Förändra sitt drickande

Jag har inte druckit något vin på två dygn nu och känner mig så peppad! Jag har lite abstinens bland annat svettningar. Men jag undrar om det är normalt att vara sjukt törstig! Jag hinkar mineralvatten litervis, och känner samma törst ändå. Inte sug efter vin, utan torr i munnen och halsen och vill ha vatten oavbrutet!

"Quitting is easy, I have done it a thousand times." - Mark Twain

Vi är alla här för att dra ner på alkoholen och nu är det min tur. Likt Mark Twain har jag försökt tusen gånger, och det har ju uppenbart inte fungerat eftersom jag sitter och skriver här. Denna gång ska jag ta mindre steg, som kanske kan leda till en längre nykterhet eller 100% nykterhet i framtiden. Jag dricker inte varje dag men 3-4 gånger i veckan, alltså typ varannan, och kan/vill inte sluta när jag väl har börjat. Målet är alltid att bli extremt full, annars känns det onödigt.

Det senaste året har jag druckit allt mer och framförallt har jag druckit i veckorna. Inte varje dag men någon dag veckan. Framförallt dricker jag för att jag känner mig harmonisk när jag är onykter. Känner i princip aldrig samma tillfredsställelse i nyktert tillstånd. Är väldigt ensam och det plågar mig då och då! Har lika svårt att hantera positiva känslor som negativa. Börjar bli oroad över mitt drickande.

Jag behöver tips på vad jag kan göra istället för att njuta av vinet, som har blivit ett sätt att leva för mig. Jag dricker nu sura citronjuicer och bubbelvatten för att ha något i gladet, men jag behöver ersätta själva sysselsättningen att dricka vin, som jag älskar alldeles för mycket.
Vad gör ni?

Jag har insett att det gått för långt. Jag dricker (minst) en flaska vin om dagen sedan nästan två år. Jag behöver dra ner för att inte förstöra min hälsa. Jag har tre tonårsbarn. Ett lyckligt äktenskap. Jag sabbar det. Men jag förstår inte hur det ska gå till! Jag njuter så fullständigt och totalt av mitt vin! Jag älskar mitt vin! Jag är omotiverad men orolig! Hur gör man?

Alla människor som jag kommer överens med försvinner ur mitt liv. Jag känner mig så ensam väldigt ofta. Det är en jobbig kännsla för då vill jag supa bort det. Jag har inga vänner kvar. Önskar att någon brydde sig räcker med ett samtal där någon frågar hur det är. Ska man känna så här?? Ska man kasta bort 7 veckor nykter för att man känner sig ensam?? Någon som känner igen sig.

.

det är så att.....jag har kommit igång ordentligt med min medicinering för min bipolära diagnos trots tjaffs och meck har gett mig in på in/utsättningssymtom osv blablablab om igen osv ni vet.
igår fick jag reda på att min mormor antagligen bara har 6 månader kvar att leva pga obotlig blodcancer (SNÄLLA ÅK IN OCH TA PROVER SÅ OFTA NI KAN)
hon har slarvar och inte tagit prover på säkert 6-7 år och detta resulterar i att....det är som det är nu, detta kan inte botas.

jag är tillbaka, ännu en gång, efter 2 liter vin.
jag har haft svårt på sistone att ens kunna läsa mail härifrån då jag har haft min pojkvän här i 3 veckor.
han vet att jag är alkis, men allt går finfint när han är här, jag...föreslår och får igenom att vi ska dricka iaf en gång under hans vistelse och ah, får utlopp för allt.
det är mkt jag ska hinna ikapp på, alla mail härifrån, alla saker jag vill skriva men inte kunde.
jag kände att idag måste jag bara bläka ur mig någonstans där inte alla har koll på vem jag är.

Hej på er!

Jag vill inleda med att säga hur glad jag är att hitta detta forum! Fantastiskt steg att kunna få diskutera med andra som upplever eller har upplevt samma problem som jag själv. Känns redan som ett stöd för framtiden.
Lite historik kring min resa till ruinens brant för den som vill veta:
Jag tror att jag är född till missbrukare. Jag har alltid varit dragen till substanser som ger rus (Har dock aldrig rört narkotiska preparat). Det handlar om allt ifrån nikotin i unga år som gav det där kortvariga ruset till tidig alkoholdebut.