Tack Vjlo! Jag har självförtroendet med mig från alkostoppet och vet att det hjälper att hålla ut. Fortsätter så. Har precis gått en runda. Egentligen önskar jag att jag hade tid att vara ute hela dagarna och gå. Just där och då finns bara det vackra livet.
Tack Charlie70 för dina inlägg! Har läst igenom tråden nu och vill bara säga att dina inlägg ger hopp! Hopp om att även i mörka stunder så är det så värt att fortsätta vara nykter!
Kram Mamsen ?
Vad fint att du läst min tråd och tycker den bidrar. Skriven helt från hjärtat.
Här går livet lite kräftgång. Ställde mig på vågen, fick en chock och nu deppar jag. Mycket världsligt, jag vet men nu är det så. Jag väger som jag gjorde som gravid i 8:e månaden. Pratade med min mattant i dag. Hon uppfattade och fattade läget. Lite trösterikt var det att prata med henne.
Håller på att fylla min halvtid på jobbet efterhand. I går var väl första dagen jag kände att det tog stopp. Så fyller INTE på med mer där just nu.
Som vanligt inget vinsug men nikotinsuget håller i sig. Det senare avtar i styrka efter hand. Det gäller att hålla i och hålla ut. Jisses vad vi gnetar på här inne!!
Jag måste dricka 1,5-2 liter vatten varje dag. Annars upplever min kropp att det är brist på vatten och samlar vatten. Dricker jag tillräckligt släpper kroppen ifrån sig vatten. Bara ett tips.
Dricker jättemycket vatten. Har alltid gjort. Vi pratar minst tre liter om dagen. Det är fett jag lagt på mig. Tror inte att jag bör hoppas på något annat.
Det måste du hålla med om är en mäktig sak att skriva sådär i förbifarten.
I perspektiv blir vågens trista budskap ändå ett problem av annan karaktär. Men ändå. Segt ju. Och så vet man att vartenda hekto är nåt man mumsat i sig vid ett tillfälle och nu ska man betala för det? Vikt är långsint materia.
Jag kämpar också med min diet. Lite enklare än vad jag trodde, denna gång. Det är nåt med nykter- kämpandet som funkar här med. Det här; jaja vi pratar vidare om detta trista fakta imorgon. Nu är det apelsin-stund.
Men snart är det åtminstone helg och hittills innehåller sovmorgon inga kalorier vilket iofs kanske bara är en tidsfråga. Nu segar vi på. Kram!
Skrev jag verkligen som vanligt inget vinsug? Måste le. Det var inte länge sedan jag var sugen men det är bra. Hjärnan väljer att minnas det positiva!!
Tänkte skriva några rader om snus. Värsta suget har lagt sig dock fortfarande sugen. Men humöret alltså. Jag är glad att jag inte trappat ut SSRI innan jag började med det här projektet. Jag är också glad att jag inte "bantar" samtidigt. Det hade jag aldrig klarat av. Om en stund får jag avlösning här hemma. Ska passa på att gå en långpromenad då. Andas och hämta nya krafter att hantera mig själv och flickan som är i värsta tonårshumöret (ni vet det klassiska med att slå i dörrar, göra drama av små saker, hänga på toan i timmavis så vi andra håller på att pinka på oss m.m. m.m.). Tänker att jag kör en vecka till med full dos Champix och därefter en om dagen. Då har jag ett rejält antal veckor framför mig med stöd som jag tror jag behöver.
Nu undrar du Se klart hur det går med min mattant :D. Det går bra! Vi "ses" en gång i veckan och pratar om detaljer i min kosthållning för att äta rätt saker på rätt tider och att jag ska slippa blodsockerfall som kommer särskilt vid fysisk ansträngning. Vi har mycket fokus på protein, långsamma kolhydrater och att äta tillräckligt mycket. När vi har allt rätt i den delen så tar vi nästa steg med viktnedgången.
Tack för påhälsning Vinäger! Hoppas allt är lugnt för dig och vi hörs snart igen.
Oj vad du jobbar på, du är ju jätteduktig ju. Själv vågar jag mig inte på att sluta med snuset än men snusar mindre än förut. Och vikten, det kommer du fixa när det är dags. En sak i taget så går det mesta verkar det som. Blir mäkta imponerad av kämparglöden härinne. Den smittar av sig oxå, kanon. Kram till dig.
När jag tänker tillbaka på det senaste året så finns där självklart många tankar och känslor som kopplar till nykterheten. Det har varit i ett tufft jobb men - hör och häpna - ett roligt jobb. Roligt därför att fysiska och psykiska skillnader till det positiva blir så tydliga. Roligt därför att det är så lätt att känna sig stolt över att ha klarat ännu en nykter dag. Roligt eftersom hjärnan helt plötsligt får utrymme att tänka andra tankar i stället för att ockuperas av tankarna på när jag ska få dricka vin nästa gång. Ok.
Hur kul är det att sluta snusa då? Inte alls. Inte om ni frågar mig. Jag är snusfri på vita knogar. Nyss hemkommen från en veckas skidsemester med flickan. Veckan var en lättnad då utevistelse och fysisk aktivitet helt tar bort tankarna. Så fort jag satte mig i bilen för att köra hem kom allt tillbaka. Drog ned Champixen till hälften innan vi åkte för att få en lite längre utfasning. Just nu lever jag på hoppet om de 6 månaderna. Det blev ju så väldigt mycket lättare med nykterheten efter 6 månader. Kanske är det detsamma med snuset? Jag håller i t.v. men ännu inte helt övertygad.
Tack Jullan och Se klar för att ni tittar in! Och Se klart, att du orkar kommentera just nu är förunderligt för mig. Läste om din pappa. En stor kram kommer här från mig.
Du har fått på den här resan! Du kommer klara av att sluta snusa också, du verkar så bestämd på det och har bra strategier. Det är nog det jag själv måste jobba på nu - att ha bra strategier att ta fram när jobbiga tankar kommer.
Kram ?
duktig du är som kämpar på! det är få känslomässiga belöningar i att sluta snusa - kicken som fanns där får man ju inte på något annat sätt. Har du någon sköterska som du pratar med?
Kul vara iväg på skidsemester! jag kommer nog ge mig ut en tur i skogen trots att det är snålblåsigt ute nu.
Känner mig just nu rätt ok i mitt snusfria liv. Ser i kalendern att torsdag denna vecka är sista Champix-dagen. Nu har jag ju valt att halvera dosen på slutet så jag kör på någon vecka till. Har just mat-fuskat med småkakor och glass. Märker på en gång (till skillnad från tidigare) att kroppen inte trivs med denna typ av "mat". Lite ont i magen (har jag aldrig annars) och så kommer jag att svettas i natt (hände iaf förra veckan när jag avslutade en dag med kexchoklad). Intressant detta att lära känna sin kropp på nytt. Kunna lyssna på kroppens signaler och dessutom förstå vad den menar. Steg för steg kommer jag tillbaka till mitt riktiga jag. Jo, jag måste uttrycka mig så för jag har inte känt att den jag sett i spegeln varit jag - på många år.
Bra Charlie, jättebra att vara lyhörd för kroppens signaler.
Det är så roligt att följa din resa för du får så tydliga resultat i dina ansträngningar.
Så tacksam för att du delar med dig för det sporrar och ger inspiration 👏🙏👍
Kram 🧡
Intressant att du ser att jag får tydliga resultat av mina ansträngningar, Finalisa. Har en känslomässig dag här. Extremt sällsynt. Jag brukar köra på och om jag känner något är det "arg". Men nu är det snudd på tårar för flickans liv och leverne utifrån alla funktionshinder, för sonen som det går krattigt i skolan för, för min vikt som inte pekar nedåt som jag hade önsketänkt och tusen andra saker. Ser just nu lite dystert på tillvaron helt enkelt. Har en plan (som vanligt) för allt ovan så det kommer att vända till det bättre. Både i mitt känsloliv och i praktiken.
Men - INTE en tanke på vin trots detta. Hade inte kommit på fråga för ett år sedan. Då hade jag förmodligen suttit och hållt mig i stolskarmen för att inte rusa till Systembolaget. Nu - sätter jag på en panna kaffe till. Tänker klart och redar ut mina frågor i den takt jag kan och förmår. SKILLNAD!
Tusen styrkekramar till dig Charlie, som har det kämpigt med både dig själv och barnen just nu. Inget vidare stöd från barnens pappa heller har jag förstått.
Det är så jobbigt när barnen inte mår bra, man kan nästan slå knut på sig själv för att få det att funka. Man vill bära deras smärta själv helst, men då skulle de ju inte lära sig något så det vore att göra dem en björntjänst många gånger.
Vissa förändringar är nästan plågsamma som en förlossning, men resultatet gör det värt allt jobb när man kommit ut på andra sidan. Håll i, håll ut. Och var stolt och glad över att alkohol inte längre är någon lösning på något problem.
Flickan får mat och kärlek av sin pappa varannan vecka. Har inget annat, djupare samarbete med honom tyvärr. I dag har vi ett telefonmöte. Tre månader sedan sist. Finns mycket som behöver tas upp men det får begränsas till en eller två frågor. Han kan inte ta in mer än så.
Tycker du för det mesta har positiva kommentarer om din kamp. Inte alltid såklart men ofta...
Men barnen är det alltid/ofta orostankar runt, jag vet för jag är en sjukt medberoende mamma och det har jag berättat om tidigare.
Jag talade med doktorn igår, jag får hålla ut ett tag till. En del får covid-19 såhär krångligt och utdraget🤒😢
Kram 🧡
Du läser säkert mellan mina rader helt korrekt. Jag är positiv! Och jag är ofta orolig för mina barn.... Arbetar på att släppa sonen lite grand. Han är fortfarande bara 15, på väg mot 16 men jag märker att han inte längre är betjänt av min "bevakning" och uppmärksamhet hela tiden utan behöver finna sina egna vägar trots unga år.
Känner mig så imponerad av dig! Du är så grundklok! Kan förstå att du är orolig över dina barn...somliga föräldrar är det inte alls somliga hela tiden och somliga då och då. Men det där när man ska börja släppa taget lite grand...låta barnen frigöra sig...det är inte alldeles enkelt. Mina barn har aldrig varit särskilt formbara...har varit alldeles för orädda för att förstå sitt eget bästa. Du har kommit så långt på din resa...och att inte välja vin..det är så strongt. Även om jag inte kommit så längt i själva görandet så är du en ledstjärna för mig:)
Intressant med ny sida. Måste säga att jag blir lite förälskad i den layouten också! Bra val Alkoholhjälpen med @Magnus i spetsen antar jag :-)
Saknar vissa grejer och är lite trög med att lära om men det är bara att inse att utveckling är konstant och jag följer med och är en del.
Har första barnfria lördagen på tre veckor. Sitter med mitt te och laddar för att städa badrummet. Känner inget intresse för det än så länge. Mitt mattantsprojekt rullar vidare. Hon konstaterade i veckan att jag nu är i balans d.v.s. jag har inte gått ned eller upp i vikt och blodsockret är under kontroll. Jag har en betydligt större förståelse för hur mitt mattintag påverkar min kropp nu än när vi startade för en dryg månad sedan. Nu påbörjas strax projekt viktnedgång. Projektet bedöms ta ett år och ska ske iterativt. Vi kommer alltså att strypa kaloriintaget i perioder för att sedan öka på det till vi hittar den nya balansen. Allt för att lura kroppen. Den får inte tro att ett onormalt lågt kaloriintag är det nya normala. Projektet kommer att ställa extremt höga krav på min disciplin. Jag som älskar god vällagad mat. Men inget kan väl vara värre än att sluta dricka rödvin eller snusa tänker jag. Hejohå!
Ser att min bild blivit godkänd. Ville ha en bild men ingen stark känsla för vad så tänkte bara blomma. Valde denna, med många färger för att lite spegla vilka vi är här. Så många olika fantastiska personligheter med olika bakgrunder och ibland olika mål men som kämpar för samma sak. Att må bättre och få ett mer innehållsrikt liv.
Snussuget bedarrar så (mycket) sakteliga. Jag tar dag för dag och timme för timme i bland. Likheter finns med det forna vinsuget. Om det fortsätter så då vet jag att snussug förmodligen är mer eller mindre ett minne blott vid maj månads utgång. Bör ju kunna gå att uthärda. Eller hur? Någon vecka återstår på min halva Champixdos. Ska bli fint när den kuren är avklarad.
Det här snus-slutandet som du tycks vara på god väg att klara av. Jag är så imponerad. Men ger mig också tro på att det kanske-kanske kan gå även för mig.
En liten tanke gror, tack för inspo. Kram!
Ubåt. Gör just nu en ubåt. Med det menar jag att kaloriintaget har minskats rejält från ena dagen till nästa. Inte min melodi alls egentligen. Jag älskar mat. Har säkert skrivit detta tusen gånger redan här på forumet. Om x antal dagar ska ubåten sakta gå upp mot vattenytan. Tappade kilon ska inte komma igen. Dricker konstiga drycker, får nöja mig med räkor när barnen äter skagen. En frukt om dagen, inte mer. Jaja. Positivt är att matsuget vinner över nikotinsuget. Vinsug? Existerar inte just nu. Minns i början av nykterheten då kunde jag bli sugen på vin när jag egentligen var hungrig. Det talar för att det är klokt att vänta en bra stund med eventuella dieter. Viktigaste först - nykterheten.
Godmorgon Charlie!☀️
Läste din kommentar hos Mrx precis och började fnissa 😁...vadå tre kokta ägg mitt i natten!?😂
Somnar man på det? Berätta gärna, jag blir nyfiken 😁
Ha en fin tisdag!
Kram 🧡🌷🧡
@FinaLisa vet inte om du följt mig men jag har ju projekt ubåt just nu i syfte att gå ned i vikt. Just nu är det väldigt få kalorier jag får äta och i natt blev det svårt att somna. Först stökigt med flickan, sedan somnade jag och vaknade igen och då gav jag upp och åt de där äggen. Kolhydrater är inte "tillåtet" just nu. Äggen funkade! Jag somnade och känner mig utvilad trots betydligt färre timmar än jag är van vid nuförtiden. Tänker mycket på snus. "OM jag bara fick snusa skulle allt kännas lättare...." Bara fantasier, det vet jag. Ett par dagar kvar på Champixen sedan är det slut med den. Till sommaren känns det nog bättre!
@Charlie70 💗
Jomenvisst följer jag dig och vet hur intensivt du kämpar💪💪
Du gör det så bra!!👍👏
Håller med om att ägg är jättebra mat som man håller sig mätt på.🥚🥚🥚
Gott också 😋 har man inga ägg hemma känns det fattigt...😊
Ha det så bra Charlie! 🤗
Kram 🧡🌷🧡
Tagit sista Champixen i dag. Tror medicinen gör varken till eller ifrån. Urjobbigt att vara utan snus och emellanåt undrar jag om det är värt det. Nu har jag gett mig tusan på att gå ned i vikt utan nikotinets inverkan och den tanken taggar mig. Ja, man får ta till de argument kan finna...
@Charlie70 Heja dig! Du är verkligen en kämpe. Det verkar som snuset nästan är svårare att sluta med än alkoholen. Jag hört från andra håll att det i princip är omöjligt att sluta snusa, så därför har jag aldrig ens försökt att sluta. Men du och Vjlo håller på och bevisar att det visst är möjligt!
@Andrahalvlek jodå, det kämpas på men jag har funderat på detsamma. Att snuset är svårare än alkoholen. Suget är ju där hela tiden eftersom jag snusade hela tiden utom under djupsömnen kanske... Drog nyss ned persiennen i sovrummet. Förberedde nattningen om en stund. Då blev jag sugen på en snus. Att dra ned persiennen är alltså en trigger. Och så där håller det på... Självaste livet tycks vara en trigger för snus och riktigt så illa var det inte med vinet för min del.
