Med en mamma som alkoholist tänkte jag att jag aldrig skulle få några problem. Jag har ju mitt solklara exempel på hur det kan gå när man super tillräckligt mycket tillräckligt länge. Ändå sitter jag här idag och inser att jag inte kan hantera alkohol. Jag vågar inte kalla mig alkoholist än, men kanske är det vad som krävs för att våga ta mina problem på allvar. Problem med sprit och psyket. Där är jag idag 27 år gammal.

Sedan första fyllan vid 14 års ålder har jag alkoholen gett något som jag inte kunnat ge mig själv i livet. En känsla av lätthet och oövervinnelig energi. Min omgivning uppfattar mig som snygg, social, trevlig och energisk när jag är nykter. Det känner inte jag. Förutom när jag dricker. Att göra mig iordning och gå ut på krogen för att festa loss ger mig ett rus som inget annat. Spriten tar över och jag kan inte sluta. Vill inte sluta dricka. Vill bara ha mer.

Jag dricker inte överdrivet ofta, varannan helg ca. Men det slutar oftast i rejäl fylla. Emellanåt i kaos. Jag har tidigare hamnat i sexuellt övergrepp, fyllecell, ångestattacker, ambulans, psykisk och fysisk misshandel. Ändå har jag fortsatt. Jag är i nuläget deprimerad med ångestpåslag och medicinering med antidepp. Kanske som en del av alkoholen. Eller pga. av min uppväxt i ett missbrukarhem. KanKe både och...

Jag har lovat mig själv och omgivningen så många gånger. Gått på samtal om det (dock ej Aa) under två perioder av mitt liv. Vid 23 års ålder lyckades jag vara nykter i 1,5 år. Men efter varje uppehåll så smyger jag mig sakta tillbaka. Tänker att jag bara ska dricka öl eller cider. Det utökar jag sedan med cider och tillslut är spriten det som tar över. Jag dricker aldrig på vardagar och sällan två helgdagar i rad, men det händer. Som i helgen. I lördags gick allt åt helvette.

Jag kollapsade hemma hos en vän efter nattklubben och blev totalt förlamad. Hörde de andra prata med mig men jag kunde inte röra mig. Inte prata. Jag var som bortkopplad, men ändå inte däckad. Ambulans hämtade min livlös kropp och när jag får kontakt med omgivningen på akuten inser jag vad som hänt. Får panik. Tänker att jag blivit drogad. Fick lämna kissprov och sen gå hem. Gårdagen var ett töcken. Kände sådan skam. Ånger. Smuts. Kroppen sa verkligen ifrån, oavsett om jag blev drogad eller ej... Jag måste börja ta ansvar för mig själv. Alkoholen förstör mig. Jag vill hålla mig borta från den. För alltid.

Idag är jag mest rädd. Och ledsen. Rädd för att misslyckas igen när jag nu bestämt mig för ett nyktert liv. Ledsen för att jag inser att den lycka som kroglivets partyprinsessa inte längre kommer vara en del av mitt liv. Det kanske låter patetiskt, men det är så det känns. Jag hoppas detta forum kan ge mig stöd. Idag har jag bestämt mig och jag måste klara det här. Jag vill inte sluta som min mamma...

AnnaPanna

Hej allihopa!

Dags för mig att skriva av mig lite. Midsommar har passerat och jag har fortsatt att välja nykterheten, dag för dag. Har under midsommar fått försvara mig lite smått om varför jag inte dricker, "Det är ju midsommar!? Idag ska du väl dricka!?", men det har gått bra och jag har känt mig otroligt trygg i det. Inte känt något sug att dricka alls. Det har varit otroligt befriande att slippa kampen inombords som jag hade sist i Stockholm. Dock tar jag inget för givet längre och tar mitt beslut aktivt. Jag vill inte och jag ska inte dricka.

Var på samtal i öppenvården för ca 2 veckor sedan och blev då erbjuden att börja behandling i höst. I behandling i form av åka-iväg-till-skogen-för-avgifting, utan behandling i form av gruppbehandling här i stan under hösten. Två förmiddagar i veckan. Förut när jag blivit erbjuden det så har jag lagt benen på ryggen och sprungit för livet. Nu kändes det ändå OK när jag fick erbjudandet. Och det måste jag erkänna är en väldigt positiv känsla. Att det känns OK! Wow. Börja inse att jag verkligen är redo för det. Redo att rensa själen på riktigt och ta hand om mig själv fullt ut. Har inte spikat det och tackat ja än. Jag fick betänktetid, men känner redan nu att jag kommer tacka ja. Det vore en fin investering för min framtida nykterhet.

