Kära ni därute,

Efter ett uppehåll från forumet några månader är det dags för mig att komma tillbaka.
Flera månader nu med blandade känslor och dåligt resultat. Har genom åren alltid samlat på mig långa perioder av nykterhet för att sedan falla tillbaka i gamla mönster.

Jag har en ganska lång historia med alkoholproblem sedan många år tillbaka. Kan inte sluta dricka när jag väl börjat en kväll.
Dricker på helgerna, "aldrig" på veckorna om det inte är någon helgdag. Kanske ett typiskt mönster för den anonyma svenska alkisen?
För er som inte mött mig här tidigare så är jag en träningsnarkoman och älskar fysisk ansträngning. Jag mår bra av det helt enkelt.
Rastlös, orolig, aktiv, högpresterande, känslig och mycket humor sammanfattar mig på ett ytligt plan.

Nu har jag då för 87 gången i ordningen bestämt mig för att sluta med alkoholen, IGEN!
Efter en helg med fest i två dagar rasade mitt sköra korthus samman igen och med panikångest, gråtande förklarar jag för min underbara fru och livskamrat återigen om mitt stora problem och att jag inte vill må så här längre.
Paniken var nära, på något vis har jag rett ut dagen och har nu på måndagen börjat återhämta mig, fast fysiskt o psykiskt tar det några dagar till för mig att må bra.
Min fru vet sedan många år om problemen och har stöttat mig förut men hon har inte riktigt velat, kunnat förstå vidden av det. Jag är ju väldigt duktig på att ljuga, gömma, trixa.
Nu har jag berättat allt, och jag tror i ärlighetens namn att vi kan gå vidare med detta mot ett nytt liv fritt från alkohol för min del.

Inga mer lögner, så här ser LillPers problem ut. Osminkat och jävligt.

Inom bara ett par dagar kommer jag börja på ett nytt jobb som innebär en extremt häftig utmaning för mig. Det blir mycket resor i det jobbet också, men på ett helt annat vis. Inget pendlande fram o tillbaka mellan två olika länder som det varit nu i flera års tid. Det kommer vara en bra hjälp för mig även om resor och flyg är förknippat med alkohol för mig.
Nu tar jag nya tag med er här på forumet och hoppas jag kan ge någon annan stöd och stöttning på sikt.
Just nu behöver jag själv människor runt mig som förstår min problematik.

Jag brottas med tankarna på att berätta för så många som möjligt om mina problem, men tror inte det är någon bra början på ett nytt jobb så det avstår jag.
Däremot har mina närmaste alltid vetat, men inte trott fullt ut hur illa det är.
För dessa kära människor kommer jag i förtroende berätta hela sanningen. Det känns befriande på flera sätt.

LillPer är tillbaka, hoppas det är OK?

Kram till er alla.

Hej på dig LP,

vad BRA att du tar antabus. Det är väl verkligen strålande.

Tänker på dig och hoppas att du ska få må bra!

Filosofen

Bra att du kom tillbaka, jag gjorde detsamma idag.. efter månader. Känns tungt men rätt.. ett steg i rätt riktning. Det här med bus tabletter..hur fungerar det? jag dricker tyvärr i veckorna och också, och i stort sätt varje dag. Känns som man måste ta till med starkare hjälpmedel snart, att önska har inte tagit mig direkt lång om jag säger så

Styrkekramar på din nyktra resa :) Kämpa, du är grym!!
//Filosofen

LillPer

Varför blir det som det blir i min hjärna? Har tagit beslutet så många gånger. Just nu är det bra med hjälp av A-bus som räddar mig. Jag har alltid den starkaste övertygelsen på morgonen när jag vaknar. Aldrig mer vill jag dricka, så underbart. Detta uttalar jag tydligt vare sig jag har bakrus eller varit spik nykter i många dagar. Efter frukost smyger sig tankarna på att det är ju självklart jag kan dricka för att förstärka alla mina känslor ytterligare. Ja, jag är en människa med mycket känslor. Oftast starka, stora känslor. Mycket prestation i allt jag gör, precis allt. Oftast väldigt levnadsglad och framåtblickande. Ibland helt nere i källaren med fullständigt kaotiska tankar och liten lust att leva. Alkoholen hjälper att förstärka min glädje för stunden. Grymt svårt dagen efter. Vet liksom inte alltid vad eller hur jag ska hantera mina känslor.
Samma mönster runt alkoholen som upprepat sig i massor av år. Slutat oändligt många gånger.
Ambivalent och impulsiv.
Prestation kväver mig. Jag kväver mig, ingen annan.
Gott självförtroende, låg självkänsla.

