Kära ni därute,

Efter ett uppehåll från forumet några månader är det dags för mig att komma tillbaka.
Flera månader nu med blandade känslor och dåligt resultat. Har genom åren alltid samlat på mig långa perioder av nykterhet för att sedan falla tillbaka i gamla mönster.

Jag har en ganska lång historia med alkoholproblem sedan många år tillbaka. Kan inte sluta dricka när jag väl börjat en kväll.
Dricker på helgerna, "aldrig" på veckorna om det inte är någon helgdag. Kanske ett typiskt mönster för den anonyma svenska alkisen?
För er som inte mött mig här tidigare så är jag en träningsnarkoman och älskar fysisk ansträngning. Jag mår bra av det helt enkelt.
Rastlös, orolig, aktiv, högpresterande, känslig och mycket humor sammanfattar mig på ett ytligt plan.

Nu har jag då för 87 gången i ordningen bestämt mig för att sluta med alkoholen, IGEN!
Efter en helg med fest i två dagar rasade mitt sköra korthus samman igen och med panikångest, gråtande förklarar jag för min underbara fru och livskamrat återigen om mitt stora problem och att jag inte vill må så här längre.
Paniken var nära, på något vis har jag rett ut dagen och har nu på måndagen börjat återhämta mig, fast fysiskt o psykiskt tar det några dagar till för mig att må bra.
Min fru vet sedan många år om problemen och har stöttat mig förut men hon har inte riktigt velat, kunnat förstå vidden av det. Jag är ju väldigt duktig på att ljuga, gömma, trixa.
Nu har jag berättat allt, och jag tror i ärlighetens namn att vi kan gå vidare med detta mot ett nytt liv fritt från alkohol för min del.

Inga mer lögner, så här ser LillPers problem ut. Osminkat och jävligt.

Inom bara ett par dagar kommer jag börja på ett nytt jobb som innebär en extremt häftig utmaning för mig. Det blir mycket resor i det jobbet också, men på ett helt annat vis. Inget pendlande fram o tillbaka mellan två olika länder som det varit nu i flera års tid. Det kommer vara en bra hjälp för mig även om resor och flyg är förknippat med alkohol för mig.
Nu tar jag nya tag med er här på forumet och hoppas jag kan ge någon annan stöd och stöttning på sikt.
Just nu behöver jag själv människor runt mig som förstår min problematik.

Jag brottas med tankarna på att berätta för så många som möjligt om mina problem, men tror inte det är någon bra början på ett nytt jobb så det avstår jag.
Däremot har mina närmaste alltid vetat, men inte trott fullt ut hur illa det är.
För dessa kära människor kommer jag i förtroende berätta hela sanningen. Det känns befriande på flera sätt.

LillPer är tillbaka, hoppas det är OK?

Kram till er alla.

Tjalle

Hej Lill-Per. Jag har saknat dig och det är roligt att du kommit tillbaka. Hoppas att du stannar här på forumet. Jag har inte så mycket tid just nu men själv har jag en nykter period om drygt tre veckor bakom mig. Jag hade två inte fullt så farliga dryckesdagar i samband med en lång bilresa dessförinnan men före det ytterligare drygt två veckors nykterhet. Jag har också fasat ut mina insomningstabletter, vilket inte är lätt det heller. Andra natten idag utan dessa tabletter. Blev orolig, dålig sömn men jag kommer inte att ge mig. Jag ska bort från dessa insomningstabletter som gör mig än mer nedstämd.

I övrigt är vi nog väldigt lika du och jag. Allting går antingen i svart eller vitt. Förmodligen är vi lite av tjurskallar också. Vi ger oss inte. Allt gott till dig och vi får höras senare.
Kämpa på/Tjalle

Välkommen tillbaka! Klart det är här du ska hänga. Det är här det händer, vet du väl ;-)

Tråkigt att det inte gått så bra, men det gäller att inte ge upp. Eller hur? Tänkte faktiskt på dig senast igår (!) och undrade hur det gick för dig. Vad tror du om att ta hjälp utifrån den här gången? Det finns ju en hel del att tillgå? Ensam är inte alltid stark. Du är visserligen inte ensam - forumet finns och du har din familj. Men det kanske inte vore någon dum idé i alla fall?

Själv har jag äntligen kravlat mig upp ur höstens djupa håla. Äntligen mår jag bättre och känner mig gladare. Det går alltså framåt även för en gammal sur en. Har inte druckit något på snart 11 månader. Det har varit jobbigt vissa dagar, men de dagarna blir färre och färre. Jag hade dock inte överlevt utan terapin som jag fortfarande går i. Den har varit ett rent helvete att traggla igenom, men jag är övertygad om att den har förändrat mig i grunden. Tja, jag är inte färdig än, men so far so good...!

Tänker på dig och skickar ett stort, stort lass med styrkekramar till dig

LillPer

Så underbart att just ni båda som varit i mina tankar hela denna resa kommenterar och ger mig nytt hopp.
Underbart.
Mycket glädjande med dina 11 månader. Vi var ju på god väg tillsammans där du och jag. Jag hade ju 5-6 månader utan A och så föll jag i november förra året.
Hjälp utifrån har jag mer eller mindre alltid haft och tagit hjälp av genom egna kontakter med vården och kommunens beroende enhet. Jag vet så väl när det är dags att söka. Det är tveksamt vad det gett mig. Jag har varit igenom så många sessioner och psykologer och känner mig färdig med barndom, problem och beteende.
Jag vet om alla varningssignaler och fallgropar, det hjälper mig inte att få reda på samma saker igen o igen o igen.
Det som är viktigt för mig är att inte glömma, aldrig glömma hur jävligt jag mår dagen efter.
Det vet vi väl alla hur lätt det är att börja romantisera eller förtränga det onda efter en tids nykterhet?