Stor kram till er alla som krigar! <3

AnnaPanna

Det var längesen jag skrev nu. Nykterheten har gått väldigt bra. För bra skulle jag säga. Inte haft det minsta alkoholsug eller suktat det minsta efter fest. Förns i förrgår. Det är så konstigt för det som triggade det hela var en låt. En endaste låt som jag hörde och som väckte miljoner signaler i min kropp. Den gav mig extremt starka kopplingar till ett firande jag var med på (en fyra-dagars fylla). Självklart kopplade den inte till minnena som den feta ångesten jag hade veckorna efter, eller till känslorna när jag bara låg på golvet i min lägenhet och grät och skakade av ångest och abstinens som jag samtidigt ringde psyk och sa att jag dör av ångest. Nej då. Låten kopplade mig till den härliga känslan av att vara full, allt flörtande, alla skratt och känslan av att vara fri i sin fylla. Sedan jag hörde den låten i förrgår har suget varit där. Självömkan har smugit dig tillbaka och känslan av att "alla får utom jag" sitter på min axel och tycker synd. Samtidigt känns det ganska naturligt, för många säger ju att när man är som mest "säker" i sin nykterhet så kan ett återfall vara nära. Jag känner mig trygg i att jag inte kommer dricka ikväll eller imorgon, men det är absolut en påminnelse om att jag fortfarande ska ta ett aktivt beslut varje dag. På senaste har nykterheten bara rullat på, men det här kom som en påminnelse.

Skönt att få skriva av sig här och kram till alla er som kämpar!

Insåg ju också precis i skrivande att jag idag (1:a augusti) varit nykter i exakt 8 månader. Galet bra. Det trodde jag aldrig för 8 månader sen. Kram!

Nyckelpigan

Grattis till 8 månader!
Vad bra att du skriver och berättar, man inser då hurviktigt det är att fatta beslut varje dag... Visst är det konstigt att våra hjärnor kan glömma allt det dåliga och bara minnas den romantiska bilden... Kram

Nyckelpigan

Grattis till 8 månader!
Vad bra att du skriver och berättar, man inser då hurviktigt det är att fatta beslut varje dag... Visst är det konstigt att våra hjärnor kan glömma allt det dåliga och bara minnas den romantiska bilden... Kram

Nyckelpigan

Efter mitt inlägg på din tråd satte jag mig och läste igenom den från början. Vilken resa du gjort (och gör), jag känner igen mig i så mycket... I sorgen, förlusten av att inte få dricka igen, förhandlingarna mm... Jag slutade dricka för 5 v sedan men har druckit en gång under dessa 5 v (för 1,5 v sedan), jag inser att jag gick och planerade dör detta undermedvetet... Precis som du gjorde inför din resa, skillnaden mellan oss var att jag valde att inte skriva om det här innan... Du var modig och tog upp det och fick då stöd att välja annorlunda. Fantastiskt och ärligt skrivet av dig. Jag känner igen mig i så mycket... Jag kommer också från en familj med missbruk och det känns så hemskt att ha bytt läger och gjort det mot mina när som jag kämpade så emot när jag växte upp. Skillnaden är att VI väljer att göra något åt det, att stoppa den onda spiralen.
Jag känner också sorg och orättvisa att inte kunna dricka vid olika tillfällen... Jag såg att du flera gånger tog upp detta med ditt bröllop.. Jag önskar att jag hade varit nykter innan mitt bröllop... Nu minns jag inte stora delar av festen och det är något jag skäms över och aldrig får tillbaka. Var glad att du kommit till de insikter du gjort så tidigt i livet! Kram

mod60

Härligt med 8 månader. Grattis till dem.
Ja man får vara på sin vakt mot alkoholdjävulen som jag ser den som. En liten djävul. Listig rackare som ligger där på lur och poppar upp så där starkt ibland. Vilken tur att du orkade stå emot. Heja dig....
kram mod

steglitsan

Jag minns så väl en grej som jag gjorde nyårsnatten i år och det var att läsa ditt inlägg om ditt nyår i Miami. Jag var redan så stolt och lycklig över att jag firat och festat in det nya året nykter men när jag läste att även du stått emot i frestelsernas mecka så blev glädjen om möjligt ännu stötte.

Ja, det är galet bra med 8 månader, heja dig!

MåBättre

Du kommer tacka dig själv otroligt mkt i framtiden för att du fortsätter kämpa nu och vågar göra den förändring du tror dig behöva! Heja dig!!!

Kram!

