Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

myrkotten

Välkommen hit!
Två veckor efter att jag gjort slag i saken upptäckte jag detta forum. Kanske jag hade tagit tag i saken tidigare om jag hittat hit.
Sisyfos; betyder det att du känner att du rullar upp en sten för berget om och om igen utan lindring?
Här får man misslyckas, en del har raka resor och andra krokiga, vi gör så gott vi kan.

Tack för ditt svar Myrkotten. Sisyfos får symbolisera mitt kämpande hittills. Det är många gånger jag nästan har fått upp stenjäveln... För att sedan nästan krossas av den när den rullar tillbaka.
Det känns lite annorlunda den här gången. Jag sörjer inte alkoholen hemma, sörjer inte att jag inte kan slappna av med fredagsvin (ha, ha, ha blev fredagsbönen med aoutokorrekt, kanske ett tecken). Har ersatt vinet med alkoholfria alt och slappnar av SÅ mycket bättre. Det är ju faktiskt inte särskilt avslappnande att fylla på eller dricka i smyg för att det inte ska synas hur mycket det blir. Myrkotten, du är en av de jag har lutat mig mot de senaste månaderna när jag har nästan slutat. Som vissa andra här vill jag vara social, orkar inte ta diskussionen etc etc. Älskar den närvaro som jag känner nu, när jag är nykter och inte heller behöver fundera över när jag ska få dricka. Älskar känslan av att få syn på ett systembolag, inse att det är lördag och att det är stängt och att det inre gör någonting. Men som sagt, kampen med stenen fortsätter. Förhoppningsvis kan jag nån gång byta forum till den andra sidan.

Nyckelpigan

Jag tror precis som du skriver, att när man sätter sina tankar på pränt blir det inte lika lätt att sopa dem under mattan. Jag känner så igen mig i det, man dricker för mycket, får enorm ångest, gömmer undan det och kör på igen i en evig galen dans... Nästa gång går det bra! Säkert (som barnen säger om allt nuförtiden)... Vi hjälps år!

Tack för välkomnandet!
Ja Vilja, vi har nog olika processer när vi kliver fram. Jag tycker absolut att du hör hemma här och ska stanna. Jag blir också stärkt av de som lyckas. Det är mycket kloka tankar i alla trådar, de som lyckad likväl som de som det inte går så bra för till en början. Tycker om att Berra uppdaterar sin tråd här, trots att han varit nykter så länge. Trådtiteln talar för sig själv precis där i början av kampen. En annan tråd jag gillar är "Jag är bara lycklig när jag dricker". Det visar sig ju vara precis tvärt om med det. Rus är helt enkelt inte lycka. Inte för TS där i alla fall.

Tack Nyckelpigan, Ja, tror att det kommer att ha en avskräckande effekt för mig att faktiskt skriva här. Och skulle jag trilla dit så måste jag ju skriva om det här. Lite svårare då att förneka det för sig själv. Men jag känner mig också väldigt stabil i mitt beslut. Älskar att vakna pigg och fräsch, älskar närvaron och energin jag har haft i sommar. De fåtal ggr som jag druckit har ju bara varit tråkiga. Jag hör till de som funderar om jag kan ta ett glas vin till maten då och då. Inte hemma ensam, inte festa, inte använda vinet för att slappna av eller som belöning. Men kanske ta det där glaset till mat som faktiskt är gott. tål att tänkas på och jag ska skjuta upp det ett tag för att kanske aldrig göra det igen.

LenaNyman

Välkommen hit är du, med sten och allt. Jag läser din #6 och kommer då att tänka på Stingos fantastiska ord: "Den som måste dricka är inte fri att dricka." Det låter som att du har den insikten redan.

Ser fram emot att stifta din bekantskap!

/Rolling Stones-Lena

Ja, jag trivs bättre utan drickande. Har ju en lång process bakom mig som varit osynlig här i forumet. Med vita dagar och misslyckanden. Det känns annorlunda den här gången. Kanske för att jag körde ett sånt långt uppehåll och kanske för att jag bara kommer att dricka à-fritt hemma. Och du har rätt Vilja, ölen och de vita vinerna smakar helt ok. De röda kam drickas, men jag har ännu inte hittat nåt som egentligen kan ersätta rött vin. Men hemma kommer inget annat över tröskeln just nu, så där är jag i min process med detta. Det ska gå nu det här.

