Det vidare livet

Drömde en dröm inatt.

Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. .

Hej alla här på forumet !

Är en person på 23-26 år gammal
Har missbrukat alkohol sedan jag första gången drack vid 14 års ålder!
Som alla här inne vet tar det både psykiskt och fysiskt på en ! Varit mycket frånvaro ifrån jobb, relationer som går åt skogen !
Kraftig Ångest som är svår att förklara för folk som inte varit i samma situation !

Hej!
Kanske klampar jag som anhörig in i fel forum men jag undrar hur ni tänker om steget att gottgöra så lång det är möjligt.
Min sambo och jag har aldrig pratat om något steg och jag känner att det sitter ett sår inom mig som inte läker. När jag försöker ta upp det blir han tyst och går. Säger att jag ställer till med förhör. Det har nu gått 4 år och jag vågar inte annat än att vara glad och positiv. Det brast för 3 månader sedan och sedan dess har jag inte sett honom. Bara mejlkontakt om praktiska saker.

Hej

Jag har lagt alkoholen bakom mig och inlett mitt nya liv med att skriva en ny bok.
Nu vet jag att det kanske är en del av er som tycker att detta inte är rätt forum för den här frågan.
Men för mig handlar det om att få min hjärna att tänka på andra saker än alkohol, så för mig hör den här frågan verkligen hemma här.

Jag håller nu på med en bok som handlar om dumhet.
Vad som är dumhet och så vidare.

Den hjälp jag vill ha av er här är att ni svarar på min fråga:
Vad är dumhet?

Hej, jag är ny här. Jag känner igen mig så väl i så många inlägg och det känns bra på ett konstigt sätt. Att det finns fler som jag. Jag har druckit vin för att koppla av från ett hysteriskt stressigt liv i så många år att jag blev helt fast till slut. Till slut ville jag dricka vin jämt, inte bara på helgerna, utan även i veckorna. Ofta drack jag i smyg så min sambo inte skulle märka, när jag lagade mat kunde jag få i mig ett par glas vin innan middagen. Jag drack helst ensam, i mitt eget sällskap.

Jag känner att det finns en risk för att jag ska falla om jag slutar lägga fokus på att dricka mindre. Jag har inte kommit ur mitt missbruk så jag stannar här.
Funderade en stund på att bara skriva på min egen dator men jag vet att det inte har samma effekt som om man tror att någon annan läser.
Nu blir det vidare livet allt måste få vara med för att jag tydligare ser vad som triggar mig.

Igår följde jag inte planen, det blev 3 glas vin framför tvn...

Har nu i några veckors tid läst nästan alla inlägg här på forumet och blir så peppad av alla era olika erfarenheter, så tack för att ni finns här.
Själv har jag tidigare varit väldigt bestämd att klara av mitt drickande och nu min nykterhet själv, jag vill ha kontroll, men nu vet jag bättre, jag behöver all hjälp jag kan få och jag har verkligen tagit den hjälp jag kan till ett nyktert liv. Jag vet ju att jag iallfall måste göra jobbet själv.
Mycket har tagit kraft eftersom jag varit så nervös att jag nästan kräkts av nervositet.

Jag har druckit nästan varje vecka, ibland hela veckor, med längsta uppehållet på en dryg månad tidigare. I juli lyckades jag ta tag i problemet och med hjälp så är jag snart inne på min 4e månad som nykter/drogfri vilket känns fantastiskt!

Jag har börjat känna att allt som händer, tex om jag har ont i ryggen eller blir förkyld känns som ett rent helvete numer. Nån som känner igen fettades ni blivit nyktra?