AnnaPanna

Fina ni! Vill bara meddela att jag nu är på min andra alkoholfria semester och det går SÅ bra! Mer fokus på träning, sol och upptäcktsfärder istället för att festa på kvällarna och ligga bakfull i sängen eller vid poolen på dagarna. Jag minns när jag skrev i början av min tråd. Fylld av oro och rädsla att jag inte skulle kunna hålla mig nykter länge. Snart varit nykter i över 11 månader och det vill jag tacka ER och forumet för. Hade aldrig gått annars. Stor kram till er från ett varmt Spanien!

AnnaPanna

Ja det känns verkligen som jag känner livet på riktigt! Även fast jag inte supit varje dag så känner jag ändå en SÅ stor skillnad i livskvalitet. Enkla saker blir så vackra! Jag känner lukter och smaker som jag aldrig registrerat. Jag ser små saker i omgivningar och i naturen och uppskattar dem med hela själen, vilket jag aldrig gjort förut. Underbart Aeromagnus!

Ebba

Eller hur önskar man att alla som mår dåligt av alkohol ska få uppleva hur befriande det är att få bort den ur sin kropp under lång tid och vara fri!

Det är SÅ skönt :)

AnnaPanna

Hej igen! Längesen jag skrev. Allt rullar på och går bra. Ville bara in och skriva att jag drömde att jag drack alkohol. Drack vin i drömmen och hade roligt. Tidigare har jag drömt om alkohol i samband med ångest och fylla. Vad tyder detta på? Börjar kroppen slappna av "för mycket"? En väns 30-årsfest äger rum i helgen. Kanske det spökar?

Nyckelpigan

Ja, drömtydning är kanske inte min specialitet... Mina drömmar om att jag har druckit är fortfarande kopplade till ångest, kanske är det, som du skriver en varningsklocka... Eller inte. Kul att höra att det går bra för dig!

AnnaPanna

Inser att det närmar sig min ettårsdag som nykter. Jag har idag varit nykter i 11 månader. Helt otroligt. För 11 månader sen trodde jag knappt på det, men jag ville så gärna. Och jag inser nu att viljan kan ta en långt. Otroligt vilken skillnad det är i livet. Har under dessa 11 månader inte haft en enda panikångestattack och jag känner mig mer närvarande i mig själv än någonsin. Vilket lyft för livet...

Senaste tiden har dock mycket energi gått åt till mitt medberoende. Fått kämpa med att inte engagera mig i mammas drickande, men inte kunnat undgå då hon druckit fördärvat under en period igen. Dock har hon nu själv valt att ta hjälp med medicinering och själv valt att ringa om hjälp för vidare behandling. Jag hoppas hennes vilja också vinner nu. Det vore så underbart för henne, för mig. Känns ändå otroligt att sitta och prata med sin mamma om alkoholproblem. Att hon anförtror sig till mig, ringer och berättar om hur hon vill nå/hålla sig nykter och att hon ringt och bett om hjälp. Vi delar nykert tankar kring alkoholproblemen vi båda har, och kanske låter det jävligt tragiskt, men det känns ändå vackert på något sätt. Vi pratar om det. Delar med oss. Jag försöker peppa henne och hon lyssnar på mina upplevelser och råd. Jag säger till henne att jag är stolt att hon vågar prata om det. Känns overkligt, men ska försöka att inte hoppas för mycket. Men tycker hon är så modig och jag sa det till henne. Vill att hon ska veta det. Att jag är stolt över henne, hon som är min riktiga mamma. Inte fyllemamma utan min verkliga mamma som vågar försöka. Vill så gärna att hon ska klara det. Jag älskar ju henne så mycket...

Hoppas ni mår bra och kram till er!

Leverjag

Att läsa om hur du kommit så långt! Läste dina första inlägg och de senaste. Wow! Är så glad för din skull!
Jag är betydligt äldre och hade nog en del problem m a när jag var i din ålder men sedan levde jag mer normalt. Med tiden fanns konsumtionen i bakgrunden och långt senare i livet med barn, make, hus och jobb började konsumtionen öka och jag insåg att jag faktiskt hade problem. Beslöt mig för att sluta, var inne här ofta och skrev och läste. Gick jättebra i fyra månader men började så smått pga av hög stress. Det blev ju efter ett tag mer och mer. Nu ett nytt försök då jag annars kommer att ta död på mig förutom relation till barn, make och jobb totalt havererar.
Tack för allt du delar och fortsatt lycka till!

Annapanna att läsa om dina framgångar och ditt liv i nykterhet. Jag har nu omkring fem månader nykter, och vill verkligen att det ska förbli så. Godisspöket dyker upp lite för ofta, men i övrigt känns det riktigt bra.