Utan Alkohol hämtar jag mig snabbt och min lust och glädje kommer tillbaka.
Vet bara inte helt var jag ska lägga all min energi och mina ständiga funderingar över smått och stort.
Jag kommer liksom inte till ro. Vill så mycket, men vet inte vad jag vill.
Låter kanske svårt, men så känns det.

Se mig, ge mig, trösta mig, var hos mig.
Håll om mig när det blåser hårt.
Detta vill jag klara.
Jag är på väg igen.

Kärlek
LP

Ebba

Man kommer inte till ro.
Alkoholen hjälper en för stunden.
Du vet ju precis.
Att alkoholen är en falsk djävul som griper tag i lämpliga offer hårt som fan och lurar i dem att lugnet den ger är behaglig och lösningen.

Lugnet kommer när man lyckas slita sig loss och låter hjärnan slippa bekämpa alkohol.
Det är sant.

Mitt huvud snurrar också som fan titt som tätt.
Jag önskar dig ro fina LP.

LillPer

Jag har nu inom kort varit medlem här i tre år. Fortsätter kämpa mot mitt beroende o missbruk av alkohol. Ligger här i fjärran land o stirrar upp i taket. Kan inte sova och tankarna snurrar. Varför klarar jag inte att leva mitt liv utan alkohol?
Det är så sjukt meningslöst och verkligen hål i huvudet att ständigt utsätta sig för denna deprimerande och skadliga djävul. Jag är just i detta nu helt införstådd med att jag måste ta tag i mitt sjuka beteende. Jag hade för exakt ett år sedan vid denna tidpunkt skrapat ihop 5 månader utan alkohol. Pang, utan förvarning(?) drog jag i mig mängder en lördag kväll och hela resan kändes förgäves. Nu tänkte jag en gång för alla fira detta treårs jubileum med att lägga ner hela detta beteende och försöka komma till rätta med min dåliga självkänsla och rastlösa själ.
Som många andra här inne så dricker jag stora mängder på helger och vid ledighet. Alla fredagar är kick off för att dricka fredag o lördag. Söndagen och delar av måndagen är hemska, men jag återhämtar mig fort och har glömt allt till nästkommande helg igen. Fy fan vad trött jag är på detta liv.
För er som inte känner mig sedan innan så är jag högst beroende av även träning och måste helst träna varje dag för att må bra. Sedan räcker det ju inte med vad som helst utan att jag måste ha presterat och blivit rejält utpumpad på varje pass. Jag lever i ett fint förhållande med min fru. Två halvuxna barn och ett fint hus i västsverige. Ett utmanade jobb med mycket resor som ibland är pressande och krävande då jag egentligen trivs bäst hemma. Dricker mig alltid berusad i loungerna runt om i världen då fri tillgång till sprit finns tillgänglig. Jag har alltid burit på mycket känslor och har väl alltid på något vis förstärkt dessa känslor ytterligare med hjälp av alkohol.
Jag är en presterande man med svårighet att tycka att något är tillräckligt bra som jag gjort. Det kan alltid vara lite bättre. Så jobbigt att leva med denna gnagande känsla och att i bland helt gå in i och fastna i detaljer. Jag är oftast alllt för hård mot mig själv och hoppas jag på något vis kan ge mig själv lite mer kärlek och ett lösare koppel. Fan, jag duger väl som jag är? Om jag inte lyckas med mitt jobb så är det ju bara så. Rätt vad det är så är man ju borta ändå, och då spelar ju ingenting nån roll längre.
Nå, tänkte nu ännu en gång sätta mig tillrätta på tåget som tar mig mot ett bättre liv och mående. Ni må tvivla med tanke på alla andra försök jag gjort, för mig är det lika viktigt varje gång att försöka, måste komma på en ny strategi och tänka annorlunda runt alkoholen, hur svårt kan det vara?
Kram LP

Leverjag

Tror du är något på såren, LillPer.

Du duger precis som du är och behöver inte prestera så förbannat hela tiden! ;-)) (sagt lika mycket till mig själv)

Bra att du är här. Ge inte upp! kanske försöka med terapi + hypnos, för en större och mer långtgående förändring av tankar och känslor som styr ditt undermedvetna? Ger goda resultat för många människor med missbruk och andra känslomässiga problem..

LillPer

Tack Leverjag!
Tror säkert jag hittar tillbaka igen. Men jag är medveten om att jag behöver en renovering i mitt sätt att tänka. Ska ta tag i mitt mentala skafferi nu. Har alltid trott o funderat mycket runt om jag är bipolär. Ska försöka gå till botten med det nu.

alltid lika trevligt att du dyker upp igen. Vi har ju haft med varandra att göra nu ett tag, och förr eller senare så når vi befrielse från A och kan ägna åt oss livet som det är. Välkommen tillbaks!

