Första dagen

Tack Vjlo! Jag har självförtroendet med mig från alkostoppet och vet att det hjälper att hålla ut. Fortsätter så. Har precis gått en runda. Egentligen önskar jag att jag hade tid att vara ute hela dagarna och gå. Just där och då finns bara det vackra livet.

Kram!

Vad fint att du läst min tråd och tycker den bidrar. Skriven helt från hjärtat.

Här går livet lite kräftgång. Ställde mig på vågen, fick en chock och nu deppar jag. Mycket världsligt, jag vet men nu är det så. Jag väger som jag gjorde som gravid i 8:e månaden. Pratade med min mattant i dag. Hon uppfattade och fattade läget. Lite trösterikt var det att prata med henne.

Håller på att fylla min halvtid på jobbet efterhand. I går var väl första dagen jag kände att det tog stopp. Så fyller INTE på med mer där just nu.

Som vanligt inget vinsug men nikotinsuget håller i sig. Det senare avtar i styrka efter hand. Det gäller att hålla i och hålla ut. Jisses vad vi gnetar på här inne!!

Kram!

Dricker jättemycket vatten. Har alltid gjort. Vi pratar minst tre liter om dagen. Det är fett jag lagt på mig. Tror inte att jag bör hoppas på något annat.

Skrev jag verkligen som vanligt inget vinsug? Måste le. Det var inte länge sedan jag var sugen men det är bra. Hjärnan väljer att minnas det positiva!!

Tänkte skriva några rader om snus. Värsta suget har lagt sig dock fortfarande sugen. Men humöret alltså. Jag är glad att jag inte trappat ut SSRI innan jag började med det här projektet. Jag är också glad att jag inte "bantar" samtidigt. Det hade jag aldrig klarat av. Om en stund får jag avlösning här hemma. Ska passa på att gå en långpromenad då. Andas och hämta nya krafter att hantera mig själv och flickan som är i värsta tonårshumöret (ni vet det klassiska med att slå i dörrar, göra drama av små saker, hänga på toan i timmavis så vi andra håller på att pinka på oss m.m. m.m.). Tänker att jag kör en vecka till med full dos Champix och därefter en om dagen. Då har jag ett rejält antal veckor framför mig med stöd som jag tror jag behöver.

Nu undrar du Se klart hur det går med min mattant :D. Det går bra! Vi "ses" en gång i veckan och pratar om detaljer i min kosthållning för att äta rätt saker på rätt tider och att jag ska slippa blodsockerfall som kommer särskilt vid fysisk ansträngning. Vi har mycket fokus på protein, långsamma kolhydrater och att äta tillräckligt mycket. När vi har allt rätt i den delen så tar vi nästa steg med viktnedgången.

Tack för påhälsning Vinäger! Hoppas allt är lugnt för dig och vi hörs snart igen.

Kram!

När jag tänker tillbaka på det senaste året så finns där självklart många tankar och känslor som kopplar till nykterheten. Det har varit i ett tufft jobb men - hör och häpna - ett roligt jobb. Roligt därför att fysiska och psykiska skillnader till det positiva blir så tydliga. Roligt därför att det är så lätt att känna sig stolt över att ha klarat ännu en nykter dag. Roligt eftersom hjärnan helt plötsligt får utrymme att tänka andra tankar i stället för att ockuperas av tankarna på när jag ska få dricka vin nästa gång. Ok.

Hur kul är det att sluta snusa då? Inte alls. Inte om ni frågar mig. Jag är snusfri på vita knogar. Nyss hemkommen från en veckas skidsemester med flickan. Veckan var en lättnad då utevistelse och fysisk aktivitet helt tar bort tankarna. Så fort jag satte mig i bilen för att köra hem kom allt tillbaka. Drog ned Champixen till hälften innan vi åkte för att få en lite längre utfasning. Just nu lever jag på hoppet om de 6 månaderna. Det blev ju så väldigt mycket lättare med nykterheten efter 6 månader. Kanske är det detsamma med snuset? Jag håller i t.v. men ännu inte helt övertygad.

Tack Jullan och Se klar för att ni tittar in! Och Se klart, att du orkar kommentera just nu är förunderligt för mig. Läste om din pappa. En stor kram kommer här från mig.

Kram till er andra också!

