Förändra sitt drickande

Sist jag slutade dricka höll jag 56 dagar. Jag mådde bra på alla sätt. Sakta smög sig alkoholen in i hemmet. Bara ett glas, bara ett glas, bara ett glas... jag har aldrig kunnat dricka "bara ett glas". Jag har druckit varje kväll och hela helgen har varit alkohol och bråk. Mellan mig och min man. Pinsamt. Fruktansvärt. Vi är alkoholister. Trots hus, jobb och tre barn. Utåt sett ett bra liv. Barnen märker. De lider.
Idag stannar jag hemma med minsta barnet. Mår illa, har ångest, skäms. Vad fan håller jag på med? Jag förstör mitt liv! Barnens liv!

Jag har under de senaste månaderna insett att jag inte har en normal relation till alkohol. Sedan jag började plugga på universitetet och börjat festa nästan varje helg har det gått utför. Vid 6 av mina senaste 8 festtillfällen har jag blivit för full, fått minnesluckor och gjort saker jag ångrar. När jag börjar dricka slutar jag inte, jag blir så alkoholkåt att jag dricker ur halvtomma ölflaskor på krogen. Jag gör allt får att få i mig alkohol. Till skillnad från mina kompisar som däckar när de blir för fulla så däckar jag aldrig. Jag spyr heller aldrig på fyllan utan bara kör på.

Jag förstår, och har förstått länge, att jag har problem att dricka kontrollerat. Jag vill sluta - men jag vet inte om jag kan. Alkoholen har så ofta satt mig i farliga och hemska situationer där jag begått misstag eftersom jag varit full. Precis som många andra skriver så förstör mitt "fulla jag" relationer med dom som betyder mest för mig. Många gånger kan jag känna av när det är nog, men i perioder så blir det för mycket. Då tappar jag kontrollen och allt konsekvenstänk. Jag gör misstag, sårar människor och mig själv.

Hej

Alkohol är en utmärkt medicin, problemet är att biverkningarna är så stora och många.

Jag är en psykiskt ganska svag människa. En psykiatrisk utredning ledde till: Någon form av “lättare” depression, som har flera symptom gemensamt med ADHD Huvudsakligen ouppmärksam form (tidigare kallat ADD). Det blev även konstaterat att jag är dyslektiker (också ett ord att stava till när man lider av detta). Även en intelligenstest gjordes som visade att jag tillhör övre skiktet av normalbegåvade.

Ångest ångest ångest

Just nu är jag väldigt vilsen, drack för mycket igår och det tippade över som det gör ganska ofta när jag dricker för mycket. Blev arg, över ingenting egentligen och min fru fick ut för allting. Har Världens underbaraste fru som stöttat mig och förlåtit mig för alla gånger jag blivit arg på fyllan men tror inte att hon tar mer skit från mig längre och hon tror inte att jag kommer ändra på mig. Har gjort dåliga försök när jag pratat med KBT psykolog men berättade inte hur det egentligen låg till jag har även försökt sluta dricka men blev sur när min fru drack något och jag inte fick.

Hej! Jag är en tjej från Skåne, 46 år och har en dotter som är 23 år.
Jag är ny på denna sidan. Jag är sambo sedan 6 år tillbaka. Vi har ett bra förhållande och gemensamma intressen.
De senaste månaderna har mitt drickande skenat iväg. Jag älskar mitt vita vin men jag har också börjat inse att det kan inte fortsätta i den takten som jag håller just nu. Jag dricker mig oftast inte riktigt full men är ändå klart påverkad.

Hej - några av er kanske känner igen mig - har inte ändrat nick... men känner mig på ett sätt hemma här men ändå inte..jag verkar vara så sjukt mer alkoholiserad. Ändå har jag familj, bostad o karriär Innan jag åker till jobbet och jag hoppas att jag ska ha nyktrat till så ingen märker. Min familj har märkt och är extremt oroliga.

Nu (och jag har sagt det förut) ORKAR jag nog inte längre. Jag väger ca 50 kilo och har börjat märka att kroppen säger emot - hur känns det??

Läst här väldigt länge i flera omgångar, när jag velat ha en förändring. Aldrig skrivit något!

Jag tar ett stort steg nu. Påsken blev ej som jag tänkt. Ingen katastrof men blött, grått, tröttsamt och ångest!

Kommer skriva mer utförligare, men om jag inte skriver nu så blir det inte av, nu fanns modet! Jag finns och mår inte bra- men det ska bli bättre.