Förändra sitt drickande

Jag har flera gånger försökt att förklara att jag har problem med mitt drickande men min sambo verkar inte förstå. Nu hoppas jag att jag kan förändra mitt beteende med hjälp av den här internetbaserade stödsidan. Jag har flera gånger försökt förändra mitt beteende men vi har det så trevligt när vi äter middag och dricker vin - problemet kommer under natten när jag inte kan sova och vaknar med ångest och bakfylla. Är det någon annan som har liknande problem med anhöriga som försöker sopa problemet under mattan?

Suck, det är bara att erkänna för mig själv att jag har problem.
Jag har alltid vetat att jag har ökad risk för alkoholmissbruk eftersom jag växte upp med både en alkoholiserad mamma och pappa.

Jag själv började dricka på fester i 14 års åldern och blev alltid fullast av alla. Jag lugnade ner mig något när jag var 19 och träffade min nuvarande man. Fortfarande hade jag svårt för att sluta dricka när jag väl börjat och "däckade" ofta på fest. I vardagen drack jag aldrig och därför kunde jag inte se några likheter mellan mig och mina föräldrar.

Hej!

Hej!

Under flera års tid har jag öppet diskuterat om alla fördelar ett liv utan alkohol för med sig. Många rätt men ingen vilja till förändring.

Igår (söndag 28/6-15) kunde jag inte hålla sanningen borta från mig själv längre. Allt blev så tydligt, jag har alkoholproblem. Känslorna gick inte att kontrollera, tårarna började spruta.
Jag var uppriktig och ärlig mot min sambo och familj samt några väl utvalda vänner. Det här var en förlösande känsla, det sägs att det är halva jobbet.

Hej, nu är det så att jag är osäker på
Nästan allting, kanske någon känner igen sig. Jag vet inte riktigt vad jag lider av (titel på problemet) men jag kan inte vara utan alkohol. Jag dricker nästan till 95% öl. Är nästan konstant dygnet runt sugen på drycken. Vin och sprit lockar mig inte såvida jag inte redan är berusad. Exempel på min situation:

Nu är det måndag morgon och tredje dagen på ett annorlunda liv. Jag börjar nu en ny tråd för egen skull och för att få era inspel.
Igår var första söndagen på mycket länge som jag gick och la mig nykter. Rastlös och ångestfull och det kröp i kroppen, men det fick. Tack gode Gud att det inte fanns A hemma.

Hej. Skrev här för 1,5 år sedan, https://alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/7075, men är nu jag dessvärre tillbaka.

Jag höll upp i 6 månader, och det gick faktiskt hur bra som helst. Sen, bara ett glas vin till maten var jag ju värd, och det borde ju funka. Men icke, sakteligen har jag återvänt till mitt gamla beteende.

Hej!

Jag startade en tråd som fick heta "Dricka måttligt igen?". Det var mitt mål (eller min önskan) då men nu har jag kommit fram till att jag faktiskt aldrig har klarat måttlighet särskilt bra. Jag kan helt enkelt inte kontrollera mitt sug efter mer när jag väl börjat dricka. Älskar känslan av att öppna den första ölen i solen men den är så kort jämfört med fyllan en stund senare och bakfyllan nästa dag. Det är helt enkelt inte värt den korta njutningen. Jag gör ett nytt försök att leva nykter nu och kommer använda forumet som en dagbok för att hålla koll på mina känslor.