Känner mig just nu rätt ok i mitt snusfria liv. Ser i kalendern att torsdag denna vecka är sista Champix-dagen. Nu har jag ju valt att halvera dosen på slutet så jag kör på någon vecka till. Har just mat-fuskat med småkakor och glass. Märker på en gång (till skillnad från tidigare) att kroppen inte trivs med denna typ av "mat". Lite ont i magen (har jag aldrig annars) och så kommer jag att svettas i natt (hände iaf förra veckan när jag avslutade en dag med kexchoklad). Intressant detta att lära känna sin kropp på nytt. Kunna lyssna på kroppens signaler och dessutom förstå vad den menar. Steg för steg kommer jag tillbaka till mitt riktiga jag. Jo, jag måste uttrycka mig så för jag har inte känt att den jag sett i spegeln varit jag - på många år.

Kram!

Intressant att du ser att jag får tydliga resultat av mina ansträngningar, Finalisa. Har en känslomässig dag här. Extremt sällsynt. Jag brukar köra på och om jag känner något är det "arg". Men nu är det snudd på tårar för flickans liv och leverne utifrån alla funktionshinder, för sonen som det går krattigt i skolan för, för min vikt som inte pekar nedåt som jag hade önsketänkt och tusen andra saker. Ser just nu lite dystert på tillvaron helt enkelt. Har en plan (som vanligt) för allt ovan så det kommer att vända till det bättre. Både i mitt känsloliv och i praktiken.

Men - INTE en tanke på vin trots detta. Hade inte kommit på fråga för ett år sedan. Då hade jag förmodligen suttit och hållt mig i stolskarmen för att inte rusa till Systembolaget. Nu - sätter jag på en panna kaffe till. Tänker klart och redar ut mina frågor i den takt jag kan och förmår. SKILLNAD!

(Har du pratat med doktorn Finalisa?)

Kram!

Flickan får mat och kärlek av sin pappa varannan vecka. Har inget annat, djupare samarbete med honom tyvärr. I dag har vi ett telefonmöte. Tre månader sedan sist. Finns mycket som behöver tas upp men det får begränsas till en eller två frågor. Han kan inte ta in mer än så.

Du läser säkert mellan mina rader helt korrekt. Jag är positiv! Och jag är ofta orolig för mina barn.... Arbetar på att släppa sonen lite grand. Han är fortfarande bara 15, på väg mot 16 men jag märker att han inte längre är betjänt av min "bevakning" och uppmärksamhet hela tiden utan behöver finna sina egna vägar trots unga år.

Bra att du pratat med doktorn. Krya på dig!

Intressant med ny sida. Måste säga att jag blir lite förälskad i den layouten också! Bra val Alkoholhjälpen med @Magnus i spetsen antar jag :-)

Saknar vissa grejer och är lite trög med att lära om men det är bara att inse att utveckling är konstant och jag följer med och är en del.

Har första barnfria lördagen på tre veckor. Sitter med mitt te och laddar för att städa badrummet. Känner inget intresse för det än så länge. Mitt mattantsprojekt rullar vidare. Hon konstaterade i veckan att jag nu är i balans d.v.s. jag har inte gått ned eller upp i vikt och blodsockret är under kontroll. Jag har en betydligt större förståelse för hur mitt mattintag påverkar min kropp nu än när vi startade för en dryg månad sedan. Nu påbörjas strax projekt viktnedgång. Projektet bedöms ta ett år och ska ske iterativt. Vi kommer alltså att strypa kaloriintaget i perioder för att sedan öka på det till vi hittar den nya balansen. Allt för att lura kroppen. Den får inte tro att ett onormalt lågt kaloriintag är det nya normala. Projektet kommer att ställa extremt höga krav på min disciplin. Jag som älskar god vällagad mat. Men inget kan väl vara värre än att sluta dricka rödvin eller snusa tänker jag. Hejohå!

Kram!

Ser att min bild blivit godkänd. Ville ha en bild men ingen stark känsla för vad så tänkte bara blomma. Valde denna, med många färger för att lite spegla vilka vi är här. Så många olika fantastiska personligheter med olika bakgrunder och ibland olika mål men som kämpar för samma sak. Att må bättre och få ett mer innehållsrikt liv.

Kram!