För Vjlo har processen verkat lite smidigare än för mig. Kanske feltolkar jag dig @Vjlo?
Kämpa på! Vill bara peppa er och säga att det verkligen går att sluta snusa, och sluta tänka på snus. Jag brukade älska det, men faktiskt, saknaden försvann. Och det är värt det, åtminstone för mig är det stor skillnad i lugn i huvudet, somnar lättare. Och jag är mindre hetsig, tror att snuset gav nån sorts falsk energi för mig... Så håll ut, som sagt så blir det bättre till sommaren!
@Charlie70 skrev:"För Vjlo har processen verkat lite smidigare än för mig. Kanske feltolkar jag dig @Vjlo?"
Nja , alla är väl lite olika. Jag reagerade ju på medicinen o tyckte den var liten obehaglig. Men suget har gått ganska bra.
samtidigt, som jag skrev i min tråd så ledde slutadet att jag började ta tag i saker på jobbet, bl a. Den resan har tagit rejäl fart och var mer jobbig än jag tänkt. Men sund o rätt. Då jag inte självmedicinerar som jag gjort finns det möjlighet lösa upp annat. Väldigt jobbigt fortfarande, men har bra stöd. Skriver mer sen.
@Charlie70 skrev:"För Vjlo har processen verkat lite smidigare än för mig. Kanske feltolkar jag dig @Vjlo?"
Nja , alla är väl lite olika. Jag reagerade ju på medicinen o tyckte den var liten obehaglig. Med att undvika nikotin och det suget har det ändå gått ganska bra. Även alk, förutom lite dikeskörningar för några veckor sen som inte fick bli en vana.
samtidigt, som jag skrev i min tråd så ledde slutadet att jag började ta tag i saker på jobbet, bl a. Den resan har tagit rejäl fart och var mer jobbig än jag tänkt. Men sund o rätt. Då jag inte självmedicinerar som jag gjort finns det möjlighet lösa upp annat. Väldigt jobbigt fortfarande, men har bra stöd. Skriver mer sen.
@Vjlo ja det är fantastiskt vad alkoholstopp för med sig. Att du nu tar tag i dåliga saker på jobbet t.ex. och kan göra det med en klar hjärna och öppet sinne. Fantastiskt!
Jag är en av de som måste jobba hemma men var inne i dag för att jag behövde göra lite utskrifter och kolla snigelposten. Lunchade (på avstånd) med en kollega som snusar. Faktiskt den kollegan som fick in mig på spåret "nikotin utan snus". Han berättade att han hade köpt himla goda snusar. Ny sort med smak av "skånska skogsbär" (vilka bär är det :D). Jag luktade på dem och fy bubblan alltså. Doftade starkt och jag blev lätt illamående faktiskt. Det var ju skönt! Tyvärr fantiserar hjärnan lik f-b- om den trevliga nikotin-kicken som förhoppningsvis kommer snart. Men så blir det inte.
@Charlie70 Du kanske skulle ta en jätteprilla av extra starkt snus och hoppas på att du mår svindåligt.😅 Så som man mådde när man en gång testade den första snusen. Då kanske du får avsmak för all framtid.
Nä, nu spekulerar jag bara.😂 Fan, jag har ju tänkt att försöka lägga av med snusandet snart, det hade känts mycket mer lockande om du inte hade fantiserat om nikotin- kick nu.😅 Väldigt bra jobbat av er båda två i alla fall! Jag är impad😍
Att jätteprilla skulle avskräcka från snus är nog lika troligt som att en karatefylla skulle sätta stopp för fortsatt missbruk.. Beroende verkar sällan funka så logiskt.. Så håll nollan, varje dag som går gör det lite lättare. Minns det som att suget blev kortare och kortare, man kom liksom på direkt när det dök upp att just det, jag snusar inte längre. Och så gav det upp till slut och försvann.
@Kennie Jo det är säkert bäst att ”inte ta den första prillan” Minns du hur lång tid det tog ungefär tills snuset var en ickefråga? ( Från den dagen du slutade)
@Kennie kan inte låta bli att le när jag läser vad du skriver. Du har så rätt och jag ska inte prova någon prilla nu när jag kommit så långt som jag gjort. Jag tänker att det är tiden som arbetar för mig. Till sommaren borde det värsta suget vara ett minne blott tänker jag. Ser fram emot den magiska gränsen, 6 månader.
Projekt finna särskola till flickan pågår. I dag ett långt telefonmöte med en skola och studiebesök. Nu kan jag tänka mig en flaska vin (inbillar jag mig). Gamla triggers väcks till liv igen av det här särskoleprojektet. Triggers går tydligen bara i ide. Trodde de skulle dö ut efter hand, men inte.
Nu blir det en mugg buljong, bädda rent i sängen och sedan är det fredag - utan vin - för mig.
@Charlie70 Jag tror att de väcks varje gång en specifik situation uppstår, som nu detta med att hitta en bra särskola till dottern. Men det är ju bara tankar, de kan aldrig lyfta glaset till munnen tack och lov.
På ett sätt är jag glad att vi bor i en liten kommun, här finns bara en särskola att välja på och den är kommunal. Alla barn med särskilda behov pga IF går där. Att tvingas välja ”det bästa” är verkligen inte det lättaste.
Valfrihetens tyrrani ska vi leva med från vaggan till graven numera och jag är säker på att det skapar stress och till och med olyckliga människor. Jag önskar good enough trygghet för alla- det är iaf incitamentet för mig och de skattesekiner jag gladeligen betalar, om de används till att människor kan känna tillit till att det som erbjuds är det bästa- utan att jag som en enda individ måste ta ställning, välja, sortera.
Förlåt för trådkap. Jag blir ibland bara tokig på utvecklingen, även om jag inte på något vis tror att ”allt” var bättre förr.
Hoppas du får en lugn och skön kväll Charlie. Kram 🤗
@Torn Det tog lite mindre än ett år, men det var bara första tre månaderna som jag verkligen fick kämpa. Sen var det några såna där stå-emot-att-ta-en-festsnus som var kämpiga, men det var på tiden jag fortfarande drack, så det kanske man slipper som icke-drickare.. 😊
@Kennie Har klarat av exakt tre månader som snusfri nu. Har sett framför mig att om ytterligare tre månader är det värsta över. Men jag gör mig beredd på att det tar året då. Tänker bannemej inte ge mig den här gången. Svårt som tusan och svårare än att sluta med vinet skulle jag säga.
@Se klart. ja, dessa val. Skolan vi hade möte med i går är den skola flickan skulle blivit placerad i om det var förr i tiden, när vi inte hade samma valmöjligheter. Kommunal särskola med tydligt uppdrag, utbildad personal, rutinerad ledning o.s.v. Var som sagt helt matt direkt efter mötet men nu när jag fått sova på saken så känner jag bara att jag vill köra på denna skola. Vi behöver nog inte prata med fler skolor. Orkar inte, blir alldeles känslomässigt uttorkad efter varje möte där flickans alla brister och behov ska beskrivas. Jag hoppas i så fall att det innebär att jag inte behöver ifrågasätta om flickan lär sig så mycket som hon kan utifrån sina förutsättningar, kommer ut på rasterna och slipper frysa eftersom hon får hjälp med klädseln, att hon får mat i magen varje dag, att vi inte behöver prata särskilt om att epilepsin kräver ständig bevakning (även små anfall som kan vara mycket svåra att upptäcka behöver noteras för medicineringens skull), att kläder och jympakläder kommer hem tillsammans med flickan och inte samlas på hög på skolan. Om jag slipper hålla koll på dessa grejer, då kan jag nog snart lägga 100 procent av min energi på att komma tillbaka till jobbet på heltid igen. Önskar inget hellre än att få tillbaka mitt eget (arbets)liv faktiskt. Finns hopp!
@Charlie70 Det kommer att bli så bra, särskolan är verkligen kanon! De har en helt annan personaltäthet och gör en individuell bedömning av varje elev. Fixar du delvis gruppundervisning är det bra, annars blir det enskild undervisning. Alla hjälpmedel som behövs fixas, det finns elevassistenter med lite extra ansvar för att de kommer dit de ska, klär på sig rätt, äter osv. De lämnas aldrig helt utan uppsikt, inte ens på rasterna.
Vi försökte länge med allmän skola hemma i byn där vi bodde. Dotterns pappa ville det, men jag var tveksam. Dottern hade en resurs i skolan, men jag såg ändå problemen. Den resursen var ju inte livegen, skolmiljön måste funka även utan en enskild person. I trean började vi med särskola en dag per vecka, på tisdagar då de tränade i simhallen. (Jag insåg att hon aldrig skulle lära sig simma annars.) Efterhand utökades det med en dag per vecka och från fyran gick hon enbart i särskola. Hon utvecklades massor där!
Bäst av allt var dock att dottern inte längre kände sig annorlunda. I särskolan hade alla sina egenheter och områden där de behövde hjälp, toleransen är därför enorm. I byskolan sa barnen ”Hon får vara med oss och leka”. I särskolan VILLE de leka med henne, hon tillförde gruppen något viktigt och hon fann gemenskapen med de andra direkt. Att vara en del av ett VI är så viktigt ❤️
Jag tänker att det kommer att bli bra för din dotter att gå på särskolan. Genom mitt arbete har jag följt flera patienten som har bytt från grundskolan till särskolan och det har blivit väldigt bra. Och precis som Andrahalvlek..man behöver inte känna sig annorlunda, personaltäthet, barnets förmågor lyfts mm. Har suttit med många föräldrar som har ansökt om omvårdnadsbidrag antingen tillsammans med Försäkringskassans handläggare eller endast med mig. De beskriver det du skriver..att lyfta sitt barns svårigheter, vad de inte klarar av...för Försäkringskassan vill ju veta vad föräldern behöver göra extra. Och precis som vi alla vill som är föräldrar så vill vi att man ska se våra barn för allt det goda det är och gör.
Mina barn har ju haft stora svårigheter i skolan pga läs- och skrivsvårigheter...min son hade inte många betyg när han slutade årskurs nio. Gick individuella programmet i ca tre månader , han var mer borta än i skolan och det hade kunnat sluta illa med droger osv. Men när han fick sluta skolan började livet fungera för honom..han började praktisera...blev lärling ...Idag är han byggnadssnickare och har endast varit arbetslös fem månader sedan han slutade skolan.fyller 27 år i år..när han gick i skolan fick jag aldrig höra något positivt om honom...aldrig. Före jul la vi in ny golvmatta i tvättstugan.. mannen som gjorde det..han hade jobbat med min son och han berömde honom...och det kändes gott i modershjärtat.
Kan känna igen från mammor jag möter i mitt arbete ..denna trötthet...hur man pusslar ihop sin vardag....hur man ska räcka till. Önskar verkligen att du ska få möjlighet att få lite mer energi..att kunna slappna av lite grann.
Drygt tre månader sedan sista prillan nu och jag undrar faktiskt om jag inte anar att suget lägger sig.... Följer detta hur det var med alkoholen för mig så bör det bli ganska till nästan helt lugnt om tre månader. Såå himla skönt i så fall. Suget har gått mig på nerverna emellanåt. Då gäller det att ha pannben och inget annat. Påskhelg på intågande. Solen skiner. Förr hade både ledighet och solen skiner varit en kraftig trigger. Nu tänker jag på att det var så en gång i tiden och njuter i stället av kaffet. Om ett år kanske jag inte ens tänker på hur det var en gång. Älskar verkligen livet. Att vara utsövd i stort sett alla dagar, att slippa huvudvärk illamående och ångest, att kunna planera framåt och vara säker på att jag inte kommer att förstöra planerna för att jag drack för mycket kvällen innan. Laddar inför särskolan också. Tänker och hoppas att flickan framöver verkligen får det stöd hon behöver och att jag kan vara en vanlig mamma som ser till att skicka med frukt och jympakläder men slipper sitta i samtal om att flickan inte får i sig mat på lunchen, att hon fryser på rasten för att hon inte får hjälp med klädvalet eller att hon inte får tillräckligt stöd under lektionerna som hinner ta slut innan hon ens hittat rätt arbetsmaterial i sin låda. Nuvarande skola har kort och gott varit helt fel för henne vilket har genererat en massa jobb för mig. Hoppas det är slut med det nu. Jag vill få tillbaka mitt liv som yrkesarbetande kvinna. Vill inte vara mamma 48 av dygnets 24 timmar längre. Vill kunna odla lite egna intressen med energi som förhoppningsvis finns över om nästa skola gör sitt jobb (vilket de säkert gör).
Nu blir det påfyllnad kaffe. En kopp måste man ju ha när solen skiner, eller hur?
Snart kvällsmat. Haft en fin långfredag tillsammans med barnen. Det är klart, någon vila är det inte. Man är kock, hårfrisör, psykolog, tvätterska, bollplank, servitris, underhållare, fritidspedagog osv osv. Allt i ett liksom! Sillunch blev det tillsammans med en alkoholfri öl, första på länge. Nu står potatisgratängen i ugnen och snart ska jag steka renfilé och göra kantarellsås. Kvällen blir självklart också helt alkoholfri. Ser fram emot att äta och hänga med barnen nykter och klar i knoppen hela påsken!
Samma här, sillunch och a-fri god öl, dricker jag numera väldigt sällan. Kommer av mig, de där vanorna är förbi att det ska sittas med glas... är inte lika mycket mångsysslare som du men några extraknäck i form av plocka, festfixa och barnvakta har det ändå blivit. Hoppas det blev en fin avslutning på dagen! Kram.
@Charlie70 Hoppas att du fick till lite vila i påskhelgen åtminstone. Du skulle kanske anamma mitt knep att stänga in dig i sovrummet en timme då och då. Det började jag med i samband med min första utmattning år 2007. Jag sa åt barnen att jag skulle vila lite och sen stängde jag dörren till sovrummet. Det respekterades av båda barnen och fick jag vila skallen en timme då och då orkade jag med bättre.
Måste säga att jag blev väldigt paff över "oss" i går. Så paff att jag faktiskt bara kunde logga ut. Behövde fundera, sova på saken. Brukar vara bra. Och så har jag, precis som alla andra, ett annat liv också så klart.
Jag har under min tid här sett och ser flera exempel här på forumet som dricker kontrollerat och som också får det att fungera. Med fix och trix men som ändå får till det. Att då som @Torn i går uttalade att du under din tid här inte sett "ett enda exempel" som lyckats dricka kontrollerat kan jag förstå upplevs som hånfullt. Jag läser om dem här på forumet varje vecka, jag har träffat dem vid de träffar Alkoholhjälpen har arrangerat, både IRL och via zoom. @Torn men du säger att de inte finns?
Detta är personer som har insett att kontrollerat drickande är det som fungerar framför "förbud" eller helvitt då förbudet i sig triggar beroendet till tusen och kan leda till kraftigt försämrat drickande. Det handlar alltså för dessa personer inte om ett leasure-drickande på "finvis" utan en strategi för att inte titta ännu djupare ned i flaskan.
Ingen här vill någon annan illa. Men jag tror att man i sin iver över sitt eget välmående kan upplevas som att man "kör på" lite hårt. Jag vet inte heller om alla behöver förstå varandras olika vinklar och vrår. Förmodligen inte. Än viktigare då att man förmår att hantera att det finns olika sätt att tackla alkoholberoendet - av omsorg om sina medkamrater här på forumet. För vi är ju här FÖR varandra inte MOT varandra, eller hur?
Jag tänker inte med detta inlägg säga att jag härmed stänger diskussionen eftersom det skulle vara detsamma som att jag inte vill bli bemött. Låter det vara lite öppet här.
Nu blir det te och sedan börjar arbetsdagen. Soligt och kallt i Stockholm. Har hunnit med en kort promenad på morgonen. Helgen har varit fin. Fick med mig flickan på två mindre utflykter vilket är helt fantastiskt och det som gjorde påsken. Förutom maten då men den får jag inte äta så mycket av just nu.
