Förändra sitt drickande

Hej

Ny och har bara läst tidigare :)

Så här ser mitt drickande ut:
(känner någon igen detta?)

Helt nykter mellan 2012 - 2014.
Drack mest på krogen, men av en händelse så lade jag av.
Fick en LOB och dotterns pappa ställde krav.

Efter 10 års förhållande (nu med två barn) så har mitt drickande (eller framförallt att inte sluta dricka) ställt till det ordentligt.
Gillar att ta några öl då och då på hemmaplan, det är inte där problemet ligger tror jag även om jag nu inser att jag har smusslat med det också.
Största problemet är i sammanhang där jag inte riktigt känner mig bekväm, då finns det inget slut på drickandet tills drickat är slut och allt svartnar.
Har många gånger försatt mig i jobbiga situationer med en såklart besviken sambo, utan några allvarliga konsekvenser.

Bakfull. Hemma från jobbet eftersom ångesten och skammen är för stor och för att jag inte klarade att ta mig upp i tid. Förmodligen luktade jag fortfarande gammalt vin också. Just en snygg medarbetare.
Skäms som en hund.
Orolig i kroppen. Behöver ro.
Ute är det så vackert frostigt, här ligger jag oduschad och med matrester från i natt på tallrikar nedanför sängen.
Treoglas. Ramlösa.
Hur blev jag det jag föraktade mest med min egen far och med mitt ex?
Värdelös.
Finns här nu.
Hopp i förtvivlan?

Då har det mesta kommit i rullning och det känns bra. Jag har tagit hjälp den här gången från beroendeenheten och går nu i en motivations grupp. Det känns jätte skönt att få träffa andra med samma problem. För hur stöttande min man än är så kan han nog inte riktigt förstå vad beroende handlar om. Det är dag 18 utan vin. Men gudarna ska veta suget finns och tankarna går "autoamastiskt" till att jag ska dricka. Konstigt... Men det är ju så konstigt egentligen. Nu gäller det att se framåt och ta emot den hjälp jag bett om och får nu.

Hej! Ny här,,,eller jag har väl snokat runt lite men har inte skrivit förrän nu. Jag har tagit ett stort steg ganska nyligen , lämnade min sambo som drack varje dag och det var så infekterat och eländigt mellan oss att jag kände jag var tvungen att ta min dotter därifrån.

Hittar inte min gamla tråd så det får bli en ny för omstart nr 3.
Har lovat mig själv att låta min lever vila några veckor och behöver ett ställe att skriva på. Att detta är omstart 3 borde nog få mig att förstå att det inte fungerar att sluta själv. Ser även att många av de som var här förra året är kvar och kämpar.
Det ger tecken på att detta inte är enkelt. Kanske inte ens möjligt att göra själv.

Hjärtat säger en sak! Hjärnan en annan! Ser att jag vart medlem på denna sidan över ett år, jag har vart inne och läst trådar i tid och otid. Först och främst ett stort tack till alla som delar sin livshistoria. Jag våndas över att skriva det jag nu skall skriva men jag har ingen annan stans att ta vägen. Jag har försökt sluta, jag har fått hjälp, jag har berättat för nära och kära! Men nu står jag här! Min sambo och jag skiljer oss, mina syskon tittar snett på mig, mina alkoholiserade föräldrar håller sig undan. Tog till flaskan större delen av förra veckan.

Admin har tagit bort innehållet då det var olämpligt på forumet.

Hej! Micke alkoholist