Mitt liv går käpprätt åt helvete, inser att jag är alkolist. Har vetat det i många år, men förträngt och ljugit för mig själv. alltför många gånger så har jag tänkt aldrig mer,, men efter några veckors uppehåll så tänker jag att det här går ju bra,, en bag in box skall väl jag kunna klara av,, första glaset,, mmm hjärnan har redan ställt in sig på den sköna känslan som infinner sig.. Glas två är ännu bättre.. Glas tre går fortare,, åhh vad jag mår bra,, glas 4,5,6. 7 .... Vaknar upp på morgonen smakar skit i munnen och kroppen värker.. Satan vad jag mår dåligt,, ända räddningen är att stappla ut och fortsätta bedövningen,, häller upp ett stort dricksglas och sveper snabbt ner vinet,, belöningen kommer omedelbart,, går tillbaka till sängen och väntar på att alkoholen skall slå. Går upp och fyller på glaset.. Ligger och tycker synd om mig själv,, alla saker som gått fel i livet.. Jag vet att jag inte skall dricka,, alla jag känner dricker ,, varför kan inte jag dricka måttligt,, blir ledsen och dricker mer..