Halv dos Champix

Snussuget bedarrar så (mycket) sakteliga. Jag tar dag för dag och timme för timme i bland. Likheter finns med det forna vinsuget. Om det fortsätter så då vet jag att snussug förmodligen är mer eller mindre ett minne blott vid maj månads utgång. Bör ju kunna gå att uthärda. Eller hur? Någon vecka återstår på min halva Champixdos. Ska bli fint när den kuren är avklarad.

Kram!

Testade att få till en rubrik, men den lyckades visst inte. Ett visst antal ord följer med oavsett hur många mellanslag jag gör :D

Ubåt. Gör just nu en ubåt. Med det menar jag att kaloriintaget har minskats rejält från ena dagen till nästa. Inte min melodi alls egentligen. Jag älskar mat. Har säkert skrivit detta tusen gånger redan här på forumet. Om x antal dagar ska ubåten sakta gå upp mot vattenytan. Tappade kilon ska inte komma igen. Dricker konstiga drycker, får nöja mig med räkor när barnen äter skagen. En frukt om dagen, inte mer. Jaja. Positivt är att matsuget vinner över nikotinsuget. Vinsug? Existerar inte just nu. Minns i början av nykterheten då kunde jag bli sugen på vin när jag egentligen var hungrig. Det talar för att det är klokt att vänta en bra stund med eventuella dieter. Viktigaste först - nykterheten.

Kram!

@FinaLisa vet inte om du följt mig men jag har ju projekt ubåt just nu i syfte att gå ned i vikt. Just nu är det väldigt få kalorier jag får äta och i natt blev det svårt att somna. Först stökigt med flickan, sedan somnade jag och vaknade igen och då gav jag upp och åt de där äggen. Kolhydrater är inte "tillåtet" just nu. Äggen funkade! Jag somnade och känner mig utvilad trots betydligt färre timmar än jag är van vid nuförtiden. Tänker mycket på snus. "OM jag bara fick snusa skulle allt kännas lättare...." Bara fantasier, det vet jag. Ett par dagar kvar på Champixen sedan är det slut med den. Till sommaren känns det nog bättre!

Kram!

Tagit sista Champixen i dag. Tror medicinen gör varken till eller ifrån. Urjobbigt att vara utan snus och emellanåt undrar jag om det är värt det. Nu har jag gett mig tusan på att gå ned i vikt utan nikotinets inverkan och den tanken taggar mig. Ja, man får ta till de argument kan finna...

@Andrahalvlek jodå, det kämpas på men jag har funderat på detsamma. Att snuset är svårare än alkoholen. Suget är ju där hela tiden eftersom jag snusade hela tiden utom under djupsömnen kanske... Drog nyss ned persiennen i sovrummet. Förberedde nattningen om en stund. Då blev jag sugen på en snus. Att dra ned persiennen är alltså en trigger. Och så där håller det på... Självaste livet tycks vara en trigger för snus och riktigt så illa var det inte med vinet för min del.

För Vjlo har processen verkat lite smidigare än för mig. Kanske feltolkar jag dig @Vjlo?

Kram!

@Kennie tack! Det är vad jag tror också, att det blir bättre till sommaren. Fint med lite bekräftelse från en annan ex-nikotinist :D

Kram!

@Vjlo ja det är fantastiskt vad alkoholstopp för med sig. Att du nu tar tag i dåliga saker på jobbet t.ex. och kan göra det med en klar hjärna och öppet sinne. Fantastiskt!

Jag är en av de som måste jobba hemma men var inne i dag för att jag behövde göra lite utskrifter och kolla snigelposten. Lunchade (på avstånd) med en kollega som snusar. Faktiskt den kollegan som fick in mig på spåret "nikotin utan snus". Han berättade att han hade köpt himla goda snusar. Ny sort med smak av "skånska skogsbär" (vilka bär är det :D). Jag luktade på dem och fy bubblan alltså. Doftade starkt och jag blev lätt illamående faktiskt. Det var ju skönt! Tyvärr fantiserar hjärnan lik f-b- om den trevliga nikotin-kicken som förhoppningsvis kommer snart. Men så blir det inte.

Kram!

@Kennie kan inte låta bli att le när jag läser vad du skriver. Du har så rätt och jag ska inte prova någon prilla nu när jag kommit så långt som jag gjort. Jag tänker att det är tiden som arbetar för mig. Till sommaren borde det värsta suget vara ett minne blott tänker jag. Ser fram emot den magiska gränsen, 6 månader.

