@Charlie70 Vi var inte många, men vi hade ett givande samtal om svårigheten att säga nej, till sig själv och andra, vikten av att lägga till istället för att ta bort, och hur viktigt det är med strategier eftersom viljestyrkan är en klenis. Fick jag med allt @soffi och @ase?
I dag hade jag möte med läkaren och det som kändes som fullständigt omöjligt för bara ett halvår sedan kunde sägas i dag. Jag behöver inte vara sjukskriven längre! Jag kan börja leva ett normalt liv för egen motor. Helt otrolig känsla faktiskt... Jag är fortsatt glömsk och haltar i planeringsförmåga. Men, jag känner mig väldigt utvilad och pigg. Taggad på att komma igång "på "riktigt". Värt att fira när jag tänker efter men inget jag planerat för. Bara det faktum att jag är frisk nu är tillräckligt för mig. Funderar en sväng på allt som nödvändigtvis behövde firas förr. Har inte tillnärmelsevis samma behov i dag. Konstigt? Nej inte egentligen. Det är alkoholen som talat, inte händelsen i sig.
Var och storhandlade i dag när resten av Sverige tittade på fotbollen. Trist att hyllorna hann rensas innan matchen. Bra att vi är få som inte är intresserade av fotboll. Luftigt på affären med andra ord.
Jobb i morgon sedan är det semester några veckor för mig och båda barnen. Inte lika välplanerat i år som det brukar vara från min sida. Det kommer bli bra!
@Charlie70 skrev:"Funderar en sväng på allt som nödvändigtvis behövde firas förr. Har inte tillnärmelsevis samma behov i dag"
Det har jag också tänkt på. Har inte alls samma behov av att ”fira” allt längre. Det man har uppnått är liksom tillräckligt i sig själv. Som att du känner dig frisk nu 🙏🏻 Hurra! Hur skulle man kunna toppa den känslan med någon alkohol alls i världen liksom?
Jag var och badade när matchen spelades. Det var 22 grader i havet och ingen trängsel på bryggan direkt 😉
@Charlie70 Så himla gött att du är förklarad frisk! 😍 Jag passade på att åka och handla kläder när det var fotboll. Knappt en människa i köpcentrumet. Jag fattar faktiskt inte riktigt varför så många gillar att kolla på fotboll. Är det pga ölen som de dricker när de tittar.🤔 I går var det ju dessutom en helt meningslös match eftersom Sverige redan var klara för slutspel.
Du skrev i min tråd om att det går segt med att gå ner i vikt. Så länge man inte lider av att vara allt för fet så tycker jag det är lugnt. Min motivation går lite i vågor, ibland prioriterar jag god mat, och ibland vill jag gå ner i vikt. När knappar börjar ryka av när jag knäpper byxorna gör jag ett ryck med viktnedgång.😅 Nu har jag nya kläder som passar perfekt, får se hur länge.😂
@Torn jag är inte särskilt intresserad av fotboll men när Sverige spelar är det kul. Här hemma tar alla på sig sverigetröjor och det är riktigt härlig stämning😊.
Angående ölen så gick det väldigt bra med alkoholfri sådan igår👍.
Imorgon har jag varit alkoholfri i två månader. Det känns både längesedan och nyss som jag läste din tråd från början till slut. Vet inte varför jag fastnade just för din tråd men tror det var beslutsamheten och att jag gillar din humor och att det inte kom några återfall.
Tack!
@charlie, grattis- åh jag känner hela vägen hit hur bra det känns, här med faktiskt.
Ja det där jäkla firande. Och tröstandet.
Ett helt knäppt sätt att leva sitt liv, i stackato liksom. Halt och full (!) fart.
Nä, en lite mindre ryckig färd som man dessutom kan överblicka. Det har vi fått istället. Vem skulle säga nej till det? Många. Inte vi! Heja dig och heja oss! Kram och ha en ljuvlig helg. 🤗
Vaknar upp till en ljummen, lite grå och regnig midsommaraftons morgon. Härligt! Jag är pigg. Jag har sovit gott. Jag känner mig som kung för jag är frisk. Inget fattas mig. Jo, hade varit trevligt om vi kunde varit lite sociala i dag men flickan har tackat nej till det. Det blir hon och jag. Så som hon vill ha det. Försöker lägga den (lilla) frustrationen åt sidan. I morgon har hon sagt jag till en liten utflykt så jag gläds åt det!
Medveten om att det bara var häromdagen som jag skrev här om en trigger. Redan glömt vad det var. Tur man kan gå tillbaka och läsa :D Men, dessa systembolagsköer rör mig inte i ryggen oavsett vem som skriver om dem eller hur de kommuniceras. Vi som är här vet ju att köerna framförallt beror på ett virus och att Systembolaget tar det på stort allvar. För det mesta verkar köandet gå fort och vad är skillnaden egentligen mellan att köa på gatan för att komma in i butiken eller köa i butiken för att få betala? I vilket fall. Det är så himla skönt att känna att just den butiken inte rör mig i ryggen. Den hör liksom inte till mitt liv längre. När jag storhandlade i veckan slog jag till på en Alkoholfri, 33 cl Nils Oskar till det svindlande priset av 15 kr. Den ska jag dricka till sillen i dag och sen är det faktiskt bra för mig. Vatten ska aldrig underskattas.
Hmm, det var ett väldigt skrivande om systembolagsköer och att de inte rör mig i detta inlägg. Stämmer det verkligen? Nykterheten är sannerligen en process.
Glad midsommar till er alla oavsett om ni väljer att vara nyktra eller inte! Jag vet vad jag väljer och är mycket tacksam för det.
@Charlie70 Jag hoppas att er utflykt blir toppenbra, nu när flickan har fått välja. Min erfarenhet är att alla drar till skogs på midsommar så utflykter i en storstad blir då riktigt exklusiva för en liten skara. Jag minns att mina föräldrar brukade gå till Liseberg just på midsommar under några år.
Jag har fått för mig att ni bor i Stockholms innerstad. Varför har jag fått för mig det? Ni kanske bor någon helt annanstans, men det är så jag tänker mig dig och dina barn. I en mysig gammal lägenhet med högt i tak, med gångavstånd överallt. Tänk vilka bilder man skapar, man fyller liksom i ”luckorna” här och där med eget hittepå.
@Charlie70 Så himla fint det är att läsa ditt inlägg. Så glad för din skull🤗
Har samma känsla som @Andrahalvlek gällande hur du bor. Kanske för att vi har träffats i Stockolm. Fast jag har bilder av hur flera av vännerna här på boendet bor och lever. Har ingen aning om de stämmer men bilderna finns och de är fina💗
Önskar dig tillsammans med din dotter en fin Midsommar🤗
Utflykten fungerade finfint efter ett tag! Jag och värdfolket har övat ett par gånger nu så väldigt samspelta. Flickan var mycket positiv till att åka dit, glad hela färden. Framme: ångest. Vi stod på gatan kanske 30 minuter men med mycket tålamod och fingertoppskänsla gav ångesten vika efter hand. Hemma igen kan jag bara konstatera att vi har paddlat kajak, badat x antal ggr, sovit under bar himmel i vår hängmatta och ätit god mat! Jättetrevligt allting!
Jag är kraftigt snussugen. Endast fantasier och inget som har med verkligheten att göra. Det är det krävande krånglet kring flickan som triggar mig. Min hjärna blir matt av allt tänkande för att hela tiden balansera situationer med henne. Hjärnan blir trött efter ett tag och då vill den gärna få lite uppiggande och just i dessa dagar är det nikotin som är på tapeten tydligen. Förr så tog jag helt utan reflektion en nu prilla bara. Funderade aldrig på varför. Det är lite intressant att göra det faktiskt.
Min erfarenhet är att det bästa är att åka till samma ställen och göra ungefär samma saker. Ett tag funderade jag på husbil, att ha hemmet med sig liksom. Det är klurigt det där, fingertoppskänslan blir verkligen överhettad. Förstår att din hjärna blev snussugen.
Kram 🐘
PS. Min dotter har hörlurar på sig nästan jämnt. I dem spelar hon Astrid Lindgren, vilket ger henne trygghet. Med hörlurarna distanserar hon sig precis så mycket och lite som hon behöver. Hon hör oftast vad vi säger ändå.
@Charlie70 Det låter riktigt härligt Charlie! Sova under bar himmel också!😍 Det har jag lovat att göra med min dotter. Måste hitta en lösning mot alla knott och mygg dock. Det är extra mycket av den varan här i år av någon anledning. Ligger ni helt skyddade under ett myggnät eller?
@Charlie70 Så härligt det låter men förstår att det är energikrävande. Minns förra sommaren att du berättade om din hängmatta. Visst heter det ngt speciellt?
Tänker på ditt snussug och om du skulle haft kontakt m en kurator som min. Hon snusar, sist när jag var hos henne så la hon in en påse. Jag tycker att hon är bra och hon får snusa hur mycket hon vill men vi är ju ändå på en beroendemottagning dock inte snusberoende men i alla fall….
Hängmattan kallas oftast för hammock även i Sverige. Den sorten som används för friluftsliv i alla fall. Lite tramsigt egentligen. Varför inte bara säga hängmatta... Men visst den har inbyggt myggnät och det är nog halva nöjet att ligga där under myggnätet, titta upp mot trädtopparna och himlen och le åt de stackars utestängda myggen som kan surra bäst de vill!
Alltså @Varafrisk jag fick mig ett gott skratt när du beskriver din kurator. Egentligen helkul men va tusan, det är ju som du säger, ni befinner er på en beroendemottagning och då borde hon inte skylta med sitt snusberoende. Faktiskt ganska oproffsigt egentligen. Forskningen visar dessutom att det kan finnas en fördel att sluta med både nikotin och alkohol samtidigt. Det kanske kommer någon till henne som vill göra det...
Livet lunkar på. Lyssnar också på sommarpratare. Har i år (igen) ambitionen att lyssna på samtliga sommarpratare. Vet att det inte kommer att bli så när jag börjar jobba igen. Vill också tipsa om en gammal favorit. Den enda som jag lyssnat på om igen säkert tiotalet gånger, nämligen Johan Rabaeus sommarprat från 25 juli 2010. En helt underbart framställd berättelse om hans uppväxt och liv i det unga vuxenlivet. Inte minst delen om livet tillsammans med undulaten Pelle Kanin är väldigt gripande.
Till helgen ska vi åka tåg till en stuga vi aldrig varit i. Jag funderar och planerar en del inför den resan. Har också anlitat privat psykoterapeut två timmar á 900 spänn för att prata igenom min stress för den här typen av aktivitet tillsammans med flickan. Jag vill så gärna att det ska gå bra för henne. Vet ju att när ångesten lagt sig så finns det så mycket hon njuter av. Jag vill ge henne det.
Vi har också hälsat på hennes nya skola. I morse blev jag väckt av att hon pratade om den och längtade dit. Kan nog bli en riktigt hole in one för oss båda. Scenariot: hon får den bastillsyn hon behöver (dvs jag slipper hålla på) och hon trivs med personal och kompisar och kanske till och med lär sig något (säger luttrad mamma efter några år i det svenska skolsystemet), hade ju varit underbart. När saker inte fungerat kring flickan har det varit en tydlig trigger för mitt drickande. Jag utesluter inte att det skulle kunna vara en återfallsrisk så jag ser verkligen fram emot att det ska fungera kring henne nu med allt.
I dag ska jag städa badrummet (trist), göra köttbullar (kul) och jag och flickan ska klippa oss tillsammans (superkul). Hon har fått börja gå hos min dyra frissa som kan klippa ordentligt. Man kan diskutera prioriteringar men jag tycker ändå det är värt det. Dels blir hon på riktigt snygg i håret (känns bra för denna mamman), dels har vi detta som en gemensam aktivitet som numera är injobbad (efter massor av förberedelser som vanligt...).
På fredag har jag samtal med min mattant. Projekt viktnedgång har legat lite på is på det viset att jag arbetar in nya rutiner med mer protein och mycket mindre kolhydrater, men jag har inte orkat vara så hungrig som jag skulle behöva vara för att gå ned i vikt. Vi håller dock kontakten för att det inte ska bli tillbakagång. Det är ändå 6 kg borta. Fortfarande 5 kg kvar till den där magiska BMI-gränsen under 25. Jag kommer att ta dem till hösten. Känner det på mig. Trots allt gläds jag åt min ökade medvetenhet kring kosten och hur jag reagerar på den och att jag inte går upp i vikt. Det tror jag att jag hade gjort utan min kontakt.
@Charlie70 skrev:"Den enda som jag lyssnat på om igen säkert tiotalet gånger, nämligen Johan Rabaeus sommarprat från 25 juli 2010."
Tack för tipset!
Glad för er skull att flickan är pepp på nya skolan! Det ska bli spännande att följa er på den resan och jag hoppas innerligt att motgångarna endast blir små gupp på vägen. Motgångar kommer, men man blir en hejare på att hantera dem efterhand som man samlar på sig erfarenhet.
Oftast hjälper det mig att ha noll förväntningar - varken positiva eller negativa. Verkligen låta saken bero tills det är dags och då ha den tydliga utgångspunkten att det blir toppen. Det är vad jag signalerar i ord och kroppsspråk till dottern: Det här går toppenbra! Det som eventuellt uppstår får jag hantera där och då liksom.
Med åren har vi också lärt oss att inte börja förbereda yngsta dottern allt för långt innan. Hennes planeringsskills är överhettade. Att vi ska till Astrid Lindgrens värld fre 30/7 får hon veta först söndagen innan typ, annars tjatar hon ihjäl oss. Hon har ju varit där förut, så hon vet vad det innebär.
Fre 9/7 ska hon till gynekologen 😕 Jag har förberett henne så till vida att hon vet att hon ska till sjukhuset och träffa en läkare som vill undersöka henne. Jag har också nogsamt kontrollerat att det står i hennes journal att hon har en utvecklingsstörning och att hon INTE får undersökas vaginalt. De ska göra UL på hennes äggstockar enbart. Så nu utgår jag från att besöket går toppenbra - och den planerade fikan efteråt är förstås allra viktigast för henne 😉
Charlie, vill bara säga att du är en riktig förebild. Speciellt med tanke på att du har gjort dig av med ytterligare ett beroende. 💗 Kanske är det så att det är lite tuffare för oss som inte har någon lindring i det - kanske inte.
Vad lustigt! Just det sommarpratet är också mitt bästa minne...älskar hans berättelse, så himla fin och rolig 😁
Och jag har själv haft undulat...🐦💙
Önskar er en fin helg i stugan och att din dotter ska få ett fint sommarlov.
Jag förstår ju att det är mycket trix och fix med allsköns känslor 😊
Bra att du tar hjälp av en samtalsterapeut.
Kram 🧡🌷🧡
Vi har det bra på vår enkla semester. Avlösning i dag så jag kunde jympa. Sedan badade jag och flickan. Jättemysigt!
Ändå längtar jag efter något som kan ge mig ett svirr i skallen och i kroppen. Bara för en liten stund. Vin och snus är det som ligger närmast till hands så klart. Jag tänker att det enda som kan mota dessa tankar är tid genom envishet. Jag tänker INTE nyttja dessa droger mer. Sen är det bra med det PUNKT
Svirret är ordet
Ibland famlat man efter det lite överallt
Inte sällan är svirr-suget också kopplat till stress men kanske ännu mer- krav?
En kravlös stund där en får ligga och fundera över livet- det är ju ett litet svirr i sig. Eller så är det iaf för mig. Märkt att jag tex ätit mycket mer än vanligt när jag haft så många människor kring mig- vars behov jag delvis känner ansvar för.
Men vi får ha en varm sten i fickan istället,
Kram 🌸
Hemma från några dagars semester på annan ort. Jag, barnen, min pappa och särbo i en stuga. Det var trevligt! Allt fanns. Vackert väder, regnigt väder, gräsytor för flickan att skutta om kring på, en sjö att bada i, en båt att ro, tystnaden, djurlivet. Ja, det var skönt som ni förstår! Har aldrig tidigare semestrat med min pappa öht så det var en ny erfarenhet. Gick som sagt bra. Jag fick några välvilliga tips kring hanteringen av flickan de första dagarna, men jag tror de förstod sedan att de inte hade något att tillföra så de la ned tipsandet så småningom (thank God). Särbon drack vin varje dag. Ett glas rött eller vitt. Inte mer. Jag fick frågan varje dag om jag ville ha. Har inte berättat för dem att jag slutat dricka helt. Min pappa är nykter sedan snart 30 år. Min uppväxt präglades starkt av hans missbruk. Han kunde aldrig vara någon pappa eftersom missbruket gick före allt annat (känns igen, någon?). Nu tycker jag han jobbar jättefint med att vara den morfar till mina barn som han inte kunde vara pappa till mig. Tacksam för det. Vår kontakt är inte sådan att jag pratar med honom om mitt beroende. När den dagen kommer tar jag det nog från bogen att jag slutade under utmattningen och att jag sedan fortsatt på den inslagna vägen för att jag mår bra av det.
Resan hem blev kollektiv och lite lång för oss alla. När vi kom hem var blodsockret i botten och kylen tom. Snabb inhandling. Barnen ville ha Coca cola med argumentet att det är fredag, jag köpte två alkoholfria öl. När jag kom hem kastade jag mig över den ena. Då ser jag att sonen mycket nogsamt kontrollerade ölen så att den verkligen var alkoholfri. Intressant. Trodde han litade på mig nu.
Längtan efter svirret finns kvar. Men konstigt nog, när möjligheten finns (särbons vin) så lockar det mig inte ett dugg. Skulle aldrig få för mig att lyfta en flaska faktiskt. Inser det när den står framför mig. I fantasin kan jag mycket väl göra det. Och det är som du säger Se klart stress och trötthet som gör att längtan efter svirret vaknar. Att ha flickan på heltid innebär precis det.
Så glad att du vill skumpa vidare med mig Varafrisk!
Kopierar in mitt inlägg från Soffis tråd eftersom tankar kom upp där som jag aldrig riktigt tänkt tidigare.
Soffi jag har en pappa som aldrig kunde prestera bra nog. När det inte blev bra nog tog han till flaskan. Resulterade i att han hoppade av fina utbildningar, förlorade jobb och diverse andra tråkigheter. Jag tänkte tidigt att jag inte skulle hamna i den gropen. Tror jag var bara 12 år faktiskt när jag noterade hans beteende, mina likheter och stakade ut vägen för hur jag skulle hantera mina svagheter. Jag tog mig igenom min längre utbildning på bra nog och i jobbet blir det också bra nog. Slarvar lite, låter andra kontrollera och återkomma till mig med det. Bara för att överleva helt enkelt. När det gäller barnen fixar jag inte riktigt detta med bra nog. Vid närmare eftertanke tror jag att jag strävar efter att vara den perfekta mamman. I min värld beror allt som inte fungerar kring barnen på mina brister. DET har jag druckit på. Min pappa har alltså druckit på tentor han inte fått VG på, jag dricker på barn som potentiellt inte har det bra. Hmmmm. Intressanta tankar jag inte tänkt tidigare. Får nog kopiera in detta inlägg i min tråd också. Tack Soffi för det!
@Charlie70 skrev:" I min värld beror allt som inte fungerar kring barnen på mina brister. DET har jag druckit på. Min pappa har alltså druckit på tentor han inte fått VG på, jag dricker på barn som potentiellt inte har det bra."
Men vi kan inte bära våra barn genom livet. Inte hela livet i alla fall. De kommer att drabbas av sjukdom, sorg och olycka på ett eller annat sätt. Men jag håller med, den tanken tål verkligen att tänkas på. Jag vill nog också ”överkompensera” och vara den allra bästa mamman, den mamman och pappan som jag inte fick eftersom min pappas missbruk präglade hela min uppväxt. Men jag bär det inte med mig hela tiden, jag agerar i stunden, sen vilar jag. Dansa, pausa, dansa, pausa.
Det är sorgligt att du och din pappa inte kan mötas känslomässigt. Att du inte kan berätta för honom att du har tagit beslutet att sluta dricka eftersom du inte ville traska i hans fotspår mer. Jag önskar innerligt att jag hade fått möjlighet att ta det snacket med min pappa på ålderns höst. Den möjligheten fick jag inte eftersom han dog i sviterna av sitt alkoholmissbruk vid 61 års ålder, för 20 år sedan.
Ibland (rätt ofta) önskar jag att pappa hade levt lite längre. Undrar om jag hade vågat diskutera alkohol och beroende med honom. Pappa smygdrack från att jag blev tonåring. Sällan berusad så att jag märkte men han var ju själv rätt tydlig med att alkohol var farlig 🤫 så jag var väldigt orolig och kontrollerande. Tror att han tänkte som jag när jag drack… ändå inte så farligt, kan ju sluta, har ju flera uppehåll. För så var det. Jag tror inte att han var kemiskt beroende. Han drack periodvis för att hantera ångest. Varför kunde man inte bara ärva deras goda egenskaper? Jaja han hade ett relativt kontrollerat drickande hela livet. Han blev jättearg när vi försökte prata med honom. Där har jag i alla fall varit bättre. Jag vill inte heller prata om det men gör det ändå. Försöker förklara, men det är så svårt. Jag tror att han kämpade för sig själv med alla demoner och de är desamma som mina. Min syster och mamma släpper ut sina demoner åt andra att hantera. Mammas vägrar jag ta hand om. Hon klarar det faktiskt själv. Vi tar fram dem och tar hand om dem tillsammans. Min syster får fixa sina demoner själv. Jag är tydlig med vad jag behöver och så får det vara bra med det nu.
@Charlie70 skrev:"Min pappa har alltså druckit på tentor han inte fått VG på, jag dricker på barn som potentiellt inte har det bra. "
Jag förstår känslan och jag tror att det finns en släng av medberoende i det där. Att vi är ansvariga för andras känslor också. Har funderat mycket på det där, för vad är egentligen en bra mamma? Lyckliga barn är ju det bästa. Vissa vill hellre ha framgångsrika. Inget av dem kan ju nånsin vara något för oss att sträva efter egentligen. I varje perfekt mammas skugga så finns det också ett barn som anpassar sig tror jag.