Jag skrev att jag under min tid här inte har sett någon som har gått från 14 flaskor vin/ vecka till 2 flaskor vin/ vecka efter ett uppehåll på en månad. Och att det nog är lättare om man har ett uppehåll på minst 3 månader. Sedan skrev jag att det kan vara värt att prova, för alla är olika. Och det står jag för.,jag borde väl inte haft med den svettande smileyn dock.
Men det är lugnt, det blir inga mer försök från min sida att hjälpa någon att förändra sitt drickande.
Jag blev som du väldigt paff, eller ställd. Jag är glad att du tar upp frågan här. Jag har ingen lust att dra samma babbel som igår men jag tänkte mycket på varför jag själv reagerade så starkt. Tänkte mycket på vilka olika personligheter som utkristalliseras här trots att vi inte ser varandra eller vet vilka vi är irl. Och att mina tolkningar av människors kommentarer för det mesta är kopplade till hens-så som jag upplever- personlighet.
För mig är det också en rätt fin sak, att det anonyma inte måste göra oss anonyma, att olika röster får finnas. Jag tolkar alltså människors kommentarer utifrån vilka jag uppfattar att de ”är”. Jag väljer i de allra flesta fall att tolka/se välvillighet. Så vill jag vara i livets olika delar, och här.
Jag tycker att det är väldigt svårt att förhålla mig till hur/att forumet var mycket bättre förr. Jag var inte med förr- men försöker verkligen ägna tid och kraft åt att forumet ska vara en bra plats- nu.
Det känns lönlöst i de lägena. Att jag är en aktiv del i något som tycks vara en försämring. Jag känner mig mycket vilsen i de diskussionerna. Som ett barn som inte förstår språket. Vad kan jag göra? Mer? För att klimatet ska vara bra nog?
Jag skulle säga att jag inte tror att det finns en enda person här som inte respekterat att olika vägar är den enda vägen. Det är forumets DNA. Jag kan också förstå att det är svårare att navigera här om man bestämt sig för att dricka måttligt. Och vi bör alla bli bättre på att pusha alla försök till att förändra sitt drickande.
Jag kände igår att jag inte ville skriva mer i andras trådar. Mer än där jag kanske känner mig helt trygg och inte riskerar att missförstås. Jag vill dock inte sluta skriva i min egen tråd då det skulle äventyra min nykterhet och den är jag inte beredd att offra, och det vore väl det sämsta utfallet i ett forum där vi iaf ska vara övervägande nyktra 😂
Tack för ditt inlägg @charlie
💗 Charlie 💗
Vill bara säga att jag uppskattar dina inlägg och håller med om hur man bör bemöta varandra här på forumet.
"Medkamrater" är ett fint och bra ord som säger mycket👍👏
Tack för det Charlie!🤗
Hej Charlie. Tror inte jag skrivit i din tråd tidigare, kanske. Blir nyfiken när jag bläddrade förbi diskussionen här. Om stämningen här på forumet. Känner inte riktigt igen beskrivningen av ett hårt klimat jämfört med hur det var förr. Kanske är det vissa enskilda trådar jag inte varit en del av. Har bara varit med sedan slutet 2018 så kanske inte varit med "förr". Jag skriver inte så jättemycket i andras trådar heller. Använder min egen mycket som en liten dagbok, för att skriva ner nya insikter och sätta ord på känslor. Tänker att någon kanske kan uppskatta och få hjälp av det jag skriver också hur jag kom ur missbruket. Ibland skriver jag i nån annans tråd när lust och tid finns.
Jag har aldrig blivit direkt påhoppad egentligen men jag känner av stämningen lite att det finns "två läger". En "helnykterist är den enda rätta vägen" och det andra som berättar att "det går att minska utan att sluta helt". Väntar mig en dag att anklagningen kommer mot mig också, om en dubbelmoral. Någon som anser att jag som inte slutat helt inte kan hjälpa någon som har ett missbruk.
Vi vet bara det om varandra som kommer fram genom våra ord här. Det går att beskriva väldigt mycket med ord men inte allt. När vi väl hittar vår egen ro inne i kärnan känner man det men det är inte lätt att beskriva med några ord.
Alla blir saliga av sitt eget rus och jag känner själv, när jag väl hittade min egen väg att jag så gärna ville förmedla den som en lösning för alla men man förstår fort att det inte fungera så. Brukar säga att alla måste hitta sin egen lösning och målet vi alla har är att må bra och finna någon slags ro. När vi börjar skriva här har vi förstått eller tror att vi börjar förstå, att alkoholen är en del av att vi inte mår bra men vet inte riktigt hur stor del. Den vägen har oändliga variationer och har i princip inga förutsättningar.
Jag hoppas vi alla fortsätter att skriva i våra egna och framför allt andras trådar. Konsten är alltid att förmedla en meningsskiljaktighet utan att anklaga, det är framförallt svårt i ord. Men om man inte är beredd att ta emot andra åsikter är kanske inte ett anonymt forum rätta platsen, kanske.
Tänker att de som kommer nya in till vårt lilla hus kan plocka russin i sin egenkorg och på det viset få mycket hjälp att hitta sin egen väg. Bara vi fortsätter skriva.
Tack @Pianisten och @Tofu för kloka ord i min tråd. Jag är inte konflikträdd men har med tiden blivit oerhört konflikttrött. Vill inte, orkar inte. Det som varit här på forumet i veckan hoppas jag vi alla på våra olika vis kan ta med oss lite viktiga lärdomar av? Jag tänker också som du @Tofu att konflikter i högsta grad kan vara det bränslet som behövs för att vi ska utvecklas, som individer och som grupp.
Veckan har varit lite eljest. Har minskat ned sjukskrivningen ett steg till. Känns ju bra men egentligen helt fel. Har fortsatt enorma kognitiva svårigheter. Det är helt enkelt potatismos i hjärnan och det passar inte mina arbetsuppgifter på något vis alls. Det stressar mig.
Känns också som om jag kör en repris från förra våren. Solen tittar fram = jag blir sugen på vin. Som tur är tycks suget numera bestå i en snabb, flyktig tanke som försvinner bort i en ögonblink.
Projekt viktnedgång rullar vidare med hyffsat stor möda. Jag är alldeles för förtjust i mat för att tycka att detta är något kul. Men, jag fattar så klart hur viktigt det är. Har dragit på mig alldeles för många onödiga kilon de senaste åren. För att inte prata om snusstoppskilona - ojojoj... Efter en månad visar vågen minus 4 kg. Jag fortsätter i förhoppningsvis samma tempo - med stöd av dietisten så klart.
Pojken närmar sig 16 år. De senaste åren har jag varit hemma mycket. Funnits till hands för barnen. Så även nu med hemarbetandet. Övertygad om att det varit bra för pojkens psykiska hälsa. Det har gått knackigt för honom med betygen, vilket har varit ångestframkallande för honom. Nu har vi i vilket fall börjat ställa om fokus till tvätt, matlagning och städning. Steg för steg tar vi oss igenom frågor av typen hur man hanterar en stekpanna av gjutjärn, steker färdig pyttipanna, tvättar och hänger upp tvätt, städar osv. Han orkar med det nu, och jag peppar som tusan. I går sa jag till honom att fixar han grunderna i matlagning kommer han att ha så otroligt mycket vunnet med det i livet. Hoppas hans intresse håller i nu så det inte blir som med en viss pappa (omöjligt att ha familj tillsammans med en person som inte lyfter ett finger faktiskt. Inget jag önskar min son.)
Det var lite rapport från Camp Charlie. Återkommer säkert under helgen!
@Charlie70 Precis som du skrev i min tråd att du följer mig så följer jag dig❣️Tycker om dina inlägg ..hur du skriver.. du tar verkligen ett steg i taget med det mesta ...så genomtänkt. Är så imponerad👌🏼
Hade handledning i veckan som gick. Pratade om att många av våra föräldrar som har barn m funktionsnedsättning är/har varit i en utmattningsdepression. Många är separerade. Tänkte på dig då. Hur du kämpar och så klok. Är så imponerad av hur du lär din son. Vet inte om jag har lyckats så bra där men det fanns så många andra strider där. Är glad att han inte hamnade i missbruk utan är nu byggnadssnickare med flera år i branschen.
@Charlie70 💗
Så klokt du tänker om din son.
Jättebra att han får lära sig grunderna till att bli en självständig person.
Själv gjorde jag tyvärr fel när mina söner var tonåringar...🙁 Förstod väl inte bättre då.
Det hängde nog ihop med att jag själv blev övergiven som 12-åring och ville vara den mamma som jag själv inte hade. Så jag krattade livets stig lite väl mycket för dem...🙁
Så Charlie, fortsätt med din insats, den är så värdefull för din sons framtid!
👍🤗
Kram 🧡🌷🧡
Faktiskt pekar ni båda två på faktorer som gjort att livet mot självständighet måst vänta något. Det har inte varit läge att ta de här frågorna med pojken tidigare. Vi har behövt fokusera på hans mående och skolarbete, inte tvätt, disk och annat. Nu mår han hyffsat och har dessutom lov och då kan jag ställa högre krav på honom. Gäller att passa på. Sedan måste jag säga att jag ler när jag läser vad du skriver Finalisa. Jag har precis samma ingång. Vara den mamma jag inte själv hade. Det tar på mina egna krafter och jag inser att jag gör pojken en björntjänst. Så nu är det projekt backa ur så sakteliga som gäller.
@Charlie70 Vill tipsa om appen MatGlad, har erfarenhet av att den kan peppa ungdomar vid spisen! Så rätt du tänker om hans framtid, att fixa sin egen matlagning är viktigt för både hälsa, plånbok och självkänsla. Appen kostar inget, så värt att testa i alla fall 😊
@Charlie70 Mycket klokt av dig att lära din son laga mat och klara hushållet i övrigt. Tycker det är synd att jag inte har någon son för jag hade gett järnet för att påverka honom att bli en riktigt flickvänsdröm 😍 Och för att klara av ett hushåll själv också förstås.
Min äldsta dotter träffade sin kille när hon gick i åttan och han i nian. Hans morsa bredde då fortfarande hans frukostmackor. Det var det första hon satte punkt för. Göra sin egen frukost och duka av sin tallrik efter maten var hennes första ”uppfostring” av honom och sen har det fortsatt. De har varit ihop i 9 år och delar på det mesta, men inte helt utan gnäll från hans sida dock.
Jag tänker ofta att pojkvännens mamma förstås curlade honom av kärlek, men det hade varit mer kärleksfullt om hon ställde lite krav på honom för långt ifrån alla flickvänner är nog så förstående och envetna som min äldsta dotter är. Hon har en ängels tålamod.
Ni pratar om föräldraskapet. Jag tycker att jag nu som nykter tål mer stök, vilket gjort att jag slutat curla här hemma. Detta har lett till att jag lagt märke till hur stökiga barn jag har 🤣🙏💚 Andra sidan så vill jag att deras energi ska gå åt studier. Men vi har idag haft en dag där alla behövde hjälpa till. Riktigt trevligt att umgås med vardagliga saker också 💚🙏😊
Hej Charlie
Bra att du orkar, så lätt att släppa taget när livet är fyllt av allt det andra. Jag har sagt många gånger till mina killar/söner, att om de ska hitta tjejer/partners som är något att satsa på så kommer de kräva att de kan alla de här sakerna, (tvätta städa etc) Utfallet har varit högst individuellt- barnen är otroligt olika. Några övertrumfar min matlagning med råge (men inte min planering haha) några är långsammare och inte lika intresserade. Men de kan och vet hur man gör, extra viktigt som pojk-mamma, och även i en syskonskara med både tjejer och killar- att det inte ”råkar bli så” att jag och ordentliga dottern fixar mest. Har varit med om det också. Ständigt arbete. Önskar dig en avkopplande söndagkväll! 😍
Hej alla! Tack för kommentarer. Jag kan inte påstå att sonen är särskilt stökig. Han gör liksom inget hemma. Det betyder att det inte blir stökigt men också att inget öht blir undanplockat eller fixat på eget initiativ (pappa upp-i-dan...). Detta oroar mig självklart och jag har många gånger sagt som du Se klart att det blir svårt att få en framtida relation att hålla om han inte får ordning på den sidan av sig själv. Nu har vi haft ett par år med tuff pubertet som eventuellt börjar lugna sig. Det tillsammans med påsklov ökar energinivån för honom och det är vid sådana tillfällen jag måste passa på. Nu har vi tränat en hel del på tvättmaskinen och han börjar få snurr på den grejen tycker jag. Trevligt nu är att sonen utan protester och t.o.m. lite förväntan följer med på mina "konstrundor". Jättetrevligt i söndag på Moderna museet och nu på söndag följer han med till Nationalmuseet. Fotografiska har jag frågat om såååå många gånger eftersom jag tycker att just dit borde han ju vara intresserad av att komma om nu inte annat känns spännande men hittills fått kategoriskt nej. Som det är nu kommer vi säkert gå dit tillsammans under våren, kul!
Fortsatt snusfri och alkofri. 4 kg ned (sa jag det?) på en månad. Just nu orkar jag inte hålla igen så värst på maten, men jag har ju hela livet på mig...
Snussugen. Finns inte mycket mer att säga faktiskt. Mitt tuggummikonto (vanliga, nikotinfria) börjar närma sig nivån ett par flaskor rödtjut per vecka. Har ont i käkarna. Försökte googla på om det skulle finnas en poäng med att köra Champix nu, tre månader efter att jag slutat. Hittade inget. Förmodligen för att logiken säger att Champix inte skulle hjälpa mig nu. Jag har inget fysiskt sug (även om det känns så!), suget är psykologiskt. Tydligen minskar ämnesomsättningen med ungefär 15%vid nikotinstopp och den stabiliserar sig efter ca 6 månader. Det är med andra ord ett jävulskt projekt att genomföra nikotinstopp och viktminskning samtidigt.
Trött efter arbetsveckan som avslutades mycket tråkigt med information om att en gammal granne avlidit (ålder+covid), en annan granne har fått hjärtproblem, en kollega gick och trillade i går, fick hjärnskakning och blev blåslagen i fejset (bor ensam så orolig natt), annan kollega (i min ålder) med konstaterad covid i början av veckan har nu fått en stroke. Ja, det var ju så många dog i början innan man kom på att blodförtunnande är viktigt att ge vid covid. De fick blodproppar helt enkelt och dog av det. Blir genuint ledsen och känner mig väldigt trött nu faktiskt.
Kikar bara in och säger kram till dig för allt du fixar, hanterar och med hopp om att du får en fin helg. Det är en jobbig tid men små ljusningar finnes trots allt. Tänker på dig! 🌱
Oj,oj, så många tråkiga händelser på en gång😞
Hoppas ändå att helgen innebär att du får chans till vila och återhämtning.
Vad gäller vanliga tuggummi har jag också varit fast i ett beroende efter mitt rökstopp för fem år sedan.
Sedan en tid tillbaka har jag försökt fasa ut dessa med hjälp av tandpetare... ibland räcker det med att bara peta runt en liten stund och man glömmer suget efter vad det nu var..?
Ibland har jag den hängande i mungipan och tänker att det är bättre än tuggummi som ger mig gaser i magen..💨 Också är det ju bra för tänderna att använda tandpetare varje dag😁
Men märkligt att man ska behöva ha något i munnen hela tiden!
Kanske är det nappen som man hade som liten man saknar...👶😁
Önskar dig en vilsam helg Charlie☀️🤗
Så många ledsamma saker precis i slutet på en vecka. Vänd blicken framåt istället nu. Läste det du skriver om din son. Alltså det är ju så mysigt att umgås med sina barn på det sätt som du beskrev och göra saker tillsammans. Du låter så klok i din relation med sonen. De har det inte så lätt våra tonåringar. Tänker att hemma kan få vara en plats där de till största del får beröm och kan känna sig stolta, men det är en balansgång och man blir lite trött ibland på att de stökar till.
