Förändra sitt drickande

Jag har en komplicerad relation till alkohol. Nuförtiden dricker jag aldrig tillsammans med andra utan bara i min ensamhet. Och det finns inget sorgligt eller tragiskt i det, åtminstone inte som jag ser det. Jag sitter inte och är ledsen eller förbittrad, åtminstone inte för det mesta. Jag dricker och målar akvareller eller spelar datorspel. Men för mig själv.

https://m.youtube.com/watch?v=gzkA7ArGkak&feature=share

Helt ny. Har börjat dricka alkohol sedan jag träffade min pojkvän. Har pågått lite över ett år. Full minst 4 gånger i månaden. Har BPD och har förstått att beroende samtidigt med den problematiken är riktigt farligt. Hur ska jag börja? Min pojkvän dricker mycket men verkar inte ha problem. Vi har en festkväll i veckan samt ibland däremellan. Alltid hos honom på samma sätt. Jag vill ju helst kunna vara i samma miljö och ändå dra ner. Han vill också dra ner lite men är inte direkt oroad som jag. Jag har tre barn på deltid. Vilket bör mitt första steg vara tycker ni?

Tänkte vi kunde dela med oss av våra bästa tips mot suget!
Just nu är det sååå jobbigt! Har varit så duktig tycker jag i 2 stackars dagar så jag förtjäääänar väl lite vin? Det är den svarta hunden som pratar. Jag vet.
Men den vita hunden är så jobbig! Den tvingar mig ju också att se allt det hemska! Låter det rörigt kanske?
Äh...
Hittills i nyktra perioder tycker jag att vissa saker har hjälpt lite extra:

Jag såg igår ett otroligt intressant föredrag som finns att hitta på youtube!
Serien heter forskning i framkant och just detta föredraget handlade om alkoholberoende!
Det visar sig att vi har fått hit en professor som är världsledande i forskning om beroendesjukdomar och han har sååå mycket nya tankar om behandling! Måste ses!
Sök bara på alkoholberoende eller forskning i framkant så hittar ni det! Tänkte att vi här kunde diskutera de nya rönen, tankar och kanske erfarenheter?!

hej!
Jag har druckit för mycket i tre år nu, är så sliten och trött att nu måste jag förändra mitt drickande. Har ni någon erfarehet av antabus?

Hej alla,

Idag skulle bli dagen D, då vi slutade med alkoholen.
Allt gick väldigt bra till klockan 6, då svettningar, skakningar och en generell känsla av att -nu dör jag banimej, kom över mig.
Motoriken i armar och ben kändes lite lurigt och inget jag upplevt tidigare när jag varit utan alkohol.
Blev/är otroligt rädd, skulle verkligen vilja bolla med er om ni upplevde samma sak?
Fick ta en promenad vid 22, då paniken och ångesten blev så kraftig.
Slutade med att jag köpte 12 folköl, bara för att få bort alla upplevda symtom.

Varningsklockan ringde för länge sen men jag hörde inte. Tills jag låg på akuten för några dagar sedan med värk från helvetet. Mina levervärden kraftigt förhöjda och inflammation i gallan. På nått sätt släppte en del av år av ångest och jag erkände direkt för läkaren hur mycket jag dricker.
Nu inne på dag 3 och är för första gången i mitt liv motiverad att ta tag i mitt drickande.
MEN nu kommer ångesten. Har omgivningen vetat? Sett? förstått? Jag har bra jobb, sällan borta, umgänge, m.m Men så många dagar, veckor, år jag varit bakis, skakis men hållt fasad.

Inne på dag 8 av mina första 60 dagar av nykterhet.

Har druckit mycket dagligen i många år, 1-2 flaskor vin minst och sköter ändå jobb, familj mm sjukt beteende.

Nu dag 8 är jag extremt sugen på choklad, jag äter Aldig godis, onaturlig mat etc annars.... Vill ju fasen inte bli fet av att sluta dricka... Hur har det varit för er andra under själva avtändningen, fysiskt?

Märtan

Vad har jag gjort mot mig själv?! Är inne på andra dagen utan alkohol. Har druckit i stort sätt varje dag i flera månader. Kanske två flaskor vin varje dag. (11,5%)
Tvångsmässigt. Också när jag hatar det och bara vill slippa. Förstår inte varför!! Har en helt underbar dotter!! Jag själv hade en alkoholiserad mamma. Hon var på en helt annan nivå än jag men ändå! Min dotter förtjänar en helt närvarande mamma!!
Jag hatar mig själv och jag hatar A!