Det vidare livet

Här sitter jag ännu en gång. Bakfull och laddad med ångest. Det finns inget stopp i mig när jag dricker. Har även gjort en gastric by pass så blir full på ingenting. Jag är ännu hemma från jobbet för att jag är bakfull. "sjukanmäld". Jag har gjort folk så illa och alla säger att jag blir så förändrad när jag dricker. Har gått på antabus ett tag och va nykter i två månader. Har aldrig varit så glad i hela mitt liv. Jag behöver hjälp till ett nyktert liv annars orkar jag inte mer :(

Såg honom igen idag.
Jag var på bolaget och där var han också såklart.
Han såg inte mig först gick bland vin hyllorna.
Jag såg honom när jag stog i kassan igen då skulle han också betala.
Blängde på honom det kokade av känslor i hela kroppen.
Våra blickar möttes.
Blir så illa berörd och arg men samtidigt ledsen när jag ser honom.
Det enda jag önskar är att han söker vård och tar tag i sitt liv för sönernas skull.

livet rullar på.
Jag går fortfarande på samtal minst en gång i månaden.
Känner att jag behöver det.
Har fortfarande sådan ilska inom mig över allt han gjort och ställt till med så jag och barnen fått lida så mycket i onödan.
Jag känner en sådan orkeslöshet....varit ledig två dgr,men ingen lust att göra något eller hälsa på någon.
Sitter hemma och då blir det tyvärr mycket ältande och grubblande.
Mår som bäst när jag träffar min nya kille,då kan jag verkligen slappna av och vara i nuet.
Varför är det så svårt att gå vidare?

14 år och är hemma hos min bästa vän som tar fram en pistol, och skjuter huvudet av sig i mitt ansikte helt plötsligt utan förvarning. Han sa ingenting varför innan. Han dog i mitt knä, höll hans huvud medans livet pumpade ut. In till sjukhuset där hans mamma och pappa fick ta emot sin söndertrasade son. Den scenen är det värsta i mitt liv och den har spelats in och etsas sig fast för evigt i min hjärna. Spelas om och om igen med sån skärpa och detaljer att den är verklig än idag.

Är detta helt anonym sida ?

var

Hej igen!

Idag är det exakt 2 år sedan jag slutade dricka. Jag är otroligt stolt över mig själv, likaså som mina närmaste gillar det. Men känslan att själv utan hjälp klart resan, den är underbar!

Nu har jag 5 år kvar av min vita period, men frågan är om jag verkligen kommer att ta den där bärsen 2020? Tror att den dagen blir tveksam!

Jag hoppas, att det går bra för er som kämpar, och givetvis att ni medberoende också håller hoppet uppe!

Hej
Undrar om nyktra alkoholister har svårare att genomföra förändringar som en skilsmässa innebär? Tror ni att nyktra alkoholister ber på mer rädisor än de som inte är alkoholister?
Tack för svaren

Nu har jag varit nykter i ett halvår.
Har sedan 14-årsåldern druckit mej redlös i stort sett varje helg samt i längre perioder då och då.
Nu är jag 42.
Så länge jag kan minnas har jag haft ett destruktivt beteende och inte tyckt att jag duger som jag är.
När jag väl satte igång att dricka fanns det inget stopp. Jag njöt av att slippa tänka på alla måsten och att alla mina spärrar släppte.
De sista åren började jag även ta återställare när jag hade möjlighet och var då stupfull hela dagen efter också.

Hej. Jag har under några år haft stora problem med dagligt vindrickandet. Jag har klarat det "bra". Inget problem på jobbet utan suttit hemma och druckit i min ensamhet. Strax före jul kom jag till den "berömda" gränsen då min 23-åriga son tog mig i örat. Jag meddelade barnens pappa, mina andra barn och min arbetsplats. Jag gick till företagsläkaren som skrev ut Antabus och Campral till mig vilka jag ätit sedan dess. Företaget är också med på att betala en behandling (öppenvårds). Mitt drickande har varit en hemlighet som bara min 23-årige son och jag delat...