Förändra sitt drickande

Finns här någon , som också har en diagnos? Går det hand i hand med alkoholism? Varför är det så , isåfall ??

Hoppas ni där ute har en fin fredags kväll
eldsjälar

Hej, jag är ny här.

Jag antar att jag är på det här forumet för att jag har insett att jag har problem med alkoholen, och jag tror banne mig att jag dricker alldeles för mycket och mycket mer än mina vänner även om vi dricker väldigt mycket och ofta. Och också alldelles för mycket när jag är själv.

Det hela började i samtid med att en av mina föräldrar gick bort. När jag hade alkohol hemma så drack jag, och snart såg jag till att ha det hemma, och när jag har alkohol hemma så tar jag mig ett glas, eller två, eller tills det tar slut.

Dricker varje dag, genomsnitt 1-2 flaskor vin.

Jobbar och sköter mig exemplariskt utåt sett.

Har en inre konflikt om att sluta eller ej. Kan inte tänka mig ett liv utan ah.

Delirium.

Har under en tid börjat fundera över allt.
Är inte så att alkoholen har mig undrar ett stadigt grepp, men berusningen har det.
Jag bryr mig inte om det är alkohol, gräs eller andra läkemedel som får mig till att glömma verkligheten lite.
Är 27 år gammal och sen iallafall 13 år tillbaka har jag känt att när jag är ensam och berusad så är jag som lyckligast och samtidigt olyckligast..
Vad ska man göra för att övervinna denna ständiga förhoppningen om att vara nykter, och samtidigt lycklig ?

Så många gånger har jag bestämt mig för att "det här är sista flaskan/dagen/kvällen/gången" men så blir det aldrig.
Förmiddagen efter finns beslutet kvar. Men så slutar arbetsdagen och då kommer önskan av att köpa hem en vinare eller två. Tänker att: bara ett glas max två. Även fast jag vet att det inte kommer bli så...det blir en flaska- ibland en och en halv.
Så går det runt runt och har gjort de senaste dryga 3,5 åren.
Jag vet att det måste få ett slut.
Samtidigt så är jag varken glad eller lugn utan alkohol. Ska livet från och med nu alltid vara så grått?

Så hejsan på er eldsjälar.
Jag har knepat o knåpat länge på att dela lite från min egen vy o antar att det var tid för det nu.

Jag och relationen jag lyckats skapa med min alkohol är nog ett lysande exemplar på vad samhället talar och benämner som alkoholist
(Kanske hade min moder även hon hållt med i det om hon inte lidit av att vara en mycket självupptagen kvinna)

Hej, jag är ny här så vet inte riktigt vart jag ska börja.

Jag är 20år och bor i ett kollektiv på en skola. Jag började dricka när jag var väldigt ung, jag var 13år och hade min första kanonfylla, det var där jag märkte att alkohol är något jag kommer vilja dricka igen och väldigt snart, så jag drack kanske en månad efter det och tillslut var det fest varenda helg, halva högstadiet och under hela gymnasiet så fort man hade pengar så ville man supa på helgerna, började till och med jobba för att kunna ha råd till att festa under gymnasietiden.

Jag skriver en ny tråd här nu för att ämnet är ett annat än i min tidigare tråd.

Tror inte det finns några andra än ni här på forumet som kan förstå mitt beteende utan att döma mig! Jag ljög nyss för en släkting som skulle komma och hjälpa mig med bilen att det inte passar ikväll, min förklaring var att jag måste delta i en web baserad utbildning via jobbet som ordnas från USA. Trovärdig förklaring nog, för sånt kan hända ibland pga tidsskillnaden. Men så jag skäms nu!!

Hejsan, ny här har läst massor med trådar och tänkte försöka prova mig på en egen.

Kan börja med mitt problem.
Jag har inte det extrema suget att dricka mig full ofta har dock alltid gillat att ta mig några öl på kvällen, efter jobbet, vid grillen, i stugan m.m