Förändra sitt drickande

Känner mig så ensam o ledsen i det här. Ingen av mina nära o kära kan sätta sig in i situationen o känslorna, de försöker men hur ska de kunna förstå?! Känslor av skuld o skam för att ha tappat kontrollen, känslan av uppgivenhet.. Ångesten över att vakna på morgonen som så många gånger förut, bakis, darrig o kallsvettig.
Ångesten o oron i kroppen över att inte dricka...som idag.
Vill krypa ur min egen kropp o slippa allt det här... Ska sova nu så slipper jag åtminstone eländet för stunden!

Har varit nykter i ett halvår och så igår stegade jag in på bolaget, köpte en flaska dyrt vin..tänkte att nu kan jag nog dricka ett glas vin som vanligt folk. Nej. Jag stoppade inte..efter vinaren gick jag ut och minns ingenting. Vaknade imorse på akuten där man meddelade mig att jag haft 2,5 promille. Vet inte hur jag kom till akuten..skämdes så och hade bråttom därifrån när jag vaknat upp. Vet inte om det var lob..vågade inte fråga...har aldrig haft lob..har googlat hela dagen om det kan ha varit lob..

Jag har nu kämpat i snart 20 år mot mitt alkoholberoende som jag är väl medveten om. Långa tider är jag nykter och mår väl som folk gör mest.

Hej på er! Har kikat runt här ett tag och även synat mitt förhållande till alkohol en längre tid. Flyttade till nytt land för ett par år sen och jag blev mer medveten om mitt alkoholintag. Drack varje dag, iaf en flaska vin. Var uttråkad och ensam och längtade hem. Tog till sist tag i mig själv och drack endast på helgerna, men kände även då att jag inte kan stanna upp förens vinflaskan är slut. Det som är jobbigt är att jag får sån extrem ångest av mycket alkohol dagen efter och mår piss, samtidigt som alkoholen också lugnar ångesten.

Hej på er! Har kikat runt här ett tag och även synat mitt förhållande till alkohol en längre tid. Flyttade till nytt land för ett par år sen och jag blev mer medveten om mitt alkoholintag. Drack varje dag, iaf en flaska vin. Var uttråkad och ensam och längtade hem. Tog till sist tag i mig själv och drack endast på helgerna, men kände även då att jag inte kan stanna upp förens vinflaskan är slut. Det som är jobbigt är att jag får sån extrem ångest av mycket alkohol dagen efter och mår piss, samtidigt som alkoholen också lugnar ångesten.

Hej på er! Har kikat runt här ett tag och även synat mitt förhållande till alkohol en längre tid. Flyttade till nytt land för ett par år sen och jag blev mer medveten om mitt alkoholintag. Drack varje dag, iaf en flaska vin. Var uttråkad och ensam och längtade hem. Tog till sist tag i mig själv och drack endast på helgerna, men kände även då att jag inte kan stanna upp förens vinflaskan är slut. Det som är jobbigt är att jag får sån extrem ångest av mycket alkohol dagen efter och mår piss, samtidigt som alkoholen också lugnar ångesten.

Har hållt upp med alkohol i 14 dagar, men undrar när slutar man känna suget o tänka hela tiden på alkohol . Gör man de hela livet ? Då vet inte ja om ja klarar att vara utan alkohol . Idag har varit en jättejobbig dag.

Hej,

Jag kan inte påstå att jag dricker ofta eller mycket. Men på senare tid känns det som att jag tappat kontrollen lite. Jag har precis som många andra lovat mig själv att vid flera tillfällen att aldrig dricka något mer, jag är dessutom diagnoserad med OCD (tvångstankar) vilket gör att jag blir extra känslig. I vilket fall som helst så känner jag att jag hatar den personen jag blir när jag dricker: Otrevlig (ibland), flörtig (jag har sambo), eller bara obehaglig.

Jag höll uppe 6 dagar men i kväll har jag druckit och har djup ångest för det. Jag hoppas att jag kan hålla i den ånger i morgon för jag vill inte hålla på med att supa. Jag är så förbannat trött på mig själv. Hade jag inte mina små barn så tror jag att det hade varit lättare att ta mitt liv men jag kan inte lämna de som min far han gjorde med mig. Jag håller på att dö och det är den förbannade spriten som jag hatade mest av allt när jag såg min pappa gå under och nu är jag där själv. Det är tragiskt att man går i samma spår.

Ny på sidan, och känner igen mig i så mycket som skrivs här.
Har alltid festat ganska mycket, men hård träning höll mig i schack. För några år sedan lämnade min fru mig och min då 2årige son i en jättebostad som vi nyss köpt. Där stod jag med ett för dyrt boende "nybliven" pappa, och totalt förkrossad. Jag stängde av alla känslor utom för min son och körde på.