Ibland undrar jag om covid har haft en positiv effekt också hos en del familjer. Vi delar arbetsplats, jag och mina tonåringar. Det kan vara rätt mysigt att ta en paus tillsammans.
Tuggummi kan jag inte använda jag blir så arg och irriterad, käkarna bits ihop måste starka ilskesignaler skickas nånstans. Så jag får tidsbegränsa tuggandet.
Du har ju gjort så fantastiska förändringar. Tänker att du behöver något annat. Vila kanske.
Känner mig lugnare. Mycket för att jag håller kontakten med de som jag är orolig för. Inte kollegan som fick en stroke då utan jag är bara mycket tacksam över att jag hade en kanal in till hans bror (genom omvägar på jobbet) som rapporterar. Information lugnar.
Måste försöka dra ned på tuggummituggandet! Lägger nu 100-tals kronor per vecka på tuggummin som ger mig träningsvärk i käkarna och ont i huvudet. Vad är poängen liksom?
På positiva kontot finns flickan som mår bra. Har arbetat på att få in en häst-aktivitet på mina helger under ett års tid nu. Har varit kämpigt med fram och tillbaka och ångest och vill och vill inte och kommer iväg och inte. Vi har varit flexibla, ändrat tid, tagit in en kompis, skruvat på innehållet i aktiviteten och hur vi förbereder flickan på den, skippat duschen efteråt som kan vara ångestladdad osv osv. I går kändes det som att NU sitter den. Och varför? Jo, för att flickan får styra allt helt själv (och jag gjorde mig totalt osynlig, inte helt oviktigt i sammanhanget). Vi har egen tid i ottan nu, utan att behöva ta hänsyn till kompis. Då upplever hon att hon har kontroll och kan tillgodogöra sig aktiviteten. Hon mockade boxar, hämtade häst från hagen, borstade vinterpälsig häst, kratsade hovar och avslutade med lite ridning utan sadel och träns. Bra övning för både barn och häst. Helt plötsligt började hon göra relevanta grejer i stället för att maniska sopa ett litet område i 45 minuter eller få för sig att leta efter stallkatten är det viktigaste som finns just nu. Jag satt på en sten bakom ett litet berg med kaffetermosen och njöt av den tidiga morgonen samtidigt som jag lyssnade på flickans glada röst på avstånd ( istället för skrik om JAG VILL HEEEEM, JAG VILL INTE VARA HÄÄÄR). I bland får man faktiskt casha in för det man arbetar för och då är det underbart! Ett års träning och förberedelse för att få in rutinen med en timmes hästaktivitet varannan helg. Värt det eftersom alternativet är sitta hemma, inomhus, med youtubefilmer och kylskåp/skafferi och en frustrerad mamma som enda sällskap.
I dag blir det Zorn på Nationalmuseum för mig och sonen. En stund med min fina pojke när vi har någon timmes avlösning för flickan. Bra för alla. Nu och på längre sikt.
På positiv-kontot finns också skrattet. Skrattar emellanåt så mycket att varken mina magmuskler eller käkar mäktar med riktigt. Skrattet breder snabbt ut sig till mer skratt, ungefär som när man var barn. Det skrattet! Hade glömt hur det kändes men sååå befriande! Sonen undrar hur det är med mig. Han noterar förändringen. Jag skäms nästan inför honom, lite som om jag hade druckit för mycket. Varför denna skäms-känsla? Någon? Den måste ju bort.
@Charlie70 skrev:"I bland får man faktiskt casha in för det man arbetar för och då är det underbart! Ett års träning och förberedelse för att få in rutinen med en timmes hästaktivitet varannan helg."
Åh, vad jag blir glad för er skull ❤️ Det där med att som förälder hålla sig undan är verkligen viktigt. Samtidigt som man måste delta. Ingen lätt balans, men att sitta där bakom stenen och höra dottern njuta av sin aktivitet låter verkligen toppen! Ibland får man skruva och ratta tills det sitter. Och försöker ni använda samma principer i andra sammanhang så kommer utveckling att ske. Aldrig ge upp, lita på sin magkänsla.
Kram 🐘
Ps. Sonen vänjer sig, eller inte. Det tillhör en viss period i tonåren att föräldrar är pinsammast i världen. Man får bjuda på det 😉 Skämmas för att du skrattar ska du inte göra! Skratt smittar av sig.
Känner ofta som små strålar av harmoni nu. Aktiviteter som jag kämpat med för flickan fungerar nu för henne. Vaknar, är pigg, barnen mår bra, pengarna börjar tryta efter långvarig sjukskrivning men det finns mat på bordet och resten kan vänta. En födelsedag snart. Det blir mycket låg budget i år. "Fattar" säger barnet. Viruset och sjukskrivningen har ökat min närvaro för sonens del otroligt mycket. Jag är helt övertygad om att han har blivit otroligt mycket hjälpt av det i en svajjig tid som högstadieungdom med lite darrigt psykiskt mående. Min närvaro har hållit honom under armarna. Jag är hemma när han går till skolan och jag är hemma när han kommer hem. Det doftar alltid nykokt kaffe i lägenheten nuförtiden. Jag fixar mat på nolltid när han dööör av hunger, jag finns där för att krama honom flera gånger per dag, jag finns där för att visa att jag älskar honom. Inte minst finns jag där för att faktiskt undervisa honom ut i livet. Ni vet det där med tvättmaskinen, matlagningen och annat. Den där korta stunden som han visar intresset på som sedan försvinner, det kan jag ta tillvara på direkt. Innan sjukskrivningen jobbade jag heltid och mer än det med resor inom landet och utom landet, jobb på dagen och jobb på kvällen, när jag inte fixade för barnen jobbade jag. Och när jag inte jobbade och när jag hade "fixat färdigt" för barnen ja då drack jag vin. Fanns inte tillgänglig särskilt mycket även om jag var hemma. (Hur fan tänkte jag egentligen??) Jag är övertygad om att den trygghet de kan känna i att jag finns så mycket tillgänglig kommer att fungera som tipptopp vaccin mot dåligt psykiskt mående och beroendesjukdomar i framtiden. Funderar på vad jag pratar om nu men det är väl egentligen det här med arv och miljö och vilka val jag gjort i livet och hur de påverkar barnen. Jag känner en stark tillfredsställelse i att faktiskt kunna ge sonen av min närvaro nu på ett sätt som jag inte kunnat tidigare (eller som jag valt bort om man vill se det så). Tänk om jag hade fortsatt dricka... Nä förresten, det vågar jag faktiskt inte tänka på.
Våren tar sina försiktiga steg. Jag njuter av att den tar sig lite långsamt i år. Kylan som kom nu bromsar sprickningen som var tidigare i veckan. Födde barn för 16 år sedan. Minns att jag var så besviken på att jag inte orkade njuta av våren det året och att jag hade önskat att vi planerat in barnafödseln en månad eller två tidigare :D. Det var dessutom en kall sommar 2005.
Shuggie Bain och jag kom inte överens alls så vår relation är avslutad. Lyssnar nu på Ulf Lundels Vardagar. Rekommenderas för alla intresserade men kanske vill jag ge en särskild rekommendation till dig som inte känner att du har fokuset på topp just nu. Boken är just en beskrivning av vardagar och tankar kring den. Du missar inget om du läste/lyssnade fast inte några sidor eller minutrar. Bara att fortsätta där du är. Jag är särskilt förtjust i att lyssna på böcker som läses av författarna själva. Klockan närmar sig jobbstart. I dag tänkte jag borsta tänderna innan jag kör i gång.
@Charlie70 skrev:"Jag känner en stark tillfredsställelse i att faktiskt kunna ge sonen av min närvaro nu på ett sätt som jag inte kunnat tidigare"
Vilken otroligt gåva för både dig och sonen ❤️ Tänk att en sjukskrivning faktiskt kan leda till något riktigt positivt, ihop med din nykterhet förstås. Det finns alltid minst två sätt att se på saker. Är glaset halvfullt eller halvtomt?
@Charlie70 Härlig läsning Charlie!😍 Det är så himla skönt när man inte har någonting överhuvudtaget att dölja för barnen längre. Och att de är stolta över en, och känner sig helt trygga. Nu kan vi njuta av våren till fullo!
Vet inte om jag tjatar nu men det här med att sluta snusa och föra diet samtidigt skulle jag säga är tortyr. Fem välbehövliga kilo ned nu sedan början av mars. sju kilo kvar till jag inte är överviktig längre sedan helst några ytterligare kilon så jag liknar mig själv igen. Har gott stöd av min mattant som skällde på mig lite i veckan. Veckan började med att jag "betedde" mig mot en kollega. Så gör INTE jag, men det gjorde jag.... Kände mig utsvulten och tärd inifrån och ut. Stressmotståndet låg på noll och minus. Tog en pizza på kvällen. Kunde ätit två. Sedan åt jag på lite som vanligt ett par dagar till samtalet med dietisten. Nu är jag på det igen med dieten. Varför driver jag mig själv så hårt kanske någon undrar. Jo det är helt enkelt för att jag mår mer dåligt än jag vill erkänna för mig själv av min spegelbild nuförtiden. Det är inte mig själv jag ser. Dessutom finns en viktig hälsoaspekt i det att inte låta vikten dra iväg alldeles för långt. Har även i släkten kvinnor som har gått från trådsmala till kraftigt överviktiga och nu är jag själv på väg dit. Vill inte det. Läste någonstans att snussuget försvinner vid 9 månader. Har tänkt typ 6 månader som det var med vinet för mig. På måndag har jag varit snusfri i fyra månader. Tänker ofta på att det skulle vara så enkelt och för stunden helande att bara handla en dosa General. Men att förstöra fyra månaders kamp på bråkdelen av en sekund - det lockar inte heller...
Kanske en ganska ointressant rapport för andra men behövde få detta på pränt. Pannben är det enda som gäller nu och framåt. Och det är vi många här som har ju!
@Charlie70 Kanske jättedumt att skriva, men jag hade nog börjat snusa igen i ditt ställe. Jag hade nog inte pallat. Det är svinkämpigt att strida på flera fronter samtidigt. Vad är viktigast? Nykterheten! Vad är näst mest viktigt? Det kan bara du svara på.
Kram 🐘
PS Jag håller mig till 8-10 prillor per dag och det funkar fint. Jag prioriterar att trappa ut SSRI, och kost och motion.
@Andrahalvlek ska inte sticka under stol med att nygamla tankar på vin poppar upp mer än vanligt. Känner dock inte att jag riskerar nykterheten utan den ÄR stabil. Men resten är ju bara ett enda mörker det måste jag erkänna. "Gläds" åt att de hade fin färsk broccoli på Ica i dag. Den kan jag mumsa på under dagen. Inte kul alls att sakna nikotin men det måste ju gå över någon gång. Något annat alternativ finns ju inte liksom... Jag vill stänga dörren helt hos receptorerna i min hjärna som gör mig mottaglig för beroende. Kan man det förresten?
En dag i taget. Gäller även dieter och nikotinstopp.
Hej Charlie 🌷
Du är fantastisk på att kämpa med dina olika sug! Allt som du säger håller jag med om, beroendeproblematiken sitter ju i hjärnan och den styr oss dag som natt.
Men varje morgon som du vaknar har du kommit närmare målet, det är så man får tänka. Föreställa sig själv framför spegeln om några månader då man förhoppningsvis är nöjdare än på länge.
Och jag tycker du är grymt stark som kommit så långt på din resa!👍👏👏
@Charlie70 Känner igen mig i det där med att må dåligt av sin spegelbild. Jag har i och för sig haft min övervikt ganska länge men i mitt 58-åriga liv har jag i alla fall haft en normal vikt i dryga 40 år. Min övervikt kom med när livet var tufft mycket tröstätning och tröstdrickande. Gick faktiskt ner 20 kg men de kom tillbaka i samband när min man insjuknade i cancer. Och, det har varit svårt att ta itu med dem pga mitt alkoholdrickande och dåliga mående. Nu när jag börjar med antabus hoppas jag att det ska bli bättre. För, precis som du skriver så handlar det ju om hälsan...att få må bra. Och med alla mina överkilon så blir jag mer osäker på min kropp...det är svårt att hitta kläder som jag tycker om .
Men, jag tänker att du kommer att lyckas för du är så himla målmedveten. Du äger krafter...du är liksom en superkvinna..verkligen!!!
Håller ut!
Tack Vjlo! Jag har självförtroendet med mig från alkostoppet och vet att det hjälper att hålla ut. Fortsätter så. Har precis gått en runda. Egentligen önskar jag att jag hade tid att vara ute hela dagarna och gå. Just där och då finns bara det vackra livet.
Kram!
Läst
Tack Charlie70 för dina inlägg! Har läst igenom tråden nu och vill bara säga att dina inlägg ger hopp! Hopp om att även i mörka stunder så är det så värt att fortsätta vara nykter!
Kram Mamsen ?
Fint Mamsen!
Vad fint att du läst min tråd och tycker den bidrar. Skriven helt från hjärtat.
Här går livet lite kräftgång. Ställde mig på vågen, fick en chock och nu deppar jag. Mycket världsligt, jag vet men nu är det så. Jag väger som jag gjorde som gravid i 8:e månaden. Pratade med min mattant i dag. Hon uppfattade och fattade läget. Lite trösterikt var det att prata med henne.
Håller på att fylla min halvtid på jobbet efterhand. I går var väl första dagen jag kände att det tog stopp. Så fyller INTE på med mer där just nu.
Som vanligt inget vinsug men nikotinsuget håller i sig. Det senare avtar i styrka efter hand. Det gäller att hålla i och hålla ut. Jisses vad vi gnetar på här inne!!
Kram!
Vatten?
Jag måste dricka 1,5-2 liter vatten varje dag. Annars upplever min kropp att det är brist på vatten och samlar vatten. Dricker jag tillräckligt släpper kroppen ifrån sig vatten. Bara ett tips.
Kram ?
Tror inte det
Dricker jättemycket vatten. Har alltid gjort. Vi pratar minst tre liter om dagen. Det är fett jag lagt på mig. Tror inte att jag bör hoppas på något annat.
Volanger
Mina volanger börjar bli liiite tunnare. Mäktig känsla ? Jag känner i fingrarna att kroppen förändras. Håll i och håll ut!
Kram ?
”Som vanligt inget vinsug”
Det måste du hålla med om är en mäktig sak att skriva sådär i förbifarten.
I perspektiv blir vågens trista budskap ändå ett problem av annan karaktär. Men ändå. Segt ju. Och så vet man att vartenda hekto är nåt man mumsat i sig vid ett tillfälle och nu ska man betala för det? Vikt är långsint materia.
Jag kämpar också med min diet. Lite enklare än vad jag trodde, denna gång. Det är nåt med nykter- kämpandet som funkar här med. Det här; jaja vi pratar vidare om detta trista fakta imorgon. Nu är det apelsin-stund.
Men snart är det åtminstone helg och hittills innehåller sovmorgon inga kalorier vilket iofs kanske bara är en tidsfråga. Nu segar vi på. Kram!
En hälsning
Vill bara säga att du har en vilja av stål och att du är värd att få må riktigt bra. Som du har kämpat. ?
Kram
Måste le
Skrev jag verkligen som vanligt inget vinsug? Måste le. Det var inte länge sedan jag var sugen men det är bra. Hjärnan väljer att minnas det positiva!!
Tänkte skriva några rader om snus. Värsta suget har lagt sig dock fortfarande sugen. Men humöret alltså. Jag är glad att jag inte trappat ut SSRI innan jag började med det här projektet. Jag är också glad att jag inte "bantar" samtidigt. Det hade jag aldrig klarat av. Om en stund får jag avlösning här hemma. Ska passa på att gå en långpromenad då. Andas och hämta nya krafter att hantera mig själv och flickan som är i värsta tonårshumöret (ni vet det klassiska med att slå i dörrar, göra drama av små saker, hänga på toan i timmavis så vi andra håller på att pinka på oss m.m. m.m.). Tänker att jag kör en vecka till med full dos Champix och därefter en om dagen. Då har jag ett rejält antal veckor framför mig med stöd som jag tror jag behöver.