Ja, jag har ju fått lägga ner det där med perfekt. Mina barn var heller inte tillräckligt framgångsrika vare sig i skolan, bland vänner eller i sina sporter så att jag kunde leva genom det. De har haft sina svårigheter. Jag har gjort så gott jag har kunnat. Borde ha läst mer, borde ha sett till att de hade större umgänge, borde haft större umgänge själv, borde ha jobbat mer med läxor, borde inte ha oroat dem genom att dricka. Men oavsett så hade de haft sina demoner att slåss med. Så jag tänker lite nu när en del saker som jag borde ha gjort är försent att vad de verkligen behöver är lite verktyg för att hantera livet själva. Villkorslös kärlek, uppmuntran och att jag faktiskt vågar prata om mina demoner med dem. Risken är stor att de blir lite likadana. Och de kanske kan vara lite mer förberedda om vi pratar om alkohol och orsaker beroende. Tänker också att det är viktigt för dem att kunna se sina framgångar, de presterar mycket bättre nu i skolan. Vissa mognar kanske lite sent och mycket hänger på självförtroende. Så att boosta det genom att peka på framgångar. Det kan vi göra!
@Charlie70 skrev:"Jag fick några välvilliga tips kring hanteringen av flickan de första dagarna, men jag tror de förstod sedan att de inte hade något att tillföra så de la ned tipsandet så småningom (thank God)"
Där ser du! Du är rätt imponerande att du kunde ta såna kommentarer utan att brusa upp. De är inne och tassar på ömma tår. Lätt att hamna i försvar och projicera sin egen osäkerhet på särskilt sina föräldrar. Egentligen vet du kanske att du gör ett väldigt bra jobb? För det tror jag verkligen.
Tänkte lite på din son som kollade alkoholhalten. Kanske kände han också av din stress när ni kom hem och mindes. Jag tänker att vi får vila i att vi inte är perfekta och också i att vi inte eftersträvar nåt från barnen. Tänker på scenen i ”Den perfekta sommaren” när Kjell Bergqvist kör över ett gupp och säger ”Skratta nu, man vet inte när det blir roligt nästa gång.”. Att ha ansvar för andras känslor är sjukt jobbigt och väldigt krävande.
Hej Charlie,
Hur har du det? Hoppas höften är bättre.. Håller med om politikkäbblet, känner ofta så.. Särskilt när man tänker på klimatet och att vår existens är hotad...
Lugnt här. Min semester är slut sedan i måndags. Känns OK även om det är väääldigt skönt att ha just semester (stooor skillnad mot att vara sjukskriven). Flickan på kollo för första gången. Vi som står henne närmast har tappat hakan av häpnad. Från att aldrig ha sovit ensam eller varit utan oss föräldrar en enda dag, till att dra på kollo i 1,5 vecka. Tre dagar har gått och vi har inte hört ett pip. Märkligt. Och så skönt för henne.
Alkohol och snus är långt borta. Längtan efter en kick finns där. Stod senast i förrgår och övervägde inköp av nikotintuggummi som var på halva priset. Som tur är finns det ett förnuft långt bak i hjärnan som sa till mig att låta bli. Projekt vikt går trögt som tusan. Jag har lagt om kosten, det är inte där problemet sitter. Jag tror bara att det är så enkelt att jag nu håller på med projekt motverka viktuppgång efter snusstopp. Nästa år, när kroppen stabiliserat sig i avsaknaden av nikotin, kanske det händer att vikten går ned. Vet ej. Känns både tröstlöst och hoppfullt på samma gång....
Höftproblemet är ganska stort faktiskt. Blir värre och värre. Sökte ju läkare igen och har nu varit på MR. Har ju ingen diagnos med artros har nämnts några gånger. Har läst på lite hit och dit för att försöka hitta ett sätt att leva med det onda utan att ta smärtstillande (som faktiskt inte hjälper direkt heller)(hade jag druckit kan jag tänka mig att jag använt alkoholen för att döva det onda, hemska tanke). Nu testar jag att springa lite varje dag. Mycket cykel och jympa har det varit i mitt liv men har aldrig sprungit så ny erfarenhet. Med runstreak-rörelsen som inspirationskälla gå-springer jag en av mig uppmätt sträcka på 1,6 km (nästan) varje dag. Passet måste ta 20 minuter så man får inte vara för snabb. Jag styrketränar (rörelser som ska vara bra för mitt onda) efter 850 m och när jag är hemma igen. Alltihop tar 30-40 minuter. Jag är borta från hemmet max 20 minuter vilket gör att upplägget funkar även om flickan är hos mig. Målet är 1. att jag kan springa hela sträckan, 2, att det ska hjälpa mot det onda i knä och höft, 3. att jag genom daglig pulshöjande aktivitet bidrar till ett jämnare blodsocker vilket gynnar mina kostval och vikten.
Lite snabbt från mig. Nu ropas det på frukost som jag lovat fixa.
@Charlie70 Det låter som ett svinbra träningsupplägg som passar både din kropp och din vardag. Det värsta man göra när man får ont är att bara sätta/lägga sig ner. Det gör inte värken mindre. Att stärka musklerna i höften är ju enormt viktigt för dig. För att staga upp runt höftkulan.
Vilken seger att dottern åkt på kollo 😍 Det är så härligt när de utmanar sina egna gränser och som förälder får man bara hänga på, även om man förstås har beredskap att fånga upp dem om det inte funkar. Som när de lärde sig att gå - de måste öva, öva, öva för att bli stabilare på sikt och vi föräldrar måste släppa taget en kort stund.
Tittar in en snabbis eftersom jag känner att jag måste få en fråga på pränt här. Det gäller tänder. Har alltid haft bra tänder. Knappt några hål och inga i vuxen ålder. Nästan ingen tandsten. Har varit hyffsat skötsam och gått till tandläkaren vartannat år ungefär. Men, nu var det länge sedan sist. Har tänkt på det länge. Att jag måste boka tid men har inte kommit till skott. Varför? Jo för att det varit pinsamt. Jag har nämligen för ett par år sedan bommat två tider och sedan inte hört av mig igen till min tandläkare. Skälet till att jag bommade dessa två tider var - hör och häpna alkoholen. Båda gångerna drack jag dagen innan. Det finns inget samband, jag är inte rädd eller så, men det hände sig så. Ena gången bara glömde jag, nästa gång visste jag att jag hade en tid men drog täcket över huvudet och lät bli att gå dit (klokt) och att ringa och lämna återbud (dåligt). I går tänkte jag att det får vara bra nu och kontaktade en annan klinik som finns nästgårds hemma. Praktiskt ju. Fisk tid redan i dag. Tänkte att det blir en snabb affär som det brukar. Bilder, fysisk koll, ta lite tandsten - klart. Men nä. Tre plomber hade fallit ur. (Jag tror jag nämnde här att jag fick ont i tänderna när jag slutade snusa.. Nu fick jag en förklaring. Tror nikotinet har bedövat det onda.) Ja, så då fick tänderna lagas och en ny tid för tandstensborttagning senare i veckan. Tandläkaren noterade också skador på emaljen (Dricker jag mycket surt?) och att jag gnisslar tänder. De två senare grejerna har ju helt klart också med alkoholen att göra. Vin är surt. Något annat surt dricker inte jag. Tandgnisslingen beror på dålig, alkoholpåverkad "sömn" med ångest på det. Kan inte tänka mig att jag gnisslar tänder nuförtiden.
Så, kontentan av detta är att det inte endast är levern och hjärnan som påverkas av vår höga alkoholkonsumtion utan även tänderna. Jag skäms för misskötseln och är tacksam för att det inte hunnit gå så långt att tandrötterna skadats. Då hade det blivit jobbigt. Känner mig jättenöjd nu med mina nya fina lagningar av plast (de trasiga var faktiskt amalgamlagningar, så gamla som gatan).
Har mycket på jobbet och är trött vid dagens slut. Hänger inte riktigt med i vad som händer här inne just nu. Ser att det gått bra för dig Varafrisk med undersökningarna och resultaten av dem. Gläder mig! Ser att du varit inne också Vinäger, skönt att det rullar på. Blir sugen på att testa SUP och åka till Väderöarna eller varför inte Frankrike och dricka kaffe och äta croissant till frukost :-) Nu ska jag gå-springa min engelska mile för dagen. Sedan blir det nyheter.
@Charlie70 Hu, gå till tandläkaren är ett dåligt samvete hos mig också. Brukar också ”bara” ha tandsten och amalgamfraktur. Men nu var det så länge sedan så jag skäms ögonen ur mig. Inställd på skäll. Måste ändå boka tid. Lite skäll har ingen dött av. Tack för påminnelsen.
God morgon @charlie, härligt att höra från dig. Ett tips ang tandläkaren är att istället gå ”lite för ofta” då hinner inget läskigt hända. Tvärtom kan man få beröm. Denna metod har jag utarbetat efter att som ung vuxen varit tandläkarrädd. Nu har det gått så långt att jag t om ser fram emot att gå dit… ja då har man kanske tråkigt.
Välkommen på kaffe och croissant på min terass! Kram.
@Charlie70 Tack för din omtanke gällande mina undersökningar😍 Gott att höra hur du har det!
Jag är precis tvärtom när det gäller tandläkare. Har haft en skräck för att få problem m tänderna. Så min förra tandläkare föreslog att jag skulle även gå t tandhygienist. Två ggr om året t tandhygienist och en gång t tandläkaren. Fick ny tandläkare förra året. Hon är superbra👌🏼Vet om mina alkoholproblem. Med spända käkar och problem m bettet så kändes liksom viktigt att berätta om det. Vad är hönan och vad är ägget liksom?
Skönt för dig att du har fina nya lagningar nu och att allt är bra👌🏼
Märker att det går i perioder det här. Ser det egentligen som ett eget friskhetstecken att inte behöva forumet så mycket längre. Samtidigt följer jag ju inte er på samma sätt. Det hinner rinna mycket vatten under broarna här på några dagar bara. Tiden räcker inte till för mig att läsa ikapp.
Nu ville jag i alla fall gå in för att skriva om min tandblekning som sker nästa vecka. Lite grand känns den som en punkt för både rödvins- som snuskonsumtion. Nu investerar jag 4000kr i en laserbehandling. Då får man ju bannemej hålla sig ifrån sådant som missfärgar tänderna efteråt (tyvärr gäller det även kaffe och te...). Såg att Vakna Vacker funderade på om fler kunde känna kraftigt sug trots lång nykterhet. Mitt svar är att jag kan känna sug, inte kraftigt längre, men ett sug. Suget försvinner dock ganska snabbt och om jag skulle sniffa på ett glas rödvin skulle jag backa snarare än vilja dricka det. Tilltalar mig inte längre. Snuset samma sak men kanske lite kraftigare sug där. Har ju inte varit nikotinfri lika länge som alkoholfri. Jag har ofta tankar på (gäller både vin och snus) att man kanske skulle och det verkar ju gott och så vidare. Jag låter mig ha de tankarna. De är bara fantasier. Skulle det komma till kritan vill jag inte längre. Känner mig trygg med det.
Vet inte om jag har skrivit om mitt skratt tidigare? Andrahalvlek har gjort det i alla fall, det vet jag. Alltså jag skrattar så jag dööör nuförtiden. Sådant som jag tidigare drog lite på munnen åt skrattar jag så jag kiknar åt i dag. Som det var när jag var barn. Skrattet tar inte slut. Jag kan till och med skratta i opassande situationer utan att jag lyckas bärga mig. Knäppt men så befriande.
Kram!
@Charlie70 Håller med, det är väldigt knäppt men befriande. Igår skrattade jag åt en film så mycket att yngsta dottern sa åt mig att sluta. Då sa den äldsta ”Låt mamma skratta” ❤️
Spännande med tandblekning, det hade jag verkligen behövt också! Snuset gör verkligen tänderna snusbruna 😫
@Charlie70 Vad härligt att skratta så där befriande! Det är underbart! Så glad för din skull att det går så bra för dig. Det är så medvetet och genomtänkt. Och, nu tandblekning...hur snygg ska du inte bli...ska bli intressant att höra hur resultatet blir.
Tiden går och jag har inte varit här.... Inte överraskande på något sätt men såå svårt att följa er när man inte är inne varje eller några gånger i veckan åtminstone. Men det är bra att aktiviteten är hög tänker jag. Måste leda till många sunda och hållbara beslut här inne tänker jag!
För mig är nykterheten en del av mitt liv nu och inget annat. Har inget sug eller längtan efter ett svirr i skallen just nu. (Kan komma tillbaka det vet jag...). Jag jobbar heltid och har gjort det en och en halv månad nu så det känns som om det var länge sedan jag hade semester men det är OK.
Har ju som några av er vet haft svårt att finna den verkliga poängen med att sluta snusa, men nu vet jag. Efter tandblekningen såg jag en lite "miss" mellan två tänder. Och FY säger jag bara. Där var svaret. Fruktansvärt ofräscht med dessa gulbruna tänder skapade av rött vin, kaffe och snus. USCH. Några dagar efter blekningen fick bli te och kaffefria men nu dricker jag båda igen. Funderar ändå på att dra ned även på det. Finns ju koffeintabletter att ta till för att inte jämt hänga över kaffekoppen.
Viktnedgången går otroligt trögt. Fattar inte hur jag INTE kan gå ned i vikt med den kost jag äter. Jag går inte upp i alla fall och vågen pekar myyycket sakta nedåt. Snart möte med min mattant igen så vi får se vad vi kommer fram till den här gången. En sak är säker och det är att jag är otroligt känslig för att gå hungrig. Jag finner en känslomässig grundtrygghet i att vara mätt på riktig och vällagad mat. Är jag hungrig eller äter dåligt, då tappar jag den känslan. Livets ramar försvinner på ett sätt för mig, vilket är mycket obehagligt. Tror det har att göra med mathållningen under min uppväxt. En fråga som tål att borras i lite närmre vid tillfälle tänker jag.
@Charlie70 Härligt att du kommer med en lägesrapport!🤗 Bra även att jag får lite dåligt samvete för mitt snusande. 😅 Att du går ner sakta i vikt är väl egentligen bara bra. Då blir det säkert lättare att inte smälla upp snabbt igen.
@Torn Jo det är ju bara bra att gå ned i vikt sakta. Bara det att jag skulle vilja att det syns liksom på riktigt någon gång också! Men, det är bara att fortsätta. Envishet och uthållighet är två träningsformer som vi kan vi som är på den här sidan, eller hur?
@Charlie70 Gött med positiv lägesrapport 😍 Ta det försiktigt med jobbet bara så du inte mår dåligt av det. Gör du annorlunda nu jämfört med tidigare? Om man ställer sig i samma branta backe är risken stor att man ramlar igen. En liten varning av omtanke bara ❤️
Vad det gäller vikten kan den ha ett samband med SSRI. Gick du upp i vikt när du började med den? Jag ökade massor i vikt och har haft svårt att gå ner. Kan också ha ett samband med förklimakteriet, det är snudd på omöjligt att gå ner i vikt då eftersom fettcellerna liksom ökar i volym. De är lika många men blir liksom större. Syftet är tydligen att samla östrogen i fettcellerna så att man ska klara övergången bättre. Lite runda tanter klarar övergången bättre mentalt än tunnisar. Har jag läst. Och själv upplevt.
Min SSRI är färdignedtrappad i november tror jag och menopaus väntar runt hörnet, så jag hoppas att mina ansträngningar får bättre verkan framöver. Jag har dock växlat fokus och äter och rör mig för att må bra. Och är lite mer självsnäll angående volangerna runt magen.
@Andrahalvlek tackar för omtanke! Jag tar det försiktigt med jobbet. Har trappat upp försiktigt sedan oktober. Det var inte heller primärt jobbet jag brände ut mig på utan flickans situation med en dead end när hon fick epilepsi. Men visst märker jag att jag har en känslighet för stämningar i jobbet som jag behöver vara vaksam på.
Jag äter ju en variant av Escitolapram och den är nog väldigt annorlunda mot den du äter. "Min" medicin går man inte upp i vikt på vad jag vet utan jag har helt enkelt ätit för mycket och rört på mig för lite, under lång tid dessutom. Nu ska jag hälsa på hos dig!
Vaknar till ytterligare en (var)dag. Gläds innerligt år, precis som jag gör varje morgon nuförtiden, åt att vakna pigg, utvilad och klar i knoppen. Konstigt nog är känslan densamma även om jag varit vaken sedan 04.00 (som verkar vara det nya nya här tyvärr). Nykterheten har på allvar gett min kropp och knopp möjligheten till en reset på riktigt. Upplevelsen är faktiskt oslagbar. Nykter 606 dagar i dag.
Kram!
Glädjs med dig @charlie, du har verkligen tagit alla tentor här på kursen 😍
Vardagen, varje morgon är faktiskt något fint. 606 sådana, och fler blir det! Kram. 🌱
Hej!
Jag bara. slänger in en kort rad; det ser ut som det går bra för dig, även om snussuget finns där ibland. Det har det gjort för mig med, men jag har låtit bli!
Livet nu är att komma in i ett heltidsarbetande med stabila, egna arbetsuppgifter. Under upptrappningen har jag hjälpt till lite här och där. Det är jag bra på men den tiden är liksom över nu. Jag älskar mitt jobb men känner verkligen att det är fantastiskt svårt att komma igen. Minnet sviker mig, både det lite längre minnet och närminnet, planeringsförmågan är bedrövlig. Ska det vara så här eller? Jag började jobba på 25 % i oktober förra året. Är nu på heltid men fortfarande så ofärdig på flera områden. Mitt jobb kräver 100%fokus och jag klarar inte det. Skulle ljuga om jag inte sa att detta faktum ger mig lite panik. Vill bara bli hel igen. Vet i alla fall att detta inte beror på alkoholen. Känns bra att kunna luta sig tillbaka mot.
Som ni läser är det inte tipptopp här. Tipptopp är det däremot på beroendefronten. Inte en tillstymmelse till vinsug på länge nu. Snussuget kommer och går lite då och då. Bara häromdagen tänkte jag (fantiserade jag) när jag stod i kassan på Ica att det kanske är lika bra att jag tar en dosa också. Varför inte liksom? Men se den har jag ändå hållit mig ifrån. Huvudargumentet för mig själv är allt jobb jag lade ned på att bli snusfri. Förstöra det på en snabb impulshandling? Nä tack...
Socialt går livet kräftgång också. Har en period nu när jag funderar en del över hela mitt vuxna liv. Vad alkoholen ställt till med genom åren. Vilka relationer jag kraschat, vilka jag hade velat få till men som aldrig blev och som jag i dag förstår beror på alkoholen. Jo, jag behöver nog ta en titt bakåt för att sedan kunna fortsätta framåt igen. Men oj vad ont det gör att medvetandegöra dessa ting.
Varafrisk, Andrahalvlek, Se klart, Tofu, Torn, Sisyfos, Pianisten, VJLO och alla andra. Jag försöker följa er men intensiteten här är så stor (mycket positivt) att det är svårt om man inte är inne med tät regelbundenhet. Tänker på er varje dag men mitt behov av att skriva här har minskat lite efter hand. Kanske är naturligt när man känner att nykterheten funkar.
@Charlie70 Åh, vad jag önskar att jag kunde krama om dig och viska i ditt öra att det blir bättre. Det blir aldrig som förr, men det blir bättre. Men det tar tid.
Och du måste släppa önskan om att du ska bli lika stresstålig som innan sjukskrivningen. Det blir du aldrig, och det måste du acceptera.
Några saker är extra viktiga:
1) Gör i huvudsak saker du behärskar väl och gillar att göra. Vänta med att lära nytt.
2) Skapa rutiner för möten och e-post så att du inte störs oväntat hela tiden.
3) Gör en sak i taget.
4) Fokusera på det du faktiskt har gjort, istället för att stirra dig blind på det du inte har gjort.
5) Bemöt dig själv med empati och självsnällhet - och klappa dig själv på axeln för väl förrättat värv varje dag.
@Charlie70 Så gott att du tittade in men jag förstår att du har det tufft!
Har själv varit utmattad och det har inte blivit riktigt detsamma igen. Fast du är ju bara så bäst för du är nykter du snusar inte…jag är så imponerad🙏🏻
Jag saknar dig mycket men jag har full respekt för att du inte skriver.
Lördag morgon. Sovit så innerligt dåligt under veckan. Somnat men sedan vaknat mitt i natten och haft svårt att somna om. Har så tydligt märkt hur sömnbristen gnager bort min motståndskraft mot livet. Precis så som alkoholen gör. I går tog jag en Atarax och fick sova hela natten. Var nästan lite groggy av all sömn när jag vaknade. Skönt i varje fall. Dricker te, kopp efter kopp, samtidigt som jag läser här en stund.
Känner på mig att dagen blir ganska "instängd". Flickan vägrade sin aktivitet på morgonen och nu är det Youtube som gäller. Om jag får gissa kommer det att bli som så att flicka vill baka samma kaka som de senaste 10 åren och att jag inte får lämna henne utan ska sitta inom hus tillsammans med henne. Jag planerar om i mitt huvud. Ska städa, gläds åt att jag startade en analog prenumeration på Allt om mat, den ska jag läsa... Egentligen hade jag velat åka på flickans aktivitet och sedan vidare till skogen en dag som denna men det är bara att glömma egna behov, jag vet ju det.
Läste också att ni planerar en egen träff Torn, AH, Se klart och Co! Jag är på och hämtar upp dig Se klart när det är dags! Kan köra i ljus och i mörker.
Kram!
Kram!
Tack AH och Varafrisk för era inlägg. Jag tar dina tips rakt av AH. Ett och annat får jag formulera om för att det ska passa min situation men det får man ju göra.
Tack @charlie jag liftar med dig!