Kram!

Projekt finna särskola till flickan pågår. I dag ett långt telefonmöte med en skola och studiebesök. Nu kan jag tänka mig en flaska vin (inbillar jag mig). Gamla triggers väcks till liv igen av det här särskoleprojektet. Triggers går tydligen bara i ide. Trodde de skulle dö ut efter hand, men inte.

Nu blir det en mugg buljong, bädda rent i sängen och sedan är det fredag - utan vin - för mig.

Kram!

@Kennie Har klarat av exakt tre månader som snusfri nu. Har sett framför mig att om ytterligare tre månader är det värsta över. Men jag gör mig beredd på att det tar året då. Tänker bannemej inte ge mig den här gången. Svårt som tusan och svårare än att sluta med vinet skulle jag säga.

@Se klart. ja, dessa val. Skolan vi hade möte med i går är den skola flickan skulle blivit placerad i om det var förr i tiden, när vi inte hade samma valmöjligheter. Kommunal särskola med tydligt uppdrag, utbildad personal, rutinerad ledning o.s.v. Var som sagt helt matt direkt efter mötet men nu när jag fått sova på saken så känner jag bara att jag vill köra på denna skola. Vi behöver nog inte prata med fler skolor. Orkar inte, blir alldeles känslomässigt uttorkad efter varje möte där flickans alla brister och behov ska beskrivas. Jag hoppas i så fall att det innebär att jag inte behöver ifrågasätta om flickan lär sig så mycket som hon kan utifrån sina förutsättningar, kommer ut på rasterna och slipper frysa eftersom hon får hjälp med klädseln, att hon får mat i magen varje dag, att vi inte behöver prata särskilt om att epilepsin kräver ständig bevakning (även små anfall som kan vara mycket svåra att upptäcka behöver noteras för medicineringens skull), att kläder och jympakläder kommer hem tillsammans med flickan och inte samlas på hög på skolan. Om jag slipper hålla koll på dessa grejer, då kan jag nog snart lägga 100 procent av min energi på att komma tillbaka till jobbet på heltid igen. Önskar inget hellre än att få tillbaka mitt eget (arbets)liv faktiskt. Finns hopp!

Kram!

Drygt tre månader sedan sista prillan nu och jag undrar faktiskt om jag inte anar att suget lägger sig.... Följer detta hur det var med alkoholen för mig så bör det bli ganska till nästan helt lugnt om tre månader. Såå himla skönt i så fall. Suget har gått mig på nerverna emellanåt. Då gäller det att ha pannben och inget annat. Påskhelg på intågande. Solen skiner. Förr hade både ledighet och solen skiner varit en kraftig trigger. Nu tänker jag på att det var så en gång i tiden och njuter i stället av kaffet. Om ett år kanske jag inte ens tänker på hur det var en gång. Älskar verkligen livet. Att vara utsövd i stort sett alla dagar, att slippa huvudvärk illamående och ångest, att kunna planera framåt och vara säker på att jag inte kommer att förstöra planerna för att jag drack för mycket kvällen innan. Laddar inför särskolan också. Tänker och hoppas att flickan framöver verkligen får det stöd hon behöver och att jag kan vara en vanlig mamma som ser till att skicka med frukt och jympakläder men slipper sitta i samtal om att flickan inte får i sig mat på lunchen, att hon fryser på rasten för att hon inte får hjälp med klädvalet eller att hon inte får tillräckligt stöd under lektionerna som hinner ta slut innan hon ens hittat rätt arbetsmaterial i sin låda. Nuvarande skola har kort och gott varit helt fel för henne vilket har genererat en massa jobb för mig. Hoppas det är slut med det nu. Jag vill få tillbaka mitt liv som yrkesarbetande kvinna. Vill inte vara mamma 48 av dygnets 24 timmar längre. Vill kunna odla lite egna intressen med energi som förhoppningsvis finns över om nästa skola gör sitt jobb (vilket de säkert gör).

Nu blir det påfyllnad kaffe. En kopp måste man ju ha när solen skiner, eller hur?

Glad påsk på er och Kram!

