Förändra sitt drickande

Hej!

Känns konstigt att tänka på bakfyllan en dag som denna när Terrorn slagit till. Drack mycket igår och blev även nekad att köpa mer öl på några krogar. Till slut hittade jag en som sålde öl till mig. Somnade på golvet i hallen hemma och vaknade på morgonkvisten. Hade en bra dag igår som till slut resulterade i att jag belönade mig själv med vin och öl! Idag känns det hemskt av flera skäl! Ledsen över dessa människor som miste livet! Men också rädd för vad som händer med mig själv! Varför dricker jag så mycket när jag väl dricker??

Är nere på botten just nu. Känns som det. Har enormt mycket ångest över allt skit jag ställt till med, kan inte titta på mina barn utan att fundera kring vad jag utsatt dem för. Älskar dem så oändligt mycket.

Den senaste veckan har jag börjat läsa här igen. Blev medlem för ungefär 18 månader sedan och var då så peppad och tänkte vända skutan och lyckas gå ner till något slags "normaldrickande". Så klassiskt. "Om jag lyckas hålla min under riskkonsumtion så kan jag fortsätta dricka" liksom. Tjena.

Har i princip blivit obligatoriskt med vin till maten flera dagar i veckan.
Min man dricker ingenting nånsin.
Jag kan även ta på ett glas eller två på kvällen.
Har problem i sköldkörteln så detta blir ett problem i sig.
Alkohol funkar inte med min kropp längre som det gjorde förr.
Är strax över 30
Jag dricker mig aldrig
full längre
Skulle rena kroppen med en månad men jag tyckte det va jobbigt efter en vecka.
Jag klarade ju uppehåll under graviditet utan problem ser mig inte som en alkoholist
Men vill dra ner.

Så sitter man här igen och ångest över att man tog till alkoholen för att dämpa den. Beter mig illa när jag dricker eftersom jag alltid dricker när jag inte kan hantera problem. Nyskild, flyttat till bostadsrätt med många dolda fel bla badrummet. Ekonomin är inte den bästa efrersom jag varit hemma och mannen klättrat i karriären. Sonen får jag finnas till för både känslomässigt och alla vis. Tog skilsmässan bra men min exmans beteende gör det inte lätt. Varför är vissa så svaga som jag. Vet att jag får värre ångest när jag dricker.

Ja då var jag här igen, vi har varit i Spanien över vintern, kom hem för några dagar sen.
Jag har både bra och dåliga minnen från min vistelse där.
Känner mig som på ruta ett, mitt drickande har jag inte kunnat tygla, utan det har snarare eskalerat.
Gråter då jag skäms över mig själv, jag har skämt ut mig inför vänner, blivit rejält packad och
mannen är väldigt bekymrad över mitt beteende och drickandet.
Nu kommer jag att börja läsa här varje dag, ta stöd och hjälp av er andra här.
Jag är bara ledsen och trött.

Mitt liv i en kartong fast jag skulle vilja ha liv utan väggar.
Orkar inte beskriva mitt liv.
Jag är nog rätt stark men.....
Missbrukarhjärnan styr mig.
Mat och alkohol.
Gjort en GBP op.
Nu har jag alkoholen att ta tag i.
Och piller för avslappning.
Och piller för att sova.
Hur gör jag för att sluta med alkohol?

Hur kommer det sig att man "inte kan" dricka alkohol, ens en enda gång, om man är alkoholist och valt att sluta?
Jag menar hur fungerar beroendet på den punkten? Jag var rökare för flera år sedan och har vid ett par tillfällen, sedan jag slutade röka, feströkt men har ju inte fallit tillbaka i mitt fd cigarettberoende för det.
Vad är det som är så speciellt med alkoholen? Hoppas ni förstår frågan :-)

Okej! Nu är det dax igen! Vet inte hur många gånger jag har sagt att jag ska sluta dricka. denna gång ska jag lyckas, jag vill det , jag måste det.

Jag har druckit varje dag i ca 2 år (men varit alkoholberoende i ca 15 år). Har haft uppehåll ett par gånger på ca 2 år vardera. Men har nu som sagt druckit vin dagligen i ca 2 år (har aldrig druckit så intensivt förr). Jag dricker ca 1 1/2 liter vin dagligen men har inga minnesluckor eller liknande. För ett par dagar sedan fick jag magsjuka. Drack inget då. Det kändes helt ok. Kände ingen fysisk abstinens. Sedan började jag dricka igen, såklart. Jag har dock under en längre tid förberett mig på ett avslut. Det jag tänker på är hur stor risken för delirium är? Någon som vet?