Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.
Hej!
Jag har läst enormt mycket på det här forumet den senaste tiden. Och jag är, minst sagt, grymt imponerad av alla er. Främst er som skriver om era misslyckanden under er resa. Men som ändå på nåt sätt fortsätter.
Jag förstörde min äldsta dotters bröllop i helgen genom att bli för full. Nu vill inga av mina tre vuxna barn ha kotakt med mig. De ska ta ta kotakt med mig när de vill.
På måndag börjar jag med Antabus och ska även ta kontakt med Riddargatan, Har också en träff med en terapeut på onsdag.
Givetvis är jag fylld av skam men samtidigt känns det så förtvivlat hemskt att inte ha kontakt med de tre barnen som jag älskar mest av allt i världen.
Troligtvis har jag mer än halva livet framför mig så nu får det vara slut på A.vet att det blir ett hell men allt är bättre än att sluta på gatan.har en underbar dotter som behöver mig.nykter from 2017-08-03.ska försöka skriva lite här när det blir som värst.tar gärna emot tips på vägar tillbaka till livet.
Varför slutar det alltid med att jag tänker och säger till mig själv, "aldrig mer!"
Nu ligger jag här i soffan med jordens ångest svettas och skakar. Jag ska inte dricka det vet jag för jag kan uppenbarligen inte hantera A.
Sist jag drack var för ca 5 veckor sedan och då gick det "bra" men nu i helgen var det klippt igen. Jag måste sluta helt det funkar inte att bara dricka lite för min del.
Tänkte jag kunde kasta ihop en liten tråd om mitt eget drickande också. Varit och kladdat i en massa andra trådar så varför inte skapa en egen? Får se om jag får ner det "viktiga" jag tänkte framföra.
Nu får det vara slut. Tar ett nytt beslut idag. Tror inte det blir svårt att låta bli just nu men har varit med några vändor förut. Vill bli frisk och kunna leva mitt liv så gott det går. Har så mycket att leva för. Känner mig sorgsen och orolig över att inte kunna ta hand om mig själv på bästa sätt, fast jag vill. Det måste gå.
Detta är för mig dag 3 utan alkohol. Första gången på några år som jag hållit upp så länge... har läst flera gånger om dagen här i forumet sedan i måndags och det är en fantastisk känsla att inse att jag inte är ensam. Att min relation till alkohol inte är unik, att hur den får mig att känna och bli inte är min personlighet utan snarare alkoholens personlighet. A får mig att tro att livet är tråkigt utan den, att jag är tråkig utan den...
... är inte illa däran än. Men alkoholen har fyllt ett tomrum i mig. Jag skulle beskriva mig som en självständig och beslutsam person. Trots det har jag inte lyckats än. Idag är min första dag. Bakåt har det varit enstaka vita dagar de senaste tre åren. Tills nu har jag druckit ca 1 flaska vin +/- nåt glas. Aldrig tuppat av eller blivit redlös. Men för mycket för mig och nu känner jag att jag hela tiden vill ha mer ...
Första veckan av semestern avklarad, 6 dagars ensamsupande och idag mår jag skit. Har absolut inget problem att vara nykter de dagar jag arbetar, men så fort ledigheten slår in och jag mår bra - då ska det alltid firas med massa öl.
Som så många andra får man ju alltid insikt på bakfyllan, och då ska man genast aldrig dricka igen. Men man vet ju hur det blir när det gått några dagar och man mår bra igen, då förtjänar man några öl. En ond cirkel som jag måste ta mig ur, missar så otroligt mycket annat som är roligt.
Har druckit varje dag på semestern kanske allt mellan 1 glas vin till 2 flaskor . Har så mycket ångest för blir så skakig dagen efter nästan svårt att hålla i ett vattenglas . Är även hypokondriker deluxe så får panik av alla kroppsensationer och är väldigt orolig att jag ska bli galen få en psykos , kramp , eller delirium . Så trött på att misshandla mig själv Och ha ångest . Någon som känner igen sig ?
