Förändra sitt drickande

Jag sitter här och är mkt medveten om att jag har alkoholproblem ... men jag är även en arbetsnarkoman som jobbar jämt med att alla andra ska må bra.. Jag jobbar inom socialpsykitrin och möter mkt olika människor. Privat har jag en hästgård och ger lektioner och privatundervisning har även försäljningshästar..
Jag vill absolut inte ha en klapp på axeln för som man bäddar får man ligga...jag har nog alltid varit törstig och det har inte blivit bättre efter min magoperation..

Nu tänker jag göra ett medvetet val för att förändra min situation.

Jag inser att det aldrig kan ske något annorlunda om jag inte GÖR annorlunda.

Det är inte als bekvämt , att verkligen inse vilka problem jag har i alkoholen. Det känns fruktansvärt otryggt att försöka blicka frammåt o tänka att jag inte KAN lösa mina diverse känslor framöver som jag gjort de senaste 5 åren.

Hej på er alla,

Hej.. Längesen jag skrev hör nu men det går åt Helvette med att sluta..

Vad är era tips för att sluta?

Hej alla!

Jag är strax över 30, har tre små barn, man hus och pluggar en krävande utbildning på universitetet. Och jag dricker. Och jag har sån ångest och panik för det.
Alla runt mig ser mig som en supermamma som är så himla duktig och orkar så mycket. Bara min man ,(tror jag) vet att jag har problem a.

Flera gånger har min man sagt..Men du, du dricker för mycket. Våra barn märker att jag sluddrar och luktar.
Ångest gånger flera!!
Hur står jag ut med mig själv?
Hur står han ut med mig?
Jag bär på en skuld som jag inte kommer ifrån.
Hjälp!!!!!

Ja, det här är då mitt först inlägg här. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om alltihopa så ja bara skriver på. Jag är en kille på 25 år. Trasslig barndom, farsan dog när jag var i tonåren strax efter morsan stack. vilkett ledde till en mängder utav psykologer osv, gått på olika mediciner. Slutade med medicin när jag blev utskriver ur psyk. kände mig under en kort perid helt okej där vid. Sen började allt om och jag började dricka istället. fester med kompisar slutade med att jag fortsatte dricka dagen efter och dagen efter den för att dämpa ångesten. En gång i veckan blev två gånger.

Hej igen!
Då var det måndag och dags att ta tag i livet igen, jag känner mej motiverad (faktiskt).

Hej. Nu har jag druckit några veckor i sträck igen. Vill verkligen sluta med det då det förstör mig på alla sätt. Hade världens abstinens i morse men lyckades bota det värsta med några starköl. Vet egentligen inte varför jag skriver här. Förstår inte hur det kunde gå så här långt. Jag antar att jag bara vill prata med någon om det men skäms ju något fruktansvärt för det, vet inte om det är dags att åka till sjukhuset för abstinensen. Har tyvärr varit inne för det tidigare och vill helst inte tillbaka.
Hur gör man för att resa sig upp från detta?
Mvh Nick