Allt om mat har jag också en riktig prenumeration på och tycker den har blivit riktigt bra, lite lyxigt att få bläddra och inte bara söka upp via Google. Hm jag tänker inte så ofta på vad det innebär att inte äga sin tid när man är i vår ålder. Även om jag hyr ut mina vardagar till min arbetsgivare är jag desto mer fri på helgerna och det är något jag bara tar för givet. Tål att tänkas på. Hoppas du och flickan får en så bra dag som möjligt! Kram.
AlltOmMat har jag prenumererat på tidigare men slutade för några år sedan när det blev alldeles för mycket speciella rätter som jag inte alls var sugen på. Kanske värt att testa igen. Skönt att du har en tidning om du måste sitta inne med dottern. Måste du det förresten, eller kan du lämna henne om hon inte följer med dig ut?
Du behöver inte svara, jag vill bara ställa frågan för ibland fortsätter man med saker av bara farten och glömmer att barnen blir äldre och utvecklas.
Läste ditt inlägg i veckan om jobbet. Måste du jobba heltid nu? Kan du få stöd på jobbet kanske? Vi tror ofta att vi måste lösa alla saker själva, men du kanske ska försöka få hjälp i det här. Det kanske går att få planeringshjälp eller att du sköter rutinsysskor del av dagen? Förstår att det inte ligger så nära till hands att faktiskt inse att man behöver hjälp, men jag har dykt i alkoholträsket två gånger på grund av jobbet. Sist var jag snabbt upp igen. Fick bara en kallsup. Men just det där att du börjar få svårt att sova.. alla såna saker bryter också ner den där förmågan att säga nej till alkohol tror jag. Nu står du ju väldigt stadig så jag är inte orolig så, men vill skicka med att vi faktiskt kan be om hjälp och stöd. Jag är urusel på det själv, men teoretiskt klok som vanligt 🤔.
@Sisyfos tog faktiskt kontakt med företagshälsan igen. Tror jag behöver backa bandet. Eventuellt gå ned till 75% igen. Jag står stadigt, mycket stadigt tom, när det gäller alkoholen men tar ingenting för givet. Tänker mycket på snus nu och det är ju ett tecken om något. Sover uselt många nätter därför tyckte man att en läkarkontakt måste till så att jag kan få nya recept på de där medicinerna vi helst vill sluta med (@Se klart).
Undrar om jag någonsin kommer igen. Har jättesvårt för planeringen och minnet är uselt. Visst, det finns anteckningsböcker och andra sätt men liiite behöver man komma ihåg åtminstone kortare stunder för att vara något så när funktionell i arbetslivet.
Gläds åt att det finns en företagshälsa. Förbannar att varenda möte ska stämmas av med chef/HR (tillstånd för att ha mötet). Hade vc funkat hade jag därför hellre gått dit men de har inga tider inom någon månads sikt, så är det alltid.
Gläds också åt att flickan åkte till skolan i morse utan ångest. Morgonen var fin med frukost, högläsning och mitt minutschema rullade på precis så bra som det gör när hon mår bra.
Gläds åt att sonen kunde gå till skolan i dag. Covid-testet var negativt och han är symptomfri. Har varit lite kämpigt här hemma då vi båda blir lite stressade över att han missar lektioner.
Nu blir det min lilla springtur sedan jobb (eller vad mina prestationer numera kan kallas för).
God morgon @charlie
Jag förstår att det är ett jobb med många cylindrar detta med återgång till arbete och med den erfarenhet jag har så verkar det väldigt vettigt att backa lite. Ofta är det ju just så enligt dessa processer jag varit med i, väldigt vanligt, ofta en del av utvecklingen att liksom stöta i orkens elstaket - aha, längre än så ska vi inte just nu. Jag förundras över hur bra du är på här och nu och där och då- samtidigt. Nu snackar vi livets multitasking.
Fint att höra om din morgon! Jag ska ta min springrunda kring lunch. Har varit orimligt trögt att komma igång men nu tror jag det vänder. Kram!
Ps. Våra piller är inte nederlag utan små kryckor.
God morgon @charlie
Jag förstår att det är ett jobb med många cylindrar detta med återgång till arbete och med den erfarenhet jag har så verkar det väldigt vettigt att backa lite. Ofta är det ju just så enligt dessa processer jag varit med i, väldigt vanligt, ofta en del av utvecklingen att liksom stöta i orkens elstaket - aha, längre än så ska vi inte just nu. Jag förundras över hur bra du är på här och nu och där och då- samtidigt. Nu snackar vi livets multitasking.
Fint att höra om din morgon! Jag ska ta min springrunda kring lunch. Har varit orimligt trögt att komma igång men nu tror jag det vänder. Kram!
Ps. Våra piller är inte nederlag utan små kryckor.
Gör en lite längre historia kort. Fick signaler i går kväll från sonen om berusad exmake. Hans vecka med flickan. I em fick jag indirekt veta från skolan att hon inte varit där i dag. Exmaken skriver att hon sov så dåligt att hon inte orkade i morse. Jag mår tjuvtjockt av detta. Vad är det som händer inuti mig när jag reagerar så starkt? Har inte tidigare uppfattat att exmaken har problem med alkoholen. Börjar fundera när han behöver dricka en torsdag kväll på sin barnvecka i stället för att välja en fredag när han inte har barn. Mår jag dåligt för att det kunde varit jag?
Fy så jobbigt 😫 Och barnen i detta 😢 Sonen som känner sig tvingad att ta ansvar och dottern som mår dåligt och då förstås sover dåligt, eller om det var pappan som inte orkade upp.
Förstår att det snurrar en tornado i skallen på dig just nu. På något sätt måste du ju konfrontera honom. Men du måste fundera mycket på hur du ska göra - och sova på saken! Han kommer att vrålneka förstås. Att vara berusad på en torsdag tyder ju på alkoholproblem.
Bolla dina tankar med oss! Försök att hålla sonen utanför, även om han säkert behöver prata om hur han upplevde det också. Och dottern också förstås. Gäller att du håller dina känslor i styr då bara.
@Charlie70 skrev:"Mår jag dåligt för att det kunde varit jag?"
Jag gissar frispråkigt. Nej, det tror inte jag. Jag tror att du mår helt legitimt dåligt för att din man inte tar det ansvar du (och bsrnen) kan förvänta sig.
Maktlösheten i ett sånt här läge har jag erfarit och det gör en (mig) nästan tokig av ilska och skärp-dig-impulser.
Sen vet ju just vi att skärp dig hjälper föga. Likväl står man där och; skärp dig.
Det finns någon absolut gräns för mig när det gäller att vara märkbart berusad för sina barn. Då tänker jag att det är ett problem att ta på allvar, och ansvara för.
Jag tänker på dig @charlie och känn dig fri att bolla med oss om vi kan tillföra något.
Kram.
Ja, jag håller med SeKlart. Det finns en gräns när man är märkbart berusad framför sina barn. Då finns det ett problem som man måste acceptera och ta tag i på nåt sätt.
Och du befann dig i den situationen vid ett tillfälle Charlie och tog tag i det då. Att du (eller vi) har haft problem med alkohol gör inte att vi behöver acceptera att andra gör samma misstag. Min sambo som växt upp med en missbrukande far lovade sig själv att hans barn aldrig skulle uppleva samma sak. Jag var berusad ett fåtal tillfällen när barnen var vakna. Det ursäktar egentligen ingenting tänker jag. Hade rollerna varit ombytta och det var min sambo som drack hade jag varit skitförbannad om han inte tog tag i det tror jag.
Sen din starka reaktion är väl rätt naturlig, oro för barnen, oro för mannen, ovissheten, frågorna. Hoppas du får lite ro också.
Förstår absolut att du blev orolig och mådde dåligt av det du fick reda på om din exman. Och det är säkert så att du känner igen dig från förr och att ett dåligt samvete blossade upp.
Men det behöver ju inte vara så illa som du befarade... katastroftankar är ju som sagt oftast bara tankar och inte sanningen. Så luska lite och ta reda på lite mer vad som händer i din exmans liv just nu. För flickan måste ju få känna sig trygg där hon bor.
Hoppas det ska ordna upp sig.🤗
Kram 💚
@Charlie70 Förstår att det väcker massa tankar inom dig både utifrån att själv haft problem m alkohol men framför allt kanske oron för flickan. Men kanske du kan få reda på lite mer om hur det ligger till? Hur är er relation, skulle det kännas fel att fråga honom om alkohol?
Tack snälla ni. Har tänkt fram och tillbaka. I korthet. Exmaken har aldrig haft problem med att sluta dricka när han börjat. Han har i många år druckit för ofta och för mycket då och då men inte i samma mönster som jag. Efter skilsmässan fick jag rapporter från sonen. De var värdefulla inte minst för flickans del. Hon kan av olika skäl inte återrapportera eller berätta vad hon upplever eller varit med om. Nu har sonen valt att bo hos mig sedan länge så jag får inte de lite mer ingående rapporterna längre. Det tillsammans med att maken och jag pratar mycket lite och att han dessutom är uppfostrad med inte yppa något som kan antyda att han inte är fullkomlig som människa blir ju ett problem om man vill prata/diskutera/ha en dialog om olika frågor som rör barnens liv och uppfostran.
Att han drack en torsdag kväll på detta sätt tyder på att han är i en rejäl svacka. Jag kan inte hjälpa honom med den. Han kommer inte vilja ha min hjälp heller eftersom han kommer låtsats som om inget hänt om jag skulle ta upp det. Han skulle ljuga om jag var rak på sak. Jag skulle vilja ställa frågor till sonen men gör inte det för han ska inte involveras eller behöva ta ansvar för en förälder som inte sköter sitt uppdrag en kväll. Alla steg flickan behöver ta sig igenom i sitt vardagsliv kräver 100 procent fokus från förälder. Nattning kan inte genomföras om jag har ett halvt öga på Facebook eller jobb eller något annat. Att gå omkring med ett glas vin i handen lite halvlullig med dålig koll på klockan (den bilden jag ser framför mig av exmaken i torsdags) och samtidigt försöka prata flickan i säng går inte. Det är fakta. Hon hade inte somnat förrän mycket sent och därför inte orkat upp i skolan dagen efter. Den informationen fick jag från pappan. Jag har bestämt mig för att se detta som en engångsföreteelse. En miss av pappan som gick ut över flickan men som i det stora hela perspektivet av vad livet är, faktiskt inte är hela världen. Eftersom jag är säker på att hon kommer att komma till skolan i morgon. Han kommer inte göra om torsdagen i kväll eller i morgon kväll igen så släpper jag det.
Stort tack för era tankar! De har verkligen hjälpt mig att komma vidare med mina tankar.
Hade en trevlig heldag i skogen och middag hos mig med en kompis i går. En av få lite närmre vänner jag har. Vi har känt varandra många år men den närmre relationen är ganska ny för oss. Hon har en koppling till jobbet och jag har därför inte yppat något om alkoholproblem för henne. Skyllt mitt vita jag på utmattningen. Hon själv dricker gärna men är mycket moderat. Hon hanterar alkoholen som ett skolexempel helt enkelt så inga problem så. Men det intressanta är att hon i går tog upp frågan om jag slutat dricka för gott. "Jaaa, sa jag, det kan kanske vara så, i alla fall har jag slutat dricka inom överskådlig framtid". Ett litet steg på vägen som rör förväntningar från hennes sida. Jag vet att jag aldrig kommer kunna vara helt ärlig med henne när det rör min relation till alkoholen. Så lite vita lögner kör jag vidare på utan att skämmas faktiskt. Det är jag som väljer vem jag pratar med om vad i livet.
Utifrån pappans drickande satte sig sonen i soffan i fredags och ville prata nikotin och alkohol och kompisars brukande i fredags. Jag kunde ha fullt fokus på det samtalet vilket kändes så himla bra. Han berättade bl.a. för mig om barndomsminnet lördag kväll när mamma (jag alltså) druckit vin och sedan skulle borsta tänderna på honom. Den andedräkten vill han inte känna igen sa han. Jag skäms faktiskt. Vad fan har man hållit på med egentligen. Tror vi verkligen att barnen inte märker något? Jag har uppenbarligen gjort det.. Tacksam att sonen tar upp det med mig. Att han vill prata med mig och ser en poäng med att göra det. Tänk om mitt alkostopp kan ge goda ringar till nästa generation åtminstone. Tänk om mitt alkostopp gör att mina (förhoppningsvis kommande) barnbarn slipper få borstade tänder av alkoholstinkande föräldrar. Hade varit fint!
Det var en hel del tankar från mig en söndag morgon. Jag är inte mycket för att gå tillbaka och läsa för att kolla eventuellt redigeringsbehov. Har inte tålamodet så nu väljer jag att önska er alla en så fin söndag som det bara går att ha och så trycker jag på spara.
Kram!
Du tänker klokt angående maken. En gång är ingen gång. Förhoppningsvis blev det en tankeställare för hennes pappa. Du lär ju få veta om hon inte orkar upp till skolan fler gånger.
Vilken gåva att du och sonen kunde ha ett så bra samtal om alkohol och rökning. Skammen får man stå ut med. Huvudsaken är att man har det beteendet bakom sig. Att faktiskt kunna prata om sina misstag gör att barnen förstår att det är okej att göra det. Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör.
@charlie du är himla bra på att sortera- kommer framåt- det är bra. Det är gediget människo-arbete och som du skriver ringar på vattnet för nästa generation människo-arbetare. Som gör alltihop meningsfullt.
Jag önskar dig en underbar söndag nu. Kram!
@Charlie70 Härligt att läsa om ditt samtal med son och vilka funderingar du har kring barns uppväxt och alkohol! Personligen har jag fått ett helt nytt synsätt när det gäller detta här. Det har vuxit sig starkare ju längre tid jag har varit nykter och med nyktra ögon sett vad som egentligen sker. Hur både mina egna barn, och barnens kompisar påverkas av att deras föräldrar nyttjar alkohol. Det är inte bra, och det spelar mindre roll om föräldrarna är alkisar eller sk ” måttlighetsdrickare” Barnen gillar inte när deras föräldrar har druckit alkohol, och de märker av det direkt. Barnen blir osidosatta, icke lyssnade på, orättvist behandlade och framförallt tar efter sina föräldrars beteende, och tror det är normalt att dricka alkohol. Mina barn tyr sig direkt till mig om min fru har druckit så det märks på henne. Och det märks redan efter två glas vin. Det kan vara små saker som att frugan kommer med ett felaktigt påstående, eller snäser av dem obefogat. Bla du och jag är numera bra förebilder för våra barn, och chansen har ökat markant för att dom inte ska dricka sig berusade, eller råka illa ut pga alkohol. Kanske de t.o.m. väljer att avstå alkohol helt i sina framtida liv. 😍
De vi gjorde förr är historia för dem, de viktiga är att vi inte dricker längre. Våra barn är ju i samma ålder, och vi slutade dricka i grevens tid tror jag. Ett par st av min sons ” kompisar” är redan ” rökta” och var tex med inne i Slottskogen häromdagen när en massa fulla ungdomar bla förstörde saker som var värda en massa pengar. Jag frågade min son varför han inte var med i Slottskogen. Han svarade helt kallt. dom bara super, blir konstiga och förstör. Sådan vill inte jag vara. 😎
Tror du tänker klokt Charlie, det är lite Sinnesrobönen över att släppa saker. Och du kommer att få veta om det är ett större problem. Och vilken fantastisk mamma du är som inte börjar fråga ut sonen. Du har så rätt i att det inte är hans problem och att han skulle hamna i en konstig position om du började fråga ut honom. Trevligt också med ert samtal. Jag tror att han känner sig väldigt säker på dig när han kan ta upp såna funderingar.
Har just nu en hel del funderingar kring vad jag förstört i mitt liv med alkoholen. Inga positiva funderingar och kanske medför funderandet inget positivt i heller. Är ingen ältande människa men eftersom de här specifika tankarna följt mig en tid nu tänker jag att det kan vara bra att få delar av dem på pränt. Jag funderar på potentiella partners som fanns men som jag förstår nu tydligt och diskret drog sig ur p.g.a. mitt alkoholbruk. Vilka barn och vilket äktenskap hade jag fått om jag inte druckit och därför "fått" någon av de som jag ganska tidigt var intresserad av? Jag funderar på studietiden på universitetet som jag tyckte var jobbig och kände mig lite för gammal för redan från början på något sätt. En tid som jag också drack för mycket periodvis. Jag hade en tjejkompis som inte pluggade som umgicks med på fritiden och det vi gjorde var att vi drack. Studiekamraterna engagerade jag mig inte lika mycket i. Förmodligen för att jag blev för full på någon fest, tyckte det kändes pinsamt och därför valde att hålla mig på min kant för att på något vis visa att jag hade läget under kontroll - vilket jag ju inte hade. Jag har en del arbetskamrater med samma examen som jag. De har med sig kompisar från studietiden som de fortfarande umgås med. Jag har inte det. Och det är alkoholen som har gjort det. Fy vad jobbigt att tänka på såhär 25 år senare... Nu är det en fest i faggorna för oss inom vårt yrkesområde. Jag har valt att anmäla mig. Ser fram emot fest, behöver fejsa det som var (skitjobbigt), vill träffa alla de vettiga människor (har jag gjort bort mig för någon, vet inte) som jag missade för 25 år sedan för att alkoholen var viktigare för mig då än att umgås med måttliga till nyktra kloka människor med samma intresseinriktning som jag själv. Så j-vla dumma prioriteringar jag gjort alltså.
Exmakens vecka med flickan verkade varit tuff. När hon kom till mig lyfte hon en fråga som rörde städningen hos pappa. Det var jobbigt med hennes rum eftersom det förvandlats till en hög av tvätt. "Det är lite speciell organisation hemma hos pappa" sa hon. Hon är grymt lojal mot sin pappa och det ska jäkligt mycket till för att städning ska vara en fråga för flickan så jag var tvungen att ta upp hela alltet med exmaken inklusive flickans hygien, matvanor och torsdagkvällen som ledde till en skolfri dag för flickan. Frågade uppriktigt om han behöver hjälp. Nej han behöver inte hjälp, tycker inte oordningen är så farlig (den är ett viktigt skäl för sonen att inte bo hos honom) och ska prata med barnen. Jag svarade att det bästa han kan göra nu är att städa. Inget barn pallar prata med honom om det av det enkla skälet att det inte går eftersom han förnekar samtliga problem som kan ha med honom att göra. Jag vet att han inte känner sig ofelbar men han beter sig utåt (även mot sin närmsta familj) som om han är det och skulle aldrig, aldrig erkänna att något inte riktigt funkar så bra som det borde. Därför kan de inte prata med honom. Det kunde inte jag heller, därför var vi tvungna att skilja oss. Samarbetet fanns inte där. Jag kan inte göra mer, bara betrakta på avstånd.
I dag blir det en stor suck från mig. Glider inte omkring på en räkmacka just nu i alla fall.
Tack för fina kommentarer i min tråd AH, Se klart, Torn och Sisyfos!
Jag tror att man behöver de där perioderna av grubbel men det är viktigt att inte stanna där. Jag ångrar många saker från min ungdom och studietid men det hade inte med alkohol att göra utan att jag var för blyg, för ”snobbig” etc, för allvarlig. Jag skulle velat vara lite mindre cool,inte brytt mig så mycket om vad andra kanske tyckte och tänkte och vågar mer. Men, men nu tar jag upp de här funderingarna med barnen istället… jag kan ju inte ändra hur det var och jag förstår varför, men jag kan prata med barnen om att jag ibland är besviken på att jag inte vågade mer. De kommer väl att göra sina egna misstag men de kanske inte behöver göra just mina.
En annan fundering du har är den om makens stök. Jag tror att oordning påverkar väldigt negativt. Tror och tror förresten. För mig blir det stökigt när jag inte mår bra. Orkar liksom inte göra det som krävs dagligen och det är en ond cirkel.
Kan inte ha stök omkring mig så det är bara stökigt där jag inte ser, men det är jobbigt att ta tag i och när det har blivit som hos din Exman… eller som jag gissar så är det nog ett tecken på att det inte är så bra när det blir sådär stökigt. Det blir lite övermäktigt att faktiskt ta tag i. Pratade med en kompis vars son har ADHD och hon åker hem och städar hos honom ibland. Curling, jag vet, men också ett sätt att hjälpa till så att vardagen kan fungera bättre sen. Har man svårt att organisera så blir det väldigt stort när det har blivit oordning. Tänk om ni kunde åka hem och städa hos exmaken allihop. Kanske inte alls möjligt, men om han nu har hamnat i en ond spiral så kanske det kan hjälpa.
Men det är inte ditt problem riktigt. Eller indirekt blir det ju det. Skitsvårt att bara kunna vara betraktare kring det som rör barnen. Han har ingen familj som kan hjälpa honom?
Du är bra Charlie, glöm inte det i alla grubblerier nu. Du har kämpat, varit förälder, tagit ansvar, slutat dricka, slutat snusa. Klart man kan önska att man gjort annorlunda ibland, det hade fått konsekvenser, kanske hade barnen inte funnits. Man valde det som var rätt då.
@Sisyfos grubblerierna passerade. De föranleddes av att jag anmälde mig till en större fest som inkluderar spöken från förr. Festen är uppskjuten, grubblerierna också uppskjutna.
Med maken har jag kommit-ingenstans. Jag erbjöd (helt emot alla min principer) min hjälp. "Det är inte stökigt hos honom och han städar varje vecka" (ren lögn enligt sonen). En annan nästan ännu viktigare fråga gäller dotterns hygien. Det gör så ont i mig när hon får gå med fett hår och luktar armsvett eftersom hon inte klarar hygienen på egen hand. Exmaken anser att jag måste förstå att han inte kan hjälpa sin dotter i yngre tonåren. Jag sa att det kan jag - eller inte. Flickan behöver hjälp, han behöver hjälpa henne handgripligen. Klarar han inte det så får han ringa mig när det är dags för duschning eller om han tar del av de avlösartimmar flickan har så kan någon av våra avlösare bistå hemma hos henne (inte 100 procent vad de timmarna är till för enligt lagen menmen..). "Nej, han behöver ingen hjälp". DET bekymrar mig.