Då måste jag väl skriva det här inlägget. Älskar nykterheten, närvaron och lugnet jag känner som nykter, men ändå..,
Reste bort till en plats där alkohol är lättillgängligt och där jag tidigare druckit både öppet o i smyg. Redan på vägen dit hade jag nästan bestämt mig för att dricka. Ungefär som om man har en godispåse som bara måste ätas upp. Så jag drack i torsdags, inte ens det var särskilt trevligt eftersom det inte skulle märkas. Har eg aldrig gillat att bli full heller utan mest använt à för att få sova. Och det var vad jag gjorde. Blev lite full, tror inte det märktes, la mig att sova. Sov så jäkla dåligt, huvudvärk vid 2-tiden på natten, så jäkla bakis. Som i gamla tider helt enkelt. Jag blev tidigare ofta väldigt dålig om jag drack mycket. Det känns på sätt och vis bra att kroppen säger ifrån. Att kräkas i smyg är dessutom svårare än att dricka i smyg. Herregud, vilken dum jäkla idiotisk människa jag är. Vill inte tillbaka dit.
Idag vaknar jag istället efter att ha sovit gott en hel natt, ingen huvudvärk, ingen ångest. Kanske ska kila ut på en promenad nu på morgonkvisten. Måste lära mig hantera det här ställer där alkoholen är tillgänglig. Här kan jag inte hälla ut. Ska stanna här en vecka. Idag ska jag inte dricka.

Nyckelpigan

Jag känner igen mig i din berättelse så mycket att det är läskigt... Våra historier påminner mycket om varandras och jag drack också en gång under min nykterhet på samma sätt som du gjorde... Jag visste att jag skulle dricka och gjorde ingenting för att stoppa det. Det har iofs stärkt mig i min övertygelse att jag inte kan dricka. Inte för att min man inte vill utan för att JAG inte vill. Sedan kommer det att komma många förhandlingar framöver men det för jag ta då. Idag ska jag på stor fest och jag ska inte dricka en droppe a. Styrkekramar

Nyckelpigan

Jag känner igen mig i din berättelse så mycket att det är läskigt... Våra historier påminner mycket om varandras och jag drack också en gång under min nykterhet på samma sätt som du gjorde... Jag visste att jag skulle dricka och gjorde ingenting för att stoppa det. Det har iofs stärkt mig i min övertygelse att jag inte kan dricka. Inte för att min man inte vill utan för att JAG inte vill. Sedan kommer det att komma många förhandlingar framöver men det för jag ta då. Idag ska jag på stor fest och jag ska inte dricka en droppe a. Styrkekramar

Tack Nyckelpigan!
Det är nog viktigt det där att fundera över varför det händer. Drack vin till maten igår. Lagom mycket, två glas och det räckte med det. Sen blev jag sur på att jag hade allt ansvar för allt och drack en öl. Onödigt!
Kanske dricker vin till maten denna vecka också, högst 2 glas, men sen börjar vardagen och då är det slut. Det ska gå vägen det här.

Tack Nyckelpigan!
Det är nog viktigt det där att fundera över varför det händer. Drack vin till maten igår. Lagom mycket, två glas och det räckte med det. Sen blev jag sur på att jag hade allt ansvar för allt och drack en öl. Onödigt!
Kanske dricker vin till maten denna vecka också, högst 2 glas, men sen börjar vardagen och då är det slut. Det ska gå vägen det här.

Hej Välkommen hit igen. Du måste nog fundera på vad du verkligen vill med ditt drickande. Dricka, inte dricka? Mycket lite? Vad händer om det spårar ur?

Tack Aeromagnus!
Jag vill ha ett sunt förhållande till a. Men jag har mer och mer börjat fundera över vad detta är. Dricka vin till maten på helgen? Nödvändigt? Bra? Kul? Jag har haft vad jag anser vara ett sunt förhållande till a i nästan 30 år. Har inte gillat att vara full och har mått väldigt dåligt dagen efter om jag blivit det, så det hände nästan aldrig. Så jag har druckit kanske en halv flaska vin fred/lördag under många, många år. Vetat var gränsen gått, Sen började jag använda a som sömnmedel. Dricker för att koppla av och sova. Så djäkla dumt, för man sover inte bra med alkohol i kroppen. Har fått jobba på rätt bra för att få alkoholkonsumtionen gå överstyr och för att få ett kemiskt beroende. Har lagt av helt en månad, druckit måttligt igen de sista två mån ( med få undantag) och funderar nu mycket över vad som egentligen är ett "normalt" drickande.
Tänker att jag ska sluta med vanedrickande (fred/lör o sön, som det också blivit), sluta att använda a som sömnmedel OCH sluta smygdricka. Smygdricksbeteender har jag ärvt av min pappa. Tänker att jag kan dricka vin till maten i goda vänners lag. Och efter att ha läst vissa trådar så förstår jag också att man inte kan börja bjuda på middag titt som tätt för att använda detta som ursäkt. Och tänker att jag kan ta ett glas vin när jag träffar vänner ute. Som jag gjort tidigare.

