Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.
Jag börjar imorgon, jag måste ju få njuta en sista gång på länge av god mat och rödvin. Lillördag är ju det dessutom.
Är det flera som känner igen sig i tankesättet och den där sista chansen som kommer flera ggr per vecka?
Har läst och läst här senaste dagarna..jag har aldrig sett mej som alkoholist.inte nu heller men förstår mer och mer att jag ska I N T E dricka,det funkar helt enkelt att göra det för mej. har ända sedan jag ar tonåring blivit fullast, varje gång nästan fast jag druckit samma mängd som alla andra,så blir jag fullast. Jag dricker inte ofta alls kanske 1 gång i månaden eller mer sällan.
Jag vill inte dricka mer alkohol nu, det måste få ett stop. Från att vara en ”partytjej” har jag blivit en missbrukare, det var riktigt svårt att öppna ögonen och inse det.
Har i vuxen ålder, senaste 5 åren framförallt konstant ökat mitt alkoholintag. Från nåt glas till minst 2 vinare/ tillfälle. Dricker på kvällen fast jag ska jobba, dricker i snitt 6-8 flaskor vin på en vecka.
Har blivit en jobbig jävel som hamnar i tjafs med min man på middagar/fester, inte kan dricka med måtta & skämmer ut mig.
Hej!
Tänkte föra "dagbok" här för att hålla lite koll på mig själv, samt eventuellt kanske få lite feedback och kontakt med andra som har ett mer eller mindre osunt förhållande till etanol.
Jag fyller 40 i höst, och separerade i oktober 2017 med min dåvarande fru. Så snart jag flyttat började jag dricka, rejäla mängder, i snitt 5-6ggr/vecka.
För en dryg månad sedan sökte jag självmant upp företagshälsovården (fick i princip ingen respons via landstinget tyvärr), och fick dels tips om samtalsstöd samt recept på Campral.
Hej alla!
Nu har jag bestämt mig för att sluta dricka. Det är lätt idag för jag drack rejält i går! Jag är så rädd för att jag skall "glömma" av att jag faktiskt inte KAN dricka alkohol. Jag dricker mig asberusad i ensamhet! Vad ger det? Inget - egentligen. Ändå gör jag det gång efter annan. Varje gång tror jag att jag skall hantera det - men det går inte!
Dricker inte varje dag men för mycket och okontrollerat på helger och någon dag i veckan. På väg att dricka bort en fin relation. Och kanske märker kollegorna att det blir några glas för mycket vid AW och tjänsteresor. Tänker alltid att jag kan begränsa mig men det går inte.
Bävar inför första nyktra helgen på många år. Redan idag längtar jag efter första glaset vin på fredag efter jobb. Det som får mig att koppla av från stress och ångest. Egentligen vill jag ha redan ikväll för att bota ångesten över helgens fyllor.
Jag älskar/tycker inte om mig själv., det är problemet.
Märker att jag triggas av när partnern vaktar över mig.Förstår naturligtvis oron, men jag reagerar som ett trotsigt barn. Bestämmer själv!
Nu trodde jag att jag bestämt själv att jag ville prova detta forum.
Då ska det börja nötas om vad som händer om jag dricker igen.
Nästa gång åker du ut etc.
Känner att hoppet och stoltheten i att ha klarat en vecka förbyts i ilska.
SKIT!
Hejsan jag är ny till det här forumet och jag har för länge sedan insett att jag har problem med både alkohol och droger. Men beroende som jag är så har man alltid skyllt ifrån sig och det enda jag tänkt är att jag vill kunna "vara som alla andra". Kunna gå ut på fredagen och sen vakna upp på lördag och leva med att man är bakis. Eller bara att kunna ta ett glas till middagen. Problemet är att när jag dricker alkohol så försvinner alla gränser. Jag kliver på ett tåg av allt från alkohol till kokain.