Jag läser om funderingar här kring varför vi började dricka en gång i tiden. För min del var det nog redan från början en avkoppling från ett alldeles för stort ansvar jag tagit under min uppväxt. En möjlighet att snabbt och lätt få kul. Ett sätt att känna mig mindre ensam och eljest (fast effekten blev så klart den motsatta på sikt). Mitt drickande började vid 18 år så inte särskilt tidigt. Däremot märkte jag tidigt att mitt förhållande till alkohol inte var okomplicerat. Sedan nästa dag 1 har min relation till alkohol varit högst oavslappnad. Tankar om dricka eller inte dricka, dricka lagom och inte klara det har alltid funnit där. Till nu. Jätteskönt att slippa!
Bjöd hit en gammal vän (moderat med alkoholen) på middag i lördags. Helt i enlighet med mitt nya jag så var maten högst opretentiös och städningen bestod av en snabb dammsugning. Inte mer. Jag gjorde den nötköttsgryta jag planerat göra ändå. Vännen blev eld och lågor eftersom hon är dålig på långkok själv. Under dagen slog det mig att jag inte hade något vin att erbjuda. Alkoholen är ju en fullständig icke-fråga här nuförtiden. Men vännen som inte vet något om mitt alkostopp hade med sig en flaska gå-bort vin. Då fick jag sagt att jag inte dricker längre. Inga frågor på det (hon är mycket klok). Däremot tog hon gärna ett glas själv nu när inget annat fanns. Sagt och gjort. När kvällen var slut var flaskan det också. Någon kommentar om att intaget ökat under covid och någon kommentar om att det var ju inte riktigt bra efter hennes GBP-operation och allt. Hmmm, tror inte jag sett henne dricka en flaska själv någonsin. Vi hade en jättetrevlig kväll med mycket att catcha upp och mycket att prata om som rör nutiden. Fint att känna att gamla vänner finns kvar även om man i någon mån valt lite olika inriktning under en tid i livet. Sonen var hemma men var helt obrydd över hennes efterhand lite lulligare framtoning. Han framstod som fullständigt trygg med att jag inte drack. Märkte inga kontroller från hans sida.
Tyvärr har jag backat och är nu sjukskriven på 50% igen för min utmattning. Hade ju gått upp till 100 och kände att nu jäklar, I am back! Men nej... Känns som om jag hamnat på nästan samma ställe som för tre år sedan. Jätteledsen för det. Tappar tilltron till min kapacitet i arbetet och min förmåga att "komma tillbaka". Doktorn som jag tidigare tyckt framstått som lite lat och pensionsmässig blev väldigt i gasen när vi talades vid sist. "JAG kommer inte ge upp detta. Vi SKA få tillbaka dig!" Var några saker hon sa. Fint, nästan så jag blir tårögd.
Underbart väder i helgen och det tycks fortsätta på samma sätt i dag.
Hej @charlie
Jag kikar in helt snabbt men tänkte bara på ordvalet ”backa” och skulle vilja säga välbehövlig paus i upptrappningen. Jag tror inte du backar. Men jag kan ju inte veta det, däremot att du har fullt och nödvändigt fokus på många olika delar av livet. För att inte behöva backa så bromsar du. Jag tror otåligheten är en av de svåraste sakerna med återgång till jobbet, min erfarenhet. Jag har stått utanför ett antal gånger och ser massor av framsteg men medarbetaren vill fram så snabbt! Om jag får säga så tycker jag du verkligen ska se detta som en säkerhetsspärr. Varken du eller din läkare kommer att ”ge upp” men ibland är två steg fram och ett tillbaka exakt rätt takt.
Kram 🍂💕
@Charlie70 Det är absolut inte dig det är fel på ❤️ Återgången gick för snabbt. Vägen tillbaka är guppig som sjutton, man har bra och dåliga dagar. De dåliga dagarna måste man pausa, stanna hemma. Försäkringskassan är en påse nötter som inte fattar att man inte kan stoppa in folk i mallar och formulär. Det är så himla olika vad man behöver träna extra mycket på. Gå från 25 till 50 är ett stort steg, från 50-75 brukar vara lättare, men steget upp till 100 brukar ta lång tid. Och olika lång tid för olika individer.
Det sämsta man kan göra i det läget är att skuldbelägga sig själv eller känna sig usel. Acceptans är nyckelordet. ”Okej, idag var det en skitdag”. Du har dessutom allt med din dotter och nu hennes pappa att bekymra dig över - det tar mer energi än man tror. Man är summan av sitt liv, egentligen behöver man ha det kav lugnt hemma när det är stökigt på jobbet och vice versa men det är ju sällan så det ser ut.
Första gången jag var sjukskriven (2007) bestämde jag i princip själv takten från 25 till 50, 75 och 100. Jag bestämde också vad jag skulle göra när jag jobbade, ihop med min chef. Jag fick möjlighet att ”arbetsträna” upp till nästa nivå innan jag valde att kliva upp ett steg. Andra gången jag var sjukskriven (2018) var FK mycket hårdare tyvärr. Arbetsträna fick jag inte göra och steget mellan 25 och 50 gick tex alldeles för snabbt.
Efter ett helt år av återgång i arbete var jag fortfarande inte uppe i 100, jag orkade bara 75 procent. De sista två timmarna på dagen var jag helt död. Vid ett år drog FK in min sjukpenning helt. ”Kan du jobba 75 procent på ditt kvalificerade jobb så kan du jobba 100 på ett lågkvalificerat jobb och därför får du ingen mer sjukpenning”. Jävla nötter som sagt 🤬 Då valde jag att ta tjänstledigt 25 procent i ytterligare ett halvår. Det var enda chansen att komma tillbaka i min egen takt. ”Dåliga” dagar under min sjukskrivning tog jag ut semester eller komp, för vissa dagar tog jag mig inte ur sängen. Då hade det kanske samlat på sig en massa olika saker och plötsligt fick min hjärna bara nog.
Jag upplevde också att återgången var kämpigare andra gången, då jag närmade mig 50 år, jämfört med första gången då jag var 36 år. Det är så mycket som spelar roll - den fysiska och psykosociala arbetsmiljön, inflytande, tydligt avgränsade arbetsuppgifter osv.
Generellt ska man göra saker som man behärskar väl och som man tycker är roligt under återgången, då går återgången lättare. Felet många gör är att de känner pressen att lära sig nya saker och göra många olika saker. Begränsa intrycken om det går är viktigt - och nyttja den ”automatik” som finns i vissa arbetsmoment. Vissa arbetsmoment kan jag nästan göra i sömnen liksom.
Men det sista du ska göra är att slå på dig själv ❤️ Det blir bra till slut. Ha tillit för att det blir bra till slut. Tålamod. Precis som med nykterheten.
Så tråkigt med exmaken. Och egentligen tycker jag inte att hans förklaring om varför han inte kan hjälpa dottern håller. Förstår att du blir bekymrad och kanske lite arg.
Vännen din drack nog lite väl mycket. Är man inte van så klarar man inte en flaska utan att bli rejält påverkad. (Tror jag).
Tycker som SeKlart att du ska se det som att bromsa i tid. Skönt med en engagerad läkare.
Finaste @Charlie70:) Jag tänker inte heller att du har backat. Det är väl klokt att gå ner i tid igen men jag kan förstå din känsla. Din vilja finns, ditt engagemang men kroppen säger ifrån och nu lyssnar du på den. Tycker du är så genomklok i allt vad du skriver, det är så genomtänkt vad du gör, så förankrat på ngt vis. Så heja heja dig! Jag blev sjukskriven i december 2007 (då drack jag inte som tur var!). Det fanns så många varningssignaler men duktig flicka som jag är väntade jag på att min chef skulle säga något men det var min kollega som var skolsköterska som sa, nu går du hem. Och, jag gick hem. Blev inte helt utbränd med ganska så vidbränd. Hade jättebra stöttning av min chef. Var tillbaka på jobbet i september året därpå men min stressnivå var rubbad. Så jag känner tydligt av när det blir för mycket...blir ofta väldigt gråtmild då.
Trist med din exmake som inte tar ansvar för er dotter, och då hygienen. När vi har ny patient på jobbet så ställer jag alltid de frågorna till föräldrarna...hur fungerar hygienen. För somliga fungerar det väldigt bra medan många föräldrar får vara med och kämpa väldigt mycket med hygienen.
Ja, du är klok som en bok. Och jag önskar dig en jättebra onsdag!
Tack tack kära ni. Oavsett om jag backat eller inte backat (ni har nog rätt men det kan jag inte erkänna i dag) så befinner jag mig i en situation jag har oerhört svårt att acceptera. Det i sig missgynnar läkning. Något min hjärna inser men mitt hjärta köper det inte. Märker att det stora matsuget kommer tillbaka. Min hjärna och kropp vill kompensera tröttheten med ett större matintag, bunkra för sämre tider enligt stenåldern. Så här försöker jag hålla mig något så när på mattan. Dagdrömmer om en prilla. Tittar drömskt på snuskylen bakom kassan när jag betalar. Inga lockande tankar på vin. Sååå bra det i alla fall.
Haft ett mycket kort samtal med exmaken. Men det går inte att ha en dialog. Han ljuger. Det är så han gör. Jag pekar på en brist (som flickan tagit upp med mig), han säger att bristen finns inte. Ridå.
Positivt att flickan tycks trivas utmärkt på sin nya skola. Hon är mycket gladare och piggare när hon kommer hem på kvällen. Har fått kompisar som hon är otroligt glad över. Sonen började gymnasiet och stiger på eget initiativ upp i ottan varje morgon och äter frukost utan mammas stöd. Även han relativt glad och harmonisk (med viss oro för kärnämnena p.g.a. koncentrationsproblem). Känns fint!
@Charlie70 skrev:"Positivt att flickan tycks trivas utmärkt på sin nya skola. Hon är mycket gladare och piggare när hon kommer hem på kvällen. Har fått kompisar som hon är otroligt glad över."
Åh, vad glad jag blir ❤️ Jag minns när min dotter började på särskolan i trean. I sin gamla allmänna skola FICK hon vara med, om hon ville. I den nya skolan VILLE de andra var med henne. Stor skillnad 🙏🏻 Plus att personalen var proffs på att anpassa undervisningen efter varje individs behov. Också stor skillnad 🙏🏻
@Andrahalvlek hittar inte ditt svar på min fråga om kritik mot helnyktra nu. Men jag läste det. Jag tror inte jag är så uppdaterad på vad som har skrivits det senaste eller så bor jag under en sten för inte har jag sett någon kritik eller vresighet mot oss som valt helnyktert och gärna för fram det som en bra (förhållandevis enkel) väg framåt. Finns inga skäl att prolongera denna diskussion nu utan tänker att vi har bottnat i frågan (igen) för den här gången i alla fall.
Här rullar det på, minus utmattningen som tyvärr gör mig sugen på både mat och snus (fortsatt nikotinfri). Barnen mår bra och det är det viktigaste. Såg Berras inlägg om sonen som inte riktigt hade koll på varför han var nykter. Intressant att det kan bli så. Jag upplevde själv när jag var nynykter att min pojke (cirkus samma ålder som Berras när det begav sig) inte var riktigt mottaglig för att prata. Någon här tipsade då klokt nog att vänta in honom i stället.
@Charlie70 Det tror jag är klokt tänkt angående sonen. Man kan ”fiska” lite ibland, men allra bäst är nog att ta snacket när det kommer på deras initiativ. Som i Berras fall, även om det inte är önskvärt att ta snacket när motparten är onykter.
Min äldsta är 24 år och vi har inte ”på djupet” pratat om mitt drickande. Det jag gör är att inkludera henne litegrann i min nyktra resa. Nu senast delade jag till henne att jag uppnått målstolpen 600 dagar och fick till svar ”grattis, fan vad grym du är!” Det värmde i mammahjärtat ❤️
Håller med om att vi inte behöver prolongera forumdebatten mer. (Coolt ord!)
@Charlie70 Det tror jag är klokt tänkt angående sonen. Man kan ”fiska” lite ibland, men allra bäst är nog att ta snacket när det kommer på deras initiativ. Som i Berras fall, även om det inte är önskvärt att ta snacket när motparten är onykter.
Min äldsta är 24 år och vi har inte ”på djupet” pratat om mitt drickande. Det jag gör är att inkludera henne litegrann i min nyktra resa. Nu senast delade jag till henne att jag uppnått målstolpen 600 dagar och fick till svar ”grattis, fan vad grym du är!” Det värmde i mammahjärtat ❤️
Håller med om att vi inte behöver prolongera forumdebatten mer. (Coolt ord!)
@FinaLisa hejhej, det går lite kräftgång här med det ena och det andra. Inget som är riktigt tipptopp. Extremt snussugen. Har absolut inga tankar på vin. Kort från mig för nu!
@Varafrisk hej fina! Fortsatt kräftgång här. Utmattningen tar sig nya dimensioner. Rädd att den försämras snarare än förbättras trots alla tusen åtgärder jag håller på med (eller just därför). Sitter och hämtar kraft för att kontakta läkare. Hade ett samtal förrförra veckan som utmynnade i fortsatt 50 procent sjukskrivning. Nu behöver jag informera och bolla symptom som tillkommit. Men tycker det är så besvärligt att behöva hjälp så jag vill helst bara krypa under ett täcke och gömma mig. Fattar inte att det ska vara så svårt när det rör mig själv. Inser att den svårigheten i sig gör att läkningen drar ut på tiden ännu mer. Moment 22 helt enkelt.
Fortsatt extremt snussugen och nära återfall men har hittills undkommit. Inget vinsug. Jkla tur jag inte dricker längre. Undrar (eller inte) hur alkoholkonsumtionen sett ut nu i så fall...
Ja, trots av eller på grund av alla åtgärder, det är frågan. Tänker att det finns mycket som påverkar. Nu har du slutat både med snus och med alkohol. Snussuget tänker jag står för behovet av att höja någon signalsubstans som faktiskt är låg. Eller höja energinivån. Tänker att alla saker vi gör är lite utmattande. Träning också. Alla nya intryck när man jobbar igen. Man behöver ta det försiktigt.
Jag tänker att du behöver känna att det är ok att inte orka som du vill. Du kommer tillbaka, men kolla att du är frisk för övrigt också. Sköldkörtel, vitaminer, mineraler etc. Och jobba lite med den där känslan av att tycka det är jobbigt att gå till läkare. Du har rätt att må bra!
@charlie vad du kämpar och även om livet knappast kan beskyllas för att vara rättvist så känner jag ”orättvist” när jag läser.
Alkoholen, snuset, maten, motionen. Vad med kan vi göra som de små-stora människor vi är. Det har jag svårt att greppa. Då tycker man (jag) att kroppen kunde vara lite sjyssst tillbaka.
Men så som många skriver så är ju denna återgång efter utmattning väldigt tålamodsprövande. Jag är glad att du är klok och lyssnar- tar hjälp- fast det bär emot. Vi ska leva länge! Kram 🥰
@Charlie70 Lider verkligen med dig. En sak jag kom att tänka på är acceptans. Att acceptera att allt är som det är just nu. Min erfarenhet av utmattning är att så länge jag kämpade och verkligen ville tänka mig frisk, riktigt kämpa emot när jag märkte symtomen, så blev det bara värre. Eller åtminstone inte bättre. Först när jag släppte taget och tänkte ”okej, så här är det” så började läkningen sakta krypa åt rätt håll igen. Vet inte om det är så för alla, men så var det väldigt tydligt för mig. Okej, okej, okej. Tips: Närvaropodden.
Åh goa du..@Charlie70❤️ Så tufft du har det! Tänker också på vad Andrahalvlek skriver om acceptans..kan det vara något? Du har jobbat på så mycket med så många olika beroende…alkohol, snus och mat. Kanske inte mat var ett beroende men hur som helst så var det ngt med maten eftersom du tog kontakt med dietisten? Tänker du att det gick för fort? För många beroende som skulle få balans? Eller har du för mycket på jobbet? Eller kombination? Du är iaf klok som en bok… men du behöver vila….och endast vara lite småklok… eller kanske inte ens det..
Tack snälla alla @Sisyfos @Seklart @Varafrisk @Andrahalvlek @Finalisa @Torn att ni tänker på mig. Jag tänker på er och alla andra här inne! Fokus i mitt liv är utmattningen. Snussuget är nästan på max hela tiden och vinsuget på noll. Så skönt att slippa vinet. Snuset står (åtminstone i min fantasi) för den snabba kicken, energin kicken ger i början och lite "kul" i vardagen. Har fortfarande inte riktigt landat i varför det är värt jobbet att sluta snusa men fick senast i förra veckan av en närstående f.d. storrökare som arbetar inom vården bekräftat att det var mycket klokt att sluta med nikotinet ur ett psykisk hälsa perspektiv. Jag avhåller mig eftersom det var så jvla jobbigt att sluta. Jag kan avhålla mig eftersom jag kunde sluta med vinet. Kapaciteten finns liksom där. Känns tryggt.
Såg att Tofu tog upp en superviktig fråga om hur trafik drivs på internet, kopplat till ett aktuellt fall här. Jag förstår hennes irritation till 100 procent. Gissar att våra barn har mycket bättre koll på hur "nätet" fungerar än många av oss 50plussare (typ). Jag tänker att jag tillhör den outbildade, naiva generationen som många gånger inte fattar. Till exempel har jag inte fattat varför det är dåligt att ha samma lösenord överallt. Efter att ha tvingat mig själv att läsa på lite har jag numera olika lösenord överallt, bl.a. hit till AH.
@Charlie70 Skönt att läsa att du inte har något vinsug och klarar att stå emot snusdjävulen! Märkligt att snussuget är så kraftigt. Men jag har en kollega på jobbet som har varit snusfri i ca 4 år nu, och han påstår att han fortfarande är sugen då och då 🥺 Inte akut sugen, utan mer ” det hade varit gott” Men det är inget han lider av liksom. Lika lite som man inte lider av att vara sugen på jordgubbar fast man inte har några. Så det blir säkert bra för din del tids nog. Du har verkligen en beslutsamhet som heter duga! 🤗
@Charlie70 Vi var inte många…
@Charlie70 Vi var inte många, men vi hade ett givande samtal om svårigheten att säga nej, till sig själv och andra, vikten av att lägga till istället för att ta bort, och hur viktigt det är med strategier eftersom viljestyrkan är en klenis. Fick jag med allt @soffi och @ase?
Kram 🐘
Tack för återkoppling från…
Tack för återkoppling från mötet AH!
I dag hade jag möte med läkaren och det som kändes som fullständigt omöjligt för bara ett halvår sedan kunde sägas i dag. Jag behöver inte vara sjukskriven längre! Jag kan börja leva ett normalt liv för egen motor. Helt otrolig känsla faktiskt... Jag är fortsatt glömsk och haltar i planeringsförmåga. Men, jag känner mig väldigt utvilad och pigg. Taggad på att komma igång "på "riktigt". Värt att fira när jag tänker efter men inget jag planerat för. Bara det faktum att jag är frisk nu är tillräckligt för mig. Funderar en sväng på allt som nödvändigtvis behövde firas förr. Har inte tillnärmelsevis samma behov i dag. Konstigt? Nej inte egentligen. Det är alkoholen som talat, inte händelsen i sig.
Var och storhandlade i dag när resten av Sverige tittade på fotbollen. Trist att hyllorna hann rensas innan matchen. Bra att vi är få som inte är intresserade av fotboll. Luftigt på affären med andra ord.
Jobb i morgon sedan är det semester några veckor för mig och båda barnen. Inte lika välplanerat i år som det brukar vara från min sida. Det kommer bli bra!
Kram!
@Charlie70 grattis till…
@Charlie70 grattis till friskskrivning😊.
Härligt att du mår så bra💖
@Charlie70 skrev:"Funderar…
@Charlie70 skrev:"Funderar en sväng på allt som nödvändigtvis behövde firas förr. Har inte tillnärmelsevis samma behov i dag"
Det har jag också tänkt på. Har inte alls samma behov av att ”fira” allt längre. Det man har uppnått är liksom tillräckligt i sig själv. Som att du känner dig frisk nu 🙏🏻 Hurra! Hur skulle man kunna toppa den känslan med någon alkohol alls i världen liksom?
Jag var och badade när matchen spelades. Det var 22 grader i havet och ingen trängsel på bryggan direkt 😉
Kram 🐘
@Charlie70 Så himla gött…
@Charlie70 Så himla gött att du är förklarad frisk! 😍 Jag passade på att åka och handla kläder när det var fotboll. Knappt en människa i köpcentrumet. Jag fattar faktiskt inte riktigt varför så många gillar att kolla på fotboll. Är det pga ölen som de dricker när de tittar.🤔 I går var det ju dessutom en helt meningslös match eftersom Sverige redan var klara för slutspel.
Du skrev i min tråd om att det går segt med att gå ner i vikt. Så länge man inte lider av att vara allt för fet så tycker jag det är lugnt. Min motivation går lite i vågor, ibland prioriterar jag god mat, och ibland vill jag gå ner i vikt. När knappar börjar ryka av när jag knäpper byxorna gör jag ett ryck med viktnedgång.😅 Nu har jag nya kläder som passar perfekt, får se hur länge.😂
Kram
@Torn jag är inte särskilt…
@Torn jag är inte särskilt intresserad av fotboll men när Sverige spelar är det kul. Här hemma tar alla på sig sverigetröjor och det är riktigt härlig stämning😊.
Angående ölen så gick det väldigt bra med alkoholfri sådan igår👍.
Imorgon har jag varit alkoholfri i två månader. Det känns både längesedan och nyss som jag läste din tråd från början till slut. Vet inte varför jag fastnade just för din tråd men tror det var beslutsamheten och att jag gillar din humor och att det inte kom några återfall.
Tack!
@charlie, grattis- åh jag…
@charlie, grattis- åh jag känner hela vägen hit hur bra det känns, här med faktiskt.