Snart kvällsmat. Haft en fin långfredag tillsammans med barnen. Det är klart, någon vila är det inte. Man är kock, hårfrisör, psykolog, tvätterska, bollplank, servitris, underhållare, fritidspedagog osv osv. Allt i ett liksom! Sillunch blev det tillsammans med en alkoholfri öl, första på länge. Nu står potatisgratängen i ugnen och snart ska jag steka renfilé och göra kantarellsås. Kvällen blir självklart också helt alkoholfri. Ser fram emot att äta och hänga med barnen nykter och klar i knoppen hela påsken!

Kram!

Måste säga att jag blev väldigt paff över "oss" i går. Så paff att jag faktiskt bara kunde logga ut. Behövde fundera, sova på saken. Brukar vara bra. Och så har jag, precis som alla andra, ett annat liv också så klart.

Jag har under min tid här sett och ser flera exempel här på forumet som dricker kontrollerat och som också får det att fungera. Med fix och trix men som ändå får till det. Att då som @Torn i går uttalade att du under din tid här inte sett "ett enda exempel" som lyckats dricka kontrollerat kan jag förstå upplevs som hånfullt. Jag läser om dem här på forumet varje vecka, jag har träffat dem vid de träffar Alkoholhjälpen har arrangerat, både IRL och via zoom. @Torn men du säger att de inte finns?

Detta är personer som har insett att kontrollerat drickande är det som fungerar framför "förbud" eller helvitt då förbudet i sig triggar beroendet till tusen och kan leda till kraftigt försämrat drickande. Det handlar alltså för dessa personer inte om ett leasure-drickande på "finvis" utan en strategi för att inte titta ännu djupare ned i flaskan.

Ingen här vill någon annan illa. Men jag tror att man i sin iver över sitt eget välmående kan upplevas som att man "kör på" lite hårt. Jag vet inte heller om alla behöver förstå varandras olika vinklar och vrår. Förmodligen inte. Än viktigare då att man förmår att hantera att det finns olika sätt att tackla alkoholberoendet - av omsorg om sina medkamrater här på forumet. För vi är ju här FÖR varandra inte MOT varandra, eller hur?

Jag tänker inte med detta inlägg säga att jag härmed stänger diskussionen eftersom det skulle vara detsamma som att jag inte vill bli bemött. Låter det vara lite öppet här.

Nu blir det te och sedan börjar arbetsdagen. Soligt och kallt i Stockholm. Har hunnit med en kort promenad på morgonen. Helgen har varit fin. Fick med mig flickan på två mindre utflykter vilket är helt fantastiskt och det som gjorde påsken. Förutom maten då men den får jag inte äta så mycket av just nu.

Kram!

@Torn då förstår jag dig bättre!

Tack @Pianisten och @Tofu för kloka ord i min tråd. Jag är inte konflikträdd men har med tiden blivit oerhört konflikttrött. Vill inte, orkar inte. Det som varit här på forumet i veckan hoppas jag vi alla på våra olika vis kan ta med oss lite viktiga lärdomar av? Jag tänker också som du @Tofu att konflikter i högsta grad kan vara det bränslet som behövs för att vi ska utvecklas, som individer och som grupp.

Kram!

Veckan har varit lite eljest. Har minskat ned sjukskrivningen ett steg till. Känns ju bra men egentligen helt fel. Har fortsatt enorma kognitiva svårigheter. Det är helt enkelt potatismos i hjärnan och det passar inte mina arbetsuppgifter på något vis alls. Det stressar mig.

Känns också som om jag kör en repris från förra våren. Solen tittar fram = jag blir sugen på vin. Som tur är tycks suget numera bestå i en snabb, flyktig tanke som försvinner bort i en ögonblink.

Projekt viktnedgång rullar vidare med hyffsat stor möda. Jag är alldeles för förtjust i mat för att tycka att detta är något kul. Men, jag fattar så klart hur viktigt det är. Har dragit på mig alldeles för många onödiga kilon de senaste åren. För att inte prata om snusstoppskilona - ojojoj... Efter en månad visar vågen minus 4 kg. Jag fortsätter i förhoppningsvis samma tempo - med stöd av dietisten så klart.

