Förändra sitt drickande

Jag vet inte vad jag har att vänta mig. Jag har sökt hjälp på vårdcentralen men min terapeut menade att jag behöver mer,bättre professionell hjälp mot mitt alkoholberoende.
Jag har en stabil period just nu,ändå ringde jag förra veckan till en professionell enhet specialiserad på alkoholmissbruk/beroende och fick en tid som alltså är imorgon.

Hej,

Hej!

vad kom först, hönan eller ägget?

Jag började dricka som 14-15 åring, är idag 31. Har genom åren varit populär och haft många vänner, haft bra med pengar och spelat en del musik/sjungit i band.
Pga trasslig familjesituation med skillsmässa när jag var 15 så fick jag min första panikångestattack. Var hemma från skolan i flera veckor, skyllde på magont, men var helt livrädd och hjälplöst förundrad över vad detta var. Under denna period drack jag ej något. Dessa läskiga panikångestattacker och generell ångest har hängt med mig genom åren.

Hej!
Jag skrev detta i en annan tråd men det passar nog bättre här. Jag vill ju förändra mitt drickande och troligen sluta helt. Har en diagnos som heter Pmds (svårare form av pms) och den går inte så bra ihop med alkohol. Är även just nu sjukskriven deltid för stress.

Verkligen tung fredag och lördag . Igår var det så nära att det blev systemet efter jobbet men jag körde förbi och snabbt hem men hela fredagen så tänkte jag på öl och återigen öl men lyckades hålla mig. Idag lördag så var jag på väg att åka och handla öl igen men höll mig tills det stängt men då föll tanken på en annan som jag alltid har minst ett flak hemma och jag satt i bilen och var på väg dit två gånger i eftermiddag. Jag blir galen på detta sug son hela tiden gnager i huvudet på måndag har jag hållit upp i 4 veckor och jag vill verkligen hålla mig nykter.

Jag känner en glädje över att ha hittat hit. Här får jag vara den jag är.

Vi har ju alla vissa situationer som vi förknippar med drickande, och det är ju sunt att undvika dem så långt som möjligt för att hålla sig nykter. Vilka är era "triggers" och hur hanterar ni dem?

Hej alla! Tack för er inspiration :)

Nu är Patsy här. Jag är en frånskild tjej (ett hemsk äktenskap med misshandel och hot), singel sedan många år. Jag har levt med svåra depressioner i 20 års tid (och gör fortfarande) och tagit en massa mediciner som inte hjälpt nämnvärt. Ingen terapi, det har inte "funnits resurser" för det där jag bor. Men nu har jag fått en ny läkare som lovat mig terapi, så jag hoppas att det blir så. Jag har varit konstant sjukskriven och bara haft piller som icke-fungerande hjälp de senaste 5 åren.

Hej, är det någon som har genomgått CRA-behandling? Vad tyckte du i så fall? Har någon kombinerat med antabus?

Hejsan!

Jag är egentligen en väldigt lycklig människa. Världens bästa sambo, ett jobb som är väldigt stressigt men som jag trivs väldigt bra med, fint hus och en dröm om barn. Jag är taggad på livet.

Jag har dock inte alltid haft det lätt. Jag har alltid varit "svag" psykiskt. Jag har ofta haft lite ångest. Som liten var jag väldigt ängslig. Jag vet inte riktigt varför. Uppväxt i ett tryggt och kärleksfullt hem. Visst, min mamma har haft lite problem med alkoholen men det handlar mer om att hon blivit för full på fester där vi barn inte varit välkomna.