Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.

Är det hopplöst?

Har försökt ändra mina alkoholvanor i 20år. Tror att det ska gå att ändra. Vill vara som "alla andra" men gång på gång misslyckas jag. Självkänsla noll och skammen 100! Utåt märks inget men detta är inget liv. Jag vill men kan inte. Försökt med allt men återfaller. Har en dröm om ett nyktert liv men varför går det inte?! Nykter ett tag och sen ska jag bara dricka på helger. Det går ett tag men är det värt den ångesten? Nej! Varför är det så skämmigt?
Kanske bara kan ta ett glas för att bedöva det värsta? Jo några gånger går det. Fy f.. vilket helvete detta är!

Rädd för mig själv

Hej! Jag har insett att jag förmodligen har alkoholproblem. Eller snarare problem att hantera den. Såhär: jag lever ensam med barn i tonåren vv vecka. Jag jobbar heltid, har ett rikt liv med många vänner och god ekonomi. Jag är social, glad, sprallig och tränar regelbundet. Allt verkar ju kanon men jag kan inte hantera alkoholen. Jag har alltid varit partyprinsessan som gillat att festa. Under småbarnsåren var det sparsamt men nu sedan skilsmässan för 2 år sedan, och sedan jag blev singel så har jag fallit tillbaka i "tonårs"festandet igen.

Ny här -långt-

Jag är 48 år gammal. Har ett bra liv förutom alkoholen då. Fick tre barn tidigt i livet med en man jag var gift med men vi växte ifrån varandra. Hade ett längre särboskap som inte fungerade.

Mitt drickande började i tonåren men var inte mer än ordinärt tills mitt förhållande med min särbo blev ohälsosam och jag blev singel efter det. Min mamma är fullblodsalkoholist som sin pappa och min far var helgalkis.

Känner inte när det är nog...

Hej, jag är ny här. I helgen var jag på fest och återigen drack jag alldeles för mycket.När jag når en viss punkt, tappar jag allt omdöme och bara fortsätter att dricka tills jag nästintill stupar......ballar sällan ur på så vis att jag kräks eller somnar. Men jag blir rejält påverkad och får minnesluckor.. Nu är jag trött på att vakna morgonen efter med galen ångest som håller i sig i flera dagar..Jag har så länge jag kan minnas nästintill alltid druckit för mycket vid fester och sammankomster. Har inga problem att hålla det måttligt i vanliga fall.

Skam och misslyckande

Det är verkligen konstigt att tänka på hur bilden av mig själv kan ändras från min kostymklädda figur med hög position inom näringslivet till otaliga spyor på tidiga lördagmorgnar, hukande över toaletten. Huttrande och blek, kall av ångest. Från viktiga möten på jobbet där jag förväntas leda och styra till att smyga in på bolaget med kragen uppfälld spanandes efter "rätt kassör" som inte satt där sist. Från att läsa sagor för barnen och stoppa om dem till att skicka sms på fyllan till personer jag kände för 20 år sedan.

Jag vet att jag måste, men vill inte.

Hej.
Jag älskar vin.. en middag utan vin är ingen middag... Så låter det i mitt huvud. Jag har börjat dricka några glas vin varje dag nu. Jobbar med ett fint jobb på dagarna. Ingen vet.
Jag vet att jag måste sluta men vet inte hur. Blir ledsen och får ångest direkt om jag bestämmer att idag ska jag inte dricka. Känns som en sorg/förlust att inte få känna vinets goda och lugnade effekt något mer.
Hur ska jag göra??