Ja det där jäkla firande. Och tröstandet.
Ett helt knäppt sätt att leva sitt liv, i stackato liksom. Halt och full (!) fart.
Nä, en lite mindre ryckig färd som man dessutom kan överblicka. Det har vi fått istället. Vem skulle säga nej till det? Många. Inte vi! Heja dig och heja oss! Kram och ha en ljuvlig helg. 🤗
Vaknar upp till en ljummen,…
Vaknar upp till en ljummen, lite grå och regnig midsommaraftons morgon. Härligt! Jag är pigg. Jag har sovit gott. Jag känner mig som kung för jag är frisk. Inget fattas mig. Jo, hade varit trevligt om vi kunde varit lite sociala i dag men flickan har tackat nej till det. Det blir hon och jag. Så som hon vill ha det. Försöker lägga den (lilla) frustrationen åt sidan. I morgon har hon sagt jag till en liten utflykt så jag gläds åt det!
Medveten om att det bara var häromdagen som jag skrev här om en trigger. Redan glömt vad det var. Tur man kan gå tillbaka och läsa :D Men, dessa systembolagsköer rör mig inte i ryggen oavsett vem som skriver om dem eller hur de kommuniceras. Vi som är här vet ju att köerna framförallt beror på ett virus och att Systembolaget tar det på stort allvar. För det mesta verkar köandet gå fort och vad är skillnaden egentligen mellan att köa på gatan för att komma in i butiken eller köa i butiken för att få betala? I vilket fall. Det är så himla skönt att känna att just den butiken inte rör mig i ryggen. Den hör liksom inte till mitt liv längre. När jag storhandlade i veckan slog jag till på en Alkoholfri, 33 cl Nils Oskar till det svindlande priset av 15 kr. Den ska jag dricka till sillen i dag och sen är det faktiskt bra för mig. Vatten ska aldrig underskattas.
Hmm, det var ett väldigt skrivande om systembolagsköer och att de inte rör mig i detta inlägg. Stämmer det verkligen? Nykterheten är sannerligen en process.
Glad midsommar till er alla oavsett om ni väljer att vara nyktra eller inte! Jag vet vad jag väljer och är mycket tacksam för det.
Kramkram!
@Charlie70 Jag hoppas att er…
@Charlie70 Jag hoppas att er utflykt blir toppenbra, nu när flickan har fått välja. Min erfarenhet är att alla drar till skogs på midsommar så utflykter i en storstad blir då riktigt exklusiva för en liten skara. Jag minns att mina föräldrar brukade gå till Liseberg just på midsommar under några år.
Jag har fått för mig att ni bor i Stockholms innerstad. Varför har jag fått för mig det? Ni kanske bor någon helt annanstans, men det är så jag tänker mig dig och dina barn. I en mysig gammal lägenhet med högt i tak, med gångavstånd överallt. Tänk vilka bilder man skapar, man fyller liksom i ”luckorna” här och där med eget hittepå.
Chill midsommarkram 🐘
@Charlie70 Så himla fint…
@Charlie70 Så himla fint det är att läsa ditt inlägg. Så glad för din skull🤗
Har samma känsla som @Andrahalvlek gällande hur du bor. Kanske för att vi har träffats i Stockolm. Fast jag har bilder av hur flera av vännerna här på boendet bor och lever. Har ingen aning om de stämmer men bilderna finns och de är fina💗
Önskar dig tillsammans med din dotter en fin Midsommar🤗
@Charlie70 🍓☀️🇸🇪😎 Önskar dig…
@Charlie70 🍓☀️🇸🇪😎
Önskar dig med familj en glad och fin midsommarhelg!
Kram🍓🍓🍓
Utflykten fungerade finfint…
Utflykten fungerade finfint efter ett tag! Jag och värdfolket har övat ett par gånger nu så väldigt samspelta. Flickan var mycket positiv till att åka dit, glad hela färden. Framme: ångest. Vi stod på gatan kanske 30 minuter men med mycket tålamod och fingertoppskänsla gav ångesten vika efter hand. Hemma igen kan jag bara konstatera att vi har paddlat kajak, badat x antal ggr, sovit under bar himmel i vår hängmatta och ätit god mat! Jättetrevligt allting!
Jag är kraftigt snussugen. Endast fantasier och inget som har med verkligheten att göra. Det är det krävande krånglet kring flickan som triggar mig. Min hjärna blir matt av allt tänkande för att hela tiden balansera situationer med henne. Hjärnan blir trött efter ett tag och då vill den gärna få lite uppiggande och just i dessa dagar är det nikotin som är på tapeten tydligen. Förr så tog jag helt utan reflektion en nu prilla bara. Funderade aldrig på varför. Det är lite intressant att göra det faktiskt.
Kram!
Vilken härlig utflykt! Sova…
Vilken härlig utflykt! Sova under bar himmel låter underbart😊.
Kul att det blev så bra.
Du är grym med snuset!
@Charlie70 Åh, så glad för…
@Charlie70 Åh, så glad för er skull ❤️
Min erfarenhet är att det bästa är att åka till samma ställen och göra ungefär samma saker. Ett tag funderade jag på husbil, att ha hemmet med sig liksom. Det är klurigt det där, fingertoppskänslan blir verkligen överhettad. Förstår att din hjärna blev snussugen.
Kram 🐘
PS. Min dotter har hörlurar på sig nästan jämnt. I dem spelar hon Astrid Lindgren, vilket ger henne trygghet. Med hörlurarna distanserar hon sig precis så mycket och lite som hon behöver. Hon hör oftast vad vi säger ändå.
@Charlie70 Det låter riktigt…
@Charlie70 Det låter riktigt härligt Charlie! Sova under bar himmel också!😍 Det har jag lovat att göra med min dotter. Måste hitta en lösning mot alla knott och mygg dock. Det är extra mycket av den varan här i år av någon anledning. Ligger ni helt skyddade under ett myggnät eller?
Kram
@Charlie70 Så härligt det…
@Charlie70 Så härligt det låter men förstår att det är energikrävande. Minns förra sommaren att du berättade om din hängmatta. Visst heter det ngt speciellt?
Tänker på ditt snussug och om du skulle haft kontakt m en kurator som min. Hon snusar, sist när jag var hos henne så la hon in en påse. Jag tycker att hon är bra och hon får snusa hur mycket hon vill men vi är ju ändå på en beroendemottagning dock inte snusberoende men i alla fall….
Önskar dig en fin vecka💗
Hängmattan kallas oftast för…
Hängmattan kallas oftast för hammock även i Sverige. Den sorten som används för friluftsliv i alla fall. Lite tramsigt egentligen. Varför inte bara säga hängmatta... Men visst den har inbyggt myggnät och det är nog halva nöjet att ligga där under myggnätet, titta upp mot trädtopparna och himlen och le åt de stackars utestängda myggen som kan surra bäst de vill!
Alltså @Varafrisk jag fick mig ett gott skratt när du beskriver din kurator. Egentligen helkul men va tusan, det är ju som du säger, ni befinner er på en beroendemottagning och då borde hon inte skylta med sitt snusberoende. Faktiskt ganska oproffsigt egentligen. Forskningen visar dessutom att det kan finnas en fördel att sluta med både nikotin och alkohol samtidigt. Det kanske kommer någon till henne som vill göra det...
Livet lunkar på. Lyssnar också på sommarpratare. Har i år (igen) ambitionen att lyssna på samtliga sommarpratare. Vet att det inte kommer att bli så när jag börjar jobba igen. Vill också tipsa om en gammal favorit. Den enda som jag lyssnat på om igen säkert tiotalet gånger, nämligen Johan Rabaeus sommarprat från 25 juli 2010. En helt underbart framställd berättelse om hans uppväxt och liv i det unga vuxenlivet. Inte minst delen om livet tillsammans med undulaten Pelle Kanin är väldigt gripande.
Till helgen ska vi åka tåg till en stuga vi aldrig varit i. Jag funderar och planerar en del inför den resan. Har också anlitat privat psykoterapeut två timmar á 900 spänn för att prata igenom min stress för den här typen av aktivitet tillsammans med flickan. Jag vill så gärna att det ska gå bra för henne. Vet ju att när ångesten lagt sig så finns det så mycket hon njuter av. Jag vill ge henne det.
Vi har också hälsat på hennes nya skola. I morse blev jag väckt av att hon pratade om den och längtade dit. Kan nog bli en riktigt hole in one för oss båda. Scenariot: hon får den bastillsyn hon behöver (dvs jag slipper hålla på) och hon trivs med personal och kompisar och kanske till och med lär sig något (säger luttrad mamma efter några år i det svenska skolsystemet), hade ju varit underbart. När saker inte fungerat kring flickan har det varit en tydlig trigger för mitt drickande. Jag utesluter inte att det skulle kunna vara en återfallsrisk så jag ser verkligen fram emot att det ska fungera kring henne nu med allt.
I dag ska jag städa badrummet (trist), göra köttbullar (kul) och jag och flickan ska klippa oss tillsammans (superkul). Hon har fått börja gå hos min dyra frissa som kan klippa ordentligt. Man kan diskutera prioriteringar men jag tycker ändå det är värt det. Dels blir hon på riktigt snygg i håret (känns bra för denna mamman), dels har vi detta som en gemensam aktivitet som numera är injobbad (efter massor av förberedelser som vanligt...).
På fredag har jag samtal med min mattant. Projekt viktnedgång har legat lite på is på det viset att jag arbetar in nya rutiner med mer protein och mycket mindre kolhydrater, men jag har inte orkat vara så hungrig som jag skulle behöva vara för att gå ned i vikt. Vi håller dock kontakten för att det inte ska bli tillbakagång. Det är ändå 6 kg borta. Fortfarande 5 kg kvar till den där magiska BMI-gränsen under 25. Jag kommer att ta dem till hösten. Känner det på mig. Trots allt gläds jag åt min ökade medvetenhet kring kosten och hur jag reagerar på den och att jag inte går upp i vikt. Det tror jag att jag hade gjort utan min kontakt.
Kram!
@Charlie70 skrev:"Den enda…
@Charlie70 skrev:"Den enda som jag lyssnat på om igen säkert tiotalet gånger, nämligen Johan Rabaeus sommarprat från 25 juli 2010."
Tack för tipset!
Glad för er skull att flickan är pepp på nya skolan! Det ska bli spännande att följa er på den resan och jag hoppas innerligt att motgångarna endast blir små gupp på vägen. Motgångar kommer, men man blir en hejare på att hantera dem efterhand som man samlar på sig erfarenhet.
Oftast hjälper det mig att ha noll förväntningar - varken positiva eller negativa. Verkligen låta saken bero tills det är dags och då ha den tydliga utgångspunkten att det blir toppen. Det är vad jag signalerar i ord och kroppsspråk till dottern: Det här går toppenbra! Det som eventuellt uppstår får jag hantera där och då liksom.
Med åren har vi också lärt oss att inte börja förbereda yngsta dottern allt för långt innan. Hennes planeringsskills är överhettade. Att vi ska till Astrid Lindgrens värld fre 30/7 får hon veta först söndagen innan typ, annars tjatar hon ihjäl oss. Hon har ju varit där förut, så hon vet vad det innebär.
Fre 9/7 ska hon till gynekologen 😕 Jag har förberett henne så till vida att hon vet att hon ska till sjukhuset och träffa en läkare som vill undersöka henne. Jag har också nogsamt kontrollerat att det står i hennes journal att hon har en utvecklingsstörning och att hon INTE får undersökas vaginalt. De ska göra UL på hennes äggstockar enbart. Så nu utgår jag från att besöket går toppenbra - och den planerade fikan efteråt är förstås allra viktigast för henne 😉
Kram 🐘
Charlie, vill bara säga att…
Charlie, vill bara säga att du är en riktig förebild. Speciellt med tanke på att du har gjort dig av med ytterligare ett beroende. 💗 Kanske är det så att det är lite tuffare för oss som inte har någon lindring i det - kanske inte.
Kram
@Charlie70 🧡 Pelle kanin!😘💗…
@Charlie70 🧡 Pelle kanin!😘💗
Vad lustigt! Just det sommarpratet är också mitt bästa minne...älskar hans berättelse, så himla fin och rolig 😁
Och jag har själv haft undulat...🐦💙
Önskar er en fin helg i stugan och att din dotter ska få ett fint sommarlov.
Jag förstår ju att det är mycket trix och fix med allsköns känslor 😊
Bra att du tar hjälp av en samtalsterapeut.
Kram 🧡🌷🧡
Det är inte över förrän det…
Det är inte över förrän det är över.
Vi har det bra på vår enkla semester. Avlösning i dag så jag kunde jympa. Sedan badade jag och flickan. Jättemysigt!
Ändå längtar jag efter något som kan ge mig ett svirr i skallen och i kroppen. Bara för en liten stund. Vin och snus är det som ligger närmast till hands så klart. Jag tänker att det enda som kan mota dessa tankar är tid genom envishet. Jag tänker INTE nyttja dessa droger mer. Sen är det bra med det PUNKT
Kram!
@Charlie70 Tack för att du…
@Charlie70 Tack för att du berättar..om det svåra…om suget..men ändå att det är punkt!!
Jag vill skumpa vidare med dig🙏🏻🥰
Vet du….jag har faktiskt lust att fråga kuratorn hur hon tänker när hon stoppar in en prilla snus och vi är på en beroendemottagning😳
Kramar🥰
Svirret är ordet Ibland…
Svirret är ordet
Ibland famlat man efter det lite överallt
Inte sällan är svirr-suget också kopplat till stress men kanske ännu mer- krav?
En kravlös stund där en får ligga och fundera över livet- det är ju ett litet svirr i sig. Eller så är det iaf för mig. Märkt att jag tex ätit mycket mer än vanligt när jag haft så många människor kring mig- vars behov jag delvis känner ansvar för.
Men vi får ha en varm sten i fickan istället,
Kram 🌸
Hemma från några dagars…
Hemma från några dagars semester på annan ort. Jag, barnen, min pappa och särbo i en stuga. Det var trevligt! Allt fanns. Vackert väder, regnigt väder, gräsytor för flickan att skutta om kring på, en sjö att bada i, en båt att ro, tystnaden, djurlivet. Ja, det var skönt som ni förstår! Har aldrig tidigare semestrat med min pappa öht så det var en ny erfarenhet. Gick som sagt bra. Jag fick några välvilliga tips kring hanteringen av flickan de första dagarna, men jag tror de förstod sedan att de inte hade något att tillföra så de la ned tipsandet så småningom (thank God). Särbon drack vin varje dag. Ett glas rött eller vitt. Inte mer. Jag fick frågan varje dag om jag ville ha. Har inte berättat för dem att jag slutat dricka helt. Min pappa är nykter sedan snart 30 år. Min uppväxt präglades starkt av hans missbruk. Han kunde aldrig vara någon pappa eftersom missbruket gick före allt annat (känns igen, någon?). Nu tycker jag han jobbar jättefint med att vara den morfar till mina barn som han inte kunde vara pappa till mig. Tacksam för det. Vår kontakt är inte sådan att jag pratar med honom om mitt beroende. När den dagen kommer tar jag det nog från bogen att jag slutade under utmattningen och att jag sedan fortsatt på den inslagna vägen för att jag mår bra av det.
Resan hem blev kollektiv och lite lång för oss alla. När vi kom hem var blodsockret i botten och kylen tom. Snabb inhandling. Barnen ville ha Coca cola med argumentet att det är fredag, jag köpte två alkoholfria öl. När jag kom hem kastade jag mig över den ena. Då ser jag att sonen mycket nogsamt kontrollerade ölen så att den verkligen var alkoholfri. Intressant. Trodde han litade på mig nu.
Längtan efter svirret finns kvar. Men konstigt nog, när möjligheten finns (särbons vin) så lockar det mig inte ett dugg. Skulle aldrig få för mig att lyfta en flaska faktiskt. Inser det när den står framför mig. I fantasin kan jag mycket väl göra det. Och det är som du säger Se klart stress och trötthet som gör att längtan efter svirret vaknar. Att ha flickan på heltid innebär precis det.
Så glad att du vill skumpa vidare med mig Varafrisk!
Kram!
Kopierar in mitt inlägg från…
Kopierar in mitt inlägg från Soffis tråd eftersom tankar kom upp där som jag aldrig riktigt tänkt tidigare.
Soffi jag har en pappa som aldrig kunde prestera bra nog. När det inte blev bra nog tog han till flaskan. Resulterade i att han hoppade av fina utbildningar, förlorade jobb och diverse andra tråkigheter. Jag tänkte tidigt att jag inte skulle hamna i den gropen. Tror jag var bara 12 år faktiskt när jag noterade hans beteende, mina likheter och stakade ut vägen för hur jag skulle hantera mina svagheter. Jag tog mig igenom min längre utbildning på bra nog och i jobbet blir det också bra nog. Slarvar lite, låter andra kontrollera och återkomma till mig med det. Bara för att överleva helt enkelt. När det gäller barnen fixar jag inte riktigt detta med bra nog. Vid närmare eftertanke tror jag att jag strävar efter att vara den perfekta mamman. I min värld beror allt som inte fungerar kring barnen på mina brister. DET har jag druckit på. Min pappa har alltså druckit på tentor han inte fått VG på, jag dricker på barn som potentiellt inte har det bra. Hmmmm. Intressanta tankar jag inte tänkt tidigare. Får nog kopiera in detta inlägg i min tråd också. Tack Soffi för det!
@Charlie70 skrev:" I min…
@Charlie70 skrev:" I min värld beror allt som inte fungerar kring barnen på mina brister. DET har jag druckit på. Min pappa har alltså druckit på tentor han inte fått VG på, jag dricker på barn som potentiellt inte har det bra."
Men vi kan inte bära våra barn genom livet. Inte hela livet i alla fall. De kommer att drabbas av sjukdom, sorg och olycka på ett eller annat sätt. Men jag håller med, den tanken tål verkligen att tänkas på. Jag vill nog också ”överkompensera” och vara den allra bästa mamman, den mamman och pappan som jag inte fick eftersom min pappas missbruk präglade hela min uppväxt. Men jag bär det inte med mig hela tiden, jag agerar i stunden, sen vilar jag. Dansa, pausa, dansa, pausa.
Det är sorgligt att du och din pappa inte kan mötas känslomässigt. Att du inte kan berätta för honom att du har tagit beslutet att sluta dricka eftersom du inte ville traska i hans fotspår mer. Jag önskar innerligt att jag hade fått möjlighet att ta det snacket med min pappa på ålderns höst. Den möjligheten fick jag inte eftersom han dog i sviterna av sitt alkoholmissbruk vid 61 års ålder, för 20 år sedan.
Kram 🐘
Ibland (rätt ofta) önskar…
Ibland (rätt ofta) önskar jag att pappa hade levt lite längre. Undrar om jag hade vågat diskutera alkohol och beroende med honom. Pappa smygdrack från att jag blev tonåring. Sällan berusad så att jag märkte men han var ju själv rätt tydlig med att alkohol var farlig 🤫 så jag var väldigt orolig och kontrollerande. Tror att han tänkte som jag när jag drack… ändå inte så farligt, kan ju sluta, har ju flera uppehåll. För så var det. Jag tror inte att han var kemiskt beroende. Han drack periodvis för att hantera ångest. Varför kunde man inte bara ärva deras goda egenskaper? Jaja han hade ett relativt kontrollerat drickande hela livet. Han blev jättearg när vi försökte prata med honom. Där har jag i alla fall varit bättre. Jag vill inte heller prata om det men gör det ändå. Försöker förklara, men det är så svårt. Jag tror att han kämpade för sig själv med alla demoner och de är desamma som mina. Min syster och mamma släpper ut sina demoner åt andra att hantera. Mammas vägrar jag ta hand om. Hon klarar det faktiskt själv. Vi tar fram dem och tar hand om dem tillsammans. Min syster får fixa sina demoner själv. Jag är tydlig med vad jag behöver och så får det vara bra med det nu.
@Charlie70 skrev:"Min pappa har alltså druckit på tentor han inte fått VG på, jag dricker på barn som potentiellt inte har det bra. "
Jag förstår känslan och jag tror att det finns en släng av medberoende i det där. Att vi är ansvariga för andras känslor också. Har funderat mycket på det där, för vad är egentligen en bra mamma? Lyckliga barn är ju det bästa. Vissa vill hellre ha framgångsrika. Inget av dem kan ju nånsin vara något för oss att sträva efter egentligen. I varje perfekt mammas skugga så finns det också ett barn som anpassar sig tror jag.
Ja, jag har ju fått lägga ner det där med perfekt. Mina barn var heller inte tillräckligt framgångsrika vare sig i skolan, bland vänner eller i sina sporter så att jag kunde leva genom det. De har haft sina svårigheter. Jag har gjort så gott jag har kunnat. Borde ha läst mer, borde ha sett till att de hade större umgänge, borde haft större umgänge själv, borde ha jobbat mer med läxor, borde inte ha oroat dem genom att dricka. Men oavsett så hade de haft sina demoner att slåss med. Så jag tänker lite nu när en del saker som jag borde ha gjort är försent att vad de verkligen behöver är lite verktyg för att hantera livet själva. Villkorslös kärlek, uppmuntran och att jag faktiskt vågar prata om mina demoner med dem. Risken är stor att de blir lite likadana. Och de kanske kan vara lite mer förberedda om vi pratar om alkohol och orsaker beroende. Tänker också att det är viktigt för dem att kunna se sina framgångar, de presterar mycket bättre nu i skolan. Vissa mognar kanske lite sent och mycket hänger på självförtroende. Så att boosta det genom att peka på framgångar. Det kan vi göra!
@Charlie70 skrev:"Jag fick några välvilliga tips kring hanteringen av flickan de första dagarna, men jag tror de förstod sedan att de inte hade något att tillföra så de la ned tipsandet så småningom (thank God)"
Där ser du! Du är rätt imponerande att du kunde ta såna kommentarer utan att brusa upp. De är inne och tassar på ömma tår. Lätt att hamna i försvar och projicera sin egen osäkerhet på särskilt sina föräldrar. Egentligen vet du kanske att du gör ett väldigt bra jobb? För det tror jag verkligen.
