Förändra sitt drickande

Jag är snart 40 år och har druckit för mycket i perioder sedan jag var 20. De flesta misstag och dumma val jag har gjort har skett på grund av alkoholen.

För mig har det blivit så att alla speciella stunder är förknippade med alkoholen och andra speciella stunder, som att vara med mina barn till exempel, känns meningslösa om jag inte får dricka. Jag har helt enkelt programmerat min hjärna att det enda som verkligen är meningsfullt är ett rus, inget annat spelar någon roll.

Hej.

Hej.
Det här inlogget var det andra jag registrerade, tyckte det var för pinsamt att börja skriva igen under samma. Då. Det var för kanske ett år sedan? Det första minns jag exakt när jag registrerade, 2012, efter en fruktansvärd jävla fylla hemma hos en granne.
Nu hade jag exakt samma instinkt, efter ännu en blackoutfylla, när jag till råga på allt var värdinna, dvs jag ville registrera mig under ett nytt namn för att ta bort det pinsamma som hänt förut och starta på nytt.
Men jag är inte ny, jag har slutat dricka fler gånger än jag har fyllt år.

Glad/uppgiven att ha hittat hit...har vetat ett bra tag att jag druckit för mkt. Det började sommaren 2010 med en semester med väninnorna. Sen träffade jag en person som under 2011 och 2012 ofta "kopplade av" med ett glas prosecco ( vilket aldrig var ETT glas ). Efter det började jag själv att dricka vin, för att koppla av, efter jobbet. Och nu är jag här. Bor sedan ett par år i ett land där man köper öl, vin & sprit i mataffären så visst fan slinker det ner div flaskor varje handling....

Jag är ny här och såklart här av en anledning. Mitt drickande. Har länge bagitaliserat mitt problem och tyckt det varit enbart socialt men när jag nu varit nykter en månad så förstår jag att det är för att fly. Det började när min mor fick cancer när jag var 20 och sen dess har jag druckit i princip varje helg. Jag har förstört många vänskaper och kontakter pga mitt drickande men nu får det var nog. Jag skulle behöva lite tips . Sitter i skrivande stund ( en fredagkväll) vackert väder och alla kompisar är ute.

Jag dricker varje dag oftast öl och på vardagarna klarar jag oftast av mitt jobb på helgen kan vad som helst hända.. Tappar saker och allmänt pinsam!
Jag började dricka när jag var 12 nu är jag 39 och jag visste att jag hade alkoholproblem när jag var 16 år. För ca 8 år sen bytte jag ut allkoholen mot cannabis vilket i sin tur har lett till att jag numera använder båda!
Jag kan inte gå på AA möte eftersom det inte skulle se bra ut med tanke på mitt jobb. Jag arbetar med ungdomar och familjer som har problem... Vet fan inte vad jag ska göra, har slutat tro på mig själv...

Hängt här och läst andras trådar ett par år. Min historia är sååå lik många andras. Det blev mer och mer tills jag slog i botten och tog en taxi till beroendeakuten. Att jag inte vågat sökt hjälp förr? De var så rara och snälla där och behandlade mig som en kund eller gäst inte som det hopplösa fyllo jag kände mig som. Sedan blev det antabus i sex veckor och jag mådde bättre än nånsin förr. Sömnen kom tillbaka, panikångesten försvann. Pigg och glad och inte minsta sugen på A.

Det här är första gången jag startar en tråd här på alkoholhjälpen, har tidigare last mycket på olika trådar.

Min ålder: 25-30.

Började dricka I tidig ålder , 13-14år. I början räckte det med lite 3.5%or och nån gång fick man tag I lite starksprit. I 16 års åldern började det eskalera redan, hamnade mycket I kriminalitet p.g.a alkoholen till stor del, var skoltrött och hade en frånvaro på ca 80% I 9an. "festandet" fortsatte dagligen med kompisar och man förtärde nu starksprit och starköl på daglig basis.