Förändra sitt drickande

Jag älskar öl, jag älskar ruset, ni vet att bli sådär härligt, glad, busig.. ja ni vet. Mitt problem är stt jag inte kan bete mig när det blir för mycket. Jag kan få minnesluckor av bara typ 4a öl. Ångesten som jag får dagen efter är hemsk. Men jag undrar, hur ska jag kunna ha kul nu utan alkohol? Och kommer mina vänner vilja umgås fast jag inte dricker och blir sådär "härlig och glad".. jag kan dricka lagom.. IBLAND.. ibland har jag inget stopp. Är inte beroende men jag vet inte vad jag är.

Det har nu gått 35 dagar sedan jag slutade med alkohol, grymt bra enligt mig själv. Ingen annan höjer på ögonbrynen för vad är det för konstigt med det!!!! Men de kan inte förstå att jag har druckit varje dag i kanske 5 år (eller är det mer, 10år? vågar inte vara ärlig mot mig själv). Jag har varit bakfull på jobbet, ögonvitorna har under en längre tid varit rosafärgade och jag har haft känningar inne i kroppen (ont i levern?).Jag får ångest när jag tänker på att döden faktiskt kanske är närmare än vad jag vill erkänna. Men det hindrade inte att jag gick in på bolaget och köpte mer vin.

Hej! Jag har vart inne här och läst många många gånger och känner så mycket igen mig i både hur vi med alkoholproblem tänker och konsekvenser som uppstår till följd av handlingar. Finns så många kloka, starka människor här! Jag hejjar på er allihopa och känner gemenskap och medkänsla med er. Jag höll uppe i en månad, men trillade dit igen förra helgen, behöver inte gå in på detaljer men katastof är väl ett bra välanvänt ord för att beskriva.

Hej!

Jag har läst enormt mycket på det här forumet den senaste tiden. Och jag är, minst sagt, grymt imponerad av alla er. Främst er som skriver om era misslyckanden under er resa. Men som ändå på nåt sätt fortsätter.

Jag förstörde min äldsta dotters bröllop i helgen genom att bli för full. Nu vill inga av mina tre vuxna barn ha kotakt med mig. De ska ta ta kotakt med mig när de vill.
På måndag börjar jag med Antabus och ska även ta kontakt med Riddargatan, Har också en träff med en terapeut på onsdag.
Givetvis är jag fylld av skam men samtidigt känns det så förtvivlat hemskt att inte ha kontakt med de tre barnen som jag älskar mest av allt i världen.

Troligtvis har jag mer än halva livet framför mig så nu får det vara slut på A.vet att det blir ett hell men allt är bättre än att sluta på gatan.har en underbar dotter som behöver mig.nykter from 2017-08-03.ska försöka skriva lite här när det blir som värst.tar gärna emot tips på vägar tillbaka till livet.

Varför slutar det alltid med att jag tänker och säger till mig själv, "aldrig mer!"

Nu ligger jag här i soffan med jordens ångest svettas och skakar. Jag ska inte dricka det vet jag för jag kan uppenbarligen inte hantera A.
Sist jag drack var för ca 5 veckor sedan och då gick det "bra" men nu i helgen var det klippt igen. Jag måste sluta helt det funkar inte att bara dricka lite för min del.

Tänkte jag kunde kasta ihop en liten tråd om mitt eget drickande också. Varit och kladdat i en massa andra trådar så varför inte skapa en egen? Får se om jag får ner det "viktiga" jag tänkte framföra.

Nu får det vara slut. Tar ett nytt beslut idag. Tror inte det blir svårt att låta bli just nu men har varit med några vändor förut. Vill bli frisk och kunna leva mitt liv så gott det går. Har så mycket att leva för. Känner mig sorgsen och orolig över att inte kunna ta hand om mig själv på bästa sätt, fast jag vill. Det måste gå.

Detta är för mig dag 3 utan alkohol. Första gången på några år som jag hållit upp så länge... har läst flera gånger om dagen här i forumet sedan i måndags och det är en fantastisk känsla att inse att jag inte är ensam. Att min relation till alkohol inte är unik, att hur den får mig att känna och bli inte är min personlighet utan snarare alkoholens personlighet. A får mig att tro att livet är tråkigt utan den, att jag är tråkig utan den...