Förändra sitt drickande

Styrka är att våga se och acceptera sin svaghet.
Vi kan inte vara stolta över allt vi har varit igenom eller
blivit utsatta för i livet, men vi kan öva oss i att vara stolta
över de vi är och det vi har tagit oss igenom.

Vad hindrar oss från att vara stolta över oss själva idag?

Leonard Cohen sjunger: "There is a crack in everything,
thats how the lights gets in"

Det finns det som är trasigt och som aldrig kan bli helt igen
men det är först när verkligheten spricker och vi är brustna
som ljuset kan leta sig in igen.

vi är människor också.

Nått jag glömmer att tänka på ibland.
Jag intar identiteten som alkoholist.

Just idag ska jag vara människa!

Så många år som jag har tänkt på det här. Jag har problem, jag mår dåligt, jag gör saker jag inte vill. Allt pga alkohol. Jag har ett bra jobb, en fin familj, en man som älskar mig och två fina barn i ett vackert hus. Ändå är det jag som står i kylskåpsdörren och häller upp ett glas vin i en kaffekopp. För att ingen skall se. Puh, ångesten dämpas och jag mår lite bättre - för stunden.

Nu tänker jag starta en tråd här för att ha en hållpunkt för alla tankar kring mitt drickande och mående. Jag är i en ganska förvirrande situation just nu då fokus i min familj ligger på min mammas missbruk. Jag är själv 29, hon 58 och nybliven mormor till min systerson. En högpresterande kvinna som varit en underbar mor när vi var små som nu är utbränd och alkoholen har ett fast grepp runt henne.

Hej på er!
Min gamla tråd (vid namn "Alternativ till morötter sökes" från 2009 tror jag den var?) är låst så jag kan inte fortsätta i den.
Den var förvisso hemskt gammal men det skulle ändå varit roligt att ha allt samlat i samma tråd.
Nåja, man ska inte fastna i gamla fotspår utan nu är det nytt som gäller.

Har gått bra i två månader...sen åker jag dit igenm...Blev så full i fredags....hamnade i gamla vänners lag....min gubbe blev sviken igen. ..fan också hur svårt det är??

Lite svettig
Lite rödögd
Lite "mysig"

------------------------------------------------------------------------------
Hej Fröken

Han: Skulle du vilja ta ett par glas vin med mig någon kväll eller får jag bjuda dig på en drinklunch?
(alltså vad fan är en drinklunch?) Han lever farligt med tanke på att han inte vet hur jag blir när jag dricker.

Jag: Nej tack jag dricker inte alkohol.

Han: Mäh va? Inte ens ett glas vin?

Jag: Nej inte ens ett glas vin.

Han: Inte ens en liten öl?

på jobbet och jag betraktar galenskapen på avstånd.
Fylla, snygga damer som ser ut som skit efter ett par timmar, bråk och allmän stökighet, lite hångel i hörnen, borttappade mobiler, handväskor etc.

Är jag själv sugen på att dricka?
Nope, inte det minsta.
Jag får avsmak.

Just idag är jag stark!

Jag är en tjej på snart 22 år som ätit antabus från och till flera gånger. Tappat räkning men ca 5-7 gånger. Jag har lyckats hålla mig från alkoholen och ätit antabusen som planerat i högst 3 månader 2 gånger av alla. Och under de 2 gångerna har cannabisbruket blivit dagligen som en ersättning för alkoholen.
Dom första 3 gångerna jag började med antabus var det mest för andras skull, jag ville i princip få tyst på familj och vänner runtom som tjata om mina alkoholvanor.

Förnekelse har väl de flesta av oss tillämpat. Inte enbart i den enkla meningen att vi inför omgivningen förnekar något vi sagt, gjort eller tänkt. Utan i den för oss själva allvarliga formen att vi förnekar inför oss själva. Åtminstone har jag under många år gjort så.
Jag vägrar helt enkelt ta in uppenbara fakta.