Tänkte lite på din son som kollade alkoholhalten. Kanske kände han också av din stress när ni kom hem och mindes. Jag tänker att vi får vila i att vi inte är perfekta och också i att vi inte eftersträvar nåt från barnen. Tänker på scenen i ”Den perfekta sommaren” när Kjell Bergqvist kör över ett gupp och säger ”Skratta nu, man vet inte när det blir roligt nästa gång.”. Att ha ansvar för andras känslor är sjukt jobbigt och väldigt krävande.
Några ord som beskriver mitt…
Några ord som beskriver mitt inre jag just nu. Nykter 575 dagar/82 veckor/19 månader.
- Fri
- Befriad
- Äkta
- Trygg
- Ärlig
Ha en fin helg alla!
Kram!
Låter lovely @Charlie70 ❤️…
Låter lovely @Charlie70 ❤️
Chill helgkram 🐘
Så härligt att läsa @charlie…
Så härligt att läsa @charlie. Många bra ord på raken med andra ord. Och visst känns sommar numero 2 bättre än den första? Njut av helgen. Kram!
@Charlie70 💖👍💖 Heja dig!👏👏🤗…
@Charlie70 💖👍💖
Heja dig!👏👏🤗 Kram 💚
@Charlie70 Grattis till din…
@Charlie70 Grattis till din långa nykterhet!! Och så härligt att du mår så bra! Så glad för din skull!
Ha det riktigt fint:)
Kram
Hej Charlie, Hur har du det?…
Hej Charlie,
Hur har du det? Hoppas höften är bättre.. Håller med om politikkäbblet, känner ofta så.. Särskilt när man tänker på klimatet och att vår existens är hotad...
Lugnt här. Min semester är…
Lugnt här. Min semester är slut sedan i måndags. Känns OK även om det är väääldigt skönt att ha just semester (stooor skillnad mot att vara sjukskriven). Flickan på kollo för första gången. Vi som står henne närmast har tappat hakan av häpnad. Från att aldrig ha sovit ensam eller varit utan oss föräldrar en enda dag, till att dra på kollo i 1,5 vecka. Tre dagar har gått och vi har inte hört ett pip. Märkligt. Och så skönt för henne.
Alkohol och snus är långt borta. Längtan efter en kick finns där. Stod senast i förrgår och övervägde inköp av nikotintuggummi som var på halva priset. Som tur är finns det ett förnuft långt bak i hjärnan som sa till mig att låta bli. Projekt vikt går trögt som tusan. Jag har lagt om kosten, det är inte där problemet sitter. Jag tror bara att det är så enkelt att jag nu håller på med projekt motverka viktuppgång efter snusstopp. Nästa år, när kroppen stabiliserat sig i avsaknaden av nikotin, kanske det händer att vikten går ned. Vet ej. Känns både tröstlöst och hoppfullt på samma gång....
Höftproblemet är ganska stort faktiskt. Blir värre och värre. Sökte ju läkare igen och har nu varit på MR. Har ju ingen diagnos med artros har nämnts några gånger. Har läst på lite hit och dit för att försöka hitta ett sätt att leva med det onda utan att ta smärtstillande (som faktiskt inte hjälper direkt heller)(hade jag druckit kan jag tänka mig att jag använt alkoholen för att döva det onda, hemska tanke). Nu testar jag att springa lite varje dag. Mycket cykel och jympa har det varit i mitt liv men har aldrig sprungit så ny erfarenhet. Med runstreak-rörelsen som inspirationskälla gå-springer jag en av mig uppmätt sträcka på 1,6 km (nästan) varje dag. Passet måste ta 20 minuter så man får inte vara för snabb. Jag styrketränar (rörelser som ska vara bra för mitt onda) efter 850 m och när jag är hemma igen. Alltihop tar 30-40 minuter. Jag är borta från hemmet max 20 minuter vilket gör att upplägget funkar även om flickan är hos mig. Målet är 1. att jag kan springa hela sträckan, 2, att det ska hjälpa mot det onda i knä och höft, 3. att jag genom daglig pulshöjande aktivitet bidrar till ett jämnare blodsocker vilket gynnar mina kostval och vikten.
Lite snabbt från mig. Nu ropas det på frukost som jag lovat fixa.
Kram!
@Charlie70 Det låter som ett…
@Charlie70 Det låter som ett svinbra träningsupplägg som passar både din kropp och din vardag. Det värsta man göra när man får ont är att bara sätta/lägga sig ner. Det gör inte värken mindre. Att stärka musklerna i höften är ju enormt viktigt för dig. För att staga upp runt höftkulan.
Vilken seger att dottern åkt på kollo 😍 Det är så härligt när de utmanar sina egna gränser och som förälder får man bara hänga på, även om man förstås har beredskap att fånga upp dem om det inte funkar. Som när de lärde sig att gå - de måste öva, öva, öva för att bli stabilare på sikt och vi föräldrar måste släppa taget en kort stund.
Kram 🐘
Tittar in en snabbis…
Tittar in en snabbis eftersom jag känner att jag måste få en fråga på pränt här. Det gäller tänder. Har alltid haft bra tänder. Knappt några hål och inga i vuxen ålder. Nästan ingen tandsten. Har varit hyffsat skötsam och gått till tandläkaren vartannat år ungefär. Men, nu var det länge sedan sist. Har tänkt på det länge. Att jag måste boka tid men har inte kommit till skott. Varför? Jo för att det varit pinsamt. Jag har nämligen för ett par år sedan bommat två tider och sedan inte hört av mig igen till min tandläkare. Skälet till att jag bommade dessa två tider var - hör och häpna alkoholen. Båda gångerna drack jag dagen innan. Det finns inget samband, jag är inte rädd eller så, men det hände sig så. Ena gången bara glömde jag, nästa gång visste jag att jag hade en tid men drog täcket över huvudet och lät bli att gå dit (klokt) och att ringa och lämna återbud (dåligt). I går tänkte jag att det får vara bra nu och kontaktade en annan klinik som finns nästgårds hemma. Praktiskt ju. Fisk tid redan i dag. Tänkte att det blir en snabb affär som det brukar. Bilder, fysisk koll, ta lite tandsten - klart. Men nä. Tre plomber hade fallit ur. (Jag tror jag nämnde här att jag fick ont i tänderna när jag slutade snusa.. Nu fick jag en förklaring. Tror nikotinet har bedövat det onda.) Ja, så då fick tänderna lagas och en ny tid för tandstensborttagning senare i veckan. Tandläkaren noterade också skador på emaljen (Dricker jag mycket surt?) och att jag gnisslar tänder. De två senare grejerna har ju helt klart också med alkoholen att göra. Vin är surt. Något annat surt dricker inte jag. Tandgnisslingen beror på dålig, alkoholpåverkad "sömn" med ångest på det. Kan inte tänka mig att jag gnisslar tänder nuförtiden.
Så, kontentan av detta är att det inte endast är levern och hjärnan som påverkas av vår höga alkoholkonsumtion utan även tänderna. Jag skäms för misskötseln och är tacksam för att det inte hunnit gå så långt att tandrötterna skadats. Då hade det blivit jobbigt. Känner mig jättenöjd nu med mina nya fina lagningar av plast (de trasiga var faktiskt amalgamlagningar, så gamla som gatan).
Har mycket på jobbet och är trött vid dagens slut. Hänger inte riktigt med i vad som händer här inne just nu. Ser att det gått bra för dig Varafrisk med undersökningarna och resultaten av dem. Gläder mig! Ser att du varit inne också Vinäger, skönt att det rullar på. Blir sugen på att testa SUP och åka till Väderöarna eller varför inte Frankrike och dricka kaffe och äta croissant till frukost :-) Nu ska jag gå-springa min engelska mile för dagen. Sedan blir det nyheter.
Kram!
@Charlie70 Hu, gå till…
@Charlie70 Hu, gå till tandläkaren är ett dåligt samvete hos mig också. Brukar också ”bara” ha tandsten och amalgamfraktur. Men nu var det så länge sedan så jag skäms ögonen ur mig. Inställd på skäll. Måste ändå boka tid. Lite skäll har ingen dött av. Tack för påminnelsen.
Kram 🐘
God morgon @charlie, härligt…
God morgon @charlie, härligt att höra från dig. Ett tips ang tandläkaren är att istället gå ”lite för ofta” då hinner inget läskigt hända. Tvärtom kan man få beröm. Denna metod har jag utarbetat efter att som ung vuxen varit tandläkarrädd. Nu har det gått så långt att jag t om ser fram emot att gå dit… ja då har man kanske tråkigt.
Välkommen på kaffe och croissant på min terass! Kram.
@Charlie70 Tack för din…
@Charlie70 Tack för din omtanke gällande mina undersökningar😍 Gott att höra hur du har det!
Jag är precis tvärtom när det gäller tandläkare. Har haft en skräck för att få problem m tänderna. Så min förra tandläkare föreslog att jag skulle även gå t tandhygienist. Två ggr om året t tandhygienist och en gång t tandläkaren. Fick ny tandläkare förra året. Hon är superbra👌🏼Vet om mina alkoholproblem. Med spända käkar och problem m bettet så kändes liksom viktigt att berätta om det. Vad är hönan och vad är ägget liksom?
Skönt för dig att du har fina nya lagningar nu och att allt är bra👌🏼
Ha det fint☀️
Märker att det går i…
Märker att det går i perioder det här. Ser det egentligen som ett eget friskhetstecken att inte behöva forumet så mycket längre. Samtidigt följer jag ju inte er på samma sätt. Det hinner rinna mycket vatten under broarna här på några dagar bara. Tiden räcker inte till för mig att läsa ikapp.
Nu ville jag i alla fall gå in för att skriva om min tandblekning som sker nästa vecka. Lite grand känns den som en punkt för både rödvins- som snuskonsumtion. Nu investerar jag 4000kr i en laserbehandling. Då får man ju bannemej hålla sig ifrån sådant som missfärgar tänderna efteråt (tyvärr gäller det även kaffe och te...). Såg att Vakna Vacker funderade på om fler kunde känna kraftigt sug trots lång nykterhet. Mitt svar är att jag kan känna sug, inte kraftigt längre, men ett sug. Suget försvinner dock ganska snabbt och om jag skulle sniffa på ett glas rödvin skulle jag backa snarare än vilja dricka det. Tilltalar mig inte längre. Snuset samma sak men kanske lite kraftigare sug där. Har ju inte varit nikotinfri lika länge som alkoholfri. Jag har ofta tankar på (gäller både vin och snus) att man kanske skulle och det verkar ju gott och så vidare. Jag låter mig ha de tankarna. De är bara fantasier. Skulle det komma till kritan vill jag inte längre. Känner mig trygg med det.
Vet inte om jag har skrivit om mitt skratt tidigare? Andrahalvlek har gjort det i alla fall, det vet jag. Alltså jag skrattar så jag dööör nuförtiden. Sådant som jag tidigare drog lite på munnen åt skrattar jag så jag kiknar åt i dag. Som det var när jag var barn. Skrattet tar inte slut. Jag kan till och med skratta i opassande situationer utan att jag lyckas bärga mig. Knäppt men så befriande.
Kram!
@Charlie70 Håller med, det…
@Charlie70 Håller med, det är väldigt knäppt men befriande. Igår skrattade jag åt en film så mycket att yngsta dottern sa åt mig att sluta. Då sa den äldsta ”Låt mamma skratta” ❤️
Spännande med tandblekning, det hade jag verkligen behövt också! Snuset gör verkligen tänderna snusbruna 😫
Kram 🐘
@Charlie70 Vad härligt att…
@Charlie70 Vad härligt att skratta så där befriande! Det är underbart! Så glad för din skull att det går så bra för dig. Det är så medvetet och genomtänkt. Och, nu tandblekning...hur snygg ska du inte bli...ska bli intressant att höra hur resultatet blir.
Ha det fint!
Kram:)
Härligt att läsa att det går…
Härligt att läsa att det går så bra för dig 😊
Tiden går och jag har inte…
Tiden går och jag har inte varit här.... Inte överraskande på något sätt men såå svårt att följa er när man inte är inne varje eller några gånger i veckan åtminstone. Men det är bra att aktiviteten är hög tänker jag. Måste leda till många sunda och hållbara beslut här inne tänker jag!
För mig är nykterheten en del av mitt liv nu och inget annat. Har inget sug eller längtan efter ett svirr i skallen just nu. (Kan komma tillbaka det vet jag...). Jag jobbar heltid och har gjort det en och en halv månad nu så det känns som om det var länge sedan jag hade semester men det är OK.
Har ju som några av er vet haft svårt att finna den verkliga poängen med att sluta snusa, men nu vet jag. Efter tandblekningen såg jag en lite "miss" mellan två tänder. Och FY säger jag bara. Där var svaret. Fruktansvärt ofräscht med dessa gulbruna tänder skapade av rött vin, kaffe och snus. USCH. Några dagar efter blekningen fick bli te och kaffefria men nu dricker jag båda igen. Funderar ändå på att dra ned även på det. Finns ju koffeintabletter att ta till för att inte jämt hänga över kaffekoppen.
Viktnedgången går otroligt trögt. Fattar inte hur jag INTE kan gå ned i vikt med den kost jag äter. Jag går inte upp i alla fall och vågen pekar myyycket sakta nedåt. Snart möte med min mattant igen så vi får se vad vi kommer fram till den här gången. En sak är säker och det är att jag är otroligt känslig för att gå hungrig. Jag finner en känslomässig grundtrygghet i att vara mätt på riktig och vällagad mat. Är jag hungrig eller äter dåligt, då tappar jag den känslan. Livets ramar försvinner på ett sätt för mig, vilket är mycket obehagligt. Tror det har att göra med mathållningen under min uppväxt. En fråga som tål att borras i lite närmre vid tillfälle tänker jag.
Nu ska jag titta in hos er andra!
Kram!
@Charlie70 Härligt att du…
@Charlie70 Härligt att du kommer med en lägesrapport!🤗 Bra även att jag får lite dåligt samvete för mitt snusande. 😅 Att du går ner sakta i vikt är väl egentligen bara bra. Då blir det säkert lättare att inte smälla upp snabbt igen.
Kram
@Torn Jo det är ju bara bra…
@Torn Jo det är ju bara bra att gå ned i vikt sakta. Bara det att jag skulle vilja att det syns liksom på riktigt någon gång också! Men, det är bara att fortsätta. Envishet och uthållighet är två träningsformer som vi kan vi som är på den här sidan, eller hur?
@Charlie70 Gött med positiv…
@Charlie70 Gött med positiv lägesrapport 😍 Ta det försiktigt med jobbet bara så du inte mår dåligt av det. Gör du annorlunda nu jämfört med tidigare? Om man ställer sig i samma branta backe är risken stor att man ramlar igen. En liten varning av omtanke bara ❤️
Vad det gäller vikten kan den ha ett samband med SSRI. Gick du upp i vikt när du började med den? Jag ökade massor i vikt och har haft svårt att gå ner. Kan också ha ett samband med förklimakteriet, det är snudd på omöjligt att gå ner i vikt då eftersom fettcellerna liksom ökar i volym. De är lika många men blir liksom större. Syftet är tydligen att samla östrogen i fettcellerna så att man ska klara övergången bättre. Lite runda tanter klarar övergången bättre mentalt än tunnisar. Har jag läst. Och själv upplevt.
Min SSRI är färdignedtrappad i november tror jag och menopaus väntar runt hörnet, så jag hoppas att mina ansträngningar får bättre verkan framöver. Jag har dock växlat fokus och äter och rör mig för att må bra. Och är lite mer självsnäll angående volangerna runt magen.
Kram 🐘
@Andrahalvlek tackar för…
@Andrahalvlek tackar för omtanke! Jag tar det försiktigt med jobbet. Har trappat upp försiktigt sedan oktober. Det var inte heller primärt jobbet jag brände ut mig på utan flickans situation med en dead end när hon fick epilepsi. Men visst märker jag att jag har en känslighet för stämningar i jobbet som jag behöver vara vaksam på.
Jag äter ju en variant av Escitolapram och den är nog väldigt annorlunda mot den du äter. "Min" medicin går man inte upp i vikt på vad jag vet utan jag har helt enkelt ätit för mycket och rört på mig för lite, under lång tid dessutom. Nu ska jag hälsa på hos dig!
Vaknar till ytterligare en …
Vaknar till ytterligare en (var)dag. Gläds innerligt år, precis som jag gör varje morgon nuförtiden, åt att vakna pigg, utvilad och klar i knoppen. Konstigt nog är känslan densamma även om jag varit vaken sedan 04.00 (som verkar vara det nya nya här tyvärr). Nykterheten har på allvar gett min kropp och knopp möjligheten till en reset på riktigt. Upplevelsen är faktiskt oslagbar. Nykter 606 dagar i dag.
Kram!
Grattis till 606 nyktra…
Grattis till 606 nyktra dagar! 🥳🥳🥳
Kram 🐘
Glädjs med dig @charlie, du…
Glädjs med dig @charlie, du har verkligen tagit alla tentor här på kursen 😍
Vardagen, varje morgon är faktiskt något fint. 606 sådana, och fler blir det! Kram. 🌱
Hej! Jag bara. slänger in en…
Hej!
Jag bara. slänger in en kort rad; det ser ut som det går bra för dig, även om snussuget finns där ibland. Det har det gjort för mig med, men jag har låtit bli!
Kram!
Livet nu är att komma in i…
Livet nu är att komma in i ett heltidsarbetande med stabila, egna arbetsuppgifter. Under upptrappningen har jag hjälpt till lite här och där. Det är jag bra på men den tiden är liksom över nu. Jag älskar mitt jobb men känner verkligen att det är fantastiskt svårt att komma igen. Minnet sviker mig, både det lite längre minnet och närminnet, planeringsförmågan är bedrövlig. Ska det vara så här eller? Jag började jobba på 25 % i oktober förra året. Är nu på heltid men fortfarande så ofärdig på flera områden. Mitt jobb kräver 100%fokus och jag klarar inte det. Skulle ljuga om jag inte sa att detta faktum ger mig lite panik. Vill bara bli hel igen. Vet i alla fall att detta inte beror på alkoholen. Känns bra att kunna luta sig tillbaka mot.
Som ni läser är det inte tipptopp här. Tipptopp är det däremot på beroendefronten. Inte en tillstymmelse till vinsug på länge nu. Snussuget kommer och går lite då och då. Bara häromdagen tänkte jag (fantiserade jag) när jag stod i kassan på Ica att det kanske är lika bra att jag tar en dosa också. Varför inte liksom? Men se den har jag ändå hållit mig ifrån. Huvudargumentet för mig själv är allt jobb jag lade ned på att bli snusfri. Förstöra det på en snabb impulshandling? Nä tack...
Socialt går livet kräftgång också. Har en period nu när jag funderar en del över hela mitt vuxna liv. Vad alkoholen ställt till med genom åren. Vilka relationer jag kraschat, vilka jag hade velat få till men som aldrig blev och som jag i dag förstår beror på alkoholen. Jo, jag behöver nog ta en titt bakåt för att sedan kunna fortsätta framåt igen. Men oj vad ont det gör att medvetandegöra dessa ting.
Varafrisk, Andrahalvlek, Se klart, Tofu, Torn, Sisyfos, Pianisten, VJLO och alla andra. Jag försöker följa er men intensiteten här är så stor (mycket positivt) att det är svårt om man inte är inne med tät regelbundenhet. Tänker på er varje dag men mitt behov av att skriva här har minskat lite efter hand. Kanske är naturligt när man känner att nykterheten funkar.
Kramkram!
@Charlie70 Åh, vad jag…
@Charlie70 Åh, vad jag önskar att jag kunde krama om dig och viska i ditt öra att det blir bättre. Det blir aldrig som förr, men det blir bättre. Men det tar tid.
Och du måste släppa önskan om att du ska bli lika stresstålig som innan sjukskrivningen. Det blir du aldrig, och det måste du acceptera.
Några saker är extra viktiga:
1) Gör i huvudsak saker du behärskar väl och gillar att göra. Vänta med att lära nytt.
2) Skapa rutiner för möten och e-post så att du inte störs oväntat hela tiden.
3) Gör en sak i taget.
4) Fokusera på det du faktiskt har gjort, istället för att stirra dig blind på det du inte har gjort.
5) Bemöt dig själv med empati och självsnällhet - och klappa dig själv på axeln för väl förrättat värv varje dag.
Kram 🐘
@Charlie70 Så gott att du…
@Charlie70 Så gott att du tittade in men jag förstår att du har det tufft!
Har själv varit utmattad och det har inte blivit riktigt detsamma igen. Fast du är ju bara så bäst för du är nykter du snusar inte…jag är så imponerad🙏🏻
Jag saknar dig mycket men jag har full respekt för att du inte skriver.
Allt gott t dig och stor varm kram🤗
Lördag morgon. Sovit så…
Lördag morgon. Sovit så innerligt dåligt under veckan. Somnat men sedan vaknat mitt i natten och haft svårt att somna om. Har så tydligt märkt hur sömnbristen gnager bort min motståndskraft mot livet. Precis så som alkoholen gör. I går tog jag en Atarax och fick sova hela natten. Var nästan lite groggy av all sömn när jag vaknade. Skönt i varje fall. Dricker te, kopp efter kopp, samtidigt som jag läser här en stund.
Känner på mig att dagen blir ganska "instängd". Flickan vägrade sin aktivitet på morgonen och nu är det Youtube som gäller. Om jag får gissa kommer det att bli som så att flicka vill baka samma kaka som de senaste 10 åren och att jag inte får lämna henne utan ska sitta inom hus tillsammans med henne. Jag planerar om i mitt huvud. Ska städa, gläds åt att jag startade en analog prenumeration på Allt om mat, den ska jag läsa... Egentligen hade jag velat åka på flickans aktivitet och sedan vidare till skogen en dag som denna men det är bara att glömma egna behov, jag vet ju det.
