Förändra sitt drickande

Hej.

Mitt första inlägg här. ja faktiskt första inlägg någonsin på något forum . Det här är jätteviktigt. Jag är alkoholist och samtidigt en hårt arbetande ensamstående mamma.Tänkte för mig själv och andra berätta min alkoholhistoria. Mest för mig för nu får det vara nog. Nu ska jag ta tag i det här och jag klarar det inte ensam. HUr började det då? Jag var 14 år och drack mina första öl. Hade träffat kille o var så kär. Alkohol varje helg minst sedan dess och senare ofta och ibland varje dag. Jag var stentuff som 18-åring. Kunde dricka lika mycket som killarna utan att bli full.

Hittade till detta forum idag och har läst igenom flera trådar och insett att mitt problem inte är det värsta och att jag egentligen ska vara glad för att det inte är värre. Mitt alkoholproblem började egentligen för ett par år sedan när jag reste runt mkt i Sverige med jobbet. Jag blev ordentligt full flera gånger i veckan och satte mig själv i många svåra situationer. Jag insåg mitt problem där och då och tvingade mig själv att vara nykter i 3-4 månader med stor hjälp från min familj.

Jag vill bara börja med att säga att jag varit inne här vid ett par tillfällen då jag mått dåligt över min situation och känt igen mig i många av de problem ni andra beskriver. Det låter kanske konstigt men det får mig att må lite bättre. Eller kanske snarare som att jag inte är ensam.

Hej alla jag är ny här!

Jag letar med ljus och lykta över en alkoholläkare i Helsingborg. Gärna en privat sådan eftersom husläkaren inte kan hjälpa mig. Det måste väl finnas någon i Helsingborg man kan ta kontakt med när man vill sluta dricka?

Hej! Jag är fd Alkohol och Drogmissbrukare. Jag var utan alkohol och droger i 2 ½ år men sen så träffade jag en äldre man som var/är alkoholist. I ca 7-8 månader så drack jag alkohol i princip varje dag och brukade 3 gånger narkotikaklassade droger och varannan vecka några så att säga "Lyckopiller". Allt gick åt skogen så jag lämnade honom tillslut pga vissa skäl. Nu så är det ungefär 4 månader sen jag lämnade honom. Jag har försökt tagit avstånd ifrån alkoholen och drogerna men det starka suget finns kvar! Har inte tagit droger sen jag lämnade honom men det är nu som alkoholen är värst!

Mår så fruktansvärt dåligt just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Gick ut och festade igår, första gången på ett par månader och det gick ju självklart åt helvete. Hamnade i bråk och strulade med människor jag inte borde strulat med och var allmänt dryg.
Vill bara fly från den här lilla skitstaden. Avskyr mig själv så otroligt mycket. Klarar verkligen inte av den här ångesten!

Och vi med den....

..Det kan man ju förstå lättare... Men för mig....Så är det precis tvärtom. Jag faller oftast när det är som bäst. Sommar sol...ju bättre ju svårare för mig. Jag har så sjukt svårt att få bort den där perfekta otroligt sköna känslan man hade en gång...den som fick en fast. Fast jag vet. Eller jag borde ju veta....att det bara är en illusion..det kommer aldrig att fungera igen...det kan aldrig bli som då..så Ramlar jag gång på gång, på gång...Denna gången hade jag själv nästan börjat tro på mirakel. Önskar det regnat igår. Snöat...haglat stormat.....

jag skrev ett inlägg men det står INTE tillgänglig på det Varför e det så???