Jag tar definitivt inte ut något i förskott och säger aldrig, "Aldrig mer" igen.
En dag i taget och sakta men säkert så är livet bra igen. Rastlösheten är min största fiende och utmaning.
Har börjat tänka mycket runt mindfullness, har tyvärr varit för rastlös för att ta tag i det.
Träning har ju alltid varit min räddning.

Tack underbara ni för att ni är med där ute. Jag har saknat er.

LP

Stingo

Som andra redan sa, naturligtvis skall du vara här!

Hoppas du lyckas få tag på vad som driver dig tillbaka och driva bort det i stället. Jag skall själv börja en kortkurs i mindfulness aldeles snart, kan kanske försöka skriva litet om den upplevelsen i min tråd, om det känns som om det kunde hjälpa andra.

Jättekul att du är tillbaka. Det har inte gått så bra för mig heller, men jag är också djäkligt envis så jag känner många gånger att jag snart ska vara över muren, en resa kvar till helgen med gamla kompisar, sedan vill jag sätta stopp för gott. Då känns det bra att du också är här med samma målsättning!
Allt väl,
Fenix

FataMorgana

Innan jag vågade mig in för att skriva här så surfade jag runt och läste och du var en av dem jag följde :). Jag har precis som du rastlösheten som min största fiende. Av den anledningen har jag laddat ner appar med mindfulness som jag pluggar in på kvällen när jag ska sova. Tror hjärnan tar till sig budskapet fast jag somnar, för numera somnar jag ganska direkt. Finns ett flertal engelska relaxappar som är kanon. Ett litet tips från en annan rastlös/ FM

steglitsan

Det är så fint med det här forumet, när man väl kommer tillbaka igen står de andra här med öppna armar och tar emot.

Jag tror på dig LP. Och du, grattis till ditt nya jobb - vilken häftig känsla att gå in i en utmaning. För min del blev mitt nya jobb förra året ett wake up call och drivkraft att förändra mitt liv eftersom jag visste att jag inte skulle klara av mina nya utmaningar om jag inte hade fullt fokus (läs: var bakfull, seg och ångestladdad).

Kör så det ryker!

Jo, jag minns att du fått extern hjälp med barndom, uppväxt m.m. Men jag kom inte ihåg att du sökt ren "alkoholhjälp". Du kanske skulle pröva det som finns på forumets hemsida...?

Jag har hållit på en hel del med mindfulness och meditation. Om du har möjlighet att gå en kurs i mindfulness, så gör det! Det är ganska livsomvälvande för sådana där rastlösa själar som oss. Det handlar mycket om att vara här och nu, ta emot både det jobbiga och det bra när det kommer och vara i det. Det har hjälpt mig mycket i alla fall. Funderar på en annan sak. Du som är "lite hooked" på träning. Har du prövat yoga? Det finns ju flera olika typer och ashtangayogan är rätt tuff. Förutom kroppskontroll, så ger det så himla mycket mentalt. Tror att det skulle kunna vara riktigt bra för dig.

Så, nu har jag läxat färdigt. Ursäkta!! :-0

konstnären

Hoppas du mår bra. En liten hälsning från Konstnären. Klart du ska vara här

Mic99

Det är mer än Ok för min del..

FJag minns när du hjälpte mig upp den där somarn som aldrig ville ta slut..

Minns jag låg o slade o önskade att NÅGON MÅSTE

Mic99

Det är mer än Ok för min del..

FJag minns när du hjälpte mig upp den där somarn som aldrig ville ta slut..

Minns jag låg o slade o önskade att NÅGON MÅSTE

Mic99

Det är mer än Ok för min del..

FJag minns när du hjälpte mig upp den där somarn som aldrig ville ta slut..

Minns jag låg o slade o önskade att NÅGON MÅSTE

Mic99

Va tangenterna slirade just nu..

Kanske inte så konstigt när man har sin "bästa# sluta dricka vän på tråden,,

Anyway! Du har betytt mer än någon( Förlåt Berra) än någon har..

Jag mår tusen ggr bättre än då..men ramlade på ett sätt idag..

Hur MÅR du?

Saknar/Saknat dig som FAN

/Mic

FylleFia

Hej LillPer! Trist att du valde att ramla igen. Men det finns hopp
Kolla in HAMS som hjälpte min gubbe efter 40 års supande. Kanske något för dig. Var i alla fall skönt att höra att du lever. Kom ihåg att jag tror på dig - alltid.

FriendlyFia

LillPer

Tillbaka igen och nu ska jag klara det. Tar hjälp av Antabus i början.
Gud vad orolig och rädd jag är.
Hjälp.

LenaNyman

Hej där.
Det är okej att vara orolig.
Det är okej att vara rädd.
När jag läser dina rader kommer jag att tänka på titeln till en bok Linda Olsson skrivit:
"Nu vill jag sjunga dig milda sånger".

Det är så jag skulle vilja göra. Hålla om dig lite, nynna tyst till tröst.

Den här stormen rider du ut. Du håller just på.

Kram.

Vad bra att du prövar Antabus! Det är väl jättebra för att komma igång och komma vidare igen!

Ta ett beslut varje morgon, så fort du vaknar. "Vad som än händer idag, så ska jag inte dricka. Inte idag. Imorgon får vi se. Men inte idag."

Kämpa LP!