Läste också att ni planerar en egen träff Torn, AH, Se klart och Co! Jag är på och hämtar upp dig Se klart när det är dags! Kan köra i ljus och i mörker.
Kram!
Kram!
Tack AH och Varafrisk för era inlägg. Jag tar dina tips rakt av AH. Ett och annat får jag formulera om för att det ska passa min situation men det får man ju göra.
Ja, vad roligt det kan bli…
Ja, vad roligt det kan bli när vi inte kan redigera.... Men ni fattar.
Tack @charlie jag liftar med…
Tack @charlie jag liftar med dig!
Allt om mat har jag också en riktig prenumeration på och tycker den har blivit riktigt bra, lite lyxigt att få bläddra och inte bara söka upp via Google. Hm jag tänker inte så ofta på vad det innebär att inte äga sin tid när man är i vår ålder. Även om jag hyr ut mina vardagar till min arbetsgivare är jag desto mer fri på helgerna och det är något jag bara tar för givet. Tål att tänkas på. Hoppas du och flickan får en så bra dag som möjligt! Kram.
AlltOmMat har jag…
AlltOmMat har jag prenumererat på tidigare men slutade för några år sedan när det blev alldeles för mycket speciella rätter som jag inte alls var sugen på. Kanske värt att testa igen. Skönt att du har en tidning om du måste sitta inne med dottern. Måste du det förresten, eller kan du lämna henne om hon inte följer med dig ut?
Du behöver inte svara, jag vill bara ställa frågan för ibland fortsätter man med saker av bara farten och glömmer att barnen blir äldre och utvecklas.
Läste ditt inlägg i veckan om jobbet. Måste du jobba heltid nu? Kan du få stöd på jobbet kanske? Vi tror ofta att vi måste lösa alla saker själva, men du kanske ska försöka få hjälp i det här. Det kanske går att få planeringshjälp eller att du sköter rutinsysskor del av dagen? Förstår att det inte ligger så nära till hands att faktiskt inse att man behöver hjälp, men jag har dykt i alkoholträsket två gånger på grund av jobbet. Sist var jag snabbt upp igen. Fick bara en kallsup. Men just det där att du börjar få svårt att sova.. alla såna saker bryter också ner den där förmågan att säga nej till alkohol tror jag. Nu står du ju väldigt stadig så jag är inte orolig så, men vill skicka med att vi faktiskt kan be om hjälp och stöd. Jag är urusel på det själv, men teoretiskt klok som vanligt 🤔.
@Sisyfos tog faktiskt…
@Sisyfos tog faktiskt kontakt med företagshälsan igen. Tror jag behöver backa bandet. Eventuellt gå ned till 75% igen. Jag står stadigt, mycket stadigt tom, när det gäller alkoholen men tar ingenting för givet. Tänker mycket på snus nu och det är ju ett tecken om något. Sover uselt många nätter därför tyckte man att en läkarkontakt måste till så att jag kan få nya recept på de där medicinerna vi helst vill sluta med (@Se klart).
Undrar om jag någonsin kommer igen. Har jättesvårt för planeringen och minnet är uselt. Visst, det finns anteckningsböcker och andra sätt men liiite behöver man komma ihåg åtminstone kortare stunder för att vara något så när funktionell i arbetslivet.
Gläds åt att det finns en företagshälsa. Förbannar att varenda möte ska stämmas av med chef/HR (tillstånd för att ha mötet). Hade vc funkat hade jag därför hellre gått dit men de har inga tider inom någon månads sikt, så är det alltid.
Gläds också åt att flickan åkte till skolan i morse utan ångest. Morgonen var fin med frukost, högläsning och mitt minutschema rullade på precis så bra som det gör när hon mår bra.
Gläds åt att sonen kunde gå till skolan i dag. Covid-testet var negativt och han är symptomfri. Har varit lite kämpigt här hemma då vi båda blir lite stressade över att han missar lektioner.
Nu blir det min lilla springtur sedan jobb (eller vad mina prestationer numera kan kallas för).
Kram!
God morgon @charlie Jag…
God morgon @charlie
Jag förstår att det är ett jobb med många cylindrar detta med återgång till arbete och med den erfarenhet jag har så verkar det väldigt vettigt att backa lite. Ofta är det ju just så enligt dessa processer jag varit med i, väldigt vanligt, ofta en del av utvecklingen att liksom stöta i orkens elstaket - aha, längre än så ska vi inte just nu. Jag förundras över hur bra du är på här och nu och där och då- samtidigt. Nu snackar vi livets multitasking.
Fint att höra om din morgon! Jag ska ta min springrunda kring lunch. Har varit orimligt trögt att komma igång men nu tror jag det vänder. Kram!
Ps. Våra piller är inte nederlag utan små kryckor.
God morgon @charlie Jag…
God morgon @charlie
Jag förstår att det är ett jobb med många cylindrar detta med återgång till arbete och med den erfarenhet jag har så verkar det väldigt vettigt att backa lite. Ofta är det ju just så enligt dessa processer jag varit med i, väldigt vanligt, ofta en del av utvecklingen att liksom stöta i orkens elstaket - aha, längre än så ska vi inte just nu. Jag förundras över hur bra du är på här och nu och där och då- samtidigt. Nu snackar vi livets multitasking.
Fint att höra om din morgon! Jag ska ta min springrunda kring lunch. Har varit orimligt trögt att komma igång men nu tror jag det vänder. Kram!
Ps. Våra piller är inte nederlag utan små kryckor.
Gör en lite längre historia…
Gör en lite längre historia kort. Fick signaler i går kväll från sonen om berusad exmake. Hans vecka med flickan. I em fick jag indirekt veta från skolan att hon inte varit där i dag. Exmaken skriver att hon sov så dåligt att hon inte orkade i morse. Jag mår tjuvtjockt av detta. Vad är det som händer inuti mig när jag reagerar så starkt? Har inte tidigare uppfattat att exmaken har problem med alkoholen. Börjar fundera när han behöver dricka en torsdag kväll på sin barnvecka i stället för att välja en fredag när han inte har barn. Mår jag dåligt för att det kunde varit jag?
Funderar vidare.
Fy så jobbigt 😫 Och barnen i…
Fy så jobbigt 😫 Och barnen i detta 😢 Sonen som känner sig tvingad att ta ansvar och dottern som mår dåligt och då förstås sover dåligt, eller om det var pappan som inte orkade upp.
Förstår att det snurrar en tornado i skallen på dig just nu. På något sätt måste du ju konfrontera honom. Men du måste fundera mycket på hur du ska göra - och sova på saken! Han kommer att vrålneka förstås. Att vara berusad på en torsdag tyder ju på alkoholproblem.
Bolla dina tankar med oss! Försök att hålla sonen utanför, även om han säkert behöver prata om hur han upplevde det också. Och dottern också förstås. Gäller att du håller dina känslor i styr då bara.
Kram 🐘
@Charlie70 skrev:"Mår jag…
@Charlie70 skrev:"Mår jag dåligt för att det kunde varit jag?"
Jag gissar frispråkigt. Nej, det tror inte jag. Jag tror att du mår helt legitimt dåligt för att din man inte tar det ansvar du (och bsrnen) kan förvänta sig.
Maktlösheten i ett sånt här läge har jag erfarit och det gör en (mig) nästan tokig av ilska och skärp-dig-impulser.
Sen vet ju just vi att skärp dig hjälper föga. Likväl står man där och; skärp dig.
Det finns någon absolut gräns för mig när det gäller att vara märkbart berusad för sina barn. Då tänker jag att det är ett problem att ta på allvar, och ansvara för.
Jag tänker på dig @charlie och känn dig fri att bolla med oss om vi kan tillföra något.
Kram.
Ja, jag håller med SeKlart…
Ja, jag håller med SeKlart. Det finns en gräns när man är märkbart berusad framför sina barn. Då finns det ett problem som man måste acceptera och ta tag i på nåt sätt.
Och du befann dig i den situationen vid ett tillfälle Charlie och tog tag i det då. Att du (eller vi) har haft problem med alkohol gör inte att vi behöver acceptera att andra gör samma misstag. Min sambo som växt upp med en missbrukande far lovade sig själv att hans barn aldrig skulle uppleva samma sak. Jag var berusad ett fåtal tillfällen när barnen var vakna. Det ursäktar egentligen ingenting tänker jag. Hade rollerna varit ombytta och det var min sambo som drack hade jag varit skitförbannad om han inte tog tag i det tror jag.
Sen din starka reaktion är väl rätt naturlig, oro för barnen, oro för mannen, ovissheten, frågorna. Hoppas du får lite ro också.
@Charlie70 🌺 Godmorgon 🌧️…
@Charlie70 🌺
Godmorgon 🌧️
Förstår absolut att du blev orolig och mådde dåligt av det du fick reda på om din exman. Och det är säkert så att du känner igen dig från förr och att ett dåligt samvete blossade upp.
Men det behöver ju inte vara så illa som du befarade... katastroftankar är ju som sagt oftast bara tankar och inte sanningen. Så luska lite och ta reda på lite mer vad som händer i din exmans liv just nu. För flickan måste ju få känna sig trygg där hon bor.
Hoppas det ska ordna upp sig.🤗
Kram 💚
@Charlie70 Förstår att det…
@Charlie70 Förstår att det väcker massa tankar inom dig både utifrån att själv haft problem m alkohol men framför allt kanske oron för flickan. Men kanske du kan få reda på lite mer om hur det ligger till? Hur är er relation, skulle det kännas fel att fråga honom om alkohol?
Ha en fin söndag💗🌺
Tack snälla ni. Har tänkt…
Tack snälla ni. Har tänkt fram och tillbaka. I korthet. Exmaken har aldrig haft problem med att sluta dricka när han börjat. Han har i många år druckit för ofta och för mycket då och då men inte i samma mönster som jag. Efter skilsmässan fick jag rapporter från sonen. De var värdefulla inte minst för flickans del. Hon kan av olika skäl inte återrapportera eller berätta vad hon upplever eller varit med om. Nu har sonen valt att bo hos mig sedan länge så jag får inte de lite mer ingående rapporterna längre. Det tillsammans med att maken och jag pratar mycket lite och att han dessutom är uppfostrad med inte yppa något som kan antyda att han inte är fullkomlig som människa blir ju ett problem om man vill prata/diskutera/ha en dialog om olika frågor som rör barnens liv och uppfostran.
Att han drack en torsdag kväll på detta sätt tyder på att han är i en rejäl svacka. Jag kan inte hjälpa honom med den. Han kommer inte vilja ha min hjälp heller eftersom han kommer låtsats som om inget hänt om jag skulle ta upp det. Han skulle ljuga om jag var rak på sak. Jag skulle vilja ställa frågor till sonen men gör inte det för han ska inte involveras eller behöva ta ansvar för en förälder som inte sköter sitt uppdrag en kväll. Alla steg flickan behöver ta sig igenom i sitt vardagsliv kräver 100 procent fokus från förälder. Nattning kan inte genomföras om jag har ett halvt öga på Facebook eller jobb eller något annat. Att gå omkring med ett glas vin i handen lite halvlullig med dålig koll på klockan (den bilden jag ser framför mig av exmaken i torsdags) och samtidigt försöka prata flickan i säng går inte. Det är fakta. Hon hade inte somnat förrän mycket sent och därför inte orkat upp i skolan dagen efter. Den informationen fick jag från pappan. Jag har bestämt mig för att se detta som en engångsföreteelse. En miss av pappan som gick ut över flickan men som i det stora hela perspektivet av vad livet är, faktiskt inte är hela världen. Eftersom jag är säker på att hon kommer att komma till skolan i morgon. Han kommer inte göra om torsdagen i kväll eller i morgon kväll igen så släpper jag det.
Stort tack för era tankar! De har verkligen hjälpt mig att komma vidare med mina tankar.
Hade en trevlig heldag i skogen och middag hos mig med en kompis i går. En av få lite närmre vänner jag har. Vi har känt varandra många år men den närmre relationen är ganska ny för oss. Hon har en koppling till jobbet och jag har därför inte yppat något om alkoholproblem för henne. Skyllt mitt vita jag på utmattningen. Hon själv dricker gärna men är mycket moderat. Hon hanterar alkoholen som ett skolexempel helt enkelt så inga problem så. Men det intressanta är att hon i går tog upp frågan om jag slutat dricka för gott. "Jaaa, sa jag, det kan kanske vara så, i alla fall har jag slutat dricka inom överskådlig framtid". Ett litet steg på vägen som rör förväntningar från hennes sida. Jag vet att jag aldrig kommer kunna vara helt ärlig med henne när det rör min relation till alkoholen. Så lite vita lögner kör jag vidare på utan att skämmas faktiskt. Det är jag som väljer vem jag pratar med om vad i livet.
Utifrån pappans drickande satte sig sonen i soffan i fredags och ville prata nikotin och alkohol och kompisars brukande i fredags. Jag kunde ha fullt fokus på det samtalet vilket kändes så himla bra. Han berättade bl.a. för mig om barndomsminnet lördag kväll när mamma (jag alltså) druckit vin och sedan skulle borsta tänderna på honom. Den andedräkten vill han inte känna igen sa han. Jag skäms faktiskt. Vad fan har man hållit på med egentligen. Tror vi verkligen att barnen inte märker något? Jag har uppenbarligen gjort det.. Tacksam att sonen tar upp det med mig. Att han vill prata med mig och ser en poäng med att göra det. Tänk om mitt alkostopp kan ge goda ringar till nästa generation åtminstone. Tänk om mitt alkostopp gör att mina (förhoppningsvis kommande) barnbarn slipper få borstade tänder av alkoholstinkande föräldrar. Hade varit fint!
Det var en hel del tankar från mig en söndag morgon. Jag är inte mycket för att gå tillbaka och läsa för att kolla eventuellt redigeringsbehov. Har inte tålamodet så nu väljer jag att önska er alla en så fin söndag som det bara går att ha och så trycker jag på spara.
Kram!
Du tänker klokt angående…
Du tänker klokt angående maken. En gång är ingen gång. Förhoppningsvis blev det en tankeställare för hennes pappa. Du lär ju få veta om hon inte orkar upp till skolan fler gånger.
Vilken gåva att du och sonen kunde ha ett så bra samtal om alkohol och rökning. Skammen får man stå ut med. Huvudsaken är att man har det beteendet bakom sig. Att faktiskt kunna prata om sina misstag gör att barnen förstår att det är okej att göra det. Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör.
Kram 🐘
@charlie du är himla bra på…
@charlie du är himla bra på att sortera- kommer framåt- det är bra. Det är gediget människo-arbete och som du skriver ringar på vattnet för nästa generation människo-arbetare. Som gör alltihop meningsfullt.
Jag önskar dig en underbar söndag nu. Kram!
@Charlie70 Härligt att läsa…
@Charlie70 Härligt att läsa om ditt samtal med son och vilka funderingar du har kring barns uppväxt och alkohol! Personligen har jag fått ett helt nytt synsätt när det gäller detta här. Det har vuxit sig starkare ju längre tid jag har varit nykter och med nyktra ögon sett vad som egentligen sker. Hur både mina egna barn, och barnens kompisar påverkas av att deras föräldrar nyttjar alkohol. Det är inte bra, och det spelar mindre roll om föräldrarna är alkisar eller sk ” måttlighetsdrickare” Barnen gillar inte när deras föräldrar har druckit alkohol, och de märker av det direkt. Barnen blir osidosatta, icke lyssnade på, orättvist behandlade och framförallt tar efter sina föräldrars beteende, och tror det är normalt att dricka alkohol. Mina barn tyr sig direkt till mig om min fru har druckit så det märks på henne. Och det märks redan efter två glas vin. Det kan vara små saker som att frugan kommer med ett felaktigt påstående, eller snäser av dem obefogat. Bla du och jag är numera bra förebilder för våra barn, och chansen har ökat markant för att dom inte ska dricka sig berusade, eller råka illa ut pga alkohol. Kanske de t.o.m. väljer att avstå alkohol helt i sina framtida liv. 😍
De vi gjorde förr är historia för dem, de viktiga är att vi inte dricker längre. Våra barn är ju i samma ålder, och vi slutade dricka i grevens tid tror jag. Ett par st av min sons ” kompisar” är redan ” rökta” och var tex med inne i Slottskogen häromdagen när en massa fulla ungdomar bla förstörde saker som var värda en massa pengar. Jag frågade min son varför han inte var med i Slottskogen. Han svarade helt kallt. dom bara super, blir konstiga och förstör. Sådan vill inte jag vara. 😎
Kram
@Torn Klok son ❤️ Kram 🐘
@Torn Klok son ❤️
Kram 🐘
Tror du tänker klokt Charlie…
Tror du tänker klokt Charlie, det är lite Sinnesrobönen över att släppa saker. Och du kommer att få veta om det är ett större problem. Och vilken fantastisk mamma du är som inte börjar fråga ut sonen. Du har så rätt i att det inte är hans problem och att han skulle hamna i en konstig position om du började fråga ut honom. Trevligt också med ert samtal. Jag tror att han känner sig väldigt säker på dig när han kan ta upp såna funderingar.
Har just nu en hel del…
Har just nu en hel del funderingar kring vad jag förstört i mitt liv med alkoholen. Inga positiva funderingar och kanske medför funderandet inget positivt i heller. Är ingen ältande människa men eftersom de här specifika tankarna följt mig en tid nu tänker jag att det kan vara bra att få delar av dem på pränt. Jag funderar på potentiella partners som fanns men som jag förstår nu tydligt och diskret drog sig ur p.g.a. mitt alkoholbruk. Vilka barn och vilket äktenskap hade jag fått om jag inte druckit och därför "fått" någon av de som jag ganska tidigt var intresserad av? Jag funderar på studietiden på universitetet som jag tyckte var jobbig och kände mig lite för gammal för redan från början på något sätt. En tid som jag också drack för mycket periodvis. Jag hade en tjejkompis som inte pluggade som umgicks med på fritiden och det vi gjorde var att vi drack. Studiekamraterna engagerade jag mig inte lika mycket i. Förmodligen för att jag blev för full på någon fest, tyckte det kändes pinsamt och därför valde att hålla mig på min kant för att på något vis visa att jag hade läget under kontroll - vilket jag ju inte hade. Jag har en del arbetskamrater med samma examen som jag. De har med sig kompisar från studietiden som de fortfarande umgås med. Jag har inte det. Och det är alkoholen som har gjort det. Fy vad jobbigt att tänka på såhär 25 år senare... Nu är det en fest i faggorna för oss inom vårt yrkesområde. Jag har valt att anmäla mig. Ser fram emot fest, behöver fejsa det som var (skitjobbigt), vill träffa alla de vettiga människor (har jag gjort bort mig för någon, vet inte) som jag missade för 25 år sedan för att alkoholen var viktigare för mig då än att umgås med måttliga till nyktra kloka människor med samma intresseinriktning som jag själv. Så j-vla dumma prioriteringar jag gjort alltså.
Exmakens vecka med flickan verkade varit tuff. När hon kom till mig lyfte hon en fråga som rörde städningen hos pappa. Det var jobbigt med hennes rum eftersom det förvandlats till en hög av tvätt. "Det är lite speciell organisation hemma hos pappa" sa hon. Hon är grymt lojal mot sin pappa och det ska jäkligt mycket till för att städning ska vara en fråga för flickan så jag var tvungen att ta upp hela alltet med exmaken inklusive flickans hygien, matvanor och torsdagkvällen som ledde till en skolfri dag för flickan. Frågade uppriktigt om han behöver hjälp. Nej han behöver inte hjälp, tycker inte oordningen är så farlig (den är ett viktigt skäl för sonen att inte bo hos honom) och ska prata med barnen. Jag svarade att det bästa han kan göra nu är att städa. Inget barn pallar prata med honom om det av det enkla skälet att det inte går eftersom han förnekar samtliga problem som kan ha med honom att göra. Jag vet att han inte känner sig ofelbar men han beter sig utåt (även mot sin närmsta familj) som om han är det och skulle aldrig, aldrig erkänna att något inte riktigt funkar så bra som det borde. Därför kan de inte prata med honom. Det kunde inte jag heller, därför var vi tvungna att skilja oss. Samarbetet fanns inte där. Jag kan inte göra mer, bara betrakta på avstånd.
I dag blir det en stor suck från mig. Glider inte omkring på en räkmacka just nu i alla fall.
Tack för fina kommentarer i min tråd AH, Se klart, Torn och Sisyfos!
Kram!
Jag tror att man behöver de…
Jag tror att man behöver de där perioderna av grubbel men det är viktigt att inte stanna där. Jag ångrar många saker från min ungdom och studietid men det hade inte med alkohol att göra utan att jag var för blyg, för ”snobbig” etc, för allvarlig. Jag skulle velat vara lite mindre cool,inte brytt mig så mycket om vad andra kanske tyckte och tänkte och vågar mer. Men, men nu tar jag upp de här funderingarna med barnen istället… jag kan ju inte ändra hur det var och jag förstår varför, men jag kan prata med barnen om att jag ibland är besviken på att jag inte vågade mer. De kommer väl att göra sina egna misstag men de kanske inte behöver göra just mina.
En annan fundering du har är den om makens stök. Jag tror att oordning påverkar väldigt negativt. Tror och tror förresten. För mig blir det stökigt när jag inte mår bra. Orkar liksom inte göra det som krävs dagligen och det är en ond cirkel.
Kan inte ha stök omkring mig så det är bara stökigt där jag inte ser, men det är jobbigt att ta tag i och när det har blivit som hos din Exman… eller som jag gissar så är det nog ett tecken på att det inte är så bra när det blir sådär stökigt. Det blir lite övermäktigt att faktiskt ta tag i. Pratade med en kompis vars son har ADHD och hon åker hem och städar hos honom ibland. Curling, jag vet, men också ett sätt att hjälpa till så att vardagen kan fungera bättre sen. Har man svårt att organisera så blir det väldigt stort när det har blivit oordning. Tänk om ni kunde åka hem och städa hos exmaken allihop. Kanske inte alls möjligt, men om han nu har hamnat i en ond spiral så kanske det kan hjälpa.
