av Stingo

Hej igen,

Jag funderade mycket på om jag skulle flytta över hit till vidare livet, eller inte. Det jag kommer att skriva om här handlar i allra högsta grad fortfarande om att förändra mitt drickande. Men det handlar också om hur mitt förhållande till alkoholen skall vara under mitt vidare liv. Så då jag nu mått målet för "min resa"*, bestämde jag mig till slut att börja en ny tråd här.

Det här är en personlig tråd. Den handlar om ifall _jag_ kan ha alkohol i _mitt_ liv, eller inte. Den handlar inte om statistik, den handlar inte om dig, den handlar inte om någon av dina när och kära. Dina erfarenheter är naturligtvis väldigt värdefulla och du är mer än välkommen att kommentera helt fritt, utgående från allmän kunskap, eller dina helt personliga erfarenheter. Kom bara ihåg att dina erfarenheter inte direkt påverkar mig, lika litet som mina erfarenheter direkt påverkar dig. Om jag klarar av alkohol betyder det inte att det är en god idé för just dig att pröva. Om jag stapplar och faller, så betyder det inte att du behöver göra det.

Phui, vilken lång inledning, till saken: Jag har nu infriat det löfte jag gav mig själv i slutet av juli om att vara helnykter resten av år 2014. Nu är jag inte mera bunden av ett löfte och därmed fri att se framåt, in i det vidare livet. Hur tror jag att det kommer att se ut? kommer jag att pröva på alkohol? Kommer det att finnas vin på bordet till nyårsmiddagen?

Jo, jag kommer att pröva på hur jag klarar av alkoholen nu. Nej jag kommer inte att dricka vin idag. Jag har faktiskt ingen aning om när jag kommer att dricka något första gången. Vi har en överenskommelse med Sophie (min fru), om att inte tillsvidare dricka alkohol hemma, även om hemmet inte mera är helt a-fritt, då någon vinflaska dök upp här under julfirandet. Jag har inte ett särskilt aktivt socialt liv och går sällan på fest. Jag har ingen lust att springa iväg till krogen och "pröva". Så då januari är lågperiod för både fester och resor, ser det till och med sannolikt ut att jag förblir helnykter i en månad till, men det får tiden utvisa. Om någon ber ut mig på en öl i morgon, kanske jag tackar ja.

Mitt mål är alltså att kunna övergå till ett måttligt socialt drickande, men jag är fullt beredd på att det kanske inte lyckas. I så fall hoppas jag att jag märker det tillräckligt snabbt, så att jag kan återgå till helnykterhet före några problem hinner uppstå, men jag är nog medveten om att jag tar en risk. Min viktigaste styrka är den gångna hösten och vetskapen om att jag kan klara mig och trivas med ett liv utan alkohol. Den hösten har jag dokumenterad här på forumet och jag vill ännu en gång tacka er alla som var med och gjorde min resa så lyckad.

Stingo

_______
*Dagboken från "min resa", eller hur jag bröt med det dagliga drickandet och höll en helvit höst, hittar du här:
https://alkoholhjalpen.se/node/7582

Stingo
tors, 2015-08-27 - 11:46

"3-6 månaders nykterhet är ett minimum för att bryta ett beroende", läser jag i Lenas tråd. Jag tror det är mina ord, som går igen... Hur har det gått för mig? Var 6 månaders helnykterhet tillräckligt för att bryta mitt beroende? Det känns faktiskt så, åtminstone än så länge.

Jag är igen på resa, på samma ställe, som då jag skrev mitt allra första inlägg här. Träffar samma mänskor som då. För ett år sedan skrev jag om en helkväll på vingård, som jag inte vågade delta i, i mitt då nynyktra tillstånd. Det jag inte skrev den gången var att jag ett år tidigare (nu för två år sedan) söp till det ordentligt på samma vingård. Ett minne, som jag inte kan vara stolt över, även om inget värre hände, än att jag blev påstridig och skällde ut en god vän och kollega och spydde på hotellrummets wc efteråt.

I går bestämde jag mig för att pröva mig själv, så jag deltog i vinkvällen igen, nu med vin i glaset och utan någon skarp gräns uppsatt i förväg. Exakt hur mycket vin det blev vet jag inte, för vinet fanns på borden i stora kannor. Jag hällde själv inte upp något annat än vatten, men tror det blev ca 4 glas vin för mig ändå. Jag lät folk hälla i, men såg till att mitt glas fylldes lågt. Vi hade en glad kväll, där ingen blev synligt berusad. Viktigast av allt, jag ville inte dricka snabbare, jag ville inte ha mera. I dag känner jag nog av att jag druckit, men särskilt dagen efter är jag inte.

