Förändra sitt drickande

Hej! Jag har läst många kloka trådar här och vet inte vart jag platsar in. jag dricker mycket men är jag alkoholist?

jag har druckit varje dag o skött jobbet o hemmet men med risk att förlora allt. varje morgon samma tanke om att sluta... och varje kväll med alkohol i handen. såå tröttsamt
är det nån som kan hjälpa mig utan att jag behöver berätta allt om mig själv?
ni som har lyckats sluta dricka, hur har ni gjort o tänkt? dela med er är ni snälla! Tack

Hej.

Jag är 31 år och har konsumerat alkohol på ett ohälsosamt sätt sedan jag var runt 16 år. I de tidigare åren handlade det om att jag drack för mycket när det väl var fest och att jag alltid var på festen. Antingen så "däckade" jag, kräktes eller rent av blev medvetslös. Jag var alltid den...

Hej på er gamla som nya i detta forum.
Jag har för fram till ca 4 år sedan varit en flitig skrivare här och fick en massa stöttning av detta forum, när jag varit nykter i ca 4 mån började även jag stötta andra i ca 1 års tid, fram till den dagen då jag tyckte att ”jag klarar detta själv nu”
Guess what.
Jag e tillbaks på ruta 1.
Vet ej om forumet funkar likadant som tidigare? Kanske skriver en helt onödig bekännelse, men ivilket fall som helst så måste jag göra något åt mitt missbruk.

Loggade in här och kollade min profil, 2 år sedan jag registrerade mig....är i exakt samma situation om inte värre.
Jag hoppar mellan att känna att jag vill förändras till att helt kapitulera och bara acceptera att jag är en person som dricker ofta och alltid blir för full.

Hej,
Har läst här ett tag och känner nu att det kan vara tid för att försöka formulera hur jag har det och inte vill ha det med alkohol i mitt liv..
Är så fruktansvärt trött på att tankar på alkohol och konsekvenserna av mitt drickande tar en så gigantisk del av mitt liv. Det känns som jag i bästa fall står och stampar på samma fläck. Jag har ambitioner med mig själv, med min familj men pga. att jag är bakis i stort sätt varje ledig dag händer det inte så mycket. Detta och den rent kemiska ångesten alkohol numera ger mig håller på att äta upp mig.

Ny här. Min historia liknar många som jag läst om i detta forum. Har läst och läst och igenkänningsfaktorn är hög. Konsumtionen av vin och även lite starksprit har blivit värre med åren. Hade en tanke om att 2018 skulle bli ett rent år, men har redan haft 2 återfall. Återfall är något otäckt som jag inte förstår hur jag ska stå emot. Då tänker man ju inte ...jag vill så gärna och efter att ha läst så många trådar här så har jag hittat så många goda råd. Men plötsligt står man på systemet och innan har man planerat vad som ska handlas och så vidare. Det är som att man blir en annan person.

Varför är jag den som inte kan dricka med måtta?
Varför ibillar jag mig att jag kan när jag vet hur det slutar?
Hade inte druckit på länge men i helgen gjorde jag det. Full som fan och gjorde bort mig..minnesluckor deluxe.

Hur förlåter man sig själv för ett beteende jag i mitt nyktra tillstånd aldrig skulle göra?
Så många frågor. Men jag vet att jag måste förändra mig. Den jag är idag är inte den jag vill vara. En vecka eller två kommer inte vara ett problem nu måste jag bara lära mig att det är förevigt. Jag måste vara nykter för evigt.

48 åring som i julas bestämde mig för att minst ta ett uppehåll i mitt drickande. Efter en separation efter 25 år som visserligen gått bra, vi pratar bra och så men jag känner mig ledsen och ensam. I december blev det öl och/eller vin i princip varje dag. 2-3-4 enheter. Den 27:e blev jag berusad och påkommen av min son och då fattade jag beslutet. Tog kontakt med vården dagen efter och påbörjade antabus samtidigt. Inte druckit sen dess och det går bra. Men antabusen gjorde mig trött och har därför tagit en paus från dem nu 3-4 dagar. Men nu har jag fått huvudvärk.

Hej alla! Vill berätta om mitt förhållande till alkoholen under livet och varför jag väljer att sluta helt med drickandet. Jag hoppas att denna tråden kan hjälpa någon annan som känner igen sig och samtidigt vara ett stöd för mitt beslut.