Förändra sitt drickande

Ja igår blev jag livrädd och trodde att jag skulle dö. Jag hade druckit jäger och kollapsade. Benen bara totalt vek sig och jag tänkte att nu dör jag. Det jag såg framför mig var min älskade familj och barn. När jag låg där på badrumsgolvet bestämde jag mig. NU RÄCKER DET. Jag har smygdruckit i 3 år och min familj förtjänar mer än en fru och mamma som kastar bort sitt liv på giftet. Jag vill vara världens bästa fru och se mina barnbarn en dag. Hur kunde jag hamna i alkoholens käftar: mycket asperger och att jag förlorade min bästa vän i cancer och tappade allt vett.

Efter ett par månader långt återfall inser jag att det är dags. Dag ett. Och här sitter jag med abstinens som jag så väl känner igen. Småfladder i bröstet, svettningar, stickningar i skinnet (typ myrkryp) och ångest.
Mitt i alltihop, jag kan ju ibland bli väldigt konstruktiv, har jag skaffat nytt jobb. Första dagen imorgon. Skönt faktiskt och känns som en räddning. Hoppas bara kunna sova. Och må lite bättre imorgon.

Dag 1 på forumet och dag 1 utan alkohol.

En lång semester med mycket alkohol. 4 veckor med dagligt intag. Skulle bli en vit månad efter semestern men druckit nästan dagligen i två veckor sen jag börja jobba. Var även så innan semestern, lång tid tillbaka. Maxade mig på nåt alkoholtest och hamnade här. Har väl inte insett tidigare att det börjat gå ut över familj, arbete och hälsa.

Ne nu ska jag köra. Dag 1 snart avklarad.

Hej!

Här läst på forumet ett par veckor. Samlat mod och kraft, idag skriver jag. Skriver för mig själv och ser detta som min dagbok och plats för reflektioner runt det som händer och sker. Men hoppas också på all den kunskap och vänskap som finns här. Vill ta nya tag, vill bli människa igen och är beredd att ge det en chans. Alternativet är skrämmande och den slutstationen vill jag inte ens tänka på. En dag i taget!

Är det någon mer än jag som blir gasig i magen av alkoholfriöl samt uppsvälld i magen?

Jag har beslutat mig för en nykter period efter senaste festen jag var på. Jag stressdrack så att jag fick minnesluckor och fick hjälpas hem. Trillade i mina höga klackar. Stiligt som bara den...
Ångest, vågar inte fråga vad jag sagt och gjort och då var det dags. Nu räcker det!
Jag har berättat om beslutet och varför för mina sex närmaste vänner och var jätterädd för deras reaktion. Fick bara kärlek och stöd.
Men vad sårbar jag känner mig! Och rädd. Och ful som människa. En som inte hanterar alkohol...

Hej!!

Det är med viss tveksamhet jag skriver här. Har ju nämligen inga problem med alkoholen, förutom att jag druckit dagligen de senaste åtta månaderna.

Jag är en kvinna i mina bästa dagar som har två fantastiska barn och en man som jag älskar över allt annat. För ca 5 år sen så blev jag osams med min mamma och vi bröt kontakten helt. Även om jag ville tro att jag var den starke av oss så började jag att dricka vin. För det mesta blev det vin varje kväll och i bland lite för mycket. Vi har även varit på en del fester där det har blivit för mycket och på morgonen när man vaknar så minns man inte hur man komm till sängen. Det är en fruktansvärd ångest att inte veta vad som hänt.

Har låtit alkoholen ställa till det till och från i 20 år. Känns verkligen som att jag ska kunna vara nykter ett tag nu, 1 vecka imorgon! Nån som har tips på vad man kan ersätta krogen och dess sociala fördelar med?

Jag verkligen lovade mig själv och min sambo att jag skulle sluta dricka. Höll en dag, sen åkte vi och hälsade på mina svärföräldrar. Orkar inte va med dom nykter , jag duger aldrig till deras son för att jag är undersköterska och är från skåne. Känner egentligen att han tycker likadant. Så idag va jag inom och köpte 2 boxar vin så det skulle räcka gott och väl. Brukar dricka från tidig morgon till jag däckar på kvällen om jag är ledig. Annars dricker jag efter jobbet. Jag har aldrig vågat skriva på något forum innan men hoppas att nån kan stötta mig lite i alla fall.