Förändra sitt drickande

Tänkte fråga hur mycket ni skulle vela att er partner dricker och hur mycket er partner egentligen dricker. Är ni okej med er partners drickande?

Jag har ej partner men har lite önsketankar.
Jag skulle nog vela ha en fru som knappt dricker. Som är ordentlig, ordnar med saker.

Jag undrar vart de flesta drar gränsen. Eftersom jag själv dricker lite, är det fel att vela ta 4öl en gång i månaden och bli full hemma. Vad skulle ni sagt? Vad är ett no-no?

Jag vill vara en bra partner men samtidigt så gillar jag öl.

Jag dricker typ dagligen fem liter starköl (5,2vol%) mellan 20.00 och runtomkring w330 Så hur långt in i nykterheten tar det mig att sluta oroa mig för att jag bokstavligen kommer att dö? Mitt tidigare personbesta var 28 dagar när jag lärde mig att min brorsdotter var på väg, och den gången överlevde jag 28 dagar. Det var för 8 år sedan. Kan jag nu överleva 28 dagar, eller måste jag gå till en hatad doktor och allt det där?

Jag skulle vilja starta en tråd här för alla som vill sluta helt med alkohol och peppa varandra. Jag läser så många trådar där det har varit intentionen för många, men som fortsätter med att man förhandlar med dig själv om att det nog är okej att dricka ibland. Och de som druckit vin och tyckte det kändes okej osv.

Hej alla fina kloka kärleksfulla som delar med er på denna sida.

Har hängt här ett tag och läst era insiktsfulla inlägg-så tacksam att jag har hittat hit och era rader har hjälpt mig så mycket inte minst när suget har kommit och jag har börjat att romantisera A igen så har det betytt så oerhört mycket att gå in och läsa ett av era inlägg.

Idag är det dag 11 utan A.
Men jag är definitivt inte ny i alkoholträsket- tillbaks efter ett tio år långt återfall.

Jag var så nöjd över mina nästa elva månader och allt gick så självklart framåt för mig. Förstår inte riktigt hur allt kan hända inom minuter. Jag bara bestämde mig och tillät inte några tankar tränga in för att stoppa mitt återfall. Jag skulle bara svänga in och köpa några 3,5 or, för det förtjänade jag. Jag kunde inte se att jag kommer ångra det, jag kunde inte höra hur hårt jag kämpat längre. Någonting annat styrde mig. Jag kände hur min kropp fick den avslappnade känslan endast tre öl kan ge. Det var allt jag hade köpt och det var allt jag skulle dricka.

Jag har ett problem.

Jag är en kvinna på 50 år. Under nästan hela min livstid har jag haft ett motstånd mot alkohol. Min pappa var alkoholist så det präglade min uppväxt. För drygt två år sedan förändrades min bild av alkohol, det kom lite smygande. Att dela en flaska vin på fredagar och lördagar var ett trevligt inslag i slutet av en arbetsvecka. Sen började jag känna att jag vill ha lite mer. Jag har ett jobb som i perioder är mycket ansträngande och svårt och vinet blev en kamrat för att varva ner. Jag hade svårt att somna och därmed var det inte dumt att dricka vin innan jag skulle gå och lägga mig.

Hej
Hoppas att det finns någon / några tålmodiga som orkar läsa detta och kanske ge ett bra råd, komma med egna tankar och reflektioner.
Hatar min "ämnesrad" för den andas ursäkter för det jag gör; dricker för mycket.

Hej! Jag är helt ny här. Vill veta om det är fler som känner som jag gör nu.

Jag låter aldrig mitt drickande gå ut över mina barn. Även om vi varit på en mer festlig(läs alkoholhaltig) tillställning så ser vi (jag och sambon) till att minst en av oss är i gott skick (Druckit max "3glas")
Vissa dagar tar jag/vi en öl till maten (=vedertaget ok) men dom ggr jag känner att jag vill ha mer? Kan säga till sambon att "Nu vore det gott med..."