Den här månaden har jag annars också druckit klart mera. Min månadsförbrukning för augusti torde bli ungefär 3 flaskor vin. Det är fortfarande klart mindre än medelsvenssons. Alltså medelsvenssons, med alla stordrickare borträknade, eller mindre än hälften av den där matematiska "10 liter i året". Men det känns nog som mycket för mig (otroligt hur den tanken kan ändra sig på ett år). Att det blivit såpass mycket beror mest på sociala faktorer, jag har varit betydligt mera på tillställningar där det dricks än vanligt, så troligtvis kommer förbrukningen att sjunka igen av sig själv, när hösten lider.

Jag känner inget sug, jag känner inget behov. Inte en vanlig dag och inte heller efter några glas, som i går kväll. Det känns tryggt i kroppen, men jag är fortsättningsvis på min vakt. Jag är fullt medveten om att många skrivit "det gick bra en tid..."

Må gott allesammans, jag rekommenderar ingen att pröva som jag, men vill ändå dela med mig min historia.

Vändningen
tors, 2015-08-27 - 19:30

Och tack för din story där. Jag fick lite rysningar där om din vingårdsupplevelse, inte den färska då utan den historiska. Jag tror absolut att man kan ta sig ur ett beroende och komma på fötter och ha en relation till A, men på ett helt annat sätt än innan. Det blir inte samma avslappnade attityd, utan en annan medvetenhet. Som du beskrev nu, så såg du ändå till att ha en kontroll och medvetenhet på ett annat sätt. Du är lite på din vakt och du reflekterar, bra! Sedan får man nog bara se upp om hur mycket man öppnar på dörren kanske. Släpper du på kontrollen och medvetenheten så kan det gå snabbt utför igen kanske....

All lycka och tack för ditt inlägg Stigge!

aeromagnus
sön, 2015-08-30 - 09:56

Jag tror att av egna erfarenheter så vill man inte släppa taget om sin snuttefilt alkohol och på permanent basis inte dricka. Inerst inne finns en vilja hos mig att kunna ta en öl till maten. Man är inte mentalt redo för total avhållsamhet. Hoppet att kunna dricka nomalt finns kvar. Det kan bli så att om man är skrämd av total nykterhet så dricker man en sista gång år och länge. Är min uppfattning.

Stingo
mån, 2015-09-14 - 21:33

Det finns nog inga enkla svar på den frågan. Om du verkligen är intresserad av hur jag tänkt, så läs igenom mina två trådar. Jag har skrivit många gånger om det, från litet olika synvinklar.

aeromagnus
tis, 2015-09-15 - 17:28

Precis vi är så olika Stingo och har olika med i bagaget så därför finns det kanske lika många svar på frågan som missbrukare. För många handlar en relation till A ofta om att man ska dricka, det är socialt och förknippat med glädje mm.

Stingo
tors, 2015-10-15 - 21:41

Märker att det är en månad sedan jag skrev här senast. På östfronten inget nytt. Mycket på jobbet och idag kom jag hem riktigt trött och samtidigt stressad. Den kombinationen bara ropar på ett glas att varva ned med. Men vi dricker fortfarande inget hemma, så jag mediterade en stund i stället. Fungerar lika bra det med.

Stingo
fre, 2015-11-20 - 21:42

...och en väldigt tung månad har det varit. Höstmörker, problem med skolan för ett av barnen, mycket stress på jobbet... Blev sängliggande i några dagar med akut ryggvärk, vilket bara ökade högarna på jobbet och stressen. Kunde inte sova alls och ett tag var jag mycket nära att gå i väggen. Också Sophie var trött och stressad av barnets skolsituation och emellanåt lyckades vi inte hålla tröttheten och de svåra känslorna ifrån varandra och så var vi där -pang- i luven på varandra... Inte vackert alls. Nu känns allt redan mycket lättare, även om det nog fortfarande blir en del tuffa tider framöver.

Den verkliga ljuspunkten har varit att då det känts som värst har det inte funnits några som helst tankar på att döva med alkohol. Inte bara det att realalternativet inte funnits, det har helt enkelt inte känts lockande. Jag till och med drack några glas en kväll på stugan tillsammans med min bror, men det var planerat och socialt, inte för att döva. Helt måttligt var det, men ändå såpass mycket att jag efteråt märkte att det för mitt allmänna mående hade varit bättre att låta bli. Efter den kvällen kändes det ännu mindre lockande med alkohol.

I kväll är det lillajulsfest på jobbet. Vid slutet av arbetsdagen bjöds det på tal och skumvin, för att fira ett par kolleger. Då jag sedan efter ett glas skumvin såg ett par killar fortsätta med öl inför kvällen och hörde andra tala om att slappna av i bastun med mera öl, så gick nog ändå tanken igenom mig att det kunde ha blivit rätt blött om jag hade deltagit i kvällens fest. Undrar litet hur det hade gått. Nu sitter jag hemma och dricker te, så det får jag aldrig veta.

