Förändra sitt drickande

Hej!
Första gången jag är här, är så fruktansvärt rädd att jag skadar/skadat min kropp och relationerna i familjen. Jag vet att alkoholen är påväg att ta över mitt liv, samtidigt så kan jag inte stoppa. Jag har skämtsamt pratat med min man, han ger ibland små kommentarer om mitt drickande, jag ser i min sons ögon att han blir orolig. Men vi har aldrig pratat på riktigt och det sopas liksom under mattan.
Ett första steg var att skriva några rader här hur det faktiskt är.

Har skrivit texten under några dagar innan jag vågat publicera den. Därför kan det verka lite rörigt.

Att erkänna att jag som kvinna dricker för mycket är enormt skamfyllt. Att jag är alkoholist är om möjligt ännu mer skamfyllt så istället för att berätta för mina nära och kära om mitt problem så behåller jag det för mig själv. Klarar inte av att möta skammen irl. Är så oerhört förödmjukad av mitt beteende så att jag inte kan verbalt erkänna det. Det är som att erkänna att jag är en dålig och svag människa. För mig finns det nästan inget mer skamfyllt.

Hej alla!

Hej hej jag kom precis hit, jag hade för en månad sen bestämt mig för att bli nykter efter flera års drickande, typ 8 st 7.5er om dagen efter kneget. I flera flera år.. Hursomhelst så åkte jag på en kryssning förra torsdagen och det var kanske inte det smartaste, söp som ett svin och hamnade nästan i fyllecell, men kröp in i hytten och sov en timme sen påt igen bara. Köpte med några liter sprit och en platta öl hem, och började kröka, tills spriten och ölen var nästan slut, jag har inte druckit sen i onsdags nu och mår dååååligt!

Hej!

Hej ngn som har erfarenhet av alkoholfria alternativ när man är beroende ? De kan ju innehålla upp till 0,5%, kan de äventyra ngt? Mvh Carolina

Jag är så ledsen och så trött på alkoholen som styr mig och förstör mitt liv! Det gör så ont i mig allt som blir fel och alla jag sårar.
Rädslan att bli övergiven och ensam är fruktansvärd.
Jag önskar jag var stark och älskvärd. Inte en svikare och alkoholist.
Det måste bli en förändring.
Jag bryter ner mig själv och finns snart inget kvar.
Hur ska folk kunna förlåta allt och någonsin se på mig med förtroende igen se mig som gjort de så illa.
Bara gråter hejdlöst och det är väl bra för då har jag iallafall ett samvete och känslor kvar.

Hur gör man? Mitt kloka jag säger till mig, drick aldrig mer! Men ändå bråkar jag med mig själv..jag måste ju få dricka när jag fyller år..osv.
Vill bli nykter! Vill bara ha hjälp av alkoholen också .

Hej,
Äntligen tagit mod till mig att skriva här.
Jag blir alltid för full, kan enstaka tillfällen kontrollera det. Senaste gångerna har jag tänkt på det innan men jag glömmer bort att ta det lugnt. Jag tycker att det är trevligt o socialt att dricka, vet inte om jag måste sluta helt eller kan man socialdricka?
Dagen efter har jag alltid dåligt samvete gentemot min familj och mina barn fastän de aldrig sett mig full. Jag dricker bara på fredagar/lördagar när det är fest, annars tar jag kanske ett glas vin om jag tar något alls övriga fredagar/lördagar.

Helt otroligt. Kände jag bestämt mig var övertygad sen... Börjar allt om igen. Flyr från negativa känslor och belönar mig för positiva. Inne i snurr. Känns som att det är något annat som styr. Blir tokig av att leva i ytterligheterna jätte bra jätte dåligt. Förut fanns balans imellanåt men nu slängs jag fram och tillbaka. Vill inget hellre än få kontroll vill ta steget. Varför känner jag att jag bestämmer mig är övertygad sen faller..
Hur fan bestämmer man sig???