Nu undrar du Se klart hur det går med min mattant :D. Det går bra! Vi "ses" en gång i veckan och pratar om detaljer i min kosthållning för att äta rätt saker på rätt tider och att jag ska slippa blodsockerfall som kommer särskilt vid fysisk ansträngning. Vi har mycket fokus på protein, långsamma kolhydrater och att äta tillräckligt mycket. När vi har allt rätt i den delen så tar vi nästa steg med viktnedgången.
Tack för påhälsning Vinäger! Hoppas allt är lugnt för dig och vi hörs snart igen.
Kram!
Oj vad du jobbar på, du är ju
Oj vad du jobbar på, du är ju jätteduktig ju. Själv vågar jag mig inte på att sluta med snuset än men snusar mindre än förut. Och vikten, det kommer du fixa när det är dags. En sak i taget så går det mesta verkar det som. Blir mäkta imponerad av kämparglöden härinne. Den smittar av sig oxå, kanon. Kram till dig.
Hej Charlie
Kikar in och kollar läget! Kram ?
Roligt att sluta dricka vin
När jag tänker tillbaka på det senaste året så finns där självklart många tankar och känslor som kopplar till nykterheten. Det har varit i ett tufft jobb men - hör och häpna - ett roligt jobb. Roligt därför att fysiska och psykiska skillnader till det positiva blir så tydliga. Roligt därför att det är så lätt att känna sig stolt över att ha klarat ännu en nykter dag. Roligt eftersom hjärnan helt plötsligt får utrymme att tänka andra tankar i stället för att ockuperas av tankarna på när jag ska få dricka vin nästa gång. Ok.
Hur kul är det att sluta snusa då? Inte alls. Inte om ni frågar mig. Jag är snusfri på vita knogar. Nyss hemkommen från en veckas skidsemester med flickan. Veckan var en lättnad då utevistelse och fysisk aktivitet helt tar bort tankarna. Så fort jag satte mig i bilen för att köra hem kom allt tillbaka. Drog ned Champixen till hälften innan vi åkte för att få en lite längre utfasning. Just nu lever jag på hoppet om de 6 månaderna. Det blev ju så väldigt mycket lättare med nykterheten efter 6 månader. Kanske är det detsamma med snuset? Jag håller i t.v. men ännu inte helt övertygad.
Tack Jullan och Se klar för att ni tittar in! Och Se klart, att du orkar kommentera just nu är förunderligt för mig. Läste om din pappa. En stor kram kommer här från mig.
Kram till er andra också!
Så mycket bra insikter
Du har fått på den här resan! Du kommer klara av att sluta snusa också, du verkar så bestämd på det och har bra strategier. Det är nog det jag själv måste jobba på nu - att ha bra strategier att ta fram när jobbiga tankar kommer.
Kram ?
vad
duktig du är som kämpar på! det är få känslomässiga belöningar i att sluta snusa - kicken som fanns där får man ju inte på något annat sätt. Har du någon sköterska som du pratar med?
Kul vara iväg på skidsemester! jag kommer nog ge mig ut en tur i skogen trots att det är snålblåsigt ute nu.
Vänder det nu?
Känner mig just nu rätt ok i mitt snusfria liv. Ser i kalendern att torsdag denna vecka är sista Champix-dagen. Nu har jag ju valt att halvera dosen på slutet så jag kör på någon vecka till. Har just mat-fuskat med småkakor och glass. Märker på en gång (till skillnad från tidigare) att kroppen inte trivs med denna typ av "mat". Lite ont i magen (har jag aldrig annars) och så kommer jag att svettas i natt (hände iaf förra veckan när jag avslutade en dag med kexchoklad). Intressant detta att lära känna sin kropp på nytt. Kunna lyssna på kroppens signaler och dessutom förstå vad den menar. Steg för steg kommer jag tillbaka till mitt riktiga jag. Jo, jag måste uttrycka mig så för jag har inte känt att den jag sett i spegeln varit jag - på många år.
Kram!
Lyssna på kroppen 😊👂
Bra Charlie, jättebra att vara lyhörd för kroppens signaler.
Det är så roligt att följa din resa för du får så tydliga resultat i dina ansträngningar.
Så tacksam för att du delar med dig för det sporrar och ger inspiration 👏🙏👍
Kram 🧡
Intressant
Intressant att du ser att jag får tydliga resultat av mina ansträngningar, Finalisa. Har en känslomässig dag här. Extremt sällsynt. Jag brukar köra på och om jag känner något är det "arg". Men nu är det snudd på tårar för flickans liv och leverne utifrån alla funktionshinder, för sonen som det går krattigt i skolan för, för min vikt som inte pekar nedåt som jag hade önsketänkt och tusen andra saker. Ser just nu lite dystert på tillvaron helt enkelt. Har en plan (som vanligt) för allt ovan så det kommer att vända till det bättre. Både i mitt känsloliv och i praktiken.
Men - INTE en tanke på vin trots detta. Hade inte kommit på fråga för ett år sedan. Då hade jag förmodligen suttit och hållt mig i stolskarmen för att inte rusa till Systembolaget. Nu - sätter jag på en panna kaffe till. Tänker klart och redar ut mina frågor i den takt jag kan och förmår. SKILLNAD!
(Har du pratat med doktorn Finalisa?)
Kram!
Åh, så jobbigt
Tusen styrkekramar till dig Charlie, som har det kämpigt med både dig själv och barnen just nu. Inget vidare stöd från barnens pappa heller har jag förstått.
Det är så jobbigt när barnen inte mår bra, man kan nästan slå knut på sig själv för att få det att funka. Man vill bära deras smärta själv helst, men då skulle de ju inte lära sig något så det vore att göra dem en björntjänst många gånger.
Vissa förändringar är nästan plågsamma som en förlossning, men resultatet gör det värt allt jobb när man kommit ut på andra sidan. Håll i, håll ut. Och var stolt och glad över att alkohol inte längre är någon lösning på något problem.
Kram 🐘
Mat och kärlek
Flickan får mat och kärlek av sin pappa varannan vecka. Har inget annat, djupare samarbete med honom tyvärr. I dag har vi ett telefonmöte. Tre månader sedan sist. Finns mycket som behöver tas upp men det får begränsas till en eller två frågor. Han kan inte ta in mer än så.
Jag läser kanske mellan raderna...😊
Tycker du för det mesta har positiva kommentarer om din kamp. Inte alltid såklart men ofta...
Men barnen är det alltid/ofta orostankar runt, jag vet för jag är en sjukt medberoende mamma och det har jag berättat om tidigare.
Jag talade med doktorn igår, jag får hålla ut ett tag till. En del får covid-19 såhär krångligt och utdraget🤒😢
Kram 🧡
Bra!
Du läser säkert mellan mina rader helt korrekt. Jag är positiv! Och jag är ofta orolig för mina barn.... Arbetar på att släppa sonen lite grand. Han är fortfarande bara 15, på väg mot 16 men jag märker att han inte längre är betjänt av min "bevakning" och uppmärksamhet hela tiden utan behöver finna sina egna vägar trots unga år.
Bra att du pratat med doktorn. Krya på dig!
Bästa Charlie:)
Känner mig så imponerad av dig! Du är så grundklok! Kan förstå att du är orolig över dina barn...somliga föräldrar är det inte alls somliga hela tiden och somliga då och då. Men det där när man ska börja släppa taget lite grand...låta barnen frigöra sig...det är inte alldeles enkelt. Mina barn har aldrig varit särskilt formbara...har varit alldeles för orädda för att förstå sitt eget bästa. Du har kommit så långt på din resa...och att inte välja vin..det är så strongt. Även om jag inte kommit så längt i själva görandet så är du en ledstjärna för mig:)
Stor kram till dig!!
Intressant med ny sida…
Intressant med ny sida. Måste säga att jag blir lite förälskad i den layouten också! Bra val Alkoholhjälpen med @Magnus i spetsen antar jag :-)
Saknar vissa grejer och är lite trög med att lära om men det är bara att inse att utveckling är konstant och jag följer med och är en del.
Har första barnfria lördagen på tre veckor. Sitter med mitt te och laddar för att städa badrummet. Känner inget intresse för det än så länge. Mitt mattantsprojekt rullar vidare. Hon konstaterade i veckan att jag nu är i balans d.v.s. jag har inte gått ned eller upp i vikt och blodsockret är under kontroll. Jag har en betydligt större förståelse för hur mitt mattintag påverkar min kropp nu än när vi startade för en dryg månad sedan. Nu påbörjas strax projekt viktnedgång. Projektet bedöms ta ett år och ska ske iterativt. Vi kommer alltså att strypa kaloriintaget i perioder för att sedan öka på det till vi hittar den nya balansen. Allt för att lura kroppen. Den får inte tro att ett onormalt lågt kaloriintag är det nya normala. Projektet kommer att ställa extremt höga krav på min disciplin. Jag som älskar god vällagad mat. Men inget kan väl vara värre än att sluta dricka rödvin eller snusa tänker jag. Hejohå!
Kram!
Ser att min bild blivit…
Ser att min bild blivit godkänd. Ville ha en bild men ingen stark känsla för vad så tänkte bara blomma. Valde denna, med många färger för att lite spegla vilka vi är här. Så många olika fantastiska personligheter med olika bakgrunder och ibland olika mål men som kämpar för samma sak. Att må bättre och få ett mer innehållsrikt liv.
Kram!
@Charlie70 ❤️
@Charlie70 ❤️
Vilken fin bild! Kram till…
Vilken fin bild! Kram till dig:)
@Charlie70 🥰
@Charlie70 🥰
Fin bild Charlie!…
Fin bild Charlie!
Regnbågstema betyder extra mycket för mig! Och vad skönt att du är i balans. Därifrån går det att ta nästa kliv. Kram!
Bra tanke... Bra tanke med…
Bra tanke...
Bra tanke med blomman! Perfekt ju. Vi är liksom stadda i förändring färgen skiftar.
Hoppas du har en bra lördag. Kram🌸
Halv dos Champix Snussuget…
Halv dos Champix
Snussuget bedarrar så (mycket) sakteliga. Jag tar dag för dag och timme för timme i bland. Likheter finns med det forna vinsuget. Om det fortsätter så då vet jag att snussug förmodligen är mer eller mindre ett minne blott vid maj månads utgång. Bör ju kunna gå att uthärda. Eller hur? Någon vecka återstår på min halva Champixdos. Ska bli fint när den kuren är avklarad.
Kram!
Testade att få till en…
Testade att få till en rubrik, men den lyckades visst inte. Ett visst antal ord följer med oavsett hur många mellanslag jag gör :D
Det här snus-slutandet som…
Det här snus-slutandet som du tycks vara på god väg att klara av. Jag är så imponerad. Men ger mig också tro på att det kanske-kanske kan gå även för mig.
En liten tanke gror, tack för inspo. Kram!
Skönt att du börjar må…
Skönt att du börjar må bättre med nikotin/snussuget , även om det tar tid. det får ta tid :)
Ubåt. Gör just nu en ubåt…
Ubåt. Gör just nu en ubåt. Med det menar jag att kaloriintaget har minskats rejält från ena dagen till nästa. Inte min melodi alls egentligen. Jag älskar mat. Har säkert skrivit detta tusen gånger redan här på forumet. Om x antal dagar ska ubåten sakta gå upp mot vattenytan. Tappade kilon ska inte komma igen. Dricker konstiga drycker, får nöja mig med räkor när barnen äter skagen. En frukt om dagen, inte mer. Jaja. Positivt är att matsuget vinner över nikotinsuget. Vinsug? Existerar inte just nu. Minns i början av nykterheten då kunde jag bli sugen på vin när jag egentligen var hungrig. Det talar för att det är klokt att vänta en bra stund med eventuella dieter. Viktigaste först - nykterheten.
Kram!
@Charlie70 Hu, det låter…
@Charlie70 Hu, det låter jobbigt. Kämpa!
Kram 🐘
Godmorgon Charlie!☀️ Läste…
Godmorgon Charlie!☀️
Läste din kommentar hos Mrx precis och började fnissa 😁...vadå tre kokta ägg mitt i natten!?😂
Somnar man på det? Berätta gärna, jag blir nyfiken 😁
Ha en fin tisdag!
Kram 🧡🌷🧡
@FinaLisa vet inte om du…
@FinaLisa vet inte om du följt mig men jag har ju projekt ubåt just nu i syfte att gå ned i vikt. Just nu är det väldigt få kalorier jag får äta och i natt blev det svårt att somna. Först stökigt med flickan, sedan somnade jag och vaknade igen och då gav jag upp och åt de där äggen. Kolhydrater är inte "tillåtet" just nu. Äggen funkade! Jag somnade och känner mig utvilad trots betydligt färre timmar än jag är van vid nuförtiden. Tänker mycket på snus. "OM jag bara fick snusa skulle allt kännas lättare...." Bara fantasier, det vet jag. Ett par dagar kvar på Champixen sedan är det slut med den. Till sommaren känns det nog bättre!
Kram!
@Charlie70 💗 Jomenvisst…
@Charlie70 💗
Jomenvisst följer jag dig och vet hur intensivt du kämpar💪💪
Du gör det så bra!!👍👏
Håller med om att ägg är jättebra mat som man håller sig mätt på.🥚🥚🥚
Gott också 😋 har man inga ägg hemma känns det fattigt...😊
Ha det så bra Charlie! 🤗
Kram 🧡🌷🧡
Tagit sista Champixen i dag…
Tagit sista Champixen i dag. Tror medicinen gör varken till eller ifrån. Urjobbigt att vara utan snus och emellanåt undrar jag om det är värt det. Nu har jag gett mig tusan på att gå ned i vikt utan nikotinets inverkan och den tanken taggar mig. Ja, man får ta till de argument kan finna...
@Charlie70 Heja dig! Du är…
@Charlie70 Heja dig! Du är verkligen en kämpe. Det verkar som snuset nästan är svårare att sluta med än alkoholen. Jag hört från andra håll att det i princip är omöjligt att sluta snusa, så därför har jag aldrig ens försökt att sluta. Men du och Vjlo håller på och bevisar att det visst är möjligt!
Kram 🐘
@Andrahalvlek jodå, det…
@Andrahalvlek jodå, det kämpas på men jag har funderat på detsamma. Att snuset är svårare än alkoholen. Suget är ju där hela tiden eftersom jag snusade hela tiden utom under djupsömnen kanske... Drog nyss ned persiennen i sovrummet. Förberedde nattningen om en stund. Då blev jag sugen på en snus. Att dra ned persiennen är alltså en trigger. Och så där håller det på... Självaste livet tycks vara en trigger för snus och riktigt så illa var det inte med vinet för min del.
För Vjlo har processen verkat lite smidigare än för mig. Kanske feltolkar jag dig @Vjlo?
Kram!
Kämpa på! Vill bara peppa er…
Kämpa på! Vill bara peppa er och säga att det verkligen går att sluta snusa, och sluta tänka på snus. Jag brukade älska det, men faktiskt, saknaden försvann. Och det är värt det, åtminstone för mig är det stor skillnad i lugn i huvudet, somnar lättare. Och jag är mindre hetsig, tror att snuset gav nån sorts falsk energi för mig... Så håll ut, som sagt så blir det bättre till sommaren!
@Kennie tack! Det är vad jag…
@Kennie tack! Det är vad jag tror också, att det blir bättre till sommaren. Fint med lite bekräftelse från en annan ex-nikotinist :D
Kram!
@Charlie70 skrev:"För Vjlo…
@Charlie70 skrev:"För Vjlo har processen verkat lite smidigare än för mig. Kanske feltolkar jag dig @Vjlo?"
