Det vidare livet

Jag känner att det finns en risk för att jag ska falla om jag slutar lägga fokus på att dricka mindre. Jag har inte kommit ur mitt missbruk så jag stannar här.
Funderade en stund på att bara skriva på min egen dator men jag vet att det inte har samma effekt som om man tror att någon annan läser.
Nu blir det vidare livet allt måste få vara med för att jag tydligare ser vad som triggar mig.

Igår följde jag inte planen, det blev 3 glas vin framför tvn...

Har nu i några veckors tid läst nästan alla inlägg här på forumet och blir så peppad av alla era olika erfarenheter, så tack för att ni finns här.
Själv har jag tidigare varit väldigt bestämd att klara av mitt drickande och nu min nykterhet själv, jag vill ha kontroll, men nu vet jag bättre, jag behöver all hjälp jag kan få och jag har verkligen tagit den hjälp jag kan till ett nyktert liv. Jag vet ju att jag iallfall måste göra jobbet själv.
Mycket har tagit kraft eftersom jag varit så nervös att jag nästan kräkts av nervositet.

Jag har druckit nästan varje vecka, ibland hela veckor, med längsta uppehållet på en dryg månad tidigare. I juli lyckades jag ta tag i problemet och med hjälp så är jag snart inne på min 4e månad som nykter/drogfri vilket känns fantastiskt!

Jag har börjat känna att allt som händer, tex om jag har ont i ryggen eller blir förkyld känns som ett rent helvete numer. Nån som känner igen fettades ni blivit nyktra?

Jag lever tillsammans med min man som nu har tagit antabus i
1v. Han är så otroligt trött, ligger mest . Han har varit sjukskriven i 1v. Börjat även med piller mot ångest.
Kan man må så här dåligt?
Vad har jag att vänta mig?
Måste ju vara jobbigt att veta att nu kan "jag" inte dricka mer, tänker på suget som säkert finns.
Hur ska jag stötta?
Måste jag som sambo tänka mig för??
Nån med erfarenhet ?

Ja, nu börjar jag få lite ordning efter att ha flyttat ifrån min alkoholist.. Nej, det var inte lätt och det är fortfarande inte lätt, när han sms:ar och ringer (på fyllan) och tycker synd om sig själv..
Men beslutet var helt rätt!
Ja, vi har gått igenom och går fortfarande igenom de olika stadierna av "förhandlingar", hotelser, löften och köpslåenden som dessa människor så fiffigt (enligt dem själva) är kapabla till.. Och där de kan vrida och vända på de svar du ger dem, så det ska passa in i deras tankemönster.

Ju mer tiden får gå och man får perspektiv och tänker på allt destruktivt som varit.
Så är det en stor sorg att yngsta sonen mist så många i sin närhet.
Förstår inte min tidigare mans föräldrar och bror, Att de väljer hans parti kanske dom måste.....men varför straffas vår yngsta son som bara bor med mig.
Att dom tar avstånd från mig kan jag förstå men samtidigt inte eftersom dom vet min långa kamp för att försöka rädda familjen och hur jag mådde i flera år när han svek och drack för mycket.

Idag är det nio dagar kvar tills jag har nått ett år som nykter alkoholist. Fan vilken Gud jag känner mig som. Bara fortsätta att jobba på.

Det har dessutom varit tufft att hålla sig nykter. Det är "antingen eller" som gäller. Fortsätta att dricka, eller sluta med skiten.

Till er därute, lycka till!

Det har nu gått 15 dagar sedan jag senast drack. Kan inte påstå att det känns lättare, nästan tvärtom. Har kommit på mig själv flertalet gånger i veckan med att jag försöker finna en bra anledning att kunna dricka. Jag är rädd att den där impulsen tar över, det går blixtsnabbt.

Jag är osäker på vilken rubrik jag ska skriva under. Jag vill ju inte förändra mitt drickande, jag vill inte dricka alls. Det är ju det vidare livet även om jag bara är i början på resan.

Det är en dryg månad sen jag hällde ut resten av wiskeyn jag gömt under sängen, och med stora bokstäver skrev i min almanacka NYKTER. De sista 20 åren har jag gått från att dricka moderat till att bli smygmissbrukare. Vinet har blivit min bäste hemlige vän. Utåt är jag en otroligt högpresterande handlingskraftig flerbarnsmamma, "underbar och älskad av alla." Jag har inte en enda sjukskrivning pga a, ingen rattfylla. Det är typiskt mig, för ingen ska kunna anklaga mig för något!

Efter en semester med alkohol varje dag och fortsättning efter det dvs alkohol så gott som varje dag fick jag nog (igen) i måndags när jag sörplade i mig det sista i boxen, fanns bara två glas rött kvar men det räckte för att jag skulle bli ganska packad. Minskad alkoholtolerans alltså.....Så jävla trött på mig själv som gång på gång skämmer ut mig, skriver saker på FB mm som jag tycker är jättebra just då, men som jag dagen efter skäms ihjäl för och får radera. Känner mig också trött och suddig i hjärnan, ja hela kroppen känns trött och sliten.