LillPer

Det värmer att ha en veteran som dig som stöd o kompis här inne. Jag kommer tillbaks var så säker. Inte helt stabil ännu.
Såg att du är på god väg mot ditt nya liv. Stort grattis Fenix.

LillPer

Jag söker med ljus o lykta efter något att hänga upp mitt liv på. Visst har jag många intressen och är nyfiken på mycket. Jag lyckas helt enkelt inte naila vad jag söker. Visst, träningen är en livsstil med allt vad det innebär. Även att jag kommit lite till åren så är det fortsatt prestation som gäller. Skulle önska att jag bara kunde vara i nuet och finna min plats. Inte känna efter så jävla mycket. Inte vara skraj för andra människors syn och tankar på mig. Bara släppa allt det där och leva fri. Utan alkoholen går det mycket bättre, men efter ett tag kommer de där känslorna på att söka efter mening i livet, är detta allt? Hur fångar man ögonblicket? Jag har faktiskt köpt mig ett instrument och börjat gå kurs på nätet. Det har varit en dröm i hundra år att sätta igång. Kanske jag är på rätt väg trots allt? Har samtidigt alltid velat skriva och det kan man ju göra hela tiden om man önskar. Nåväl, att jag är en speedad man med mycket som behöver komma ut är ett faktum. Ha en god, närande dag allihopa.

konstnären

Kommer ihåg dig mycket väl. Jag klev på tåget för exakt en månad sedan idag. Kunde haft 2 år i bagaget nu, men så blev det inte. Nu efter en månad börjar tankarna klarna. Jag är oxså en oll in människa, särskilt vad gäller alkohol. Nu kliver du på tåget jag tror på dig lillper.
Många kramar konstnären

Hej LP!

Fint att du söker dig hit igen. Du kan ju faktiskt vara nykter - bara du vill, eller hur? Du har klarat av det här förut.

Vi har ju skrivit om det här flera gånger förut - varför det blir som det blir. Jag slogs av en sak när jag läste ditt längre inlägg ovan. Bipolaritet? Sedan nämner du det själv nedan. Ja, det låter faktiskt inte helt osannolikt. Antingen verkar hjärnan gå på högvarv och du kan knappt sitta still, eller så är du helt nere i källaren. Det finns ju flera olika typer av bipolär sjukdom och däremellan många variationer. Du kan ju söka för det. Är det inte så, har du i alla fall prövat.

Hoppas få se mer av dig här fram över.

Kram till dig

Ja, jag tror på dig i alla fall. Du kommer att finna din väg så småningom, men man hittar den ju inte när man dricker. Känner igen det sjuka beteendet. Det är verkligen svårt att fatta att man är så jäkla dum men man får förlåta sig själv. Bra att du kan återvända till tryggheten. Känner igen mig lite i att du verkar vara på väg helavtiden. Många planer, inte i nuet. Man får nog leta efter de där stunderna och platserna där man bara är här och nu och inte på väg nånstans. Hoppas du hittar en sån plats med ditt instrument. Jag har börjar prioritera mig själv för att jag mår bra i det. Har nu två aktiviteter där jag kan känna glädje och ro. Vara där och då. Det är vad jag söker tror jag. Men det är svårt att inte ändå försöka planera framåt..,

Mick

Att vi kör i diket ibland händer oss alla, men ge inte upp, du är ensam på dina resor och då blir suget stort, kanske går det planera dom så du reser ihop med kollegor eller liknande så du får annat att tänka på.
Jag har samma problem som du, när jag är ensam blir suget värre, särskilt om jag är sysslolös.
Upp på banan igen så hjälps vi åt ?

LillPer

Och konstaterar att flödet av medgång o fall är konstant. Många nya namn som dyker upp men historierna är de samma. Vi är alla lika, ändå väldigt olika. Det finns så många trådar man kunde kopiera rakt av och klistra in som sin egen. Med så mycket fakta och igenkänning samlat på ett enda ställe borde det vara lätt att sluta. På något vis finns det ju ett facit. Vi vet nästan alla vad som är rätt och fel med alkoholen?
För oss flesta här bara fel.

Jag har en månad utan A igen. Det är riktigt skönt men jag mår så dåligt på morgonen då jag vaknat för jag är så äcklad av att börja igen. Efter en stund in på dagen börjar min hjärna planera för nästa tillfälle att dricka.
Bedrövligt att vara så svag i tanken. Men å andra sidan har något i min hjärna börjat förändra tänket och jag upplever en viss mättnad och distans till hela mitt tidigare beteende som jag inte riktigt upplevt förut.
Jag går vidare och skänker alla som kämpar en tanke och en hel säck med kärlek.
LP