Nja , alla är väl lite olika. Jag reagerade ju på medicinen o tyckte den var liten obehaglig. Men suget har gått ganska bra.
samtidigt, som jag skrev i min tråd så ledde slutadet att jag började ta tag i saker på jobbet, bl a. Den resan har tagit rejäl fart och var mer jobbig än jag tänkt. Men sund o rätt. Då jag inte självmedicinerar som jag gjort finns det möjlighet lösa upp annat. Väldigt jobbigt fortfarande, men har bra stöd. Skriver mer sen.
@Charlie70 skrev:"För Vjlo…
@Charlie70 skrev:"För Vjlo har processen verkat lite smidigare än för mig. Kanske feltolkar jag dig @Vjlo?"
Nja , alla är väl lite olika. Jag reagerade ju på medicinen o tyckte den var liten obehaglig. Med att undvika nikotin och det suget har det ändå gått ganska bra. Även alk, förutom lite dikeskörningar för några veckor sen som inte fick bli en vana.
samtidigt, som jag skrev i min tråd så ledde slutadet att jag började ta tag i saker på jobbet, bl a. Den resan har tagit rejäl fart och var mer jobbig än jag tänkt. Men sund o rätt. Då jag inte självmedicinerar som jag gjort finns det möjlighet lösa upp annat. Väldigt jobbigt fortfarande, men har bra stöd. Skriver mer sen.
@Vjlo ja det är fantastiskt…
@Vjlo ja det är fantastiskt vad alkoholstopp för med sig. Att du nu tar tag i dåliga saker på jobbet t.ex. och kan göra det med en klar hjärna och öppet sinne. Fantastiskt!
Jag är en av de som måste jobba hemma men var inne i dag för att jag behövde göra lite utskrifter och kolla snigelposten. Lunchade (på avstånd) med en kollega som snusar. Faktiskt den kollegan som fick in mig på spåret "nikotin utan snus". Han berättade att han hade köpt himla goda snusar. Ny sort med smak av "skånska skogsbär" (vilka bär är det :D). Jag luktade på dem och fy bubblan alltså. Doftade starkt och jag blev lätt illamående faktiskt. Det var ju skönt! Tyvärr fantiserar hjärnan lik f-b- om den trevliga nikotin-kicken som förhoppningsvis kommer snart. Men så blir det inte.
Kram!
@Charlie70 Du kanske skulle…
@Charlie70 Du kanske skulle ta en jätteprilla av extra starkt snus och hoppas på att du mår svindåligt.😅 Så som man mådde när man en gång testade den första snusen. Då kanske du får avsmak för all framtid.
Nä, nu spekulerar jag bara.😂 Fan, jag har ju tänkt att försöka lägga av med snusandet snart, det hade känts mycket mer lockande om du inte hade fantiserat om nikotin- kick nu.😅 Väldigt bra jobbat av er båda två i alla fall! Jag är impad😍
Kram
Att jätteprilla skulle…
Att jätteprilla skulle avskräcka från snus är nog lika troligt som att en karatefylla skulle sätta stopp för fortsatt missbruk.. Beroende verkar sällan funka så logiskt.. Så håll nollan, varje dag som går gör det lite lättare. Minns det som att suget blev kortare och kortare, man kom liksom på direkt när det dök upp att just det, jag snusar inte längre. Och så gav det upp till slut och försvann.
@Kennie Jo det är säkert…
@Kennie Jo det är säkert bäst att ”inte ta den första prillan” Minns du hur lång tid det tog ungefär tills snuset var en ickefråga? ( Från den dagen du slutade)
@Kennie kan inte låta bli…
@Kennie kan inte låta bli att le när jag läser vad du skriver. Du har så rätt och jag ska inte prova någon prilla nu när jag kommit så långt som jag gjort. Jag tänker att det är tiden som arbetar för mig. Till sommaren borde det värsta suget vara ett minne blott tänker jag. Ser fram emot den magiska gränsen, 6 månader.
Kram!
Projekt finna särskola till…
Projekt finna särskola till flickan pågår. I dag ett långt telefonmöte med en skola och studiebesök. Nu kan jag tänka mig en flaska vin (inbillar jag mig). Gamla triggers väcks till liv igen av det här särskoleprojektet. Triggers går tydligen bara i ide. Trodde de skulle dö ut efter hand, men inte.
Nu blir det en mugg buljong, bädda rent i sängen och sedan är det fredag - utan vin - för mig.
Kram!
@Charlie70 Jag tror att de…
@Charlie70 Jag tror att de väcks varje gång en specifik situation uppstår, som nu detta med att hitta en bra särskola till dottern. Men det är ju bara tankar, de kan aldrig lyfta glaset till munnen tack och lov.
På ett sätt är jag glad att vi bor i en liten kommun, här finns bara en särskola att välja på och den är kommunal. Alla barn med särskilda behov pga IF går där. Att tvingas välja ”det bästa” är verkligen inte det lättaste.
Kram 🐘
Valfrihetens tyrrani ska vi…
Valfrihetens tyrrani ska vi leva med från vaggan till graven numera och jag är säker på att det skapar stress och till och med olyckliga människor. Jag önskar good enough trygghet för alla- det är iaf incitamentet för mig och de skattesekiner jag gladeligen betalar, om de används till att människor kan känna tillit till att det som erbjuds är det bästa- utan att jag som en enda individ måste ta ställning, välja, sortera.
Förlåt för trådkap. Jag blir ibland bara tokig på utvecklingen, även om jag inte på något vis tror att ”allt” var bättre förr.
Hoppas du får en lugn och skön kväll Charlie. Kram 🤗
@Torn Det tog lite mindre än…
@Torn Det tog lite mindre än ett år, men det var bara första tre månaderna som jag verkligen fick kämpa. Sen var det några såna där stå-emot-att-ta-en-festsnus som var kämpiga, men det var på tiden jag fortfarande drack, så det kanske man slipper som icke-drickare.. 😊
@Kennie Har klarat av exakt…
@Kennie Har klarat av exakt tre månader som snusfri nu. Har sett framför mig att om ytterligare tre månader är det värsta över. Men jag gör mig beredd på att det tar året då. Tänker bannemej inte ge mig den här gången. Svårt som tusan och svårare än att sluta med vinet skulle jag säga.
@Se klart. ja, dessa val. Skolan vi hade möte med i går är den skola flickan skulle blivit placerad i om det var förr i tiden, när vi inte hade samma valmöjligheter. Kommunal särskola med tydligt uppdrag, utbildad personal, rutinerad ledning o.s.v. Var som sagt helt matt direkt efter mötet men nu när jag fått sova på saken så känner jag bara att jag vill köra på denna skola. Vi behöver nog inte prata med fler skolor. Orkar inte, blir alldeles känslomässigt uttorkad efter varje möte där flickans alla brister och behov ska beskrivas. Jag hoppas i så fall att det innebär att jag inte behöver ifrågasätta om flickan lär sig så mycket som hon kan utifrån sina förutsättningar, kommer ut på rasterna och slipper frysa eftersom hon får hjälp med klädseln, att hon får mat i magen varje dag, att vi inte behöver prata särskilt om att epilepsin kräver ständig bevakning (även små anfall som kan vara mycket svåra att upptäcka behöver noteras för medicineringens skull), att kläder och jympakläder kommer hem tillsammans med flickan och inte samlas på hög på skolan. Om jag slipper hålla koll på dessa grejer, då kan jag nog snart lägga 100 procent av min energi på att komma tillbaka till jobbet på heltid igen. Önskar inget hellre än att få tillbaka mitt eget (arbets)liv faktiskt. Finns hopp!
Kram!
@Charlie70 Det kommer att…
@Charlie70 Det kommer att bli så bra, särskolan är verkligen kanon! De har en helt annan personaltäthet och gör en individuell bedömning av varje elev. Fixar du delvis gruppundervisning är det bra, annars blir det enskild undervisning. Alla hjälpmedel som behövs fixas, det finns elevassistenter med lite extra ansvar för att de kommer dit de ska, klär på sig rätt, äter osv. De lämnas aldrig helt utan uppsikt, inte ens på rasterna.
Vi försökte länge med allmän skola hemma i byn där vi bodde. Dotterns pappa ville det, men jag var tveksam. Dottern hade en resurs i skolan, men jag såg ändå problemen. Den resursen var ju inte livegen, skolmiljön måste funka även utan en enskild person. I trean började vi med särskola en dag per vecka, på tisdagar då de tränade i simhallen. (Jag insåg att hon aldrig skulle lära sig simma annars.) Efterhand utökades det med en dag per vecka och från fyran gick hon enbart i särskola. Hon utvecklades massor där!
Bäst av allt var dock att dottern inte längre kände sig annorlunda. I särskolan hade alla sina egenheter och områden där de behövde hjälp, toleransen är därför enorm. I byskolan sa barnen ”Hon får vara med oss och leka”. I särskolan VILLE de leka med henne, hon tillförde gruppen något viktigt och hon fann gemenskapen med de andra direkt. Att vara en del av ett VI är så viktigt ❤️
Kram 🐘
@Charlie70 Hej vännen:) Jag…
@Charlie70 Hej vännen:)
Jag tänker att det kommer att bli bra för din dotter att gå på särskolan. Genom mitt arbete har jag följt flera patienten som har bytt från grundskolan till särskolan och det har blivit väldigt bra. Och precis som Andrahalvlek..man behöver inte känna sig annorlunda, personaltäthet, barnets förmågor lyfts mm. Har suttit med många föräldrar som har ansökt om omvårdnadsbidrag antingen tillsammans med Försäkringskassans handläggare eller endast med mig. De beskriver det du skriver..att lyfta sitt barns svårigheter, vad de inte klarar av...för Försäkringskassan vill ju veta vad föräldern behöver göra extra. Och precis som vi alla vill som är föräldrar så vill vi att man ska se våra barn för allt det goda det är och gör.
Mina barn har ju haft stora svårigheter i skolan pga läs- och skrivsvårigheter...min son hade inte många betyg när han slutade årskurs nio. Gick individuella programmet i ca tre månader , han var mer borta än i skolan och det hade kunnat sluta illa med droger osv. Men när han fick sluta skolan började livet fungera för honom..han började praktisera...blev lärling ...Idag är han byggnadssnickare och har endast varit arbetslös fem månader sedan han slutade skolan.fyller 27 år i år..när han gick i skolan fick jag aldrig höra något positivt om honom...aldrig. Före jul la vi in ny golvmatta i tvättstugan.. mannen som gjorde det..han hade jobbat med min son och han berömde honom...och det kändes gott i modershjärtat.
Kan känna igen från mammor jag möter i mitt arbete ..denna trötthet...hur man pusslar ihop sin vardag....hur man ska räcka till. Önskar verkligen att du ska få möjlighet att få lite mer energi..att kunna slappna av lite grann.
Stor kram till dig och ha en fin söndag!
Drygt tre månader sedan…
Drygt tre månader sedan sista prillan nu och jag undrar faktiskt om jag inte anar att suget lägger sig.... Följer detta hur det var med alkoholen för mig så bör det bli ganska till nästan helt lugnt om tre månader. Såå himla skönt i så fall. Suget har gått mig på nerverna emellanåt. Då gäller det att ha pannben och inget annat. Påskhelg på intågande. Solen skiner. Förr hade både ledighet och solen skiner varit en kraftig trigger. Nu tänker jag på att det var så en gång i tiden och njuter i stället av kaffet. Om ett år kanske jag inte ens tänker på hur det var en gång. Älskar verkligen livet. Att vara utsövd i stort sett alla dagar, att slippa huvudvärk illamående och ångest, att kunna planera framåt och vara säker på att jag inte kommer att förstöra planerna för att jag drack för mycket kvällen innan. Laddar inför särskolan också. Tänker och hoppas att flickan framöver verkligen får det stöd hon behöver och att jag kan vara en vanlig mamma som ser till att skicka med frukt och jympakläder men slipper sitta i samtal om att flickan inte får i sig mat på lunchen, att hon fryser på rasten för att hon inte får hjälp med klädvalet eller att hon inte får tillräckligt stöd under lektionerna som hinner ta slut innan hon ens hittat rätt arbetsmaterial i sin låda. Nuvarande skola har kort och gott varit helt fel för henne vilket har genererat en massa jobb för mig. Hoppas det är slut med det nu. Jag vill få tillbaka mitt liv som yrkesarbetande kvinna. Vill inte vara mamma 48 av dygnets 24 timmar längre. Vill kunna odla lite egna intressen med energi som förhoppningsvis finns över om nästa skola gör sitt jobb (vilket de säkert gör).
Nu blir det påfyllnad kaffe. En kopp måste man ju ha när solen skiner, eller hur?
Glad påsk på er och Kram!
@Charlie70 Glad Påskkram 🐘
@Charlie70 Glad Påskkram 🐘
@Charlie70 💓🐰 Glad Påsk🐣…
@Charlie70 💓🐰
Glad Påsk🐣 till dig också!
Du är så himla duktig som fixat/kämpat bort både snus och alkohol ur ditt liv!👏👏
Kram 🧡🌷🧡
Håller med Lisa..💕💫💕 Du har…
Håller med Lisa..💕💫💕 Du har gjort stora förändringar, som har gett goda resultat..🌟🌟🌟..Glad påsk Charlie..🍃🐣🍃
Snart kvällsmat. Haft en fin…
Snart kvällsmat. Haft en fin långfredag tillsammans med barnen. Det är klart, någon vila är det inte. Man är kock, hårfrisör, psykolog, tvätterska, bollplank, servitris, underhållare, fritidspedagog osv osv. Allt i ett liksom! Sillunch blev det tillsammans med en alkoholfri öl, första på länge. Nu står potatisgratängen i ugnen och snart ska jag steka renfilé och göra kantarellsås. Kvällen blir självklart också helt alkoholfri. Ser fram emot att äta och hänga med barnen nykter och klar i knoppen hela påsken!
Kram!
Samma här, sillunch och a…
Samma här, sillunch och a-fri god öl, dricker jag numera väldigt sällan. Kommer av mig, de där vanorna är förbi att det ska sittas med glas... är inte lika mycket mångsysslare som du men några extraknäck i form av plocka, festfixa och barnvakta har det ändå blivit. Hoppas det blev en fin avslutning på dagen! Kram.
@Charlie70 Hoppas att du…
@Charlie70 Hoppas att du fick till lite vila i påskhelgen åtminstone. Du skulle kanske anamma mitt knep att stänga in dig i sovrummet en timme då och då. Det började jag med i samband med min första utmattning år 2007. Jag sa åt barnen att jag skulle vila lite och sen stängde jag dörren till sovrummet. Det respekterades av båda barnen och fick jag vila skallen en timme då och då orkade jag med bättre.
Kram 🐘
Fint att du är på gång med…
Fint att du är på gång med snuset.
Vilken kämpe du är på många plan.
Tack för dina ord angående du-vet-vad. 💗
Kram
Måste säga att jag blev…
Måste säga att jag blev väldigt paff över "oss" i går. Så paff att jag faktiskt bara kunde logga ut. Behövde fundera, sova på saken. Brukar vara bra. Och så har jag, precis som alla andra, ett annat liv också så klart.
Jag har under min tid här sett och ser flera exempel här på forumet som dricker kontrollerat och som också får det att fungera. Med fix och trix men som ändå får till det. Att då som @Torn i går uttalade att du under din tid här inte sett "ett enda exempel" som lyckats dricka kontrollerat kan jag förstå upplevs som hånfullt. Jag läser om dem här på forumet varje vecka, jag har träffat dem vid de träffar Alkoholhjälpen har arrangerat, både IRL och via zoom. @Torn men du säger att de inte finns?
Detta är personer som har insett att kontrollerat drickande är det som fungerar framför "förbud" eller helvitt då förbudet i sig triggar beroendet till tusen och kan leda till kraftigt försämrat drickande. Det handlar alltså för dessa personer inte om ett leasure-drickande på "finvis" utan en strategi för att inte titta ännu djupare ned i flaskan.