Men det är inte ditt problem riktigt. Eller indirekt blir det ju det. Skitsvårt att bara kunna vara betraktare kring det som rör barnen. Han har ingen familj som kan hjälpa honom?
Du är bra Charlie, glöm inte det i alla grubblerier nu. Du har kämpat, varit förälder, tagit ansvar, slutat dricka, slutat snusa. Klart man kan önska att man gjort annorlunda ibland, det hade fått konsekvenser, kanske hade barnen inte funnits. Man valde det som var rätt då.
@Sisyfos grubblerierna…
@Sisyfos grubblerierna passerade. De föranleddes av att jag anmälde mig till en större fest som inkluderar spöken från förr. Festen är uppskjuten, grubblerierna också uppskjutna.
Med maken har jag kommit-ingenstans. Jag erbjöd (helt emot alla min principer) min hjälp. "Det är inte stökigt hos honom och han städar varje vecka" (ren lögn enligt sonen). En annan nästan ännu viktigare fråga gäller dotterns hygien. Det gör så ont i mig när hon får gå med fett hår och luktar armsvett eftersom hon inte klarar hygienen på egen hand. Exmaken anser att jag måste förstå att han inte kan hjälpa sin dotter i yngre tonåren. Jag sa att det kan jag - eller inte. Flickan behöver hjälp, han behöver hjälpa henne handgripligen. Klarar han inte det så får han ringa mig när det är dags för duschning eller om han tar del av de avlösartimmar flickan har så kan någon av våra avlösare bistå hemma hos henne (inte 100 procent vad de timmarna är till för enligt lagen menmen..). "Nej, han behöver ingen hjälp". DET bekymrar mig.
Jag läser om funderingar här kring varför vi började dricka en gång i tiden. För min del var det nog redan från början en avkoppling från ett alldeles för stort ansvar jag tagit under min uppväxt. En möjlighet att snabbt och lätt få kul. Ett sätt att känna mig mindre ensam och eljest (fast effekten blev så klart den motsatta på sikt). Mitt drickande började vid 18 år så inte särskilt tidigt. Däremot märkte jag tidigt att mitt förhållande till alkohol inte var okomplicerat. Sedan nästa dag 1 har min relation till alkohol varit högst oavslappnad. Tankar om dricka eller inte dricka, dricka lagom och inte klara det har alltid funnit där. Till nu. Jätteskönt att slippa!
Bjöd hit en gammal vän (moderat med alkoholen) på middag i lördags. Helt i enlighet med mitt nya jag så var maten högst opretentiös och städningen bestod av en snabb dammsugning. Inte mer. Jag gjorde den nötköttsgryta jag planerat göra ändå. Vännen blev eld och lågor eftersom hon är dålig på långkok själv. Under dagen slog det mig att jag inte hade något vin att erbjuda. Alkoholen är ju en fullständig icke-fråga här nuförtiden. Men vännen som inte vet något om mitt alkostopp hade med sig en flaska gå-bort vin. Då fick jag sagt att jag inte dricker längre. Inga frågor på det (hon är mycket klok). Däremot tog hon gärna ett glas själv nu när inget annat fanns. Sagt och gjort. När kvällen var slut var flaskan det också. Någon kommentar om att intaget ökat under covid och någon kommentar om att det var ju inte riktigt bra efter hennes GBP-operation och allt. Hmmm, tror inte jag sett henne dricka en flaska själv någonsin. Vi hade en jättetrevlig kväll med mycket att catcha upp och mycket att prata om som rör nutiden. Fint att känna att gamla vänner finns kvar även om man i någon mån valt lite olika inriktning under en tid i livet. Sonen var hemma men var helt obrydd över hennes efterhand lite lulligare framtoning. Han framstod som fullständigt trygg med att jag inte drack. Märkte inga kontroller från hans sida.
Tyvärr har jag backat och är nu sjukskriven på 50% igen för min utmattning. Hade ju gått upp till 100 och kände att nu jäklar, I am back! Men nej... Känns som om jag hamnat på nästan samma ställe som för tre år sedan. Jätteledsen för det. Tappar tilltron till min kapacitet i arbetet och min förmåga att "komma tillbaka". Doktorn som jag tidigare tyckt framstått som lite lat och pensionsmässig blev väldigt i gasen när vi talades vid sist. "JAG kommer inte ge upp detta. Vi SKA få tillbaka dig!" Var några saker hon sa. Fint, nästan så jag blir tårögd.
Underbart väder i helgen och det tycks fortsätta på samma sätt i dag.
Kram!
Hej @charlie Jag kikar in…
Hej @charlie
Jag kikar in helt snabbt men tänkte bara på ordvalet ”backa” och skulle vilja säga välbehövlig paus i upptrappningen. Jag tror inte du backar. Men jag kan ju inte veta det, däremot att du har fullt och nödvändigt fokus på många olika delar av livet. För att inte behöva backa så bromsar du. Jag tror otåligheten är en av de svåraste sakerna med återgång till jobbet, min erfarenhet. Jag har stått utanför ett antal gånger och ser massor av framsteg men medarbetaren vill fram så snabbt! Om jag får säga så tycker jag du verkligen ska se detta som en säkerhetsspärr. Varken du eller din läkare kommer att ”ge upp” men ibland är två steg fram och ett tillbaka exakt rätt takt.
Kram 🍂💕
@Charlie70 Det är absolut…
@Charlie70 Det är absolut inte dig det är fel på ❤️ Återgången gick för snabbt. Vägen tillbaka är guppig som sjutton, man har bra och dåliga dagar. De dåliga dagarna måste man pausa, stanna hemma. Försäkringskassan är en påse nötter som inte fattar att man inte kan stoppa in folk i mallar och formulär. Det är så himla olika vad man behöver träna extra mycket på. Gå från 25 till 50 är ett stort steg, från 50-75 brukar vara lättare, men steget upp till 100 brukar ta lång tid. Och olika lång tid för olika individer.
Det sämsta man kan göra i det läget är att skuldbelägga sig själv eller känna sig usel. Acceptans är nyckelordet. ”Okej, idag var det en skitdag”. Du har dessutom allt med din dotter och nu hennes pappa att bekymra dig över - det tar mer energi än man tror. Man är summan av sitt liv, egentligen behöver man ha det kav lugnt hemma när det är stökigt på jobbet och vice versa men det är ju sällan så det ser ut.
Första gången jag var sjukskriven (2007) bestämde jag i princip själv takten från 25 till 50, 75 och 100. Jag bestämde också vad jag skulle göra när jag jobbade, ihop med min chef. Jag fick möjlighet att ”arbetsträna” upp till nästa nivå innan jag valde att kliva upp ett steg. Andra gången jag var sjukskriven (2018) var FK mycket hårdare tyvärr. Arbetsträna fick jag inte göra och steget mellan 25 och 50 gick tex alldeles för snabbt.
Efter ett helt år av återgång i arbete var jag fortfarande inte uppe i 100, jag orkade bara 75 procent. De sista två timmarna på dagen var jag helt död. Vid ett år drog FK in min sjukpenning helt. ”Kan du jobba 75 procent på ditt kvalificerade jobb så kan du jobba 100 på ett lågkvalificerat jobb och därför får du ingen mer sjukpenning”. Jävla nötter som sagt 🤬 Då valde jag att ta tjänstledigt 25 procent i ytterligare ett halvår. Det var enda chansen att komma tillbaka i min egen takt. ”Dåliga” dagar under min sjukskrivning tog jag ut semester eller komp, för vissa dagar tog jag mig inte ur sängen. Då hade det kanske samlat på sig en massa olika saker och plötsligt fick min hjärna bara nog.
Jag upplevde också att återgången var kämpigare andra gången, då jag närmade mig 50 år, jämfört med första gången då jag var 36 år. Det är så mycket som spelar roll - den fysiska och psykosociala arbetsmiljön, inflytande, tydligt avgränsade arbetsuppgifter osv.
Generellt ska man göra saker som man behärskar väl och som man tycker är roligt under återgången, då går återgången lättare. Felet många gör är att de känner pressen att lära sig nya saker och göra många olika saker. Begränsa intrycken om det går är viktigt - och nyttja den ”automatik” som finns i vissa arbetsmoment. Vissa arbetsmoment kan jag nästan göra i sömnen liksom.
Men det sista du ska göra är att slå på dig själv ❤️ Det blir bra till slut. Ha tillit för att det blir bra till slut. Tålamod. Precis som med nykterheten.
Kram 🐘
Så tråkigt med exmaken. Och…
Så tråkigt med exmaken. Och egentligen tycker jag inte att hans förklaring om varför han inte kan hjälpa dottern håller. Förstår att du blir bekymrad och kanske lite arg.
Vännen din drack nog lite väl mycket. Är man inte van så klarar man inte en flaska utan att bli rejält påverkad. (Tror jag).
Tycker som SeKlart att du ska se det som att bromsa i tid. Skönt med en engagerad läkare.
Finaste @Charlie70:) Jag…
Finaste @Charlie70:) Jag tänker inte heller att du har backat. Det är väl klokt att gå ner i tid igen men jag kan förstå din känsla. Din vilja finns, ditt engagemang men kroppen säger ifrån och nu lyssnar du på den. Tycker du är så genomklok i allt vad du skriver, det är så genomtänkt vad du gör, så förankrat på ngt vis. Så heja heja dig! Jag blev sjukskriven i december 2007 (då drack jag inte som tur var!). Det fanns så många varningssignaler men duktig flicka som jag är väntade jag på att min chef skulle säga något men det var min kollega som var skolsköterska som sa, nu går du hem. Och, jag gick hem. Blev inte helt utbränd med ganska så vidbränd. Hade jättebra stöttning av min chef. Var tillbaka på jobbet i september året därpå men min stressnivå var rubbad. Så jag känner tydligt av när det blir för mycket...blir ofta väldigt gråtmild då.
Trist med din exmake som inte tar ansvar för er dotter, och då hygienen. När vi har ny patient på jobbet så ställer jag alltid de frågorna till föräldrarna...hur fungerar hygienen. För somliga fungerar det väldigt bra medan många föräldrar får vara med och kämpa väldigt mycket med hygienen.
Ja, du är klok som en bok. Och jag önskar dig en jättebra onsdag!
Kram:)
Tack tack kära ni. Oavsett…
Tack tack kära ni. Oavsett om jag backat eller inte backat (ni har nog rätt men det kan jag inte erkänna i dag) så befinner jag mig i en situation jag har oerhört svårt att acceptera. Det i sig missgynnar läkning. Något min hjärna inser men mitt hjärta köper det inte. Märker att det stora matsuget kommer tillbaka. Min hjärna och kropp vill kompensera tröttheten med ett större matintag, bunkra för sämre tider enligt stenåldern. Så här försöker jag hålla mig något så när på mattan. Dagdrömmer om en prilla. Tittar drömskt på snuskylen bakom kassan när jag betalar. Inga lockande tankar på vin. Sååå bra det i alla fall.
Haft ett mycket kort samtal med exmaken. Men det går inte att ha en dialog. Han ljuger. Det är så han gör. Jag pekar på en brist (som flickan tagit upp med mig), han säger att bristen finns inte. Ridå.
Positivt att flickan tycks trivas utmärkt på sin nya skola. Hon är mycket gladare och piggare när hon kommer hem på kvällen. Har fått kompisar som hon är otroligt glad över. Sonen började gymnasiet och stiger på eget initiativ upp i ottan varje morgon och äter frukost utan mammas stöd. Även han relativt glad och harmonisk (med viss oro för kärnämnena p.g.a. koncentrationsproblem). Känns fint!
Kram!
@Charlie70 skrev:"Positivt…
@Charlie70 skrev:"Positivt att flickan tycks trivas utmärkt på sin nya skola. Hon är mycket gladare och piggare när hon kommer hem på kvällen. Har fått kompisar som hon är otroligt glad över."
Åh, vad glad jag blir ❤️ Jag minns när min dotter började på särskolan i trean. I sin gamla allmänna skola FICK hon vara med, om hon ville. I den nya skolan VILLE de andra var med henne. Stor skillnad 🙏🏻 Plus att personalen var proffs på att anpassa undervisningen efter varje individs behov. Också stor skillnad 🙏🏻
Kram 🐘
@Andrahalvlek hittar inte…
@Andrahalvlek hittar inte ditt svar på min fråga om kritik mot helnyktra nu. Men jag läste det. Jag tror inte jag är så uppdaterad på vad som har skrivits det senaste eller så bor jag under en sten för inte har jag sett någon kritik eller vresighet mot oss som valt helnyktert och gärna för fram det som en bra (förhållandevis enkel) väg framåt. Finns inga skäl att prolongera denna diskussion nu utan tänker att vi har bottnat i frågan (igen) för den här gången i alla fall.
Här rullar det på, minus utmattningen som tyvärr gör mig sugen på både mat och snus (fortsatt nikotinfri). Barnen mår bra och det är det viktigaste. Såg Berras inlägg om sonen som inte riktigt hade koll på varför han var nykter. Intressant att det kan bli så. Jag upplevde själv när jag var nynykter att min pojke (cirkus samma ålder som Berras när det begav sig) inte var riktigt mottaglig för att prata. Någon här tipsade då klokt nog att vänta in honom i stället.
Kram!
@Charlie70 Det tror jag är…
@Charlie70 Det tror jag är klokt tänkt angående sonen. Man kan ”fiska” lite ibland, men allra bäst är nog att ta snacket när det kommer på deras initiativ. Som i Berras fall, även om det inte är önskvärt att ta snacket när motparten är onykter.
Min äldsta är 24 år och vi har inte ”på djupet” pratat om mitt drickande. Det jag gör är att inkludera henne litegrann i min nyktra resa. Nu senast delade jag till henne att jag uppnått målstolpen 600 dagar och fick till svar ”grattis, fan vad grym du är!” Det värmde i mammahjärtat ❤️
Håller med om att vi inte behöver prolongera forumdebatten mer. (Coolt ord!)
Kram 🐘
@Charlie70 Det tror jag är…
@Charlie70 Det tror jag är klokt tänkt angående sonen. Man kan ”fiska” lite ibland, men allra bäst är nog att ta snacket när det kommer på deras initiativ. Som i Berras fall, även om det inte är önskvärt att ta snacket när motparten är onykter.
Min äldsta är 24 år och vi har inte ”på djupet” pratat om mitt drickande. Det jag gör är att inkludera henne litegrann i min nyktra resa. Nu senast delade jag till henne att jag uppnått målstolpen 600 dagar och fick till svar ”grattis, fan vad grym du är!” Det värmde i mammahjärtat ❤️
Håller med om att vi inte behöver prolongera forumdebatten mer. (Coolt ord!)
Kram 🐘
@Charlie70 🧡 Godmorgon! Hur…
@Charlie70 🧡
Godmorgon! Hur går det med allt?
Har du fått möjlighet att varva ner någonting? Tänker på dig!💗
Kram 🤗
@FinaLisa hejhej, det går…
@FinaLisa hejhej, det går lite kräftgång här med det ena och det andra. Inget som är riktigt tipptopp. Extremt snussugen. Har absolut inga tankar på vin. Kort från mig för nu!
Kram!
@Charlie70 Vill bara säga…
@Charlie70 Vill bara säga hej! Säga att jag tycker att du är så klok i allt du gör! Så grundad! Hoppas att du mår braoch har det bra!
Kram:)
@Varafrisk hej fina!…
@Varafrisk hej fina! Fortsatt kräftgång här. Utmattningen tar sig nya dimensioner. Rädd att den försämras snarare än förbättras trots alla tusen åtgärder jag håller på med (eller just därför). Sitter och hämtar kraft för att kontakta läkare. Hade ett samtal förrförra veckan som utmynnade i fortsatt 50 procent sjukskrivning. Nu behöver jag informera och bolla symptom som tillkommit. Men tycker det är så besvärligt att behöva hjälp så jag vill helst bara krypa under ett täcke och gömma mig. Fattar inte att det ska vara så svårt när det rör mig själv. Inser att den svårigheten i sig gör att läkningen drar ut på tiden ännu mer. Moment 22 helt enkelt.
Fortsatt extremt snussugen och nära återfall men har hittills undkommit. Inget vinsug. Jkla tur jag inte dricker längre. Undrar (eller inte) hur alkoholkonsumtionen sett ut nu i så fall...
Kram!
Ja, trots av eller på grund…
Ja, trots av eller på grund av alla åtgärder, det är frågan. Tänker att det finns mycket som påverkar. Nu har du slutat både med snus och med alkohol. Snussuget tänker jag står för behovet av att höja någon signalsubstans som faktiskt är låg. Eller höja energinivån. Tänker att alla saker vi gör är lite utmattande. Träning också. Alla nya intryck när man jobbar igen. Man behöver ta det försiktigt.
Jag tänker att du behöver känna att det är ok att inte orka som du vill. Du kommer tillbaka, men kolla att du är frisk för övrigt också. Sköldkörtel, vitaminer, mineraler etc. Och jobba lite med den där känslan av att tycka det är jobbigt att gå till läkare. Du har rätt att må bra!
@charlie vad du kämpar och…
@charlie vad du kämpar och även om livet knappast kan beskyllas för att vara rättvist så känner jag ”orättvist” när jag läser.
Alkoholen, snuset, maten, motionen. Vad med kan vi göra som de små-stora människor vi är. Det har jag svårt att greppa. Då tycker man (jag) att kroppen kunde vara lite sjyssst tillbaka.
Men så som många skriver så är ju denna återgång efter utmattning väldigt tålamodsprövande. Jag är glad att du är klok och lyssnar- tar hjälp- fast det bär emot. Vi ska leva länge! Kram 🥰
@Charlie70 Lider verkligen…
@Charlie70 Lider verkligen med dig. En sak jag kom att tänka på är acceptans. Att acceptera att allt är som det är just nu. Min erfarenhet av utmattning är att så länge jag kämpade och verkligen ville tänka mig frisk, riktigt kämpa emot när jag märkte symtomen, så blev det bara värre. Eller åtminstone inte bättre. Först när jag släppte taget och tänkte ”okej, så här är det” så började läkningen sakta krypa åt rätt håll igen. Vet inte om det är så för alla, men så var det väldigt tydligt för mig. Okej, okej, okej. Tips: Närvaropodden.
Tusen styrkekramar till dig ❤️
Kram 🐘
Åh goa du..@Charlie70❤️ Så…
Åh goa du..@Charlie70❤️ Så tufft du har det! Tänker också på vad Andrahalvlek skriver om acceptans..kan det vara något? Du har jobbat på så mycket med så många olika beroende…alkohol, snus och mat. Kanske inte mat var ett beroende men hur som helst så var det ngt med maten eftersom du tog kontakt med dietisten? Tänker du att det gick för fort? För många beroende som skulle få balans? Eller har du för mycket på jobbet? Eller kombination? Du är iaf klok som en bok… men du behöver vila….och endast vara lite småklok… eller kanske inte ens det..
Varm kram🥰
@Charlie70 💕🤗 Hoppas du mår…
@Charlie70 💕🤗
Hoppas du mår bättre och fått tillbaka styrfarten någorlunda åtminstone..
Tänker på dig! Kram 🧡🌷🧡
@Charlie70 Jag kom att…
@Charlie70 Jag kom att tänka på dig.❤️Länge sedan du gav ett livstecken. Hoppas det går åt rätt håll.
Kram
@Torn Ja, jag saknar också…
@Torn Ja, jag saknar också dig @Charlie ❤️
Kram 🐘
@Charlie70…jag saknar dig…
@Charlie70…jag saknar dig också❤️
Tack snälla alla @Sisyfos …
Tack snälla alla @Sisyfos @Seklart @Varafrisk @Andrahalvlek @Finalisa @Torn att ni tänker på mig. Jag tänker på er och alla andra här inne! Fokus i mitt liv är utmattningen. Snussuget är nästan på max hela tiden och vinsuget på noll. Så skönt att slippa vinet. Snuset står (åtminstone i min fantasi) för den snabba kicken, energin kicken ger i början och lite "kul" i vardagen. Har fortfarande inte riktigt landat i varför det är värt jobbet att sluta snusa men fick senast i förra veckan av en närstående f.d. storrökare som arbetar inom vården bekräftat att det var mycket klokt att sluta med nikotinet ur ett psykisk hälsa perspektiv. Jag avhåller mig eftersom det var så jvla jobbigt att sluta. Jag kan avhålla mig eftersom jag kunde sluta med vinet. Kapaciteten finns liksom där. Känns tryggt.
Såg att Tofu tog upp en superviktig fråga om hur trafik drivs på internet, kopplat till ett aktuellt fall här. Jag förstår hennes irritation till 100 procent. Gissar att våra barn har mycket bättre koll på hur "nätet" fungerar än många av oss 50plussare (typ). Jag tänker att jag tillhör den outbildade, naiva generationen som många gånger inte fattar. Till exempel har jag inte fattat varför det är dåligt att ha samma lösenord överallt. Efter att ha tvingat mig själv att läsa på lite har jag numera olika lösenord överallt, bl.a. hit till AH.
Nu ska jag uppdatera mig lite här inne.
Kram så länge!
@Charlie70 Skönt att läsa…
@Charlie70 Skönt att läsa att du inte har något vinsug och klarar att stå emot snusdjävulen! Märkligt att snussuget är så kraftigt. Men jag har en kollega på jobbet som har varit snusfri i ca 4 år nu, och han påstår att han fortfarande är sugen då och då 🥺 Inte akut sugen, utan mer ” det hade varit gott” Men det är inget han lider av liksom. Lika lite som man inte lider av att vara sugen på jordgubbar fast man inte har några. Så det blir säkert bra för din del tids nog. Du har verkligen en beslutsamhet som heter duga! 🤗