Förändra sitt drickande

Hej,

Skulle umgås med min son ikväll, men han drog till sin tjej ist... nu sitter jag här, själv, och känner hur suget börjar ta fart... fan.

Hej!

Efter år av misslyckade försök att "lära mig dricka normalt" börjar jag inse att jag nog inte kan det och att det bästa är om jag inte dricker alls. Till min stora sorg :( Jag har dessutom börjat misstänka att jag har borderline då jag känner igen mig på i princip alla de kriterier som kännetecknar en person med borderline. Missbruk av alkohol eller annat är tydligen vanligt bland annat...

Är det någon annan som har borderline? Och hur fick ni diagnosen?

Jag är ny här, Jag har druckit regelbundet i ca 7år,, vet att det ända rätta är att sluta helt men vet inte hur ja ska bära mig åt,, hittar alldid ngn anledning att köpa ngra öl..trött på mig själv o mitt beteende,, har fin fru o fina barn vill bara bli kvitt alkoholen men det har mig som i ett järngrepp....ngn som känner igen sig.??mvh

Alltså jag måste VERKLIGEN sluta dricka, de går i te längre. Jag har nu börjat betett mig illa som fan när jag dricker, hamnar i bråk osv. Inte ok! Men det är ju så jävla svårt. Jag klarar mig super bra under veckorna. Men då fort de blir fredag så kommer suget. Oftas dricker jag "bara" 1 dag/veckan. Men ibland kan det bli 2 dag/veckan. Hur fan ska jag göra för att bryta denna sjukligt dåliga vana? Snälla kom med förslag till en som inte vill ta denna alkohol konsumtion till RN högre nivå !

Hej! Här är min historia. Jag har ett ansvarsfullt arbete och vuxna barn men efter skilsmässan lever jag som om jag fortfarande var tonåring på helgerna. Jag dricker ofta och går ut och roar mig (läs blir full) Jag är så trött på mig själv och mitt beteende men nästan varje helg blir det samma sak. Jag är ofta bakfull och seg dagen efter och sover länge, då får jag inte gjort det jag hade tänkt mig.

Att svika sej själv och sin innersta önskan det är ett lågvattenmärke.
Sitter här och inser att vinboxen blev tömd .... igen. Fattar att detta inte håller. Vad blir min nästa steg ? Fortsätta låtsas att jag mår bra ? Att det där Första glaset är precis vad jag behöver just nu. Sitta på verandan och njuta med ett glas vitt...? Klarar jag av att bryta detta självdestruktiva mönster utan hjälp ?

Nu är alla beslut äntligen tagna. Jag är beviljad inneliggande behandling i 2 månader till att börja med. Tågbiljetter är beställda till tisdag förmiddag. På onsdag åker jag med ännu okända vänner till Gotland på AA-konvent, vilken rivstart på behandlingstiden. Jag skulle önska att jag kunde säga att jag känner mig glad och förväntansfull och delvis gör jag det, men jag har kämpat med näbbar och klor i en månad för att få hjälp till behandling. Nu är jag så trött, uppgiven och tömd på kraft.