Ingen här vill någon annan illa. Men jag tror att man i sin iver över sitt eget välmående kan upplevas som att man "kör på" lite hårt. Jag vet inte heller om alla behöver förstå varandras olika vinklar och vrår. Förmodligen inte. Än viktigare då att man förmår att hantera att det finns olika sätt att tackla alkoholberoendet - av omsorg om sina medkamrater här på forumet. För vi är ju här FÖR varandra inte MOT varandra, eller hur?
Jag tänker inte med detta inlägg säga att jag härmed stänger diskussionen eftersom det skulle vara detsamma som att jag inte vill bli bemött. Låter det vara lite öppet här.
Nu blir det te och sedan börjar arbetsdagen. Soligt och kallt i Stockholm. Har hunnit med en kort promenad på morgonen. Helgen har varit fin. Fick med mig flickan på två mindre utflykter vilket är helt fantastiskt och det som gjorde påsken. Förutom maten då men den får jag inte äta så mycket av just nu.
Kram!
Jag skrev att jag under min…
Jag skrev att jag under min tid här inte har sett någon som har gått från 14 flaskor vin/ vecka till 2 flaskor vin/ vecka efter ett uppehåll på en månad. Och att det nog är lättare om man har ett uppehåll på minst 3 månader. Sedan skrev jag att det kan vara värt att prova, för alla är olika. Och det står jag för.,jag borde väl inte haft med den svettande smileyn dock.
Men det är lugnt, det blir inga mer försök från min sida att hjälpa någon att förändra sitt drickande.
@Torn då förstår jag dig…
@Torn då förstår jag dig bättre!
Jag blev som du väldigt paff…
Jag blev som du väldigt paff, eller ställd. Jag är glad att du tar upp frågan här. Jag har ingen lust att dra samma babbel som igår men jag tänkte mycket på varför jag själv reagerade så starkt. Tänkte mycket på vilka olika personligheter som utkristalliseras här trots att vi inte ser varandra eller vet vilka vi är irl. Och att mina tolkningar av människors kommentarer för det mesta är kopplade till hens-så som jag upplever- personlighet.
För mig är det också en rätt fin sak, att det anonyma inte måste göra oss anonyma, att olika röster får finnas. Jag tolkar alltså människors kommentarer utifrån vilka jag uppfattar att de ”är”. Jag väljer i de allra flesta fall att tolka/se välvillighet. Så vill jag vara i livets olika delar, och här.
Jag tycker att det är väldigt svårt att förhålla mig till hur/att forumet var mycket bättre förr. Jag var inte med förr- men försöker verkligen ägna tid och kraft åt att forumet ska vara en bra plats- nu.
Det känns lönlöst i de lägena. Att jag är en aktiv del i något som tycks vara en försämring. Jag känner mig mycket vilsen i de diskussionerna. Som ett barn som inte förstår språket. Vad kan jag göra? Mer? För att klimatet ska vara bra nog?
Jag skulle säga att jag inte tror att det finns en enda person här som inte respekterat att olika vägar är den enda vägen. Det är forumets DNA. Jag kan också förstå att det är svårare att navigera här om man bestämt sig för att dricka måttligt. Och vi bör alla bli bättre på att pusha alla försök till att förändra sitt drickande.
Jag kände igår att jag inte ville skriva mer i andras trådar. Mer än där jag kanske känner mig helt trygg och inte riskerar att missförstås. Jag vill dock inte sluta skriva i min egen tråd då det skulle äventyra min nykterhet och den är jag inte beredd att offra, och det vore väl det sämsta utfallet i ett forum där vi iaf ska vara övervägande nyktra 😂
Tack för ditt inlägg @charlie
💗 Charlie 💗 Vill bara säga…
💗 Charlie 💗
Vill bara säga att jag uppskattar dina inlägg och håller med om hur man bör bemöta varandra här på forumet.
"Medkamrater" är ett fint och bra ord som säger mycket👍👏
Tack för det Charlie!🤗
Kram 🧡🌷🧡
Hej Charlie. Tror inte jag…
Hej Charlie. Tror inte jag skrivit i din tråd tidigare, kanske. Blir nyfiken när jag bläddrade förbi diskussionen här. Om stämningen här på forumet. Känner inte riktigt igen beskrivningen av ett hårt klimat jämfört med hur det var förr. Kanske är det vissa enskilda trådar jag inte varit en del av. Har bara varit med sedan slutet 2018 så kanske inte varit med "förr". Jag skriver inte så jättemycket i andras trådar heller. Använder min egen mycket som en liten dagbok, för att skriva ner nya insikter och sätta ord på känslor. Tänker att någon kanske kan uppskatta och få hjälp av det jag skriver också hur jag kom ur missbruket. Ibland skriver jag i nån annans tråd när lust och tid finns.
Jag har aldrig blivit direkt påhoppad egentligen men jag känner av stämningen lite att det finns "två läger". En "helnykterist är den enda rätta vägen" och det andra som berättar att "det går att minska utan att sluta helt". Väntar mig en dag att anklagningen kommer mot mig också, om en dubbelmoral. Någon som anser att jag som inte slutat helt inte kan hjälpa någon som har ett missbruk.
Vi vet bara det om varandra som kommer fram genom våra ord här. Det går att beskriva väldigt mycket med ord men inte allt. När vi väl hittar vår egen ro inne i kärnan känner man det men det är inte lätt att beskriva med några ord.
Alla blir saliga av sitt eget rus och jag känner själv, när jag väl hittade min egen väg att jag så gärna ville förmedla den som en lösning för alla men man förstår fort att det inte fungera så. Brukar säga att alla måste hitta sin egen lösning och målet vi alla har är att må bra och finna någon slags ro. När vi börjar skriva här har vi förstått eller tror att vi börjar förstå, att alkoholen är en del av att vi inte mår bra men vet inte riktigt hur stor del. Den vägen har oändliga variationer och har i princip inga förutsättningar.
Jag hoppas vi alla fortsätter att skriva i våra egna och framför allt andras trådar. Konsten är alltid att förmedla en meningsskiljaktighet utan att anklaga, det är framförallt svårt i ord. Men om man inte är beredd att ta emot andra åsikter är kanske inte ett anonymt forum rätta platsen, kanske.
Tänker att de som kommer nya in till vårt lilla hus kan plocka russin i sin egenkorg och på det viset få mycket hjälp att hitta sin egen väg. Bara vi fortsätter skriva.
Kram till er alla//
Tack för att du finns här. 💗…
Tack för att du finns här. 💗
Och för uppmuntrande ord hos mig. Det betyder mycket.
Det är en fröjd att följa dig, bara så att du vet.
Kram
Tack @Pianisten och @Tofu…
Tack @Pianisten och @Tofu för kloka ord i min tråd. Jag är inte konflikträdd men har med tiden blivit oerhört konflikttrött. Vill inte, orkar inte. Det som varit här på forumet i veckan hoppas jag vi alla på våra olika vis kan ta med oss lite viktiga lärdomar av? Jag tänker också som du @Tofu att konflikter i högsta grad kan vara det bränslet som behövs för att vi ska utvecklas, som individer och som grupp.
Kram!
Veckan har varit lite eljest…
Veckan har varit lite eljest. Har minskat ned sjukskrivningen ett steg till. Känns ju bra men egentligen helt fel. Har fortsatt enorma kognitiva svårigheter. Det är helt enkelt potatismos i hjärnan och det passar inte mina arbetsuppgifter på något vis alls. Det stressar mig.
Känns också som om jag kör en repris från förra våren. Solen tittar fram = jag blir sugen på vin. Som tur är tycks suget numera bestå i en snabb, flyktig tanke som försvinner bort i en ögonblink.
Projekt viktnedgång rullar vidare med hyffsat stor möda. Jag är alldeles för förtjust i mat för att tycka att detta är något kul. Men, jag fattar så klart hur viktigt det är. Har dragit på mig alldeles för många onödiga kilon de senaste åren. För att inte prata om snusstoppskilona - ojojoj... Efter en månad visar vågen minus 4 kg. Jag fortsätter i förhoppningsvis samma tempo - med stöd av dietisten så klart.
Pojken närmar sig 16 år. De senaste åren har jag varit hemma mycket. Funnits till hands för barnen. Så även nu med hemarbetandet. Övertygad om att det varit bra för pojkens psykiska hälsa. Det har gått knackigt för honom med betygen, vilket har varit ångestframkallande för honom. Nu har vi i vilket fall börjat ställa om fokus till tvätt, matlagning och städning. Steg för steg tar vi oss igenom frågor av typen hur man hanterar en stekpanna av gjutjärn, steker färdig pyttipanna, tvättar och hänger upp tvätt, städar osv. Han orkar med det nu, och jag peppar som tusan. I går sa jag till honom att fixar han grunderna i matlagning kommer han att ha så otroligt mycket vunnet med det i livet. Hoppas hans intresse håller i nu så det inte blir som med en viss pappa (omöjligt att ha familj tillsammans med en person som inte lyfter ett finger faktiskt. Inget jag önskar min son.)
Det var lite rapport från Camp Charlie. Återkommer säkert under helgen!
Kram!
@Charlie70 Precis som du…
@Charlie70 Precis som du skrev i min tråd att du följer mig så följer jag dig❣️Tycker om dina inlägg ..hur du skriver.. du tar verkligen ett steg i taget med det mesta ...så genomtänkt. Är så imponerad👌🏼
Hade handledning i veckan som gick. Pratade om att många av våra föräldrar som har barn m funktionsnedsättning är/har varit i en utmattningsdepression. Många är separerade. Tänkte på dig då. Hur du kämpar och så klok. Är så imponerad av hur du lär din son. Vet inte om jag har lyckats så bra där men det fanns så många andra strider där. Är glad att han inte hamnade i missbruk utan är nu byggnadssnickare med flera år i branschen.
Ha det fint! Kram❣️
@Charlie70 💗 Så klokt du…
@Charlie70 💗
Så klokt du tänker om din son.
Jättebra att han får lära sig grunderna till att bli en självständig person.
Själv gjorde jag tyvärr fel när mina söner var tonåringar...🙁 Förstod väl inte bättre då.
Det hängde nog ihop med att jag själv blev övergiven som 12-åring och ville vara den mamma som jag själv inte hade. Så jag krattade livets stig lite väl mycket för dem...🙁
Så Charlie, fortsätt med din insats, den är så värdefull för din sons framtid!
👍🤗
Kram 🧡🌷🧡
Faktiskt pekar ni båda två…
Faktiskt pekar ni båda två på faktorer som gjort att livet mot självständighet måst vänta något. Det har inte varit läge att ta de här frågorna med pojken tidigare. Vi har behövt fokusera på hans mående och skolarbete, inte tvätt, disk och annat. Nu mår han hyffsat och har dessutom lov och då kan jag ställa högre krav på honom. Gäller att passa på. Sedan måste jag säga att jag ler när jag läser vad du skriver Finalisa. Jag har precis samma ingång. Vara den mamma jag inte själv hade. Det tar på mina egna krafter och jag inser att jag gör pojken en björntjänst. Så nu är det projekt backa ur så sakteliga som gäller.
Ha en fin lördag!
Kram!
@Charlie70 Vill tipsa om…
@Charlie70 Vill tipsa om appen MatGlad, har erfarenhet av att den kan peppa ungdomar vid spisen! Så rätt du tänker om hans framtid, att fixa sin egen matlagning är viktigt för både hälsa, plånbok och självkänsla. Appen kostar inget, så värt att testa i alla fall 😊
@Charlie70 Mycket klokt av…
@Charlie70 Mycket klokt av dig att lära din son laga mat och klara hushållet i övrigt. Tycker det är synd att jag inte har någon son för jag hade gett järnet för att påverka honom att bli en riktigt flickvänsdröm 😍 Och för att klara av ett hushåll själv också förstås.
Min äldsta dotter träffade sin kille när hon gick i åttan och han i nian. Hans morsa bredde då fortfarande hans frukostmackor. Det var det första hon satte punkt för. Göra sin egen frukost och duka av sin tallrik efter maten var hennes första ”uppfostring” av honom och sen har det fortsatt. De har varit ihop i 9 år och delar på det mesta, men inte helt utan gnäll från hans sida dock.
Jag tänker ofta att pojkvännens mamma förstås curlade honom av kärlek, men det hade varit mer kärleksfullt om hon ställde lite krav på honom för långt ifrån alla flickvänner är nog så förstående och envetna som min äldsta dotter är. Hon har en ängels tålamod.
Kram 🐘
Nu är jag här @Charlie70 😊🧚…
Nu är jag här @Charlie70 😊🧚
Ni pratar om föräldraskapet. Jag tycker att jag nu som nykter tål mer stök, vilket gjort att jag slutat curla här hemma. Detta har lett till att jag lagt märke till hur stökiga barn jag har 🤣🙏💚 Andra sidan så vill jag att deras energi ska gå åt studier. Men vi har idag haft en dag där alla behövde hjälpa till. Riktigt trevligt att umgås med vardagliga saker också 💚🙏😊
Hej Charlie Bra att du orkar…
Hej Charlie
Bra att du orkar, så lätt att släppa taget när livet är fyllt av allt det andra. Jag har sagt många gånger till mina killar/söner, att om de ska hitta tjejer/partners som är något att satsa på så kommer de kräva att de kan alla de här sakerna, (tvätta städa etc) Utfallet har varit högst individuellt- barnen är otroligt olika. Några övertrumfar min matlagning med råge (men inte min planering haha) några är långsammare och inte lika intresserade. Men de kan och vet hur man gör, extra viktigt som pojk-mamma, och även i en syskonskara med både tjejer och killar- att det inte ”råkar bli så” att jag och ordentliga dottern fixar mest. Har varit med om det också. Ständigt arbete. Önskar dig en avkopplande söndagkväll! 😍
@Blenda tack för tipset!!
@Blenda tack för tipset!!
Hej alla! Tack för…
Hej alla! Tack för kommentarer. Jag kan inte påstå att sonen är särskilt stökig. Han gör liksom inget hemma. Det betyder att det inte blir stökigt men också att inget öht blir undanplockat eller fixat på eget initiativ (pappa upp-i-dan...). Detta oroar mig självklart och jag har många gånger sagt som du Se klart att det blir svårt att få en framtida relation att hålla om han inte får ordning på den sidan av sig själv. Nu har vi haft ett par år med tuff pubertet som eventuellt börjar lugna sig. Det tillsammans med påsklov ökar energinivån för honom och det är vid sådana tillfällen jag måste passa på. Nu har vi tränat en hel del på tvättmaskinen och han börjar få snurr på den grejen tycker jag. Trevligt nu är att sonen utan protester och t.o.m. lite förväntan följer med på mina "konstrundor". Jättetrevligt i söndag på Moderna museet och nu på söndag följer han med till Nationalmuseet. Fotografiska har jag frågat om såååå många gånger eftersom jag tycker att just dit borde han ju vara intresserad av att komma om nu inte annat känns spännande men hittills fått kategoriskt nej. Som det är nu kommer vi säkert gå dit tillsammans under våren, kul!
Fortsatt snusfri och alkofri. 4 kg ned (sa jag det?) på en månad. Just nu orkar jag inte hålla igen så värst på maten, men jag har ju hela livet på mig...
Kram!
@Charlie70 Wow! Grattis till…
@Charlie70 Wow! Grattis till minus 4 kg! 🥳🥳🥳 Skönt när det lönar sig.
Kram 🐘
Snussugen. Finns inte mycket…
Snussugen. Finns inte mycket mer att säga faktiskt. Mitt tuggummikonto (vanliga, nikotinfria) börjar närma sig nivån ett par flaskor rödtjut per vecka. Har ont i käkarna. Försökte googla på om det skulle finnas en poäng med att köra Champix nu, tre månader efter att jag slutat. Hittade inget. Förmodligen för att logiken säger att Champix inte skulle hjälpa mig nu. Jag har inget fysiskt sug (även om det känns så!), suget är psykologiskt. Tydligen minskar ämnesomsättningen med ungefär 15%vid nikotinstopp och den stabiliserar sig efter ca 6 månader. Det är med andra ord ett jävulskt projekt att genomföra nikotinstopp och viktminskning samtidigt.
