Förändra sitt drickande

Jag är ny här och har läst igenom en del trådar och är imponerad av vilket stöd alla ger! Förstår att detta forum är mycket viktigt.

Själv har jag i princip alltid druckit men endast fredag lördag. På semestern blir det oftare och är jag på utomlandssemester är det all-inclusive som gäller med alkohol varje dag. Har inte direkt gjort bort mig och brukar inte ha minnesluckor men jag har börjat märka att jag dricker allt större mängder.

Jag har aldrig haft ett sug av Alkohol. Det är fester och tillställningar där övriga dricker stora mängder som det går utför för mig väldigt ofta. Jag har alltid sedan jag började dricka när jag var 16 år druckit för stora mängder när jag druckit. Det finns ingen spärr när jag kommer över den gränsen. Det bara händer. Jag blir redlös och minns endast fragment från kvällen. Ångesten blir värre ju äldre jag blir. Jag har en fantastisk fru som aldrig dricker sig redlös.

Nu har det gått mer än ett år sedan jag själv vara på fest med resten av familjen hemma (fru+14t+10t). Denna fest urarta så att frugan tog mig in i duschen när jag spytt ner hela vardagsrummet. Därefter lova jag att alrig mer vara full hemma eller på fest. Vilket jag har hållit. MEN de dagar då jag har rätt att jobba hemma blir så mycket mer. 10-12 33cl öl under en dag men har än klarat att håla skenet uppe. Var så mycket bättre när jag inte behövde smyga. Då var jag och frugan mer öppna med alkholen. Hon visste vad jag drack men nu har hon igen aning. Någon som kännner igen sig.

Vet inte om ja gör rätt här men ja testa. Ja är en 29 årig trebarnspappa. Jag ha allt en fin sambo o underbara barn men kan inte ge fan i o läska . Bli så trött på mig själv . Fundera på att bara dra ifrån allt för ja förstör mina barns uppväxt o min sambo är så trött på detta ha ju inte haft en nykte dag på flera år. Va ska ja ta mig till? Någon som ha något bra tips

Hej!
Hoppas det här är rätt ställe att skriva mitt inlägg på! Jag är helt ny här men har efter massa med velande, ångest samt vetskapen att jag dricker för mycket och för ofta bestämd mig idag för att försöka bli nykter. Det är bara så plågsamt att behöva inse och medge att man tydligen inte är den personen som kan hantera 'ett glas vin nån gång i månaden' Har alltid druckit en del, som tonåring och ung vuxen, men man intalar sig att ja, så gör väl alla.
Sen fått barn väldig tätt och det innebar 2,5år utan alkohol och det gick ju bra.

Hej! Det är länge sedan jag var på detta forum, då med annat nick men kommer inte in på det kontot. Skrev i en annan tråd "Det går aldrig bra" om hur mitt liv sett ut de senaste månaderna.
Efter att ha läst runt här i trådar idag tog jag ändå ett litet steg ikväll. Istället för att öppna den dör ölen så tog jag fram min burk med Antabus. Nu blir det iaf ett avbrott. Får hänga här lite få se vad som händer. Min motivation har ju varit noll, speciellt då det hänt tråkiga saker och jag haft ångest. Nu är jag iaf här...igen.

Tack!

Stephen

Nej..nu har det gått ganska illa. Jag slutade åter dricka i januari men som vanligt på våren så vill jag inte vara nykter längre. Nu tog jag en ganska dyr utbildning som motivation. Det gick ganska bra. Men våren kom som sagt. Sedan talade jag och min läkare om antidepressiv medicin, vilket jag fick. VOXRA. Denna gav endast obeskrivlig ångest och mer drickande. Semestern i juli funkade och även Grekland i Augusti. Men har inte varit helt nykter en kväll. I själva verket har jag gjort stora misstag i relation till utbildningen jag går.

Hej, är en 33 årig 3-barns mamma som har nått till en gräns där min ork är helt slut. Har missbrukat alkohol i olika mängder de senaste 3-åren men nu har det eskalerat till varje dag de senaste månaderna. I måndags konfronterade min sambo mig för 3 gången efter att han funnit gömda vinflaskor. Trodde jag hittat bättre ställen att gömma men han har varit orolig ett tag och hållit koll. Jag skämdes otroligt mycket och vet ju att det jag gör är fel men har inte orkat ta tag i det utan bara hittat massa undanflykter.

Det har nog pågått ganska många år, och det var länge sedan jag tappade räkningen på alla gånger jag lovat mig själv att imorgon ska jag vara nykter, men inte idag. Sista månaderna har det bara eskalerat och när man inser att den där vardags bibben visst bara räckte i 2 dagar den här gången, då finns det inte längre några ursäkter kvar...... Jag mår skit, jag har ångest, jag blir inte ens på bra humör när jag dricker längre. Hatar känslan av att försöka anstränga sig så att man inte sluddrar när jag pratar med min man.

Jag har druckit nästan varje helg i flera år men inte på veckorna. Mitt drickande på helgerna har ökat i mängd men inte så att jag dricker på veckorna. Men nu vill jag sluta med detta. Jag har haft cancer och risken för återfall ökar med alkohol så jag får ångest över det också.