Må väl och var försiktiga såhär i lillajulstider.

Ebba
sön, 2015-12-06 - 15:56

Lillajulstider låter så vackert, det uttrycket har jag (såklart) aldrig hört.

Igår var jag på Alkoholhjälpens Decemberfika och vet du vad jag tänkte?

Jo jag tänkte på dig och att det hade varit så kul om du hade varit där, du hade nog gillat samtalen, diskussionerna och bidragit med många härliga "Stingotankar".

Det var väldigt intressant.
Jag gick dit bland annat för att jag vill lära mig mer, utvecklas och berikas och allt det känner jag att det gav mig.

Hoppas du mår bra!

Stingo
mån, 2015-12-07 - 20:07

Tack för den tanken, Ebba. Det hade varit väldigt fint att träffa dig och Berra och Adde och vem alla som nu var där. Jag kollade faktiskt flygen, då jag först läste om träffen men det fanns bara svindyra platser kvar, så det blev vid en avlägsen möjlighet.

Det var fint att läsa mera om träffen hos Berra, jo jag hade nog gillat att vara där, även om det hade varit nervöst.

Ebba
tis, 2015-12-08 - 18:02

Den gav mig väldigt väldigt mycket.
Den gav mig hopp.

Jag har verkligen bara utgått från mig själv när det kommer till det här med alkohol, träffen och allt jag hörde där bidrog till att mina vyer vidgades.

Jag kunde inte få stopp på mitt drickande trots att jag försökte miljoner gånger tills den natten då jag kraschade och vaknade upp och insåg att jag kunde ha dött om jag hade ramlat åt höger (asfalt) istället för åt vänster (gräs).

Jag slog alltså mitt huvud i gräs istället för i asfalt som tur var.

Hur som, det har fått mig att se så mörkt på det hela, jag har känt att det är kört...
Det går inte att sluta dricka innan det nästan är försent.

Efter träffen och vad jag hörde där har jag fått en lite ljusare syn på det hela!
Alla är inte som jag :)

Okej.
Nu skrev jag av mig lite här.
Hoppas att det är okej och att du är okej!

Är det verkligen så att ni inte dricker julmust i Finland eller har jag drömt det?

:)

Stingo
fre, 2015-12-11 - 21:16

Absolut ok att skriva här. Nej ingen julmust i Finland. Det är en helsvensk greij.

Ebba
fre, 2015-12-25 - 08:33

Tack för dina ord i min tråd.
Jag blev jätteglad och det var väldigt skönt att läsa dina rader just då jag läste dem.
Jag behövde det.
Tack och kram.

Stingo
fre, 2016-01-01 - 21:17

Den här tråden firar ett år idag och det är ett år sedan min 5-månadersperiod av absolut nykterhet tog slut. Nu har jag mao tillåtit mig att dricka små mängder alkohol i ett år. Hemmet är i praktiken helt alkoholfritt fortfarande, tex så bjöd vi vinet vi fick av förra årets julgäster till samma gäster på årets annandag och också dagens nyårsmiddag var utan vin, precis som i fjol. På bjudningar, resor eller restaurang har jag däremot kunnat dricka ett glas eller två. Vi har inget aktivt umgänge som skulle bruka mycket, så i praktiken har de tillfällen där jag kunde ha druckit mera varit väldigt få. Jag har inte räknat, men min förbrukning torde ha varit under en flaska vin i månaden.

Åtminstone så här långt har den här modellen fungerat bra för mig. Jag har inte upplevat några nackdelar av mitt bruk och som fördelar räknar jag bland annat att smälta in bättre socialt, men kanske allra mest att knogarna inte behövt vara vita. Det har känts lätt och rätt att avstå från vardagsbruket, då jag kunnat unna mig att smaka ett gott vin vid mera speciella tillfällen. Av alkoholens effekter, så uppskattar jag den lilla avslappning som nu uppstår så fort jag dricker ens litet, men egentlig fylla längtar jag inte alls efter. Jag tror nog att jag hade klarat av att hålla mig helnykter också, men betydligt tyngre hade det här året varit på det viset.

Gott nytt år till alla er som kämpar eller redan är på andra sidan. Jag känner mig alltid osäker att skriva om det här, eftersom jag vet att många här upplever att det är noll-linje som gäller och jag vill absolut inte rubba era beslut.

Ebba
fre, 2016-01-01 - 22:43

Du är du och jag är jag.
Jag blir bara glad över att höra att du lever väl och tar hand om dig.
Fortsätt med det.
Saknar att läsa dina funderingar här.
Hoppas du mår bra på riktigt, du känns lite ledsen.
Hoppas du inte är det.

Kram Ebba