Trött efter arbetsveckan som avslutades mycket tråkigt med information om att en gammal granne avlidit (ålder+covid), en annan granne har fått hjärtproblem, en kollega gick och trillade i går, fick hjärnskakning och blev blåslagen i fejset (bor ensam så orolig natt), annan kollega (i min ålder) med konstaterad covid i början av veckan har nu fått en stroke. Ja, det var ju så många dog i början innan man kom på att blodförtunnande är viktigt att ge vid covid. De fick blodproppar helt enkelt och dog av det. Blir genuint ledsen och känner mig väldigt trött nu faktiskt.
Kram!
@Charlie70 Men så mycket…
@Charlie70 Men så mycket jobbiga saker😞Förstår att du känner dig ledsen och trött. Här kommer en kram och kärlek❤️
Inte alls konstigt att du…
Inte alls konstigt att du känner dig snussugen, det är ju en snuttefilt. Vila, vila, vila 🙏🏻 Styrkekramar i massor till dig ❤️
Kram 🐘
Kikar bara in och säger kram…
Kikar bara in och säger kram till dig för allt du fixar, hanterar och med hopp om att du får en fin helg. Det är en jobbig tid men små ljusningar finnes trots allt. Tänker på dig! 🌱
@Charlie70 💗 Oj,oj, så många…
@Charlie70 💗
Oj,oj, så många tråkiga händelser på en gång😞
Hoppas ändå att helgen innebär att du får chans till vila och återhämtning.
Vad gäller vanliga tuggummi har jag också varit fast i ett beroende efter mitt rökstopp för fem år sedan.
Sedan en tid tillbaka har jag försökt fasa ut dessa med hjälp av tandpetare... ibland räcker det med att bara peta runt en liten stund och man glömmer suget efter vad det nu var..?
Ibland har jag den hängande i mungipan och tänker att det är bättre än tuggummi som ger mig gaser i magen..💨 Också är det ju bra för tänderna att använda tandpetare varje dag😁
Men märkligt att man ska behöva ha något i munnen hela tiden!
Kanske är det nappen som man hade som liten man saknar...👶😁
Önskar dig en vilsam helg Charlie☀️🤗
Kram 🧡🌷🧡
Så många ledsamma saker…
Så många ledsamma saker precis i slutet på en vecka. Vänd blicken framåt istället nu. Läste det du skriver om din son. Alltså det är ju så mysigt att umgås med sina barn på det sätt som du beskrev och göra saker tillsammans. Du låter så klok i din relation med sonen. De har det inte så lätt våra tonåringar. Tänker att hemma kan få vara en plats där de till största del får beröm och kan känna sig stolta, men det är en balansgång och man blir lite trött ibland på att de stökar till.
Ibland undrar jag om covid har haft en positiv effekt också hos en del familjer. Vi delar arbetsplats, jag och mina tonåringar. Det kan vara rätt mysigt att ta en paus tillsammans.
Tuggummi kan jag inte använda jag blir så arg och irriterad, käkarna bits ihop måste starka ilskesignaler skickas nånstans. Så jag får tidsbegränsa tuggandet.
Du har ju gjort så fantastiska förändringar. Tänker att du behöver något annat. Vila kanske.
Känner mig lugnare. Mycket…
Känner mig lugnare. Mycket för att jag håller kontakten med de som jag är orolig för. Inte kollegan som fick en stroke då utan jag är bara mycket tacksam över att jag hade en kanal in till hans bror (genom omvägar på jobbet) som rapporterar. Information lugnar.
Måste försöka dra ned på tuggummituggandet! Lägger nu 100-tals kronor per vecka på tuggummin som ger mig träningsvärk i käkarna och ont i huvudet. Vad är poängen liksom?
På positiva kontot finns flickan som mår bra. Har arbetat på att få in en häst-aktivitet på mina helger under ett års tid nu. Har varit kämpigt med fram och tillbaka och ångest och vill och vill inte och kommer iväg och inte. Vi har varit flexibla, ändrat tid, tagit in en kompis, skruvat på innehållet i aktiviteten och hur vi förbereder flickan på den, skippat duschen efteråt som kan vara ångestladdad osv osv. I går kändes det som att NU sitter den. Och varför? Jo, för att flickan får styra allt helt själv (och jag gjorde mig totalt osynlig, inte helt oviktigt i sammanhanget). Vi har egen tid i ottan nu, utan att behöva ta hänsyn till kompis. Då upplever hon att hon har kontroll och kan tillgodogöra sig aktiviteten. Hon mockade boxar, hämtade häst från hagen, borstade vinterpälsig häst, kratsade hovar och avslutade med lite ridning utan sadel och träns. Bra övning för både barn och häst. Helt plötsligt började hon göra relevanta grejer i stället för att maniska sopa ett litet område i 45 minuter eller få för sig att leta efter stallkatten är det viktigaste som finns just nu. Jag satt på en sten bakom ett litet berg med kaffetermosen och njöt av den tidiga morgonen samtidigt som jag lyssnade på flickans glada röst på avstånd ( istället för skrik om JAG VILL HEEEEM, JAG VILL INTE VARA HÄÄÄR). I bland får man faktiskt casha in för det man arbetar för och då är det underbart! Ett års träning och förberedelse för att få in rutinen med en timmes hästaktivitet varannan helg. Värt det eftersom alternativet är sitta hemma, inomhus, med youtubefilmer och kylskåp/skafferi och en frustrerad mamma som enda sällskap.
I dag blir det Zorn på Nationalmuseum för mig och sonen. En stund med min fina pojke när vi har någon timmes avlösning för flickan. Bra för alla. Nu och på längre sikt.
På positiv-kontot finns också skrattet. Skrattar emellanåt så mycket att varken mina magmuskler eller käkar mäktar med riktigt. Skrattet breder snabbt ut sig till mer skratt, ungefär som när man var barn. Det skrattet! Hade glömt hur det kändes men sååå befriande! Sonen undrar hur det är med mig. Han noterar förändringen. Jag skäms nästan inför honom, lite som om jag hade druckit för mycket. Varför denna skäms-känsla? Någon? Den måste ju bort.
Ha en fin söndag alla!
Kram!
@Charlie70 skrev:"I bland…
@Charlie70 skrev:"I bland får man faktiskt casha in för det man arbetar för och då är det underbart! Ett års träning och förberedelse för att få in rutinen med en timmes hästaktivitet varannan helg."
Åh, vad jag blir glad för er skull ❤️ Det där med att som förälder hålla sig undan är verkligen viktigt. Samtidigt som man måste delta. Ingen lätt balans, men att sitta där bakom stenen och höra dottern njuta av sin aktivitet låter verkligen toppen! Ibland får man skruva och ratta tills det sitter. Och försöker ni använda samma principer i andra sammanhang så kommer utveckling att ske. Aldrig ge upp, lita på sin magkänsla.
Kram 🐘
Ps. Sonen vänjer sig, eller inte. Det tillhör en viss period i tonåren att föräldrar är pinsammast i världen. Man får bjuda på det 😉 Skämmas för att du skrattar ska du inte göra! Skratt smittar av sig.
Känner ofta som små strålar…
Känner ofta som små strålar av harmoni nu. Aktiviteter som jag kämpat med för flickan fungerar nu för henne. Vaknar, är pigg, barnen mår bra, pengarna börjar tryta efter långvarig sjukskrivning men det finns mat på bordet och resten kan vänta. En födelsedag snart. Det blir mycket låg budget i år. "Fattar" säger barnet. Viruset och sjukskrivningen har ökat min närvaro för sonens del otroligt mycket. Jag är helt övertygad om att han har blivit otroligt mycket hjälpt av det i en svajjig tid som högstadieungdom med lite darrigt psykiskt mående. Min närvaro har hållit honom under armarna. Jag är hemma när han går till skolan och jag är hemma när han kommer hem. Det doftar alltid nykokt kaffe i lägenheten nuförtiden. Jag fixar mat på nolltid när han dööör av hunger, jag finns där för att krama honom flera gånger per dag, jag finns där för att visa att jag älskar honom. Inte minst finns jag där för att faktiskt undervisa honom ut i livet. Ni vet det där med tvättmaskinen, matlagningen och annat. Den där korta stunden som han visar intresset på som sedan försvinner, det kan jag ta tillvara på direkt. Innan sjukskrivningen jobbade jag heltid och mer än det med resor inom landet och utom landet, jobb på dagen och jobb på kvällen, när jag inte fixade för barnen jobbade jag. Och när jag inte jobbade och när jag hade "fixat färdigt" för barnen ja då drack jag vin. Fanns inte tillgänglig särskilt mycket även om jag var hemma. (Hur fan tänkte jag egentligen??) Jag är övertygad om att den trygghet de kan känna i att jag finns så mycket tillgänglig kommer att fungera som tipptopp vaccin mot dåligt psykiskt mående och beroendesjukdomar i framtiden. Funderar på vad jag pratar om nu men det är väl egentligen det här med arv och miljö och vilka val jag gjort i livet och hur de påverkar barnen. Jag känner en stark tillfredsställelse i att faktiskt kunna ge sonen av min närvaro nu på ett sätt som jag inte kunnat tidigare (eller som jag valt bort om man vill se det så). Tänk om jag hade fortsatt dricka... Nä förresten, det vågar jag faktiskt inte tänka på.
Våren tar sina försiktiga steg. Jag njuter av att den tar sig lite långsamt i år. Kylan som kom nu bromsar sprickningen som var tidigare i veckan. Födde barn för 16 år sedan. Minns att jag var så besviken på att jag inte orkade njuta av våren det året och att jag hade önskat att vi planerat in barnafödseln en månad eller två tidigare :D. Det var dessutom en kall sommar 2005.
Shuggie Bain och jag kom inte överens alls så vår relation är avslutad. Lyssnar nu på Ulf Lundels Vardagar. Rekommenderas för alla intresserade men kanske vill jag ge en särskild rekommendation till dig som inte känner att du har fokuset på topp just nu. Boken är just en beskrivning av vardagar och tankar kring den. Du missar inget om du läste/lyssnade fast inte några sidor eller minutrar. Bara att fortsätta där du är. Jag är särskilt förtjust i att lyssna på böcker som läses av författarna själva. Klockan närmar sig jobbstart. I dag tänkte jag borsta tänderna innan jag kör i gång.
Kram!
@Charlie70 skrev:"Jag känner…
@Charlie70 skrev:"Jag känner en stark tillfredsställelse i att faktiskt kunna ge sonen av min närvaro nu på ett sätt som jag inte kunnat tidigare"
Vilken otroligt gåva för både dig och sonen ❤️ Tänk att en sjukskrivning faktiskt kan leda till något riktigt positivt, ihop med din nykterhet förstås. Det finns alltid minst två sätt att se på saker. Är glaset halvfullt eller halvtomt?
Kram 🐘
@Charlie70 Härlig läsning…
@Charlie70 Härlig läsning Charlie!😍 Det är så himla skönt när man inte har någonting överhuvudtaget att dölja för barnen längre. Och att de är stolta över en, och känner sig helt trygga. Nu kan vi njuta av våren till fullo!
☀️ Kram
Vet inte om jag tjatar nu…
Vet inte om jag tjatar nu men det här med att sluta snusa och föra diet samtidigt skulle jag säga är tortyr. Fem välbehövliga kilo ned nu sedan början av mars. sju kilo kvar till jag inte är överviktig längre sedan helst några ytterligare kilon så jag liknar mig själv igen. Har gott stöd av min mattant som skällde på mig lite i veckan. Veckan började med att jag "betedde" mig mot en kollega. Så gör INTE jag, men det gjorde jag.... Kände mig utsvulten och tärd inifrån och ut. Stressmotståndet låg på noll och minus. Tog en pizza på kvällen. Kunde ätit två. Sedan åt jag på lite som vanligt ett par dagar till samtalet med dietisten. Nu är jag på det igen med dieten. Varför driver jag mig själv så hårt kanske någon undrar. Jo det är helt enkelt för att jag mår mer dåligt än jag vill erkänna för mig själv av min spegelbild nuförtiden. Det är inte mig själv jag ser. Dessutom finns en viktig hälsoaspekt i det att inte låta vikten dra iväg alldeles för långt. Har även i släkten kvinnor som har gått från trådsmala till kraftigt överviktiga och nu är jag själv på väg dit. Vill inte det. Läste någonstans att snussuget försvinner vid 9 månader. Har tänkt typ 6 månader som det var med vinet för mig. På måndag har jag varit snusfri i fyra månader. Tänker ofta på att det skulle vara så enkelt och för stunden helande att bara handla en dosa General. Men att förstöra fyra månaders kamp på bråkdelen av en sekund - det lockar inte heller...
Kanske en ganska ointressant rapport för andra men behövde få detta på pränt. Pannben är det enda som gäller nu och framåt. Och det är vi många här som har ju!
Kram!
@Charlie70 Kanske dumt att…
@Charlie70 Kanske jättedumt att skriva, men jag hade nog börjat snusa igen i ditt ställe. Jag hade nog inte pallat. Det är svinkämpigt att strida på flera fronter samtidigt. Vad är viktigast? Nykterheten! Vad är näst mest viktigt? Det kan bara du svara på.
Kram 🐘
PS Jag håller mig till 8-10 prillor per dag och det funkar fint. Jag prioriterar att trappa ut SSRI, och kost och motion.
@Andrahalvlek ska inte…
@Andrahalvlek ska inte sticka under stol med att nygamla tankar på vin poppar upp mer än vanligt. Känner dock inte att jag riskerar nykterheten utan den ÄR stabil. Men resten är ju bara ett enda mörker det måste jag erkänna. "Gläds" åt att de hade fin färsk broccoli på Ica i dag. Den kan jag mumsa på under dagen. Inte kul alls att sakna nikotin men det måste ju gå över någon gång. Något annat alternativ finns ju inte liksom... Jag vill stänga dörren helt hos receptorerna i min hjärna som gör mig mottaglig för beroende. Kan man det förresten?
En dag i taget. Gäller även dieter och nikotinstopp.
Kram!
Hej Charlie 🌷 Du är…
Hej Charlie 🌷
Du är fantastisk på att kämpa med dina olika sug! Allt som du säger håller jag med om, beroendeproblematiken sitter ju i hjärnan och den styr oss dag som natt.
Men varje morgon som du vaknar har du kommit närmare målet, det är så man får tänka. Föreställa sig själv framför spegeln om några månader då man förhoppningsvis är nöjdare än på länge.
Och jag tycker du är grymt stark som kommit så långt på din resa!👍👏👏
Kram 🧡😎🧡
@Charlie70 Känner igen mig i…
@Charlie70 Känner igen mig i det där med att må dåligt av sin spegelbild. Jag har i och för sig haft min övervikt ganska länge men i mitt 58-åriga liv har jag i alla fall haft en normal vikt i dryga 40 år. Min övervikt kom med när livet var tufft mycket tröstätning och tröstdrickande. Gick faktiskt ner 20 kg men de kom tillbaka i samband när min man insjuknade i cancer. Och, det har varit svårt att ta itu med dem pga mitt alkoholdrickande och dåliga mående. Nu när jag börjar med antabus hoppas jag att det ska bli bättre. För, precis som du skriver så handlar det ju om hälsan...att få må bra. Och med alla mina överkilon så blir jag mer osäker på min kropp...det är svårt att hitta kläder som jag tycker om .
Men, jag tänker att du kommer att lyckas för du är så himla målmedveten. Du äger krafter...du är liksom en superkvinna..verkligen!!!
Kram:)