att promenad, löprunda eller något _mättande_ att äta, stävjar suget också. I flera fall så är jag faktiskt inte sugen på alkohol i sig, utan bara suget på något. Genom att äta något proteinrikt så lugnar sig kroppen, jag blir mätt, nöjd och en stund senare inser jag att jag inte ens tänkt en tanke på A.

Soff

Ja, det har jag också märkt, det där att man måste äta ordentligt. Mitt alkoholsug dyker ofta upp när blodsockret är lågt.

Och det där med att suget lägger sej: Så fantastisk insikt för mej! Jag har aldrig väntat ut det förut så när jag märkte att det gav med sej så blev jag nästan snopen :-D

Sommarsol77

Skönt att höra att det går att vänta ut det!
Starkt jobbat av dig!!:-)

Soff

Visst är det en härlig insikt!? Jag har aldrig kommit dit förut, trott att jag måste ha. Det kan kännas jävligt i stunden, som det aldrig kommer att gå över men det gör det! :)

Soff

Det ska jag, siktar på att han ska sluta visa sitt fula tryne (eh..kan man säja att en orm har tryne?) :-)

Platina

Det jag ser framför mig är att vi, med långa, silverglittrande svärd, hugger halsen av denne orm närhelst den dyker upp. Game of Thrones, släng dig i väggen! Här kommer vi, i krig mot alkoholen! Wiiihhaaaa!!!!

Soff

Jaha, här slutar man dricka och förväntar sej pigghet som belöning men istället är jag helt utpumpad och matt, skull kunna sova hela tiden.

Fast nej, jag förstår ju att riktigt så fort går det inte. Nu är jag på 9:e dagen sen jag bestämde mej för att förändra mitt drickande och började skriva här. I och för sej fick kroppen en lite alkohol"fix" i lördags men det var så otroligt mycket mundre än vad jag brukar dricka så den registrerade det väl knappt?

Klart att jag är trött, det förstår jag ju. Hjärnan snurrar oavbrutet, kroppen fattar inte var de där 2-3 liter vinet är är, det som den brukar få till helgen.

Har bara så svårt att fatta att jag kanske drabbats av abstinens. Återigen kommer de där tankarna: Så farligt var det väl ändå inte. Att tänka på att jag druckit så att jag vant min kropp, det är svårt att förstå.

Hur är det med er? Känner ni igen tröttheten?

Platina

Jag gäspar dagarna i ända. MEN jag sover sååå mycket bättre! Jag tänker att kroppen kanske har en och annan sovtimme att ta igen, efter år av dålig sömnkvalitet? Och även om jag är trött på dagarna mår min kropp så väldigt mycket bättre, den känns lättare och starkare och inte alls lika seg. Mindre svullen, bättre hy, inga påsar under ögonen.

Kanske har du varit supertrött förut också, men med en flaska vin lite då och då så dämpas ju de flesta känslor och intryck... Nu när du inte har alkoholfiltret på kanske du noterar andra saker än tidigare?

drickerensam

Jag var övermäktigt trött de första dagarna, om det var kopplat till mitt beslut eller vad vet jag inte, men just nu är det typ på nollnivå, jag känner mig varken supertrött, superpigg eller supermänniska. Vissa nätter sover jag bra, andra är åt hvete