Förändra sitt drickande

Vaknade halvfem imorse och var fruktansvärt bakfull. De senaste åren har det hänt oftare och oftare. Det blir sjukskrivning och inställda möten. Gymkortet ligger oanvänt i väskan. Problemet är att jag inte kan sluta dricka när jag väl har börjat. Ett trick har varit att aldrig ha alkohol hemma. Men vad gör det när jag har tre kvarterskrogar runt hörnet och i princip alla sociala sammankomster inkluderar alkohol som en självklarhet?

Har en önskebild av mig själv som glad, avslappnad, vältränad och harmonisk. Idag känns den bilden helt ouppnåelig men jag vill inte fortsätta såhär.

Hej! Skrev detta inlägg för nån vecka sedan i en annan tråd. Fick då tips av en annan medlem att starta en egen tråd. Så here I go:

Nytt försök då jag verkligen mår pyton idag, tror det kallas för bakfylla...inser att nu måste jag lägga av att dricka vin. Jag kan inte hejda mej...glas efter glas tills jag stupar i säng. Mitt beroende är ett faktum. Löjligt att tro att man kan dricka ibland. Det funkar inte alls. Hur ska jag klara av detta? Det känns svårt och ändå inte. Vad ska jag göra istället när jag behöver slappna av? Vinglaset ger direkt belöning. Är det möjligt att tro på en framtid utan vin...?

Dricker allt oftare och dricker alltid för att bli onykter. Orsaken till att jag dricker är att dels tycker jag om lugnet som innefinner sig efter en stund. Går ofta på krogen för att jag är så ensam och vill ha sällskap. Det oroar mig och framförallt att det händer flera gånger i veckan. Lyckligtvis har jag jobb och barn och en hobby som innebär att drickandet begränsas! Livrädd att tappa kontrollen. Vill heller inte våra ensam jämt! Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare? Är ju så social!

I dag är det tufft, mår inte alls bra. Efter 5 dagars drickande i min ensamhet, familjen varit iväg och jag har varit själv hemma. Istället för att hinna göra massa saker som jag planerat göra så blev det bara massa vin och berusning dessa dagar :( Liksom passade väl oå när ingen var hemma som kunde såras..
Men nu måste jag ta tag i mig själv och mitt alkoholberoende som hållit på i många år.
Jag har jobb och som sagt familj, är mamma till 3 tonåringar, ja, en av dem vuxen.

Som sagt! Har väldiga svettningar nu och ångest. Druckit riktigt hårt ett par veckor men inget på ca 12 timmar. Gjorde ett avslut igår men ångesten blev så kraftig så "botade" den med en halv flaska vin och ett par öl. Är det bara att vänta ut skiten? Och hur lång tid tar det?

3:e gången jag försöker sluta genom att skriva här... Detta ska bli 3 gången gillt. Igår höll jag på att verkligen förstöra för mig själv, när jag satt med mobilen på fyllan...idag är jag hemma från jobbet, tänker stanna hemma hela veckan. Läka, återhämta mig, samla nya krafter, vara tacksam över allt jag har och allt jag kan förlora om jag inte lägger ner drickandet.

Jag dricker inte varje dag, inte ens varje vecka, men när jag dricker finns det ingen hejd...dricker tills allt är slut eller tills jag däckar.

Hej! Jag är en tjej som är 20 år. Började dricka när jag var ca 14 år och efter det började nästan allt handla om att dricka. Först började jag dricka nästan varje helg både fredagar och lördagar men sen även från ca 15-16 års ålder ibland även på vissa vardagar så ofta det gick. När jag var 17 år var det som värst då jag en period drack nästan varje dag i tre månaders tid. Efter det insåg jag ett tag att jag hade problem och slutade dricka i några månader men började sen dricka igen, dock mindre än innan ca 2 gånger i veckan.

Startar en ny tråd. Blir min tredje. Tyvärr är läget detsamma som när jag skrev den första. Skillnaden är att jag numera är expert på beroenden/medberoenden. Men inte har det hjälpt...

Den här gången orkar jag inte med massa löften. Det som verkar funka på mig är att varje dag lova nykterhet, skriva dagbok och att träna.

Förstår inte vad det är som fattas i min hjärna och varför jag aldrig lär mig. När jag dricker blir det kaos. Jag får totala blackouts och kan inte stoppa. En öl sen jagar jag alkoholen. Ser till att efterfesten aldrig tar slut och efterfestar med folk jag inte känner. Dan efter vaknar jag med fruktansvärd ångest. Spyr och vill bara dö. Lovar mig själv att detta var sista gången. Sen går veckan och ångesten släpper och jag intalar mig själv att denna helg ska jag hålla min gräns och bli lagom. Skriver ner olika strategier för hur jag ska kunna hålla gränsen. Men det går aldrig.