Förändra sitt drickande

Igår tog jag modet till mig och beställde tid på vårdcentralen,fick tid hos en läkare och även en psykolog.
Kämpar sen länge mot ångest och panikattacker och har sedan länge dövat det med alkohol på kvällarna.
Men det förvärrar ju bara det hela vill inte ha det så här länge.
Kram till er alla som kämpar.

Jag hoppade in på den här sidan därför jag hoppades på råd och förslag när det kommer till att dricka måttligt. Jag är inte alkoholist, men tenderar ibland att dricka för många glas vin på en middag eller på krogen. 7 av 10 gånger så funkar det bra, och jag känner av när det börjar susa för mycket i kupan. Men 3 av 10 gånger så missar jag känslan av när sista glaset är drucket. Vanligtvis verkar jag resonera (vid dessa tillfällen) som att: Nu börjar jag bli skönt berusad, tar jag ett, två eller tre glas till - då blir det ännu trevligare.

I december 2014 rasade hela min värld samman. Då uppdagades mitt opioidmissbruk. I 2,5 år hade jag missbrukat väldigt starka receptbelagda värktabletter.
Jag la frivilligt in mig på avgiftning. De kommande dygnen blev de värsta jag någonsin har upplevt. Abstinens med vidriga smärtor, frossa, ymniga svettningar, kräkningar, diarréer och en gruvlig ångest,
Vad hade jag gjort med mitt liv? Min fd sambo hade jag lämnat, då drogerna trubbade av mina känslor och jag inte trodde att jag älskade honom längre. Men idag vet jag att det var ett av de största misstagen jag har gjort.

Varit nykter i en vecka. Förra onsdagen va jag ute med jobbet. Hade tydligen spottat på mina kollegor i ansiktet. Inte alls roligt att gå till jobbet på fredagen. Vilken snegrej. Blev nästan av med körkortet med. Nu går jag på antabus och samtal. Jag vill verkligen hålla mig nykter men tänker på alkohol hela tiden ju :(( usch jsg orkar inte leva mer.

Varit nykter i en vecka. Förra onsdagen va jag ute med jobbet. Hade tydligen spottat på mina kollegor i ansiktet. Inte alls roligt att gå till jobbet på fredagen. Vilken snegrej. Blev nästan av med körkortet med. Nu går jag på antabus och samtal. Jag vill verkligen hålla mig nykter men tänker på alkohol hela tiden ju :((

Mitt drickande av vin har under de sista halvåret eskalerat på grund av utmattningssyndrom och depression. Det stämmer inte med det hälsosamma liv jag låtsas leva. När jag nu dessutom börjat smyga med drickandet inför min man känner jag mig så sunkig och förfallen. Kroppen protesterar med magkatarr, hosta och en svullen buk. Förmodligen förvärras även depression och utmattningssyndrom också. I natt mådde jag så dåligt att det var omöjligt att ligga då det kändes som att hela magen pressades upp i halsen. Jag insåg att jag inte klarar att dricka måttligt.

Har läst några veckor på forumet nu och känner som så många andra igen mig i vissa beteenden. Det svartvita tänkandet som följt mig hela livet plus en jäkla inre rastlöshet. Tonåring på 70-talet innebar en tidig debut både vad gällde alkohol och tobak. Och med tidig menar jag 12, 13 år. Det var ganska vanligt i de kretsar man rörde sig i då. Skötte skolan med fina betyg på veckorna (duktig flicka, javisst) och drack som en svamp på helgerna. Och rökte - mycket. Jag insåg för många år sen att nikotinet skulle bort och tvärslutade. Allt eller inget.

Hej,

Jag är trött på mig själv och mycket besviken. Vet att jag dricker för mycket men klarar inte av att säga nej. Jag har nu fått nog och inser att jag måste bryta detta beteende innan det går ännu längre. Jag blev medlem här för att få stöd och lite feedback under mitt första riktiga försök att helt avstå från alkohol en längre period. Ja, jag tar en period i taget. Första gången jag erkänner för någon/någonsin att jag faktiskt har problem. Jag dricker max 3-4 ggr/vecka men det som skrämmer mig är att jag har fått minnesluckor. Inte ok på något plan!

Varit inne här och snokat runt ett antal gånger när jag började fundera över mitt drickande. Inte vågat bli medlem då folk ofta på forum (och i verkliga livet för den delen) bortser från mig. Som att jag är luft. Vet inte riktigt varför för tycker inte det är någon skillnad på mig och andra, men folk verkar se på mig annorlunda. Och självklart gör de lite ont även om de är anonyma "dissar"
Men nu tänkte jag, kan skriva min egen dagbok iaf så man kan gå tillbaka och läsa.