Eftersom jag inte är beredd att sluta helt eller gå ut med det, så har jag druckit vin till maten på kvällarna. Hade kunnat avstå och det är egentligen för tidigt i min "nykterhet". Men det blir så många frågor som blir jobbiga då. Och eftersom det är alldeles för tidigt och även två små glas trubbar av omdömet, så funkar det inte klockrent just nu. De allra flesta kvällar har det funkat att dricka måttligt 2,5 dl vin till maten. Smygdiricksbeteendet som jag har här får jag kämpa med. Det går bra just nu. Snart är jag hemma igen och då finns ingen a tillgänglig. Jo, en flaska skumpa som jag fått precis när jag la av drickandet, så den får stå där den står. Där är jag nu. Det blir en lång, vit period när jag kommer hem så mycket ver jag. Kommer inte heller att börja om med obligatoriskt helgvin. Bara dricka i sällskap av andra än min sambo. Och då som jag gjort innan det brakade iväg och jag höjde toleransen. Kroppen verkar ju säga ifrån på samma sätt som tidigare igen, så eventuellt drickande kommer att få betalas dyrt. Aldrig mer säger jag idag.

Har druckit för att koppla av, för att somna.Tänk så jäkla dum den lösningen är. Hjärnan får ingen vila och ingen återhämtning. Nu sover jag gott, drömmer och börjar känna effekten av att hjärnan får sin vila. Bara jag minns detta när suget kommer. Usch vilket jökla gift alkohol är. Undrar hur kpnsumtionen egentligen påverkas av sociala medier oc drickande i Tv. Minns ni Dallas? Där drack man en whisky när man kom hem, men bara sue-Ellen hade svårt att hantera a. Sen var det väl först på 90-talet som det dracks vin ofta i svenska serier. Minns att jag noterade att de drack vin jämt i nån av de där långkörarna. Och efter att ha läst här inne, så ser man ju vad alkoholkulturen ställer till med. Kanske dags för motbok igen?

Drycker

Vi körde en lek som hette "drick med Dallas" En snaps för varje Dallas drink. I första säsongerna dracks det väldigt frekvent.
Nu är det ju &så mängder med alkohol reklam hela tiden, det förbättrar ju inte heller.

