Förändra sitt drickande

Har druckit allt för mycket i flera år, och sen i somras har det kulminerat och jag har druckit många glas vin nästan varje dag. Har fått hjälp på olika sätt men faller dit igen. Efter julhelgen och nyår med konstant intag av alkhol har jag nu varit nykter i fem dagar. Är både stolt och rädd. Nätterna är maror med mardrömmar och hjärtklappning och på dagarna är jag yr och väldigt trött. Men jag har inte druckit en droppen. Men i morgon börjar jobbet igen, med press och möten och medarbetare och jag är så rädd att jag då ska falla dit igen för att få lite vila på kvällen.

Jag orkar verkligen inte mer. Hade jag inte haft mina barn så skulle jag avslutat det här helvetet. Det skrämmer mig.

Hej alla!
Jag är en herre på 47 som sedan jag var 17 krökat så att folk har slagits av häpnad.
Visst, ett helt vitt år 1999 och ett år 2004 men nu har jag inte varit nykter en hel vecka på tolv år.
Senaste tre åren har det gått helt över styr. Träffade en tjej som dricker ofta men lite och jag slutar inte när jag väl börjat. Ja, inte förrän alt är slut eller jag somnat. Ungefär så.

...närmare bestämt sedan dagen innan nyårsafton. Känns fantastiskt! Ambitionen är till att börja med en vit januari för att sedan våga mig till doktorn för att ta div prover, BT m m. Jag vågar helt enkelt inte göra det innan jag levt bra minst någon månad för jag är skiträdd att jag har riktigt dåliga värden.
Nåja. Just nu känns det bra! Har inte alls haft någon abstinens annat än lite ångest, men mycket mindre än vanligt. Sömnen är otroligt mycket bättre. Inga uppvaknanden kl 03 utan att kunna somna om.

Jag tänkte att jag skulle bli piggare utan alkohol men hittills sover jag dåligt och blir jättetrött tidigt. Jag har någon svag aning om att det är det senaste halvårets undantryckta trötthet som kommit ifatt mig. Att min med alkohol fejkade "vila" bara gjort att tröttheten har lagrats inom mig och nu vill den ta sin plats. Så nu är jag snäll mot mig själv och vilar när kroppen signalerar det. Jag, mästaren på att strunta i kroppens signaler, lyssnar faktiskt! Å inom mig känns det så gott.

Jag har alltid haft problem med mängden jag dricker, kan inte sluta när jag väl börjat.
Inget behov att dricka varje dag, kan utan problem vara utan alkohol en månad eller mer, därav har jag vägrat inse att jag har alkoholproblem..
Självklart har folk i min omgivning påpekat att jag blev sjukt full. Jag vaknar upp utan att ens veta hur jag kommit hem. Kan ha grov ångest i flera dagar efter en festkväll, oavsett om jag varit ute och festat eller suttit hemma själv och pimplat några flaskor vin.

Hej!
Har en tid funderat på att gå till ett AA-möte men har i sista stund dragit mig ur. Känns för läskigt, ovetskapen om hur det går till, hur jag blir bemött, ja ni vet! Nu har jag fått i hemläxa av min terapeut att gå på ett möte så nu har jag ingen ursäkt.. Tänkte gå imorgon men inser att det är röd dag. Någon som vet om det påverkar de ordinarie tiderna som finns på AA-hemsida?

Oh. Nu är det helg och här sitter jag och känner ett enormt sug efter ett glas vin som jag sen vet blir 2, 3 och 4. Sen i säng utan att borsta tänderna. Uppvaknande under natten med ångest och svid i magen. För att inte tala om alla snacks jag sätter i mig när jag dricker. Det lugn jag får efter 1 glas vin önskar jag hitta genom något annat...men vad ?? Tycker livet känns sådär utan alkohol och sådär med alkohol. Önskar jag kunde kontrollera mitt drickande och framförallt bli av med suget....

Jag lever i en minst sagt knepig relation med mig själv och jag vet inte om det här är rätt forum för mig, men nu har jag försökt så många andra vägar så måste pröva med detta också. Lever med ångest, ett starkt kontrollbehov och bekräftelsebehov. Det här innebär att jag konstant försöker kontrollera så mycket som möjligt i min vardag för att känna mig nöjd med mig själv. Som att om jag får bekräftelse från någon oavsett jobb, utseende eller annan prestation så måste jag stanna i den situationen för att känna mig nöjd med mig själv.

Jag har hela mitt liv haft svårt att hantera mitt drickande. Inte så att jag har ett sug efter alkohol eller att jag totalt sett dricker för ofta eller för mycket, men när jag dricker går jag ibland över en gräns, och då blir det alldeles för mycket. Jag suger i mig ałlt jag kan, och det slutar i bästa fall med att jag sitter och somnar i ett sällskap, i sämsta fall med att jag spyr. Det har hänt alldeles för många gånger, och även om det nu "bara" händer någon eller några gånger om året, så har det tagit glädjen ur mitt äktenskap och är nära att förstöra det helt.