Pojken närmar sig 16 år. De senaste åren har jag varit hemma mycket. Funnits till hands för barnen. Så även nu med hemarbetandet. Övertygad om att det varit bra för pojkens psykiska hälsa. Det har gått knackigt för honom med betygen, vilket har varit ångestframkallande för honom. Nu har vi i vilket fall börjat ställa om fokus till tvätt, matlagning och städning. Steg för steg tar vi oss igenom frågor av typen hur man hanterar en stekpanna av gjutjärn, steker färdig pyttipanna, tvättar och hänger upp tvätt, städar osv. Han orkar med det nu, och jag peppar som tusan. I går sa jag till honom att fixar han grunderna i matlagning kommer han att ha så otroligt mycket vunnet med det i livet. Hoppas hans intresse håller i nu så det inte blir som med en viss pappa (omöjligt att ha familj tillsammans med en person som inte lyfter ett finger faktiskt. Inget jag önskar min son.)

Det var lite rapport från Camp Charlie. Återkommer säkert under helgen!

Kram!

Faktiskt pekar ni båda två på faktorer som gjort att livet mot självständighet måst vänta något. Det har inte varit läge att ta de här frågorna med pojken tidigare. Vi har behövt fokusera på hans mående och skolarbete, inte tvätt, disk och annat. Nu mår han hyffsat och har dessutom lov och då kan jag ställa högre krav på honom. Gäller att passa på. Sedan måste jag säga att jag ler när jag läser vad du skriver Finalisa. Jag har precis samma ingång. Vara den mamma jag inte själv hade. Det tar på mina egna krafter och jag inser att jag gör pojken en björntjänst. Så nu är det projekt backa ur så sakteliga som gäller.

Ha en fin lördag!

Kram!

@Blenda tack för tipset!!

Hej alla! Tack för kommentarer. Jag kan inte påstå att sonen är särskilt stökig. Han gör liksom inget hemma. Det betyder att det inte blir stökigt men också att inget öht blir undanplockat eller fixat på eget initiativ (pappa upp-i-dan...). Detta oroar mig självklart och jag har många gånger sagt som du Se klart att det blir svårt att få en framtida relation att hålla om han inte får ordning på den sidan av sig själv. Nu har vi haft ett par år med tuff pubertet som eventuellt börjar lugna sig. Det tillsammans med påsklov ökar energinivån för honom och det är vid sådana tillfällen jag måste passa på. Nu har vi tränat en hel del på tvättmaskinen och han börjar få snurr på den grejen tycker jag. Trevligt nu är att sonen utan protester och t.o.m. lite förväntan följer med på mina "konstrundor". Jättetrevligt i söndag på Moderna museet och nu på söndag följer han med till Nationalmuseet. Fotografiska har jag frågat om såååå många gånger eftersom jag tycker att just dit borde han ju vara intresserad av att komma om nu inte annat känns spännande men hittills fått kategoriskt nej. Som det är nu kommer vi säkert gå dit tillsammans under våren, kul!

Fortsatt snusfri och alkofri. 4 kg ned (sa jag det?) på en månad. Just nu orkar jag inte hålla igen så värst på maten, men jag har ju hela livet på mig...

Kram!

Snussugen. Finns inte mycket mer att säga faktiskt. Mitt tuggummikonto (vanliga, nikotinfria) börjar närma sig nivån ett par flaskor rödtjut per vecka. Har ont i käkarna. Försökte googla på om det skulle finnas en poäng med att köra Champix nu, tre månader efter att jag slutat. Hittade inget. Förmodligen för att logiken säger att Champix inte skulle hjälpa mig nu. Jag har inget fysiskt sug (även om det känns så!), suget är psykologiskt. Tydligen minskar ämnesomsättningen med ungefär 15%vid nikotinstopp och den stabiliserar sig efter ca 6 månader. Det är med andra ord ett jävulskt projekt att genomföra nikotinstopp och viktminskning samtidigt.

Trött efter arbetsveckan som avslutades mycket tråkigt med information om att en gammal granne avlidit (ålder+covid), en annan granne har fått hjärtproblem, en kollega gick och trillade i går, fick hjärnskakning och blev blåslagen i fejset (bor ensam så orolig natt), annan kollega (i min ålder) med konstaterad covid i början av veckan har nu fått en stroke. Ja, det var ju så många dog i början innan man kom på att blodförtunnande är viktigt att ge vid covid. De fick blodproppar helt enkelt och dog av det. Blir genuint ledsen och känner mig väldigt trött nu faktiskt.

Kram!

