Förändra sitt drickande

Hej på er!
Jag har precis blivit medlem och ska försöka berätta mer om mig och min situation när jag har blivit redo för det.

Just nu står jag och väger mellan om jag ska erkänna för mig själv och min sambo att jag har problem eller ej. Om jag erkänner kommer jag aldrig mer/sällan kunna dricka och njuta av de positiva effekterna, men å andra sidan sänker jag mig själv om jag inte gör det. Känner ni igen den ambivalenta känslan?

Nu är jag här igen efter att ha lyckats med att spärra mitt andra konto. Jag är fortfarande nykter efter gårdagen som var ganska tuff. Följeslagaren var hack i häl hela tiden och det var nära att jag körde av vägen, men lyckades hålla mig kvar. Nu är jag riktigt arg på mig själv att jag lyckades klanta till det så att allt spärrades. Fråga mig inte hur, men nu kom suget igen.

Attack mot något för att skingra tankarna igen

Insåg igår att jag är alkoholist. Inser att jag vill förändras och bli nykter. Jag grät när jag kom hem från krogen. Onykter och trött på mitt sjuka beteende. Jag tog alla flaskor med sprit och hällde ut allt. Alla öl också. Nu är det färdigt, nu har jag nått botten. Ångesten var/är vidrig idag. Har läst hela dagen här på sidan och känner igen mig i mycket. Idag är det dagen då jag har gjort ett val för att bli nykter. Aldrig mer alkohol igen.

Något som jag tänkt på, som slog mig igår när jag var bakis och inte ens gått och lagt mig från onsdagens fest och ännu en gång förbannade mig själv över varför jag håller på såhär, är: man vill ju inte? Jag stod tillslut och stirrade det slitna trötta ansiktet som mötte mig i badrumsspegeln och sa högt: Vad håller du på med? Den rationella, sunda, normala delen av en själv vill ju sluta för varför skulle man ha lust att göra något som förstör en psykiskt och fysiskt? Det tankemönstret finns ju endast kring det.

Nu hände det igen! Iförrgår så drack jag så mycket att jag hade minnesluckor efter kl 20 på kvällen! Så jävla pinsamt! Vet inte hur jag kom hem eller vad jag gjort! Så himla läskig känsla! Länge sen jag hade en sån kväll! Började dricka kl 11 på dagen och sen bara fortsatte det! Någon som varit i samma sitts? Hur tusan reser man sig upp igen efter en sån smäll?

Hej allihopa..
Har väl länge förstått att jag har problem med alkoholen. Växt upp med en pappa som drack sig full varje helg (även vardagar) men som numera är nykter alkoholist. Jag är 24 år och har druckit en hel del ensam. Gömmer det för min sambo, vet inte om han kanske förstår någonstans ändå.

Det här kommer att bli mitt andra försök att sluta detta år. Förra gången höll det i drygt en månad.
Då jag kommer hem från jobbet så känner jag mig alltid helt slut. Det känns som att jag måste dricka för att kunna släppa tankarna på alla krav och förväntningar som jag upplever. All stress. All ångest.

Hej!

Hejsan.

Helt ny här. Varit inne och läst på en massa trådar. Igenkänningsfaktorn är ju enorm tyvärr.

Många liksom jag har inte problem med att man dricker varje dag, utan att när jag dricker så dricker jag tills jag stupar. Inget kan stoppa mig. Visst händer det att jag dricker "normalt", men det är alldeles för sällan.

Har provat att sluta dricka själv, med hjälp av tabletter, psykologer, samtalsterapi och vänner. Men det slutar alltid med att samma sak.

Jag tillhör den kategorien som blir oerhört ensam när/om jag är nykter. Provar stundom att vara nykter ett par veckor. Visst, jag mår bra efter ett tag, men jag blir oerhört ensam. Tycker inte om att socialisera nykter. Kan lika gärna vara hemma då. Jodå, jag har provat att socialisera nykter och jag längtar bara hem till tryggheten. Vän av ordning hävdar att man skall utmana sina rädslor. I det har fallet handlar det inte så mycket om rädslor som av obekvämhet. Tycker helt enkelt inte om att vara ute bland folk nykter. Been there, done that.