Förändra sitt drickande

Hej, har nu druckit allt för mycket i två år. Allt eskalerade efter att jag blev lämnad på ett trist sätt och fick hitta tillbaka till storstan och nytt jobb. Då kändes alkoholen och framför allt vinet på helgerna som en vila och tröst. Men nu, två år sedan med väldigt få veckor och dagar känns vinet som ett fängelse. Undviker att gå på fester och tillställningar där det dricks mycket men samtidigt har jag då suttit själv i soffan med flaskan på bordet. Jag har gått och pratat med alkoholterapeut, prova olika tabletter, försökt träna men vinet har blivit en allt viktigare del i livet.

Första januari slutade jag på egen hand. Pga min sociala fobi blir det här närmast hjälp jag kan komma. Abstinensen är hemsk. Kallsvettningarna, skakningarna, yrseln, hjärndimma, mardrömmarna, ångesten osv... Men dag 4 och jag jobbar ändå, är det enda som får mig att fokusera. Lämnar kontantkortet hemma så jag inte kan köpa nått på hemvägen.
Har inget riktigt sug än men min födelsedag skrämmer mig.

Försöker , kämpar med att dra ner på alkoholen , inne på andra natten utan o det är ett rent helvete - svettas o skakar om vartannat. Försöker peppa mej med att jag kommer må så mycket bättre och orka mkt mera på dagen om jag inte är bakis. Kämpar på ...
Testat Campral utan att det kändes ett dugg skillnad ... vad kan ni rekommendera för att minska suget ?? Vill inte

Hej !
Jag hittade det här forumet när jag googlade på antabus ikväll. Nu har jag suttit och läst i 3 timmar om allas kamp mot alkoholen. Det var så skönt att känna att jag inte är ensammast i världen om det problemet. Tack för att ni delar med er. Hoppas att ni vill skriva med mej, känner att jag behöver prata med nån som förstår hur det är. Jag är inne på min tredje omgång med antabus på 5 år. Har haft nyktra år men sen trillat dit om och om igen.

Hej,

Jag har varit nykter ett par år, något jag aldrig trodde att jag skulle få vara.

Vet hur svårt det är att sluta, kampen, sorgen, varför kan alla andra men inte jag.?

Ville inte leva på slutet. Kunde inte stå emot att dricka hur mycket jag än ville.

Alkoholism : en tredelad sjukdom, fysisk allergi: onormal kroppslig reaktion på alkohol, kan inte sluta när jag tagit det första glaset. Suger blir värre ju mer åren går.
Obotlig sjukdom.

Besatt: tänker på det hela tiden,,kan inte stå emot fast jag vet hur det blir, år efter år.

Nu har jag fått nog!
Jag har läst här inne en hel del och även skrivit nån gång. Känner igen mig i många berättelser.
Jag är en helt vanlig 37 årig kvinna. Barn, hus, man, bra jobb, tränar, läser, älskar livet. MEN så blir jag ett vidrigt monster. Jag skulle ju bara njuta av ett glas vin. Men super ner mig i två dagar. Bråkar, gör bort mig, gör pinsamheter som jag sen får be om ursäkt för.
Jag vill aldrig mer utsätta mina barn eller mig själv för den här faran igen.
Jag vill vara en sund mamma och människa.

Hej hopp!

Vet inte ens varför jag skriver här... men jag har inga direkta alkoholproblem med supande i veckorna eller så. Det är på helgerna jag trillar dit och super. Är väl den vanliga helgalkolisten eller vad man ska kalla det.

Har druckit konstant sen jag var 16. Är 27 idag. Har ett bra jobb och en fin familj. I somras fick jag en vändpunkt och började supa och festa mer. Hela helgerna ligger jag oftast bakis. Blir ofta fredagar och lördagar.

God kväll alla fina människor på detta forum! Jag tog beslutet att söka hjälp den 30/9. Jag vet inte om jag duperade eller om läkaren var blind men allt resulterade i - INGET ALLS! Höll mig helt nykter i 2 veckor efter besöket, därefter har det bara eskalerat. Har en enorm ångest, vilket jag är ganska övertygad om till stor del beror på alkoholen. Försöker alltså medicinera mot det som orsakar min ångest....Har varit ledig idag och druckit en flaska vin-mår skit och skäms så. Nu måste det till en förändring! Hoppas och tror att detta forum kan hjälpa mig.

Jag har druckit under en längre tid. För ett par år sedan var det så illa att jag gick för att få hjälp med samtalsterapi. Fick i samma veva bröstcancer och kände att jag inte mäktade med terapin. Drack inte en droppe under tiden då jag behandlades för cancern och hade inget sug efter alkohol. Efter det intalade jag mig själv att det var "säkert" att dricka lite så där i sociala sammanhang, men det väckte tyvärr ett rasande begär. Jag känner mig värdelös.