Livet som det är utan alkohol. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen. Forumet startades efter initiativ från användare som vill fortsätta skriva med varandra efter att de hade ändrat sina alkoholvanor.
Hej
Undrar om nyktra alkoholister har svårare att genomföra förändringar som en skilsmässa innebär? Tror ni att nyktra alkoholister ber på mer rädisor än de som inte är alkoholister?
Tack för svaren
Nu har jag varit nykter i ett halvår.
Har sedan 14-årsåldern druckit mej redlös i stort sett varje helg samt i längre perioder då och då.
Nu är jag 42.
Så länge jag kan minnas har jag haft ett destruktivt beteende och inte tyckt att jag duger som jag är.
När jag väl satte igång att dricka fanns det inget stopp. Jag njöt av att slippa tänka på alla måsten och att alla mina spärrar släppte.
De sista åren började jag även ta återställare när jag hade möjlighet och var då stupfull hela dagen efter också.
Hej. Jag har under några år haft stora problem med dagligt vindrickandet. Jag har klarat det "bra". Inget problem på jobbet utan suttit hemma och druckit i min ensamhet. Strax före jul kom jag till den "berömda" gränsen då min 23-åriga son tog mig i örat. Jag meddelade barnens pappa, mina andra barn och min arbetsplats. Jag gick till företagsläkaren som skrev ut Antabus och Campral till mig vilka jag ätit sedan dess. Företaget är också med på att betala en behandling (öppenvårds). Mitt drickande har varit en hemlighet som bara min 23-årige son och jag delat...
Hej igen,
Jag funderade mycket på om jag skulle flytta över hit till vidare livet, eller inte. Det jag kommer att skriva om här handlar i allra högsta grad fortfarande om att förändra mitt drickande. Men det handlar också om hur mitt förhållande till alkoholen skall vara under mitt vidare liv. Så då jag nu mått målet för "min resa"*, bestämde jag mig till slut att börja en ny tråd här.
Hej, här är ett första inlägg från mig. Vill bara skriva av mig lite och samla mina tankar.
Oroar mig för sonen.
Han kämpar på i skolan.Trivs på sin nya skola.Går första året på gymnasiet.
Går inte bra...men han kämpar och går ialla fall dit.
Hans pappa sms ofta tydligenVill att dom ska träffas.Men han orkar inte. Vet inte om jag ska prata om det.
Han blir så besvärad när jag frågar.
Han vill ju ta en paus från honom men klarar inte av att säga det.
Och nu är det jul snart och hans store bröder kommer åka till Farmor på dagen o då kommer han dit.
och han vet inte om han orkar träffa honom.
Hej på er,
Efter ett år och nästan en månads nykterhet är det dags för ett avstamp. Velade lite mellan att helt avsluta aktiviteten på forumet eller att flytta min tråd hit, till det vidare livet. Det vidare livet, det är väl det som pågår hela tiden...?
Hej jag har druckit för mycket i flera år men ändå "ganska " kontrollerat. I våras blev jag av med jobbet och började dricka allt mer. Min man reste mycket i arbetet och jag gömde mitt drickande för barnen 9 o 14 år. När semestern kom var jag så djupt nere att jag inte orkade göra någonting min man fick ta hand om barnen och jag lurade alla att det var för jag hade ångest o var depprimerad. I början på hösten tog min svägerska med mig till läkaren de förstod att jag drack för mycket. Jag ville till varje pris fortsätta att hålla det hemligt.
Varit nykter nu sedan 10 juli. Lovat mig själv att inte dricka på en lång tid framöver. Det eskalerande förra sommaren. Vi skulle renovera vårt kök. Vi var i Polen på semester under tiden. Snickaren ringer och säger att vi har något vitt i golvet, typ svamp. Tyvärr hade jag ju en del problem med a redan då. Frugan fick ringa till försäkringsbolaget, boka om resan mm mm mm. Det visade sig vara äkta hussvamp. Den är ofarlig för oss men äter upp träet. Tvingade dit försäkringsbolaget som tog dna-prover och skulle återkomma inom en vecka. Det ringde ingen, väntade, jag ringde inget svar.
