Har funderat rätt mycket i dag på varför ingen säger något när man dricker för mycket. Jag har kännt ganska länge som om jag håller på att drukna och att alla står på stranden och tittar.
När vi pratat i dag så är det omtanke om mig som gör att ingen sagt något och jag tror dom, för jag vet att dom verkligen bryr sig.
Vet inte riktigt hur jag skall klara mig utan att dricka när jag vill fly från mig själv eller livet, men jag vet att jag verkligen vill vara nykter.
Fick en dikt i dag av en riktig god vän, tänker dela den med er så här Kent Anderssons
Steget