Känner mig lugnare. Mycket för att jag håller kontakten med de som jag är orolig för. Inte kollegan som fick en stroke då utan jag är bara mycket tacksam över att jag hade en kanal in till hans bror (genom omvägar på jobbet) som rapporterar. Information lugnar.

Måste försöka dra ned på tuggummituggandet! Lägger nu 100-tals kronor per vecka på tuggummin som ger mig träningsvärk i käkarna och ont i huvudet. Vad är poängen liksom?

På positiva kontot finns flickan som mår bra. Har arbetat på att få in en häst-aktivitet på mina helger under ett års tid nu. Har varit kämpigt med fram och tillbaka och ångest och vill och vill inte och kommer iväg och inte. Vi har varit flexibla, ändrat tid, tagit in en kompis, skruvat på innehållet i aktiviteten och hur vi förbereder flickan på den, skippat duschen efteråt som kan vara ångestladdad osv osv. I går kändes det som att NU sitter den. Och varför? Jo, för att flickan får styra allt helt själv (och jag gjorde mig totalt osynlig, inte helt oviktigt i sammanhanget). Vi har egen tid i ottan nu, utan att behöva ta hänsyn till kompis. Då upplever hon att hon har kontroll och kan tillgodogöra sig aktiviteten. Hon mockade boxar, hämtade häst från hagen, borstade vinterpälsig häst, kratsade hovar och avslutade med lite ridning utan sadel och träns. Bra övning för både barn och häst. Helt plötsligt började hon göra relevanta grejer i stället för att maniska sopa ett litet område i 45 minuter eller få för sig att leta efter stallkatten är det viktigaste som finns just nu. Jag satt på en sten bakom ett litet berg med kaffetermosen och njöt av den tidiga morgonen samtidigt som jag lyssnade på flickans glada röst på avstånd ( istället för skrik om JAG VILL HEEEEM, JAG VILL INTE VARA HÄÄÄR). I bland får man faktiskt casha in för det man arbetar för och då är det underbart! Ett års träning och förberedelse för att få in rutinen med en timmes hästaktivitet varannan helg. Värt det eftersom alternativet är sitta hemma, inomhus, med youtubefilmer och kylskåp/skafferi och en frustrerad mamma som enda sällskap.

I dag blir det Zorn på Nationalmuseum för mig och sonen. En stund med min fina pojke när vi har någon timmes avlösning för flickan. Bra för alla. Nu och på längre sikt.

På positiv-kontot finns också skrattet. Skrattar emellanåt så mycket att varken mina magmuskler eller käkar mäktar med riktigt. Skrattet breder snabbt ut sig till mer skratt, ungefär som när man var barn. Det skrattet! Hade glömt hur det kändes men sååå befriande! Sonen undrar hur det är med mig. Han noterar förändringen. Jag skäms nästan inför honom, lite som om jag hade druckit för mycket. Varför denna skäms-känsla? Någon? Den måste ju bort.

Ha en fin söndag alla!

Kram!

Känner ofta som små strålar av harmoni nu. Aktiviteter som jag kämpat med för flickan fungerar nu för henne. Vaknar, är pigg, barnen mår bra, pengarna börjar tryta efter långvarig sjukskrivning men det finns mat på bordet och resten kan vänta. En födelsedag snart. Det blir mycket låg budget i år. "Fattar" säger barnet. Viruset och sjukskrivningen har ökat min närvaro för sonens del otroligt mycket. Jag är helt övertygad om att han har blivit otroligt mycket hjälpt av det i en svajjig tid som högstadieungdom med lite darrigt psykiskt mående. Min närvaro har hållit honom under armarna. Jag är hemma när han går till skolan och jag är hemma när han kommer hem. Det doftar alltid nykokt kaffe i lägenheten nuförtiden. Jag fixar mat på nolltid när han dööör av hunger, jag finns där för att krama honom flera gånger per dag, jag finns där för att visa att jag älskar honom. Inte minst finns jag där för att faktiskt undervisa honom ut i livet. Ni vet det där med tvättmaskinen, matlagningen och annat. Den där korta stunden som han visar intresset på som sedan försvinner, det kan jag ta tillvara på direkt. Innan sjukskrivningen jobbade jag heltid och mer än det med resor inom landet och utom landet, jobb på dagen och jobb på kvällen, när jag inte fixade för barnen jobbade jag. Och när jag inte jobbade och när jag hade "fixat färdigt" för barnen ja då drack jag vin. Fanns inte tillgänglig särskilt mycket även om jag var hemma. (Hur fan tänkte jag egentligen??) Jag är övertygad om att den trygghet de kan känna i att jag finns så mycket tillgänglig kommer att fungera som tipptopp vaccin mot dåligt psykiskt mående och beroendesjukdomar i framtiden. Funderar på vad jag pratar om nu men det är väl egentligen det här med arv och miljö och vilka val jag gjort i livet och hur de påverkar barnen. Jag känner en stark tillfredsställelse i att faktiskt kunna ge sonen av min närvaro nu på ett sätt som jag inte kunnat tidigare (eller som jag valt bort om man vill se det så). Tänk om jag hade fortsatt dricka... Nä förresten, det vågar jag faktiskt inte tänka på.

