Livet som det är utan alkohol. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen. Forumet startades efter initiativ från användare som vill fortsätta skriva med varandra efter att de hade ändrat sina alkoholvanor.
Hej!
Glad, överpresterande student som alltid tar på sig mer ansvar.
Har två jobb vid sidan av studierna och lever i 110.
På ytan är det så jävla bra men det är det ju inte. Inte egentligen.
Jag mår fördjävligt och jag dricker alldeles alldeles för mycket. Minns inte när jag var nykter en hel vecka längre.
Den har närmat sig med stormsteg, JULEN!
Högtiden som vi medberoende fasar för..
För det spelar ingen roll HUR mycket vi planerar, donar och trixar, så finns i regel en stor osäkerhetsfaktor i form av vår alkoholist, svävande som ett orosmoln över helgerna!
För väldigt många, startade det redan i adventshelgen.. För andra så startar "upploppet" nu i veckan!
Förhoppningar, förmaningar och löften (som troligen bryts) om en "nykter".. eller i varje fall måttfull jul!
Nu var det ett bra tag sedan jag satt här och skrev.
Ett år, två månader och fyra dagar som nykter alkoholist. Suget finns än idag men den är inte så värst kolossal. Förr så gick jag ut på krogen, enbart för att dricka kaffe och se hur alla andra beter sig. Inte nu längre, inte ens värt att se skiten och bli påmind om det.
Bättre att hitta nya vägar att följa. Hade roligt långt innan jag började dricka, så varför ska jag inte ha det nu.
Hur går det för er övriga då? Håller ni er på banan?
Drömde en dröm inatt.
Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. .
Hej alla här på forumet !
Är en person på 23-26 år gammal
Har missbrukat alkohol sedan jag första gången drack vid 14 års ålder!
Som alla här inne vet tar det både psykiskt och fysiskt på en ! Varit mycket frånvaro ifrån jobb, relationer som går åt skogen !
Kraftig Ångest som är svår att förklara för folk som inte varit i samma situation !
Hej!
Kanske klampar jag som anhörig in i fel forum men jag undrar hur ni tänker om steget att gottgöra så lång det är möjligt.
Min sambo och jag har aldrig pratat om något steg och jag känner att det sitter ett sår inom mig som inte läker. När jag försöker ta upp det blir han tyst och går. Säger att jag ställer till med förhör. Det har nu gått 4 år och jag vågar inte annat än att vara glad och positiv. Det brast för 3 månader sedan och sedan dess har jag inte sett honom. Bara mejlkontakt om praktiska saker.
Hej
Jag har lagt alkoholen bakom mig och inlett mitt nya liv med att skriva en ny bok.
Nu vet jag att det kanske är en del av er som tycker att detta inte är rätt forum för den här frågan.
Men för mig handlar det om att få min hjärna att tänka på andra saker än alkohol, så för mig hör den här frågan verkligen hemma här.
Jag håller nu på med en bok som handlar om dumhet.
Vad som är dumhet och så vidare.
Den hjälp jag vill ha av er här är att ni svarar på min fråga:
Vad är dumhet?
Hej, jag är ny här. Jag känner igen mig så väl i så många inlägg och det känns bra på ett konstigt sätt. Att det finns fler som jag. Jag har druckit vin för att koppla av från ett hysteriskt stressigt liv i så många år att jag blev helt fast till slut. Till slut ville jag dricka vin jämt, inte bara på helgerna, utan även i veckorna. Ofta drack jag i smyg så min sambo inte skulle märka, när jag lagade mat kunde jag få i mig ett par glas vin innan middagen. Jag drack helst ensam, i mitt eget sällskap.
