Förändra sitt drickande

Hej!

Har precis registrerat mig efter att ha läst väldigt många inlägg. Jag känner verkligen igen mig i mångas berättelser. Jag vet att jag har alkoholproblem men har inte velat ta tag. Jag skadar ju ingen! Jag blir inte otrevlig! Det märks knappt när jag har druckit! Jag sköter mitt jobb! Not!!! Här kommer min berättelse och jag har bestämt mig för att vara helt ärlig mot er.

Har inga alkoholpromlem så till vida att jag dricker ofta,inte alls, en gång i månaden kanske eller mer sällan.Men det slutar nästan jämt med K A O S..nu i helgen var det dags,jag förvandlas igen till jävulen själv,gapar o skrek kastar saker mm.slutade med att sambon ringde polisen. blev fyllecell. Nu har jag sån jävla ångest,vågar inte gå ut utanför dörren,skäms ihjäl för grannarna. Tror och tänker varje gång att denna gång ska jag bara dricka lite,verkar inte funka alls...känns som jag måste säga upp mej från jobbet,vågar ju inte gå ut

När det varit såhär i åratal och inget man gör hjälper varken att stoppa när man väl börjat eller att avstå helt. Då känns det som de inte finns mer å göra. Känns som jag bara får acceptera att det är så här det är. Att jag kan gå utan alkohol länge men sen plötsligt få ett sug å då dricka allr emellan 1-4 ggr i månaden tills bara en minneslucka å sömn kan bryta det. Sen ångesten å aldrig mer. Sen glöms det bort å så börjar de om igen. Runt runt i cirklar. Kanske bara får acceptera att leva så här. Folk tycker ju inte att de är ett problem efterssom jag inte har sug emellan fyllorna.

Hej

Vet inte vad som började först. Spritintaget eller ångesten. Vet dock att ångesten var det som fick alkoholen att bli räddningen.

Har haft ett tufft år och druckit regelbundet. Senaste perioden är på tre veckor. Innan det ett par dagar i veckan.

Har en träff på hälsocentralen på måndag.

Får sån ångest när jag försöker sluta.

Vet inte hur jag göra eller vad jag kan be om för hjälp.

blev nyss medlem här. går på alkoholmottagning för att sluta dricka. mina vuxna barn pushar mej. vill och vill inte sluta. vill sluta för att dom vill, vill inte sluta för att jag vill ha friheten att ta en öl eller ett glas vin när jag vill. när min man köper hem alkohol så dricker jag, gör han inte det så dricker jag inte. jag kan tycka att alkoholfri cider är minst lika gott! känner att det inte funkar när jag bor hemma hos min man. har funderat på behandlingshem, men det känns lite väl... eftersom jag egentligen inte har så stora problem.

Alkohol har gjort mig ful. Pluffsig, fet och allmänt ofräsch. Nu slutar jag dricka! Dag 8 idag utan alkohol. Det viktigaste är givetvis att sköna kroppen från detta nervgift, alla organ som tar stryk.

Men jag undrar så: hur lång tid tog det för er som slutat dricka innan ni började märka skillnad på ert utseende? Vad va det för positiva förändringar ni kunde se?

Startar denna tråd för de som vill läsa eller ta del av hur våra liv ser ut som har utvecklat ett periodiskt missbruk.

Vi är ett par stycken härinne på forumet som är både nykterister och alkoholister i samma person. Det kan vara svårt att förstå vårt sätt att inta alkohol. Även för anhöriga kan det vara svårt att förstå denna typ av drickande. Jag har perioder med ca 9-10 månader utan alkohol och 2-3 månader som jag dricker (drack) totalt per år.

Hej alla i forumet!
Jag har varit med här sen drygt tre veckor då jag bestämde mig för att nu räcker det med alkohol.
Har kommenterat en del och tryckt på många hjärtan! Är så glad över att detta forum finns.
Jag bestämde mig för att sluta dricka efter att jag åkt in och hamnat på avd 54 på St Göran (beroende). Den natten och morgonen var överjävlig. Ångesten att ha hamnat där ytterligare en gång (gången innan var för ett par år sedan). Orosanmälan t soc. Igen.
Vad utsätter jag min tonåring för. Och mig själv. Jag ville bara fly från allt. Sova. Glömma.

Hej
Sitter i soffan trött och matt. Har drukigt varenda dag i 2 veckors tid. Vaknade med hjärtklappning i natt och söker mig tillbaka hit igen. Nu tar jag en timme i taget. Jag vill verkligen bryta det här beteendet

Är en medelålders kvinna som jobbar heltid. Enda sättet jag vet efter en jobbig vecka är är att dricka för att koppla av.
Nu håller mitt förhållande på att raseras.
Förstår min partner till fullo.
Jag vill inte söka hjälp via arbetsgivare (pga skuld skam etc)
Provar här nu.
Folk säger ofta att de är utan fördomar, men ofta snackas det skit om de modiga som vågat gå ut öppet med att de dricker.
Blir de sjuka spekuleras det genast i om de börjat dricka igen.
Det modet har jag inte.