Förändra sitt drickande

Hej! Ny här,,,eller jag har väl snokat runt lite men har inte skrivit förrän nu. Jag har tagit ett stort steg ganska nyligen , lämnade min sambo som drack varje dag och det var så infekterat och eländigt mellan oss att jag kände jag var tvungen att ta min dotter därifrån.

Hittar inte min gamla tråd så det får bli en ny för omstart nr 3.
Har lovat mig själv att låta min lever vila några veckor och behöver ett ställe att skriva på. Att detta är omstart 3 borde nog få mig att förstå att det inte fungerar att sluta själv. Ser även att många av de som var här förra året är kvar och kämpar.
Det ger tecken på att detta inte är enkelt. Kanske inte ens möjligt att göra själv.

Hjärtat säger en sak! Hjärnan en annan! Ser att jag vart medlem på denna sidan över ett år, jag har vart inne och läst trådar i tid och otid. Först och främst ett stort tack till alla som delar sin livshistoria. Jag våndas över att skriva det jag nu skall skriva men jag har ingen annan stans att ta vägen. Jag har försökt sluta, jag har fått hjälp, jag har berättat för nära och kära! Men nu står jag här! Min sambo och jag skiljer oss, mina syskon tittar snett på mig, mina alkoholiserade föräldrar håller sig undan. Tog till flaskan större delen av förra veckan.

Admin har tagit bort innehållet då det var olämpligt på forumet.

Hej! Micke alkoholist

Hej alla,
jag är ny här.

Så var då dag 13 lagd till handlingen. Det har känts bättre i dag. Jämfört med gårdagen som var hemsk. Men jag känner mig fortfarande lika handlings förlamad? Bara det enklaste sysslorna som tar 5-10 min kan skjuta framför mig i timmar... Och sån har jag aldrig varit! Alltid kört efter principen gjort är gjort.

I dag är det dag 12 för mig och suget är enormt!! Blir så fruktansvärt frustrerad... Hur svårt ska det va?? I dag blir det nästan ingenting gjort. Middag på sin höjd känns det som.Jag vet vad jag har att förlora och det vill jag absolut inte, har förlorat tillräckligt. Nu är det bara vinster att inkassera. Jag har i dag vuxna barn 25,20,19 år. Tre helt fantastiska individer som alla är viljestarka och har egna liv. Jag vill vara en engegerad mamma som "kommer" i håg vad som sagts och gjorts. Vilket inte varit fallet alla gånger... Skäms något otroligt för det!!!

Har varit nykter alkoholist sedan 2009. Plötsligt var jag där igen! Har tagit några återfall sedan i somras i form av några dagar med alkohol här och där. Senast var igår och nu måste det få ett slut. Lyckades undanhålla detta för min man ganska länge men nu vet han. Han är givetvis ledsen, besviken och arg. Förstår honom helt och fullt. Känner mig så himla misslyckad och hemsk.

Ja, så här är det: mådde kanon med mitt vita liv. Men så hände det. I fredags. Jag var på jobb, ringde hem och undrade om mannen kunde påbörja maten så att jag slapp äta lunch ute. Lunchmaten är ofta dyr och onyttig. Jaa, han lät lite lullig men fullt? kapabel. Kommer hem, trött, hungrig, måste gå ut med hunden - och maten är inte ens påbörjad! Hannen sitter där skrattande framför tv:n med sitt påsvin! Jag gick hundpromenad, kom hem, fortfarande trött, hungrig, ledsen, arg. Kolkade upp den flaska vin han så lägligt köpt hem.