Förändra sitt drickande

Är en familjefar (39år) och dricker förmycket,
Allt började redan när jag bodde hemma och "pappa" drack en hel del vin, öl och likör.
Har sett honom ligga på golvet flera gånger avtuppad :-( .

Nu märker jag att jag är på väg att bli precis likadan...

Jag har tagit alkohol sedan 16års ålder men i perioder. Det började med folköl sixpack och det räckte i början.
När jag fick jobb och blev 18 var det krogen varge helg och när man blev 20 så blev det "Bolaget"

Varje helg sen man var 18år fredag lördag ibland söndag. (Helgalkis)

för att lindra min ångest har jag druckit öl varje dag,mår skit av det,dagarna går bra men på em kommer suget.
Nu ska jag öka min antidepp medicin och fått lugnande utskrivet under några dagar så nu har jag fått chansen att slippa ångest
och tänker ta den,

Satt och läste massa om alkohol, hur den förstör kroppen. Jag ser själv att jag ser trött ut och det är nog faktiskt det jag är mest rädd för, att bli rynkig och ful. Jag vet att det är värre med cancer och så, men det kanske är något jag kan se inom framtiden. Skitsamma! Jag är iallafall glad för att jag inte dricker mitt vin som jag brukar göra om kvällarna.

Första inlägget... jag är en 35 årig kvinna som dricker för mkt när jag väl dricker. Pinsam på fester, kräks dagen efter, ångest i själen etc. Vuxen kvinna med barn. Pinsamt värre... har inte druckit på 1 mån och är väl inte fysiskt beroende, bara det att jag har svårt att veta när jag druckit för mkt. Tar jag ett glas börjar jakten på nästa. Vad är d för fel på mig?

Jag dricker för att jag tycker synd om mig själv.
För mig har alkoholen blivit en "kompis" som inte sviker mig när jag är tråkig.
Grejen är en att alkoholen är verkligen ingen kompis utan en fiende som förstör mitt liv.
Men jag har inte velat inse att jag har problem.
Att jag är alkoholist, utan att jag har full koll på mitt drickande.
Fast det har jag inte....

Inom mig har jag en monolog då och då...
"Är jag en dålig människa som inte klarar av att dricka en eller två öl och sedan sluta, utan dricker åtta folköl på en kväll?"
"Nej då, jag är bara alkoholist, det är sjukdom och du går ju inte fram till en person med diabetes och säger att den är en dålig människa"
"Nej, det är klart att jag inte gör, men det är ju en annan sak"
"Vad menar du med annan sak, det är med en sjukdom, precis som alkoholism"
"Ja, men ändå...."

Hejsan!!

Det svåraste för mig, är detta med att veta ifall det är okej för mig att dricka ibland.
Som nu när det är fredag så känner jag att det vore gott med öl ikväll framför någon bra film och lite snacks.
Men då kommer mina tankar in..
På min ena axel har jag en söt ängel som säger
"Du mår ju mycket bättre om du inte dricker alls"

På den andra axeln sitter det en lite jävel som säger
"Äh, skit i vad den där ängeln säger, det är fredag och du är värd att dricka öl"

Det är väldigt många som går runt med den så kallade offer-koftan på sig.
De ser på sig själva som ett offer och tycker synd om sig själva.
Alkoholister är nog riktigt bra på att hålla riktigt hårt i sin offer-kofta.
Om det inte hade varit för att de hade förmågan att tycka synd om sig själv, hade vi ju inte varit alkoholister från första början.
Vi hittar alltid passande ursäkter för att dricka när vi får lust för det.

Hej på er!!

Det är tur att jag är alkoholist....
Redan nu kanske det är många som tänker att jag är inte det minsta klok som skriver en sådan grej.
Men faktum är att om jag inte kände att jag var en alkoholist, hade jag ju aldrig sökt efter sidor som den här på webben.
Jag är visserligen ny medlem, men jag har redan läst mer än 10 trådar av dem här i forumet, läst många svar och så vidare.
Något som jag verkligen blir så glad över, är den värme och förståelse som det verkligen bubblar av här i forumet.