Det vidare livet

Det är olika det där med vad det var som var vändningen i livet för många. Vissa såg det på sina relationer, vissa på hälsan, vissa på alla nätter på tomma tunnelbanestationer. För mig så vände allt via musiken, det fanns en vision att jag kunde må bra igen, få kontroll på mina känslor igen och kanske tillomed få tillfälle att träffa familjen. Igen.

Fick en akut pankretit och var nära och dö och var inlagt på sjukhus 10 veckor för två år sedan. Jag trodde helt jag accepterat att leva som nykter resten av livet men så enkelt var det inte riktigt. Jag tog ett planerat återfall och drack tre dagar när jag var på en weekend för tre veckor sedan. Fortsatte att dricka lördag och söndag helgen efter för två veckor sen.

Hej! Jag gick med här för ett tag sedan och skrev ett inlägg om att jag skulle förändra mitt drickande och börja dricka mer ansvarsfullt eftersom jag tidigare druckit för mycket. Jag har inget alkoholberoende men definitivt ett missbruk. Sedan jag var ca 15 år och började dricka har jag haft minnesluckor nästan varje helg, hamnat i många slagsmål med vakter, vänner och andra. Har spytt och däckat på de mest otroliga ställena och sårat många människor i och med mitt drickande.

Plötsligt var han nykter men det var inte som jag tänkt mig. Jag är glad för det men allt är inte underbart och perfekt så där som jag hade hoppats och trott. Istället kom en ny trötthet och insikten om hur jag förfallit -jag är gravt överviktigt, jag arbetar för mycket, tar inte hand om mig själv, är ofta på dåligt humör och grinig och får inte ordning på min vardag. Jag är ensam och har svårt med sociala relationer. Allt har under lång tid kretsat kring honom och hans drickande. Jag inser nu att jag glömt bort mig själv under många år!

Vad gör man när man känner att man inte orkar med att höra flaskan som tas fram och spriten hälls upp, och kvällarna kan bli väldigt långa, men man tycker om sin partner? Han vill inte sluta själv? Själv är man dålig i utmattning m.m. och orkar inte med några stora händelser.

Vad gör man när man känner att man inte orkar med att höra flaskan som tas fram och spriten hälls upp, och kvällarna kan bli väldigt långa, men man tycker om sin partner? Han vill inte sluta själv? Själv är man dålig i utmattning m.m. och orkar inte med några stora händelser.

Hej! Jag är helt ny här. Jag har druckit mycket i många år. Vin, vin! För några veckor sedan fick jag av min doktor veta att specifika alko-prover är förhöjda. Nu försöker jag ta mig i kragen och tänker lägga av. Jag fick medicin mot ångest och antdeprissiv medicin. Vissa dagar mår jag kasst, andra bättre. Hur lång tid tror ni det tar innan det värsta är över? Någon här som vet??

Tacksam för hjälp!

Hej!
Är ny på forumet men gammal i leken "ska bara".
Jag har det senaste året erkänt för mina barn och min mor, syskon och min man att jag är alkholist. Det märkliga är att mitt erkännande inte fick den brandutryckning som jag trodde. Kanske var det inte en så stor hemlighet som jag trodde ;/
Mina barn är vuxna, min man yngre är nykterist, mor är alkoholist. Likaså var min döda far. Resten av släkten har samma historia.
Mina tre syskon har olika beroenden. En är kroniskt sjuk p g a drogmissbruk, en på hasch, en på alkohol.

Hej!

Hej!