Våren tar sina försiktiga steg. Jag njuter av att den tar sig lite långsamt i år. Kylan som kom nu bromsar sprickningen som var tidigare i veckan. Födde barn för 16 år sedan. Minns att jag var så besviken på att jag inte orkade njuta av våren det året och att jag hade önskat att vi planerat in barnafödseln en månad eller två tidigare :D. Det var dessutom en kall sommar 2005.

Shuggie Bain och jag kom inte överens alls så vår relation är avslutad. Lyssnar nu på Ulf Lundels Vardagar. Rekommenderas för alla intresserade men kanske vill jag ge en särskild rekommendation till dig som inte känner att du har fokuset på topp just nu. Boken är just en beskrivning av vardagar och tankar kring den. Du missar inget om du läste/lyssnade fast inte några sidor eller minutrar. Bara att fortsätta där du är. Jag är särskilt förtjust i att lyssna på böcker som läses av författarna själva. Klockan närmar sig jobbstart. I dag tänkte jag borsta tänderna innan jag kör i gång.

Kram!

Vet inte om jag tjatar nu men det här med att sluta snusa och föra diet samtidigt skulle jag säga är tortyr. Fem välbehövliga kilo ned nu sedan början av mars. sju kilo kvar till jag inte är överviktig längre sedan helst några ytterligare kilon så jag liknar mig själv igen. Har gott stöd av min mattant som skällde på mig lite i veckan. Veckan började med att jag "betedde" mig mot en kollega. Så gör INTE jag, men det gjorde jag.... Kände mig utsvulten och tärd inifrån och ut. Stressmotståndet låg på noll och minus. Tog en pizza på kvällen. Kunde ätit två. Sedan åt jag på lite som vanligt ett par dagar till samtalet med dietisten. Nu är jag på det igen med dieten. Varför driver jag mig själv så hårt kanske någon undrar. Jo det är helt enkelt för att jag mår mer dåligt än jag vill erkänna för mig själv av min spegelbild nuförtiden. Det är inte mig själv jag ser. Dessutom finns en viktig hälsoaspekt i det att inte låta vikten dra iväg alldeles för långt. Har även i släkten kvinnor som har gått från trådsmala till kraftigt överviktiga och nu är jag själv på väg dit. Vill inte det. Läste någonstans att snussuget försvinner vid 9 månader. Har tänkt typ 6 månader som det var med vinet för mig. På måndag har jag varit snusfri i fyra månader. Tänker ofta på att det skulle vara så enkelt och för stunden helande att bara handla en dosa General. Men att förstöra fyra månaders kamp på bråkdelen av en sekund - det lockar inte heller...

Kanske en ganska ointressant rapport för andra men behövde få detta på pränt. Pannben är det enda som gäller nu och framåt. Och det är vi många här som har ju!

Kram!

@Andrahalvlek ska inte sticka under stol med att nygamla tankar på vin poppar upp mer än vanligt. Känner dock inte att jag riskerar nykterheten utan den ÄR stabil. Men resten är ju bara ett enda mörker det måste jag erkänna. "Gläds" åt att de hade fin färsk broccoli på Ica i dag. Den kan jag mumsa på under dagen. Inte kul alls att sakna nikotin men det måste ju gå över någon gång. Något annat alternativ finns ju inte liksom... Jag vill stänga dörren helt hos receptorerna i min hjärna som gör mig mottaglig för beroende. Kan man det förresten?

En dag i taget. Gäller även dieter och nikotinstopp.

Kram!