Förändra sitt drickande

Hej
Jag har läst till och från på det här forumet under några månaders tid p.g.a. att jag har en tendens till att sitta hemma själv fredag- eller lördagkvällar
och dricka så jag blir ganska ordentligt berusad med bakfylla dagen efter och ångest i några dagar ytterligare efter det.
Ingen ovanlighet att det blir 4-5 öl + en halv sjuttis (eller mer ändå ibland).
Har utan att lyckats försökt bryta mönstret så jag tänkte ge det ett försök att skriva av mig lite.

Längesen jag var härinne!
Tänker nu försöka med hjälp av forum ta tag i mitt liv! Har tappat livsgnistan totalt! Har familj, bra jobb , har verkligen inget att klaga på!
Har haft lättare depressioner genom livet! Började med medicinering tyckte det inte gjorde någon större skillnad! Dämpade ångest med rökning ett tag! Sen hittade jag vinet? Drack inte ens vin förr! Vad hände!
Någon som har bra erfarenhet vilken hjälp man ska söka?

Jag har haft funderingar en tid över mitt drickande som eskalerat och där jag känner rent logiskt inser att jag är ute på hal is. Har alltid haft en allt eller inget attityd till alkohol, kommer de till smaken dricker jag hellre vatten men gillar ruset. Så jag gör mig berusad till den grad att det känns skönt och så håller jag den nivån tills jag somnar. Tolerans nivån har under dessa två år gradvis ökat från fem sex dl vi eller motsvarande sprit till att jag nu tar de tre dubbla.

Nu är det dags. Jag vill inte dricka alkohol mer.

Jag är här för att jag behöver hjälp.

Jag är 40 år och ensamstående med två tonåringar. Jag har sedan några månader tillbaka träffat en underbar man som är bra för mig. Vi tränar mycket båda två och kan inte träffas mer än några dagar varannan vecka men då blir det även god mat, vin o mysiga kvällar. Så som jag vill kunna ha det (bortsett från att jag hoppas att vi kan träffas mer framöver...)

Nu är jag inne på 6e dagen på behandlingshemmet Linneagården (lindalen) och jag har varit nykter i en hel vecka! Har lite abstinensbesvär men det är inte så störande, det är bara svettningar som är jobbiga, ibland rinner det om mig!

Mitt första inlägg här handlade om abstinensen som jag var rädd för men kände att det var dax att starta en ny tråd där jag skriver av mig om hur det går. Genomled iaf tre tunga dagar med fruktansvärd ångest men höll ut och har nu inte druckit på en vecka. Då jag nu är på banan igen så gäller det att fortsätta på den vägen. Skönt är det iaf!

Efter ett långt missbruk av alkoholmissbruk och smygsupande så tog jag mig äntligen mod och kontaktade vårdcentralen för hjälp.För en vecka sedan så hade jag tid där och fick träffa en underbar läkare.Inga nedlåtande kommentarer eller blickar som jag inbillat mig att jag skulle få.Istället så sa han att jag var stark och han önskade att fler sökte hjälp.

Hej vänner!
En osannolik historia.
Kallar mig för Zorro för den mask jag bär. I och med detta inlägg tar jag av mig den masken mer än jag någonsin gjort. Om någon av alla som är inblandade i det jag berättar, läser detta är jag avslöjad och utlämnad.

Inser att jag är beroende men kan inte sluta....uppvuxen med en alkoholiserad pappa och tänkte att jag aldrig skulle bli beroende, men nu är jag det. Har aldrig gillat alkoholen tills jag träffade min sambo. Hatade att han drack de första åren men nu har jag själv trillat dit. Ingen skulle tro att jag har alkoholproblem men jag gråter varje kväll och varje morgon och vill bara sluta dricka.....sen efter jobbet är det samma sak.....vill sluta men kan inte....