Förändra sitt drickande

Nu har jag fått nog. Har druckit vin varje helg under flera år. Problemet är att jag vill dricka fast jag egentligen inte vill dricka. Hatar verkligen att vakna dagen efter att jag druckit med alkoholsmak i kroppen. Har jag en flaska vin hemma så dricker jag upp den, vilket jag löst genom att inte köpa vin annat än på fredag. Köper dock hem fler flaskor än jag planerat även om jag lyckats minska mitt drickande med någon flaska per helg. Ibland händer det att vi får en flaska vin och då dricker jag även om det inte är helg. Detta hände igår.

Vad gör man istället för att dricka? Man halkar så lätt in på att ta nått glas med vänner som blir fler än så osv.
Jag förstår att jag själv aldrig kommer kunna dricka med måtta eller "för det är gott". En fika blir så jävla tråkig och gå och träna kan man väl också men har någon tips på hur man kan ersätta det sociala i supandet eller vad man ska säga?

Jag har gjort det igen. Druckit så kraftigt att jag insett att jag inte kommer kunna förändra det här. Igår insåg jag att jag måste ha hjälp och stöd och jag ringde till alla familjemedlemmar, vänner och chef för att berätta. Men nu är ångesten överväldigande. Jag får panik, ren panik över att alla nu vet på riktigt hur det är. Jag är 32 med barn varannan vecka och eftersom barnen skulle komma igår kväll behövde jag be någon av föräldrarna komma hit idag så att jag får läggas in för avgiftning.

Hej,
Jag har läst här inne och tänker att det finns många kloka människor som kan ge goda råd.
Jag är en kvinna 40+ som druckit för mycket i säkert 10 år. Det har blivit varje helg (fre,lör och oftast sön) och 1-2 ggr under veckorna (mer när det varit semester eller andra lediga dagar). Sista månaderna har drickandet eskalerat och det har blivit i stort sett varje dag. Jag har ett bra jobb som jag skött klanderfritt, är en person som har hög press på mig att vara "duktig". Jag har generellt svårt för att säga nej, utan tar på mig det mesta.

Jag lämnar detta forum nu eftersom det inte ger mig något tillbaka.

Hej! Jag är helt ny som medlem men har snokat runt här en hel del. Jag har haft en komplicerat förhållande till alkohol sen min debut i tidiga tonåren. Jag älskar helt enkelt att bli berusad.
Jag är idag runt 40 år och har försökt sluta många gånger. Som mest har jag haft uppehåll i ca 8 månader. Efter att jag fick mitt sista barn för 12 år sen så började jag öka på min konsumtion. Tillfällena blev fler och mängden ökade.

Jag är drygt 40 år, mamma till två barn. Bra jobb. Fin relation. Livet har dock inte riktigt blivit som jag önskat och jag känner mig inte lycklig. Och jag dricker på tok för mycket och har gjort det under de senaste åren och det blir bara värre och värre. Jag vet inte om jag dricker för att jag är olycklig eller är olycklig för att jag dricker. Men det spelar kanske inte så stor roll.

De senaste dagarna har varit en dimma men nyss hällde jag ut allt vin jag hade kvar hemma. Jag mår redan dåligt, och kommer må förbaskat dåligt i morgon.

Min Vita Verklighet ..
Dags för mig att starta min egen tråd .. stå på egna ben .. känns lite som att flytta hemifrån ..
Tack Elias för att jag har fått " hänga " hos dig .. vem vet .. kanske flyttar hem snart igen .-))
Ja .. Vägen till min Vita Verklighet .. har varit lång , krokig och fullt av dikeskörningar ..
det var höstas .. jag stod vid ett vägskäl .. var ute på mycket hal is .. mitt jobb stod på spel ..
jag bestämde mig .. jag kan inte dricka mer .. innan dess, hade livet bestått av planering ,

Sitter här ensam en fredagkväll utan att dricka vin! Det var länge sen, brukar antingen gå ut med vänner och äta och dricka gott eoch om jag ijsg är hemma och inte dricker brukar jag inte vara ensam. Känns väldigt ovant att ha så mycket "tid" liksom, tid för att läsa, städa, fundera. Känner inget alkoholsug men det känns väldigt tomt och ovant! Kan min stundtals höga konsumtion av alhokol mer vara en dålig vanan ett beroende? Vet inte riktigt hur jag ska förklara hur jag menar men förstår ni?