Förändra sitt drickande

När jag var 23 år så blev jag nykterist efter 9 röriga år med alkohol. Alla viktiga år då man utvecklar sin sociala förmåga.
Vi var alla musiker och konstnärer och vi romatiserade bilden av alkohol och att "supa som sjömän". Det enda jag kunde göra när jag umgicks med mina kompisar var att dricka alkohol, det var som att det inte gick att umgås utan att supa tillsammans. Det var alltid jag som var den som hetsade också, den som köpte dom där onödiga shotsen fast än vi bara skulle dricka öl, och tjatade på mina kompisar att "en till öl till, stället stänger ju snart!".

Jag har skrivit här tidigare då jag försökt sluta.
Nu är jag här igen. Ligger tung i sängen. Har inte orkat resa mig ens. Är hemma pga "vård av barn"....
Jag har druckit för mycket på sistone. För ofta. Det är så hemskt och jag har sån ångest. Jag vill vara nykter fr.o.m. nu och genom sommaren. Orkar inte må såhär mer.
Har tänkt att det inte går att sluta? Men har ju ett bevis i mitt liv på att det går! Min bror slutade efter flera års alkoholmissbruk. Han dricker aldrig! Och har inte druckit på ett par år! Det går!
Dag 1!

Känner mig ungefär lika ruggig som vädret utanför. Antar att det är en ganska bra dag att ge upp, kapitulera och inse fakta - orkar inte mer!

pågrund av att mitt drickande har lett till ogenomtänkbara hot och agressivitet. så har nästan alla tagit avstånd från mig... och jag har bett om ursäkt men ingen vill ha med mig att göra längre, dom har tröttnat, allt är som ett stort berg man ska bestiga, jag önskar att allt var ogjort och allt kunde vara bra! jävla alkohol den förstör fan allt !!

Jag har vuxit upp med en mamma som varit beroende av både alkohol och andra droger.
Jag lovade mig själv att jag inte skulle bli sådan själv men här är jag nu. Druckit alldeles för mycket under en 10 års period nu och det har förstört så många kärleksrelationer och är påväg att förstöra min nuvarande relation också.
Alla bråk vi har kretsar kring alkoholen.

Hej, är ny här. Det är ingen ny insikt att jag har alkoholproblem. Saken är att de senaste 2 åren har ett förhållande gått åt skogen pga av mitt drickande och mitt nuvarande hänger löst det också . Alla mina så kallade problem som jag upplevt dom senaste 10 åren har ju en sak gemensamt och det är A. Kan inte minnas den senaste helgen jag var nykter. Har slagit mig och tom skurit upp artären i armen såpass allvarligt att jag såg döden i vitögat. Dom här händelserna har inte (konstigt nog) påverkat mig lika mycket som mina fallna förhållanden.

har varit ifrån alkohol och droger i 2 veckor snart tror jag, jag orkar inte räkna. men har ett sånt sug och jobbiga tankar, minnen 24 / 7 ... när fan ska ångesten och tankarna försvinna, äter antabus med och jag vägrar ge upp!! men fan vad svårt och tufft det är. det har aldrig varit såhär svårt innan... vill dricka men ändå inte blir idiot

Vaknade halvfem imorse och var fruktansvärt bakfull. De senaste åren har det hänt oftare och oftare. Det blir sjukskrivning och inställda möten. Gymkortet ligger oanvänt i väskan. Problemet är att jag inte kan sluta dricka när jag väl har börjat. Ett trick har varit att aldrig ha alkohol hemma. Men vad gör det när jag har tre kvarterskrogar runt hörnet och i princip alla sociala sammankomster inkluderar alkohol som en självklarhet?

Har en önskebild av mig själv som glad, avslappnad, vältränad och harmonisk. Idag känns den bilden helt ouppnåelig men jag vill inte fortsätta såhär.

Hej! Skrev detta inlägg för nån vecka sedan i en annan tråd. Fick då tips av en annan medlem att starta en egen tråd. Så here I go:

Nytt försök då jag verkligen mår pyton idag, tror det kallas för bakfylla...inser att nu måste jag lägga av att dricka vin. Jag kan inte hejda mej...glas efter glas tills jag stupar i säng. Mitt beroende är ett faktum. Löjligt att tro att man kan dricka ibland. Det funkar inte alls. Hur ska jag klara av detta? Det känns svårt och ändå inte. Vad ska jag göra istället när jag behöver slappna av? Vinglaset ger direkt belöning. Är det möjligt att tro på en framtid utan vin...?