Det vidare livet

Det är så det känns.
Lång historia kort: make dricker på ett sätt så både han och jag är överens om att det är mycket, faktiskt för mycket. Det ser ut enligt ett visst mönster och han vill inte sluta. Eller vill kanske, men kan inte.
Hursomhelst så ruttnar jag rejält på den han är, den han blivit i sitt äktenskap med bag- in- boxen varje ledig stund.
Det är inget nytt under solen direkt, men jag hatar att han ljuger, gömmer, smusslar och behandlar mig som en idiot.

Hej är en kvinna som brottas med alkoholen sedan många år. Har sedan lång tid verkligen funderat på att sluta med A, ja har ett bra liv, mår bra både psykiskt o fysiskt . Felande länken är A, då ja egentligen skulle kunna hålla upp, men faller som så många andra
Efter ett tag, för man tycker de är mysigt o gott. Dricker minst en

Hej allihopa!
Jag brukar skriva på den "andra" sidan, förändra sitt drickande. Men jag tänkte ställa en fråga till er här som är nyktra, så jag lånar er forumdel en stund.

Så tacksam för era tankar om detta !

Tack för era fantastiska tankar och förtroenden som ni delar här.

Tillbaka igen .. med ett ” nytt ” nick .. ni som hängt med ett tag känner igen mig och vet vem jag är .. kände att det är dags att byta forum ..till det vidare livet .. Säga farväl till gamla vanor och Välkomna mitt nya Jag .. och för mig finns inte A mer .. min resa har varit lång krog .. och så här när jag ser tillbaka .. lärorik .. Jag vet verkligen vad jag Vill ..Och Hur jag Vill ha Mitt liv ❤️

Efter ett dagligt alkoholmisssbruk under flera år har jag äntligen lyckats bygga upp en solid grundplåt i nykterhet. Det känns som en dröm typ, helt sjukt verkligen att jag lyckats så här långt.

I mitt fall var jag nära på att dö som en konsekvens av sista gången jag drack, detta blev min vändning.

Tänkte jag summerar det positiva som hänt i mitt liv för att motivera andra. =)

Det är annorlunda denna gången.
Jag är tillbaka.
Hej gänget om ni är kvar, hej alla nya människor och historier som ni bär på.

Det räcker nu.
Jag är klar.

Ta hand om er
Kram

Hej.
Ni som äter antabus hur gör ni till midsommar med all sill.
Kan ni äta den eller känner ni av ättiksinläggningar?

Hej, jag har en medelålders kvinna med en son med särskilda behov. Under sju år har jag överkonsumerat vin för att fly känslor, lyfta mig till någon sorts mental frihet och orka/stå ut utan stöd från anhöriga (inklusive pappan) och samhället. Nu fungerar jag inte längre, jag har blivit nedstämd, svajig i humöret och fått fobier med panikkänslor. Jag såg en föreläsning om irreparabla skador på vissa delar av hjärnan och är livrädd att jag inte ska kunna komma tillbaka till samma kognitiva nivå som innan det gick överstyr. Hit orkade jag skriva just nu.

Nu så, tänkte jag skulle berätta för er att jag nu varit nykter sen andra januari, d.v.s 163 dagar om jag inte räknar fel - vilket ju är en del - jag söker respons och tankar om mina tankar, och döpte alltså tråden som jag gjorde.

Hur känns det kan man tänka?