Lyckades klicka iväg det förra inlägget.
Det här inlägget är till mig:
Idag är en sån dag när jag skulle velat dricka. Massor av saker som måste ordnas. Ensamt ansvar, svårt att koppla av etc etc. Normalt hade jag avslutat en sån dag med vin. Det finns a hemma, en flaska champagne som jag fick precis när jag slutat dricka hemma och min sambos öl. Undrar om jag hade druckit något av det om det varit för några månader sen. Kanske... Det hände ju titt som tätt då. Ångest för om sambon skulle upptäcka att jag druckit ur ölen. smussel o ångest.
Men jag känner mig trygg i mitt beslut att inte dricka hemma nu. Och älskar mitt nyktra liv. Älskar närvaron energin och sömnen framförallt. Har alltid älskat att sova, men med alkohol i kroppen är det inte samma sak.
Lördag för drygt en vecka sen drack jag för att det var tillgöngligt (inte här hemma). Tänkte att jsg kunde dricka 1/2 flaska för att jag ville ha, var värd det eller nåt annat, och flaskan hade skruvkork så det var ju fullt möjligt att dricka lagom... Men jag var genast där och drack upp upp hela flaskan. Fy attan vilken baksmälla man får när man vant sig av med a. Kräktes. Ovärdigt och eländigt!
Avvänjd o avvänjd förresten, på fredagen drack jag 50 cl vin o på torsdagen 2 glas för att det var aw och jag inte ville vara annorlunda. På torsdagen hade jag gärna låtit bli egentligen, men ville smälta in. På fredagen var jag på systemet o passade på att köpa lite vin som jag sen var "tvungen" att dricka upp för att det måste ta slut ( inte hemma). Funderar på om torsdagsdrickandet satte igång resten. Måste få ner detta på pränt för att förstå hur mitt drickande el inte drickande funkar. Inbillar ju mig att jag kan ta ett glas ute när jag varit nykter ett tag.
Men som sagt är fast i mitt beslut att inte dricka hemma o har heller inte gjort det på snart 4 mån. Och på den tiden har jag druckit för mycket kanske 5 ggr. I övrigt högst två glas vin. Och många, många helt vita veckor. Jämfört med hur det var när jag "slutade" så är det stor, stor skillnad. Jag upplever att jag har kontroll tönkte jag skriva, men det är ju inte sant med tanke på fredagen o lördagen för en vecka sen. Jag har nästan kontroll. Och dricker inte hemma. Funderar på att avstå helt. Så jag tvingar mig att skriva här, trots att jag misslyckats. Tvingar mig att erkänna det. Och det där med högst två glas vin var ju heller inte helt sant. Men jag vill ju gärna försköna saker märker jag. Jag drack en öl också vissa kvällar... I smyg!!! Men NU ska det bli en lång period... Hmm aw på torsdag. Vill just nu inte ha a, men vad ska jag svara. Tänker mig afri öl o kanske ett glas vin för att undvika frågor sen. Får se hur jag gör. Träffar dem sällan o fick så många frågor sist när jag inte drack. Vet inte om jag orkar ljuga igen.
Det här inlägget blir rörigt för andra, men jag använder just nu forumet för att förstå mig själv o få lite ordning på tankarna. Har nu bestämt mig för att jag dricker a-fri öl på torsd. Om jag själv vill sen så dricker jag ett glas vin. Jag tänker inte dricka för att de andra kanske undrar annars. Får ont i levern bara av att tänka på vin. Får se hur det går. Nu går jsg och lägger mig nykter och sover gott! God natt! 8 dgr, men jag räknar inte dgr.

Borgward

När jag läser din tråd slås jag av hur mycket ångest det verkar finnas i just tanken att dricka med kontroll. Upplever du då något positivt med ditt drickande?
Är det inte enklare att avstå och slippa tankarna fram och tillbaka?
Jag har valt att inte dricka alkoholfritt vin eller öl, eftersom det för mig närmare tanken på att dricka igen.
De gånger jag befunnit mig i sociala situationer och jag dricker cola zero eller vatten har jag förvisso fått frågor, men inte så många - mer för att jag alltid brukar dricka. Jag säger bara att jag kör en vit period tillsvidare. Det har ännu inte kommit någon följdfråga på det.

Jag är alkis, men det är min ensak och jag har inte tagit ordet alkis i min mun om mig själv till andra - ännu.
Det är ingen som har med det att göra - förutom jag själv och jag har väldigt mycket med det att göra.
Lycka till - är du ärligt mot dig själv, kommer du att klara det oavsett ditt mål.

Ja, tack för ditt svar Borgward. Tycker inte att jag har så mycket ångest runt alkoholen, men jag har funderat på det du skrev för ibland ser andra saker klarare än man gör själv. Ska tänka vidare.
Tycker själv att jag har mer ångest runt smygandet med alkoholen och dör har jag mycket att bearbeta dock. Har smygätit vid nåt tillfälle istället... Bättre för hjärnan, men dåligt för kroppen.
Drack två glas vin med vänner i torsdags för att jag ville. Funderade över om jag då var fixerad vid drickandet o alkoholen, men det kändes inte så. Började och slutade alkoholfritt. Drack vinet för att jag ville ha, inte för att passa in eller så. Sen förändras smaksinnet lite har jag märkt. Starköl är numera rätt besk (har bara druckit nån klunk) och vin är lite surt. Kan vara det som till slut får mig att avstå helt.
Får jobba med ärligheten, vill ju så gärna vara duktig.

Nyckelpigan

Jag tycker du är stark som är ärlig här, som sättet allt på pränt och analyserar för att hitta din väg. Jag tror det är ett stort steg, när kag drack i somras skrev jag ingenting här eftersom jag visste vad svaret var, min hjärna fick på autopilot (jag ställde in den på det) utan att reflektera. Nu skriver du ner hur du tänker och vad du gör, reflekterar runt det... Jag tror det är en enorm styrka. Det är svårt att prata med andra på detta sätt; det är väl inte så svårt, sluta bara dricka... Men det är ju inte så enkelt för oss. Fortsätt skriva här och fundera, du har många kloka tankar! Tack för allt stöd du ger mig och många andra! Kram