Förändra sitt drickande

Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt.

Hej alla!

Jag har under en längre tid följt er här inne. Gjort flertalet försök att komma till rätta med min alkoholkonsumtion. Jag har familj jobb och är alkoholist :(
Skulle egentligen bara vilja ha hjälp men nu måste jag fixa det här själv! Rädd, rädd, rädd. Varför väljer man att förstöra sitt liv? Min högsta önskan är att bli fri från det här helvetet som jag använder förr att fly från stress och mig själv.

Jag började festa först när jag var 18 år. Och då ganska försiktigt eftersom jag alltid var rädd för vad andra skulle tycka och tänka om mig. Det fungerade väl på det viset i va 5 år. Sedan började jag dricka när jag kom hem efter jobbet. För att koppla av. Eftersom jag bodde ensam så var det ingen som visste något. Det gick förstås så långt så att jag hittade på ursäkter för att inte behöva umgås med vänner för sent på kvällarna. Jag hade nu brottom hem till min Martini som gällde på den tiden.

Idag slutar jag dricka alkohol på ett tag. Har varit alldeles för mycket sista året, ungefär ett år sedan sist jag försökte sluta.

Jag sitter just nu och har ångest för vad som ska hända i eftermiddag när min man kommer hem. Drack i smyg igen igår och den här gången blev det för mycket. Nu har jag ångest för att min man ska konfrontera mig när han kommer hem. Jag måste sluta med det här!!! Men jag vet inte hur jag ska hitta den karaktären...
Tänk om han lämnar mig! Ångesten är stor.

Hej alla

Hittade detta forum för en tid sedan och läst jättemycket här senaste tiden.
Varit medveten om mitt problem med alkohol flera år nu.
Försökt otaliga gånger att både ha uppehåll och sluta helt och tyvärr trillat dit igen lika många gånger.
I nuläget har jag kunnat begränsa mig till helgerna, men alkoholen styr ändå hälften av mitt liv och jag vill slippa detta elände.
Känner mig väldigt ensam med alla funderingar kring detta och vill börja skriva här nu för att ventilera mina tankar och förhoppningsvis äntligen lyckas ta mig ur den nedåtgående misären...

Känner en stor skam över att jag har använt alkohol, till den grad att jag inte kan sluta.
Jag har kämpat i ett år nu för att minska, sluta men det går sådär.
Troligen är jag i grund deprimerad.
Jag har arbetat för mycket, blev utbränd/utmattningssymptom fast jag inte förtod det själv.
Nu är jag arbetslös.
I torsdag´s så gick jag åter till systemet, fast jag inte ville.
Köpte en tetra vin, och hällde i mig.
Mådde kass hela fredagen.
Jag vill inte dricka mer.
Jag vill inte dricka mer ensam.

Jag har insett att jag är en alkoholist! Skit! Är så tråkigt att ha hamnat här. Att det nu blir ett deltidsjobb att kämpa med alkohol utöver det vanliga livet. Idag tänkte jag att denna veckan ska jag vara nykter, kl 14.30 åkte jag i panik till Systembolaget för att köpa rödvin. Har redan tömt en flaska och måste verkligen resonera med mig själv för att inte öppna en till. Mina vänner ringer på kvällen, jag kämpar för att låta nykter, när jag inser att jag inte längre kan lyckas med det så undviker jag att svara i telefonen.